April

 

 

Månadens stordåd utfördes av praktikant-Sofie, som trots att det verkligen inte direkt hörde till hennes praktikuppgifter, avaktiverade resten av spambloggarna som registrerades på Ratata förra veckan. Vi väntar fortfarande på att tekniksupporten ska radera rubbet (att avaktivera tog kortare tid för oss än att radera, att radera allt skulle ta sinnessjukt lång tid) men skiten är iaf väck från framsidan. Tråkigt att vi var tvungna att stänga "skapa ny blogg"-funktionen också men vad kan man göra. På Webbhuset lär de iaf jobba på en ny spamspärr just nu som vi förhoppningsvis kan ta i bruk snart.

April har börjat lite dubbelt. Vi fick akuta problem med våra närmaste grannar som resulterade i att vi bestämde oss för att flytta. Hade tänkt att nästa lägenhet jag skulle bo i skulle vara köpt, men så blev det inte den här gången ändå. Vi kommer fortsätta hyra. Att köpa någonting passar inte in i vår livssituation just nu, det får vänta. Först kände jag mig rätt ledsen över att vi var tvungna att flytta men nu har jag landat i beslutet och ser fram emot det (INREDNING HALLÅ).

April är även första månaden sedan juli 2017 som jag känner mig frisk. Jag hade glömt bort hur det kändes. Hela sjukdomsförloppet började alltså med mononukleosen som jag fick förra sommaren. Fick fel medicin på grund av slarvig läkare som inte ens kollade mitt blod och jag blev ännu sjukare. I en och en halv månad sov jag knappt och kunde inte gå till skola, jobb eller vistas utomhus på grund av glödande eksem över hela kroppen till följ av slarv. På grund av den felaktiga medicinen fick jag även en kronisk tandinfektion som jag drogs med fram till tandkirurgin i början av mars. Och till följd av att jag fått försvagat immunförsvar på grund av tandinfektionen och mononukleosen, fick jag även ett jobbigt virus på stämbanden som gjorde att jag fick avbryta min praktik i februari. Inget toppenår hälsomässigt precis!

Idag sprang jag för första gången sedan sommaren 2017. Det gick uruselt och jag har uppenbarligen tappat all muskelmassa i benen jag hade för ett år sedan, men ändå. Jag sprang. Den här dagen kom till slut. Jag hade tillräckligt med energi för att prova.

Trots sjukdomarna har jag två praktikplatser bakom mig, en halv lärarutbildning och massor av jobb. Fattar inte hur jag har orkat.

 

18.04.2018 kl. 22:41

En skärva av vem jag var

 

Herregud vilken energi nu. Ingenting är omöjligt. Jag vill skriva klart min reflektionsrapport för lärarpraktiken. Jag vill illustrera den där sista bilden till boken jag formgiver för det där muséet. Nej, först vill jag vattna växterna. Vänta, jag vill skriva ett blogginlägg. What the fuck? Det känns som att... allting fixar sig. Allting fixar sig. Är detta på riktigt? Okej. Stopp. S T O P P. Andas. A N D A S. Andas igen.

Babette hade sin födelsedag igår. Tjugosex år gammal. Tjugosex år ung. Hon, liksom alla mina andra vänner, är lika borttappade som jag. Vi kämpar för att få ihop ekonomin, hittar inga jobb inom vår bransch. Den kreativa branschen, en bransch utan säkra utsikter. När vi blir trötta på livet i affärerna vi jobbar i tar vi våra sista sparpengar och drar en eller två månader utomlands. Eller så shoppar vi kläder. Med personalrabatt, såklart. Vi shoppar i varandras affärer med varandras rabatt. -90% på Other stories. -50% på Iittala. -50% på Artek. -25% på Weekday. -25% på Cos. -25% på Arket. Och så vidare.

Det får mig att tänka på när jag jobbade på Bagheeras hemsida inför de tio ansökningarna han ska skicka till tio eventuella praktikplatser. Praktikplatser på reklambyråer, branding agencies. Designbyråer. De som klär Kendrick Lamar i hans nyaste musikvideo. De som får dig att vilja besöka den där nya restaurangen vid Groenplaats för att den har en fantastisk interiör på alla bilder på sociala medier. De som får dig att välja det där kaffet i affären för att den har en snyggare förpackning än de andra kaffesorterna.

Älskling, vi borde jobba ihop. Du gör interiörer, hemsidor och skrivandet. Jag tar hand om branding och grafisk design. Jag har en säker framtid, det är inte som som att jag ska bli journalist eller nåt annat utdöende jobb. We could make good money together.

När jag kommer in genom dörren till Royal Palace får jag kramar av tjejerna. Sjunger Happy Birthday för Babette. Får den längsta kramen av Vivian.

Du ser så bra ut! Vad har hänt? Du ser yngre ut. Nej, jag menade inte så! Du är inte gammal! Men du ser bara så fräsch ut. Vilan har gjort dig gott. Du behövde det.

Jag vet inte om det är den där nya ansiktsmasken jag köpte genom en reklam på Instagram eller om det faktiskt är vilan som gjort sitt. Det är fem dagar sedan operationen. Första dagen spydde jag åtta gånger. Nu är det bättre. Jag kan i alla fall äta flytande föda. Ikväll serveras det batatsoppa och cava i Royal Palace. Och kermakakku som Oona bakat. Eller heter det kanske täytekakku, säger hon frågande. Jag går in i hennes rum för att titta på gratispublikationerna hon illustrerat tillsammans med sin kompis. Jag säger att jag är rädd för framtiden. Hon ser besviken ut.

Alltså, jag vägrar jobba i Weekday resten av mitt liv. Jag måste hitta ett jobb jag gillar snart. Det kommer bara bli så. Går det för andra går det för mig också. Jag tänker inte sluta hoppas.

Efter cava och batatsoppa äter vi täytekakku. Vispgrädde och jordgubbar. Sedan vill tjejerna gå och lägga sig. Jag hyr en scooter via min scooterpool-app på telefonen. Någon har parkerat den 200 meter bort. Do you have your driver's license? frågar appen. Nej, tänker jag. Jag klickar på Yes, sätter på hjälmen som ligger i scooterns bagagelucka och kör hem. Någon hade lämnat ett paket kex i bagageutrymmet också. Jag förbannar att jag inte kan äta fast föda och överräcker kexpaketet till Bagheera när jag kommer hem.

Dagen efter vaknar jag med all den här energin. Jag vill vattna växterna. Jag vill skriva min praktikrapport. Jag vill illustrera den där sista teckningen. Jag vill skriva detta blogginlägg. Stopp. Andas. A N D A S. Andas igen. Vad händer?

Jag vill saker.

Trots att jag egentligen borde så måste jag inte.

Jag vill.

 

12.03.2018 kl. 12:58

Ett gult inlägg

.           

 

Har printat och bundit böcker precis hela dagen. På lördagen ska en av mina böcker vara med på bokmässan i Akademin och i morgon åker jag till Liège för att ett galleri vill träffa mig för att diskutera en utställning.

Jag är himla mycket hemma nuförtiden. Förra hösten flängde jag fram och tillbaka mellan olika platser och nätverkade och höll på. Morgondagens möte är i och för sig två timmar bort med tåg men annars försöker jag att vila efter mononukleosen. Det känns verkligen i kroppen att jag varit ruskigt sjuk.

Funderar på vad jag borde göra på tåget i morgon. Skulle helst försöka läsa en bok men tror datorn får hänga med istället för jobb.

 

12.10.2017 kl. 00:39

Ett blått inlägg

Jag är med vinterkappa. En blå fick det bli. Hade först klickat hem en vit teddyjacka från Monki men det såg ut som om jag hade tappat bort mig inuti en isbjörn så den fick åka tillbaka. Drömmer nu våta drömmar om intressanta färgkombinationer som jag kan skapa med t.ex. en burgundy- eller smutsgulsfärgad tröja undertill.

 

Jag var på Collectiv Nationals utställning med Valentinas arbeten på Plein Publiek. Fotografierna av mig ovan ingår i hennes nyaste serie. Tog ett par glas vin och insåg sedan att det kanske inte var en så bra idé eftersom min läkare förbjudit mig att förtära alkohol på grund av dåliga levervärden (tack mononukleosen). 


Lördagen bestod av Iittalajobb och nykter födelsedagsfest på kvällen. Söndagen också fin. Bagheeras mamma bjöd oss på frukost i Café Impérial!


Mycket instagramvänligt som ni kan se.


Idag är ingen vidare dag känner jag. Jag var på terapi i morse och sedan köpte jag en Pomelo till lunch som visade sig vara helt omogen. Just nu borde jag förbereda ett tal om ett socialt tema till dagens föreläsning i Akademin samt printa och binda en bok som jag ska ta med mig till ett möte i Liège på torsdagen men istället ligger jag på soffan utan inspiration och med ont i magen :'(

 

09.10.2017 kl. 15:15

Sommaren som kom och gick

 

Var höll jag egentligen hus under sommaren? Bloggen gick på tomgång och jag gjorde verkligen inget av det jag hade planerat att göra. Mest har jag stressat runt med jobb, olika ansökningar och utställningsgrejer och så har vi ju den där förälskelsebubblan.


Sommaren bjöd på grötfrukostar ur mina nya tallrikar i mitt kök.


 

Det blev också en del frukostar med denna hunk, Bagheera. Kan även avslöja att han är den bakomliggande orsaken till tidigare nämnda förälskelsebubbla.







Sedan var jag ju till Sverige på Fridas och Pis 70talsgangsterbröllop. Valentina var min plus one och jag fick tårar i ögonen när jag såg Frida och Pi vigas i den skånska sommaridyllen.


Tillbaka i Antwerpen hittade jag och Bagheera ett nytt favoritcafé, PAKT. Det ligger i 't groen kwartier och det är sjukt fräscht och najsigt på alla sätt. 'T groen kwartier är ett område med bland annat ett gammalt militärsjukhus som rustats om till nya lägenheter och det är ett sånt trevligt promenadstråk. Flera moderna företag med ekologiskt tänk ligger även i området och så växer det grönsaker på taken. Och så ligger ju även Antwerpens berömda restaurang The Jane i knutarna.


I sommar har jag levt i vad Valentina döpte till "pussy pants". Så himla sköna även om tygets mönster ser ut som ett gäng vaginor.

 

Jag var en sväng till Finland och fortsatte förälskelsebubblan där. Sjukt hur fort tiden gick där borta. Nästa sommar vill jag stanna lite längre än två veckor, det var alldeles för kort, hann med ingenting alls. Men jag fick i alla fall hänga med till Caroline och Freddys landställe Fallholmen och så kom Julia av och an till Ängesön!

 

Väl tillbaka i Antwerpen igen började Bagheera extraknäcka som cykelbud för Deliveroo.
Alltså.
Ja sku nog buda hem mat lite oftare om en sån där hottis kom och knackade på min dörr med pizza i handen.

 



Förutom pussypantsen har jag även burit min puderrosa favorittröja i scubamaterial.

 

Innan jag blev sjuk åkte vi ca 51 gånger till Ikea med buss och transporterade hem diverse möbler. Jag var helt slut efter varje gång minns jag. Inte så konstigt då jag hade mononukleos liksom.


En gång kom en galen kund till Iittala som gav mig en massa choklad. Vet inte om han var pervers eller bara lite konstig med tanke på vad han sa till mig men det var ju kul att få choklad iaf.




Sen hade jag ju öppning i Oude Beurs för residensutställningen. Herregud minns hur slutkörd jag var på öppningen. Fattar inte hur jag orkade vara där ens.




Och så - det sista som hände i sommaren var även det bästa. Bagheera flyttade in hos mig. Folk i min omgivning tycker att vi är galna men vi har det sjukt najs.

Lovar att skriva lite mer om kärlek och att gå vidare inom kort. Måste bara vila lite till först.

puss & kram <3

 

 

05.10.2017 kl. 16:14

Postmononucleosis

 

Det känns som om jag återbegåvats med livets krafter efter en månad sängliggandes. Befinner mig fortfarande i konvalecens men jag har i varje fall börjat se ljuset i slutet av tunneln. Igår var jag på min första lektion i Akademin, imorse kände jag äntligen för att klä min halvsjuka kropp i något annat än pyjamas och på lördagen går jag tillbaka till jobbet på Iittala.




 

Igår tillverkade jag dessutom min kalender inför skolåret som komma skall (eller egentligen har det ju redan börjat men jag har  som bekant varit dödssjuk). Jag printar och binder helst mina kalendrar själv av överloppsmaterial jag hittar i mina gömmor. I år fick det bli en pärm av gammal kartong, svart bokbindningstyg och marimekkomönster på pärmen.

 

04.10.2017 kl. 15:14

Epstein Barr-viruset och jag

 

I förrgår fick jag veta att jag testat positivt för mononukleos. Detta gör mig tydligen till en av tio personer som inte bär på antikroppar mot detta vidriga.

Hela slutet av sommaren och början av hösten har jag mått uselt. Först tänkte jag att det säkert hade med utbrändheten att göra. Symptom efter symptom uppenbarade sig och jag fortsatte tvinga mig själv till jobbet. Och en dag orkade jag inte bara längre.

Nu har jag legat två veckor i sängen och jag är fortfarande kaputt. Tydligen hade jag varit sjuk i en till två månader innan jag ens fick resultatet från blodprovet.

Vet inte vart jag vill komma med detta inlägg. Orkar inte ens gå in på vad som varit fel på mig men just nu önskar jag bara att jag ska få min vanliga hudfärg tillbaka. Och att energin ska komma tillbaka. Jag gjorde en pizzadeg för några timmar sedan och det var liksom allt jag orkade med för idag.

Girls and boys, ta hand om er.

 

23.09.2017 kl. 19:49

historier om mig historier om dig

 

Ibland känns det som att jag tappat min röst, min inre röst. Rösten som kan berätta, förklara, bena ut allting som sker inuti och utanför. Kanske för att jag har höga krav på den rösten, rösten som berättar historier. Historier om människor som inte finns men som jag önskar fanns. Berättelser om glödande byggnader i skymningen. Anekdoter om vilsekomna själar höga på viljan att bli något annat än vad de är.

Historier om mig.

Historier om dig.

Min terapeut talar om att jag måste vara hjälpsam mot mig själv istället för att jämt döma och pusha. Jag kan bli min egen största hjälp. Ibland undrar jag om jag ens vill det. En del av mig vill ju pusha mig själv.

Blir jag någonsin fri?

 

19.09.2017 kl. 20:27

Jag vill bara kunna läsa igen

 

När jag började gå i kbt för ett halvår sedan frågade min terapeut vad jag vill få ut av terapin. Efter en stunds tänkande började jag, oförmögen att hålla någon form av röd tråd, svamla om minst tio olika saker samtidigt. Min enda konkreta tanke minns jag dock med klarhet.

Jag vill bara kunna läsa en bok igen.

Sedan hösten hade jag inte klarat av att läsa. Jag hade inte tillräckligt med ro för att sätta mig ner och ge mig själv tid, eller rättare sagt, fritid. Allt jag tänkte på var att jobba mig framåt, att jag måste vidare i livet, men min koncentration var lika med noll. Min hjärna var slutkörd.

Att läsa en bok är ingen effektiv syssla. Att läsa en bok är något man gör när man har tid, när man är ledig.

Jag var aldrig ledig. Jag hade blivit den typen som inte var ledig. Jag måste göra. Genom att göra fanns jag. Genom att producera fanns jag. Jag var inte värd någon fritid.

Det är inte första gången jag haft problem med det snabba tempot och de höga kraven jag brukar utsätta mig själv för. Detta var dock första gången det gått så långt att det kändes som att jag var som en guldfisk i ett akvarium fyllt av trögflytande vatten. Liksom tidigare började jag glömma bort siffror och koder, men nu var även ljud och röster svåra att lyssna på. Jag kunde inte alltid fokusera blicken. Det hade blivit svårt att läsa, svårt att ta in information. Mina texter hade plötsligt fler stavfel än förut. Destruktiva beteenden hos mig uppenbarade sig. Mina ätstörningar gjorde en comeback.

Jag skulle inte säga att jag direkt var utbränd men min hjärna hade bara antagligen väldigt svårt att bearbeta alla förändringar, alla människor som kommit och gått, alla projekt som avlöst varandra. 

Nu är det i alla fall dags att börja om, tänka om, göra om.

Det låter som ett riktigt bra mål med terapin, Nanó. Ska vi boka in en ny tid till nästa vecka?

Än är det inte dags att börja läsa böcker igen men en dag vet jag att jag kommer vara där. 

 

10.07.2017 kl. 17:19

MIND OVER MTTR

 

+ Mind over Mttr-partyt i lördags som mina vänner från universitetet + min fd granne ordnade på en klubb i Antwerpen Noord. Ångrar lite i efterhand att jag inte hängde på när jag blev tillfrågad men jag är bara inte i det skicket just nu att jag skulle klara av att plötsligt börja ordna fester. Istället utnyttjade jag mina kontakter och såg briljanta vänner från olika kompisgrupper sammanstråla. Fick dock äran att bli MOM:s husfotograf.

+ Mina guldiga hoops. Är knappast hälsosamma och ger mig säkert nickelallergi och what not pga skitkvalitet från en skitaffär i Borgerhout men de passar till allt. Sassy & classy. Bar dem på festen i lördags med guldkedjor och svart lädertopp.

- Har heltidsjobbat 7 dagar av 8 på raken, även lördagar och söndagar. Fattar inte hur jag orkat. Det plus frilansjobb, möten och intervjuer.

+ En intervju ledde till en residensplats i De Oude Beurs här i Antwerpen. Fick nyckeln till min nya ateljé i förrgår och på onsdag hjälper Elias mig att köra mina grejer till min sommarstudio!!!

+ Tjejen jag delar ateljé med verkar sjukt najs. Hon känner till mig från tidigare pga ridiculously liten värld. Hon hörde mitt namn i en random bil hon fick skjuts med från Paris till Bryssel för ett halvår sedan. De som körde råkade vara mina vänner från Sverige. Och nu ska vi dela workspace. Vad är oddsen?

+ Har en massa överblivna blombuketter hemma från Iittalas morsdagserbjudande.

+ Dejten med Bagheera. Återkommer möjligen till detta en annan gång.

+ Idag var bästa söndagen på hela året. Hatar söndagar i övrigt. Åt middag med Elias och hans parenteser och degade under förmiddagen med en kompis.

 

29.06.2017 kl. 16:50

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången