Terrace House-dejten

 

Jag har de senaste månaderna plöjt Terrace House på Netflix och därmed blivit smått besatt av japanska detaljer i livet. Har tjatat så på Bagheera att jag vill åka till Japan men ja, allt är ju inte möjligt här i livet när man vill det som mest. Hur som helst, den förra veckan sade han att han planerat in ett hemligt äventyr på söndagen. Och på söndag morgon var det INTE lätt att veta hurudana kläder man skulle ta på sig när man inte har en aning om vart man är påväg. När vi tog tåget mot Hasselt (en liten stad in the middle of nowhere) förstod jag ännu mindre. Vad för slags dejtdestinationer finns i Hasselt på en söndag?

 

 

När vi väl kommit fram måste jag titta ner i marken medan vi promenerade mot destinationen så att jag inte skulle se någon skylt på vägen. När jag väl tittade upp en halvtimme senare såg jag himlens portar framför mig - portarna till en av Europas största japanska trädgårdar. Alltså gud.

 

 

Med perfekt röda och orangea höstlöv var denna besynnerliga park i sitt esse. Vi vandrade på stora stenblock i vattnet, åt japanska våfflor med bönfyllning, ringde i fredsklockan, beundrade japansk arkitektur och gick på en en timmes introduktion till meditation som gavs i ett av husen eftersom det var buddhismens dag. Hade ingen aning om att den här platsen existerade, men det är tydligen en gåva från Japan till Belgien eftersom länderna haft nåt slags samarbete?

 

 

Folk som kollade på min instastory den dagen trodde på allvar att jag var i Japan. Det trodde jag nästan själv med. Vart man än gick hördes det brusande ljudet av vatten och det doftade höst.

 

 

Det var för övrigt första gången jag någonsin mediterade, där i parken. Jag har aldrig riktigt tänkt att det skulle funka för mig men det var faktiskt väldigt skönt.

Så dagens tips är två grejer - Terrace House på Netflix och denna park, ifall ni någon gång råkar vara i knutarna. Bägge två rogivande och magiska saker.

 

30.10.2018 kl. 10:27

Önskeinlägg 1 - Nederländska, Antwerpen & snubbar av andra nationaliteter

 

Det kom några frågor i mitt inlägg om önskeinlägg och såklart ska jag svara på dem! De kommer dock i olika inlägg eftersom det tycks vara omöjligt för mig att svara kort på frågor. Här kommer mina tre första svar 

 

Pluggar själv nederländska nu och undrar hur länge det tog för dig att bli flytande i det språket?

Det tog kanske ett halvår för mig att börja förstå språket eftersom det är så pass likt svenska. Men då bodde jag ju här redan. Sen att börja tala det är en annan sak, jag fortsatte tala engelska så länge jag bara kunde tills jag var tvungen att prata nederländska på mitt jobb. Blev flytande och relativt felfri i talet efter ca ett år då. Vad som hjälpte mig mest med språket var dock min utbildning i pedagogik, där måste jag lära mig skriva akademiska uppsatser och hålla föredrag och dra lektioner på språket. Jag tror det är lättast att lära sig om man både läser, skriver, lyssnar och pratar språket samtidigt! D.v.s. inte bara kombon läsa + skriva, eller bara lyssna + prata. Den ena kombon stöder alltid det andra. Nederländska är ett tacksamt språk att lära sig, det går i allmänhet fort! Lycka till med dina studier!


Hur länge ska du stanna i Antwerpen eller är det oklart?

Det är högst oklart. Jag försöker leva i nuet. Jag trivs här eftersom det är rätt billigt att leva, har mycket vänner, lätt att få jobb ifall det skulle behövas extraknäck och marknaden för konst & design har större framtidsutsikter än i Norden var folk kanske är lite mer försiktiga med att investera visuellt. I Antwerpen tenderas det i högre grad att investera i konst, design, inredning, arkitektur, kommunikation & branding och det är just dessa branscher jag är intresserad av. Diskuterade nyligen detta med en tysk kompis från Berlin. Hon är inredningsarkitekt och menade att hon skulle få noll jobb hemma i Berlin eftersom där mest bor konstnärer, hipsters och vanligt folk. Antwerpen är ett bra ställe om man behöver kundunderlag. Ta t.ex. min hyresvärd, hon anlitade en inredningsarkitekt för att renovera lägenheten vi flyttade in i. Också medelklassen investerar i det visuella på ett annat sätt här, det tycker jag är intressant. Låter kanske krasst att prata om städer från en ekonomisk aspekt men för mig känns det tryggt att ha den vetskapen. Om ingen köper det som kreativa människor gör kommer det inte att gå runt för dem, tyvärr. Men så har jag ju studerat här så länge också, Antwerpen känns som ett hem. Staden är en blandning av lyx och flärd men också mycket fattigdom och folk som fallit utanför samhällets ramar. Min vision är dock att man genom konst kan utbilda och att man genom design underlätta och uppmuntra folk i sin vardag, oberoende av klasstillhörighet.

 

Har det varit några kulturkrockar med att vara tillsammans med en kille med annan nationalitet?

Definitivt! Dock har klassbakgrunden hos mina pojkvänner  och dejter haft en större inverkan på kulturkrockarna än den "nationella" kulturen.  Här är dock en realistisk lista på hur jag och belgiska snubbar i allmänhet har "kulturkrockat":

 

  • Droger. Antwerpen är staden som har en högre kokainhalt i avloppsvattnet än NYC. Jag har inte ännu heller träffat en enda person här som inte har rökt gräs. Man ser det överallt dagtid (det är delvis lagligt) och nattetid ser man hårdare droger på alla fester. Det är en del av livet här. Flera vänner & bekanta har varit och är beroende av olika droger. Menar inte att låta förmildrande angående droger på något sätt men det är bara så det är här. Jag är själv inte intresserad av det och jag ser vilken negativ effekt det har på människor i mitt liv.  Kids från överklassen skickas i allmänhet på lyxrehab till ett och samma ställe i Sydafrika och kids från underklassen får kämpa sig fria på egen hand från sitt beroende. Eller så blir de aldrig fria.

 

  • Allmänbildning. Om man kommer från Finland eller kanske Norden i allmänhet, märker man snabbt att allmänbildningen i just Belgien kan ha stora brister. Mest eftersom den allmänna läroplanen i landet är svag och gäller bara tills man är typ 11-12. Sedan måste barnet välja studieinriktning. Många låginkomsttagarhem sätter sina barn i något som kallas för BSO, som i princip är yrkesskola. Det innebär alltså att många 12-åriga barn slutar få allmänbildning och börjar lära sig att bli t.ex. frisörer eller rörmokare istället. Absolut inget fel på dessa yrken, men att beröva människor på allmänbildning i så låg ålder är enligt mig inte okej. Det betyder alltså att det finns en enorm kunskapsskillnad mellan folk och folk här. Det är sorgligt. Samhället mår bättre av mera allmänbildning.

 

  • Att bo hemma. Ungdomar bor ofta hemma tills de är typ 25. Rätt utvecklingshämmande enligt mig, men antar att det är någonting kulturellt. Tackar dock högre makter att Bagheera flyttade när han var 19. Har dejtat belgiska snubbar som varken vet hur tvättmaskiner, borrmaskiner eller räkningar fungerar...

 

  • Feminism. Räkna inte med att belgiska män har en realistisk bild av feminism. Den diskussionen existerar knappt här.

 

  • Spontanitet. Folk är i allmänhet mer spontana här än i Norden (old news). Det sägs även mycket men menas kanske inte alltid det som sägs. Har stött på mycket intressant i mina dagar. Killar som vill spontantatuera sig med en eller snubbar som reser till andra sidan jorden för att träffa en. Eller som efter första dejten säger att man är wife-material. Tack och hejdå.

 

 

24.10.2018 kl. 11:48

Att bli med kontor

 

Kylan har hittat tillbaka till Antwerpen och jag hackar tänder medan jag skriver detta.

Igår gick jag på kontorsvisning och slog till direkt. Typiskt att jag precis fått i ordning något slags hemmakontor (som ni ser på bilden ovan) när jag hittar det perfekta arbetsrummet någon annanstans. Men sanningen är att jag ogärna sitter hemma ensam och jobbar. Särskilt nu när det är så kallt och håller på bli mörkare och det är mycket som snurrar i tankarna när man är ensam.

Min kontorsplats kommer för övrigt kosta mig 66€ per månad så det var inte heller någon större ekonomisk förlust om man säger så. Plus att jag känner två andra tjejer som kommer jobba där. Det är sammanlagt fyra rum och i mitt rum jobbar en tjej som tillverkar kostymer samt en författare. Resten av tjejerna är grafiska designers, fotografer och illustratörer. Jag ser verkligen fram emot att börja jobba därifrån! Ligger dessutom 4 minuter bort från vår lägenhet med cykel.

Ser redan framför mig hur jag varje morgon packar en liten lunchlåda och cyklar rakt ner för gatan, kommer in till ett färdigt uppvärmt kontor var det finns spår av andra människors existens. Det är väl lite det som känns tungt med att jobba hemifrån, det blir lätt ensamt. Och jag har inte heller någon lust att betala extra för värme som måste sättas på när jag är ensam hemma.

Jag ser fram emot att jobba i en mysigare miljö med kretiva kollegor!

 

23.10.2018 kl. 12:39

Stress och 28 grader

Bornem i söndags.

 

Layar plötsligt 40+ sidor av en bok på bara sju arbetsdagar, så bloggrytmen fick sig en liten törn. Försöker få allting klart i morgon.

 

Vad har hänt här emellan?

- Det har varit val i Belgien och valresultatet var skandalöst i Antwerpen. Extremhögern har fortfarande makten. Fruktansvärt.

- 28 grader och sol i söndags. Vi tog tåget till Bornem och vandrade längs De Schelde och åt middag med mina fina ex-svärisar. Det är verkligen människor som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta!

- Workdates, workdates, workdates. Har jobbat häcken av mig men har som tur haft sällskap av vänner som jobbat lika mycket som jag.

- Kollade in Arkets nyaste kollektion och dog. Om jag fick välja bara ett märke som jag skulle köpa alla mina kläder från skulle det vara Arket. Trist att det inte finns i Finland ännu.

 

Vi hörs lite senare i veckan.

 

16.10.2018 kl. 14:08

Antwerpen - kaffedrickarens paradis

 

Jag har säkert aldrig druckit så mycket kaffe ute som under september och oktober detta år. Fattade inte att jag skulle få sån sjuk ångest av att sitta ensam hemma och jobba på min dator, så att dricka mig igenom Antwerpens alla hundra kaffebarer har varit min grej i höst. Vill inte tänka på hur mycket pengar jag spenderat på kaffe under dessa veckor... Men! Att sitta i kaffemiljöerna i Antwerpen har samtidigt varit helt underbart. Allting är extremt snyggt och väldesignat i den här staden och det finns typ FÖR många bra kaffeställen. Svårt att välja ibland. Finns typ garanterat 30+ ställen till (förutom de jag nämner i detta inlägg asså) som är snyggt inredda och har gott kaffe.

Eftersom det önskades mera information om min stad tänkte jag mjukstarta med kaffedrickarens guide till Antwerpen! Låt oss börja med mina tre favoriter:

 

Bar Vert

(bild ovan)

Om jag bara fick besöka ett kaffeställe resten av mitt Antwerpen-liv skulle det vara Bar Vert i Berchem. Det ligger utanför stökiga centrum intill judiska kvarteret, vid öppningen till Groen Kwartier. Bart Vert har allt. Stället huserar på två våningar (övrevåningen har ett stort arbetsbord och mysiga arbetshörn med utsikt över nedrevåningen), en hemtrevlig nedrevåning samt en stor uteservering. De serverar hemlagade kakor samt fina luncher, min favorit är 6€-soppan med surdegsbröd från ett känt, lokalt bageri (bakkerij Aldo för den som undrar, aka bageriet var man måste köa kl 7 på morgonen för att få tag på ett bröd...). Deras cappuccino kostar 2,8€ och de serverar såklart även alkohol.

 

(picture source)

Caffenation Roastery & Bar PAKT

Mitt i Groen Kwartier i Berchem ligger Bar Pakt som endast är 1 år gammalt. Välgömt ställe som man endast kan hitta med hjälp av en local. Hela detta f.d. industriområde är värt ett besök med sina coola restauranger samt det gamla militärsjukhusområdet på andra sidan. Min kära Bagheera jobbar på en kommunikationsbyrå i industribyggnaden bakom Pakt, snacka om bästa miljön ever att jobba i. Kaffet är bäst och interiören är sjukt snygg. Gullig uteservering och de säljer även kaffeprylar och egna kaffebönor. Här ordnas även baristautbildningar.

 

(picture source)

Kolonel coffee

Jag bor några hundra meter härifrån. Kolonel coffee ligger i Zuid och har sjukligt gott kaffe och god lunch. Interiören är helt i min smak och det finns gott om plats att sitta både ute och inne. Satt här senast idag i solen på uteserveringen, det var 26 grader och deras ice cappuccino var on point.

 

 

Övriga najs ställen:

(picture source)

Tinsel

En av mina bästa vänner jobbar här! Det ligger i Zuid och har en supermysig miljö, god mat och gott kaffe!

Cuperus

Monumental känsla när man kommer in. Typ 8 meter till tak?! De säljer även kaffebönor och téer i lösvikt från all over the world. Brukar sitta på övrevåningen och jobba, stora bord med många strömuttag. Ligger extremt centralt. Hippt men inte supermysigt kanske.

Kornél

Good old Kornél. Väldigt DIY-igt och ligger i Berchem. Jag gillar att jobba här, finns mycket plats att sitta och det är mysigt.

Local store

Min snubbes favvo. Ligger centralt och serverar gott kaffe och god mat, samt supernajs take away-mat! Man kan även köpa speciella livsmedel och växter här! Mysig inredning med stor uteservering. När jag jobbade på Iittala brukade jag komma hit för att ta en smörgås när jag inte orkat ta med lunchlåda.

Normo

Supermysigt litet ställe med bäst kaffe nära Akademin.

St Vincents

Concept store med apsnygga (och dyra) grejer. Älskar att det bor en hund här och att interiören är så sjukt snygg. Till och med hunden passar in i inredningen liksom. Har jobbat här några gånger. Värd att besökas endast för lokalen och deras intressanta utbud av japanska saker man typ inte riktigt vet vad de är till för? Kolla in bilder här.

 

Eftersom jag började googla kaffeställen i Antwerpen i och med att jag började skriva detta inlägg så hittade jag även två ställen jag inte varit på som jag skulle vilja besöka. De kommer här:

 

(picture source)

Domestic

Detta är inte ens ett kaffeställe, utan ett tehus och bageri. Har köpt bröd här ibland men visste inte att de hade ett sånt här rum någonstans?! Fick vara med p.g.a. wtf så jävla fint?

 

(picture source)

Copper

Det här ligger inte långt ifrån var jag bor här på Zuid och har ändå inte lyckats besöka det? Knäppt. 

 

11.10.2018 kl. 21:50

Frysdiskens dumplingskatter

 

Igår åt jag och Oona något som i efterhand faktiskt såg rätt lyxigt ut, men som i själva verket inte var någon större konst att laga. Vet inte ifall det existerar frysdumplings i Finland, men dumplings från frysdisken i en valfri butik i Antwerpens kinesiska kvarter (ja, vi har ett av Europas officiella kinesiska kvarter) var en hit. Säkert med mindre hälsosamma ingredienser, men gott var det. Jag lät dem ångkokas i min bambukorg i 15 minuter och sen blandade vi ihop en dippsås med soja, röd kinesisk vinäger, sesamolja, chili flakes och koriander.

 

Så här såg jag för övrigt ut igår och idag. Nu måste jag fortsätta jobba, har en dealine på lite layout nästa vecka och är rätt stressad!

 

10.10.2018 kl. 14:18

Utsikt med dimension

 

Vädret här är så bipolärt. Vaknar upp till sol och när man går ut är det spöregn. Tur att utsikten från vårt vardagsfönster alltid är fin, oavsett väder. Det är mysigt med dimension när man tittar ut, jag har aldrig tidigare bott så nära ett gatuhörn.

Igår hade jag ett möte med en tjej vars magisterprojekt jag handleder. Jag har ju handlett praktikanter tidigare men det känns djupare att handleda ett magisterprojekt. Det handlar  liksom mer om att lära känna en person, hens uttryck och att pusha personen i rätt riktning. Mötet fick mig nästan att tveka på beslutet jag tog angående att pausa min lärarutbildning. Jag har alltid funnit mening i att handleda/guida/lära personer. Å andra sidan känner jag starkt att jag behöver fokusera på grafisk design och visuell kommunikation i år så att det så småningom kan börja bli en huvudsyssla. Just nu behöver jag ett fokus, inte två. Under mitt möte med magisterstudenten råkade jag dessutom träffa en från min lärarutbilningsklass, hon sa att det var kaos och alldeles för mycket kurser. Så kanske det var lika så bra.

 

03.10.2018 kl. 11:08

Svenskans förfall

 

Och så var det tisdag.

Det var fyra grader när jag vaknade i morse. Fyra. Enligt min väderapp är det varmare på sommarstugan ute på Hitis hav än här. Vad hände?

Inomhustemperaturen här var 18,5 grader vilket inte heller är tillräckligt för att sätta på värmen. Då får man få upp värmen på annat vis. Jag beslöt mig för att gå ut och springa för första gången sedan jag blev frisk. Innan mononukleosen sprang jag 5-10 km per gång, men det tänker jag inte tvinga mig själv att göra nu. 2,5 km var tillräckligt. På vägen hem köpte jag en bukett blommor för att överraska min kille när han kommer hem från reklambyrån ikväll. Vi brukar fira varandra med små gester den 25 varje månad.

Det känns rätt bra att skriva mer aktivt här igen. Under dessa sex år utomlands har min svenska långsamt börjat förfalla eftersom jag typ aldrig talar eller skriver på språket längre (förutom under julen och sommaren). Det problemet ville jag ta tag i i höst. Det började bli pinsamt med alla skriv- och syftningsfel samt de uttryck och metaforer som jag direktöversätter från engelska och nederländska i huvudet. Bloggen är min svenskspråkiga frizon. Ställer inte heller lika höga krav på den som tidigare.

Den nyaste intervjun ligger förresten uppe på Ratatas framsida! Det är ingen mindre än Hanna Nordenswan som berättar om sitt dokumentärfilmande och sina studier i NYC.

Klicka på länken för att komma till intervjun!

Brustna hjärtan och mörka klipprumsnätter

 

 

25.09.2018 kl. 10:55

Eldstaden

 

Det är dags för de utlovade inredningsinläggen! Jag är helt galen i inredning och har haft de mest tokiga stilar och möbler i mina hem genom åren. Borde nästan sammanställa ett inlägg med throwbacks till mina tidigare hem någon gång.

Liksom de flesta andra lägenheter i äldre hus i mellaneuropa har vi en eldstad som är satt ur funktion. Hur vi ska dekorera den är dock fortfarande ett frågetecken. Den är rätt stilig med sin röda marmor, de mjuka arkitektoniska stödelementen under skivan och sin enkelhet. Jag är inte överförtjust i antik flådighet som syns i många välinredda hem även om det såklart också har sin charm. För att betona de runda formerna i stödelementet vill jag helst ha mjukt rundade dekorationer, eller föremål i blandade former att stå där. Just nu har vi några ljuslyktor, en (smutsig) vas av Gunnel Nyman och min finparfym ståendes där.

Vad vi nu är på jakt efter är en stor spegel. Problemet är dock att de största speglarna man hittar är med mycket ornament, något jag kanske inte är så jättesugen på. Helst ska spegeln vara svart och ganska enkel. Typ den här, den här eller den här (fast högre). Just nu har vi en tillfällig liten pyttespegel som jag hittat på ett sopflak på gatan.

Det känns som att man måste ha så himla mycket tålamod när det gäller inredning. Vi vill inte ta några förhastade beslut och vi har dessutom inte särskilt mycket tid över till att söka i affärer för inredning. Vi har många idéer och tankar men det är en annan sak att faktiskt leta fram den perfekta spegeln, de perfekta stolarna, et cetera.

 

 

Även den lilla Ivar-hyllan med monsteran högst upp ska säljas när vi hittat en snyggare hylla som inte är gjord i trä. Var vi nu sen hittar den. 

 

13.09.2018 kl. 10:09

En hälsning från en ny plats

 

Mardrömsflytten är över. Alla har sagt åt mig att det löser sig, att det kommer gå bra, men hur mycket folk än har försökt lugna mig så har det bara inte gått att omprogrammera hur jag tänker. Tror aldrig jag har känt så mycket ångest, panikkänslor och stress i hela mitt liv. Jag mer eller mindre grät konstant i tre dagar och nätter och mitt sovkonto stod på noll under hela den perioden. Mitt ansikte fylldes av gråtrynkor som inte hann försvinna mellan gråtattackerna. Det kom så himla mycket problem emot under flytten - ägare som inte gick att nå, skåpbil som inte gick att boka, ovisst flyttdatum, kompisar som i vanliga fall skulle hjälpa mig hade jobb just den dagen etc. Jag ville hellre dö än att flytta. Jag kände mig så otrygg och isolerad i mina otrygghetskänslor. Det kändes ungefär likadant som när jag fick panikångest på flyget till Kina första gången, samt varje gång jag skulle åka tåg där borta. Det är en fruktansvärd känsla. I just den stunden känns det verkligen som att döden är tryggare än det man går igenom. Sorry för deppig text, jag vet liksom inte hur jag ska resonera kring detta. Kanske det är de snabba förändringarna som jag är dålig på att hantera, att förflytta sig från plats A till plats B, eller har det att göra med att jag inte har kontroll över situationen? Så skrämmande att det finns sådana starka känslor inom en. Och att de dyker upp så lika snabbt som de försvinner. Jag förstår inte varifrån det kommer.

Nu är det i varje fall över och jag sitter i mitt nya vardagsrum och jobbar. Har liksom inte kunnat jobba med nåt på en vecka på grund av flytthelvetet. Så himla skönt att för första gången kunna sätta på sig rena, snygga kläder, sminka sig, föna håret, sätta på tevatten och sätta sig ner och koncentrera sig på nåt annat än på att överleva. Bagheera gick till praktikplatsen på reklambyrån så jag kan dessutom jobba ostört här hemma.

Ännu saknas det en del möbler och det råder kaos i alla skåp, men det tar jag itu med en annan gång.

 

 

03.09.2018 kl. 11:42

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången