Vecka 12

 

 

Det här är nog den kallaste vintern/våren i mannaminne här i Antwerpen. De flesta år har påsklovet i Belgien bjudit på 25 grader och sol men den här påsken kommer nog bli kall. Mannen i huset köper hem en ny snittblomma den tjugofemte varje månad för att fira oss. Det gör mig hoppfull. Blommor existerar alltså fortfarande, åtminstone någonstans i ett grått växthus.

För jag vill ha världens bästa vår. Jag menar det, jag behöver det. Jag har haft ett så himla tungt läsår. Jag vill köpa en symaskin, återuppta mitt stora tonårsintresse, att sy. När det blir tillräckligt varmt vill jag gå på picknick med mina bästa kompisar i parken i fina kläder. Jag ska äntligen skura köket och måla om det bara luften blir varmare och torrare. Jag tänker köpa en ny dammsugare (för min nuvarande är djävulens verk, seriöst). Jag tänker fira att jag, trots två virusinfektioner, en kronisk tandinfektion, en operation samt övriga förkylningar och influensor, tog mig igenom halva min lärarutbildning på mitt fjärde språk, nederländska. Att jag orkat med två praktikplatser, frilansjobb, jobb i affären och att (oftast) vara en trevlig person. Bara det sistnämnda tar ibland så mycket energi och det gör mig så ledsen. Jag vill vara mitt energiska, pigga, glada jag men ibland känns bara ett leende som en enorm anstränging när man är så trött i kroppen att det känns som om man håller på falla ihop.

Jag vill aldrig mera vara sjuk. Jag känner inte igen mig i den här personen vissa dagar knappt orkar mer än att gå till mataffären. Det är vidrigt.

Snart kommer våren.

 

22.03.2018 kl. 13:54

10 tankar just nu

 

 

 

1. Efter min magisterexamen konstaterade jag att det var både onjutbart och ohållbart att försöka försörja sig på konst. I ren panik började jag studera igen. Min tredje examen blir alltså i pedagogik. Gjorde min första praktik i december och har precis gjort klart praktik nummer två. Allt går på nederländska och jag är helt utmattad av tempot, det nya studiespråket (studerade tidigare på engelska) och alla sena kvällar (vi har lektioner om kvällarna så att vi kan gå till jobbet på dagen). Nästa år får det bli lite lugnare studietakt!

2. Jag behöver en paus från konstvärlden just nu. Finns så många aspekter i detta som jag kunde skriva om men främsta orsakerna är kanske att jag är trött på alla klubbar för inbördes beundran, rasismen, sexismen och hur jag knappt känner några konstnärer från sämre förhållanden. Tycker också det är jobbigt att se så mycket dålig konst få plats och har ingen lust att ge mig in i debatten om vad som är bra och dålig konst för jag inser ju att vad jag tycker är dålig konst kanske är bra i någon annans ögon för att den har en annan bakgrund än jag etc etc alla kan göra konst etc vad är konst etc BA NEJ. Det blir liksom en subjektiv, oändlig cirkel av detta. Det tar så mycket tankekraft. Orkar inte med det just nu. Just nu vill jag hellre observe än participate.

3. Drömmer secretly om att ba skita i all konst och all utbildning och ge mig in i reklambranschen med min snubbe som studerar reklamdesign. Vi skulle kunna starta en egen branding/design studio och göra sjukt roliga grejer och tjäna fett med pengar. Jaja. Den som lever får se ¯\_(ツ)_/¯.

4. Nästa lägenhet jag bor i ska vara köpt.

5. Försöker säga "nej" oftare än tidigare. Jag vill sluta säga ja till  precis allt som låter kul för i slutändan när man har tio kul saker man borde göra är det inte särskilt kul längre. Det är dags att hitta fokus.

6. Jag jobbar fortfarande deltid på Iittala i Antwerpen men planerar att byta jobb snart med bättre arbetstimmar. Gillar att ha ett sådant deltidsjobb och skulle inte vilja jobba med något annat medan jag studerar.

7. Försöker ha så kravlösa hobbies som möjligt. Just nu vill jag bara matcha färger och material i inredning och kläder. Gillar också att ta långa söndagspromenader med Bagheera.

8. Jag älskar att resa bort i längre perioder men har inte tid för något sånt på ett tag nu. En dröm är att åka tillbaka till Kina på en längre resa snart. Var planerat att jag skulle ha åkt tillbaka i december men studierna tog över.

9. Sedan jag hade mononukleos i höstas har jag varit sjuk och trött jämt (obs på att jag normally har ett kick-ass immunförsvar och oändligt med energi). Om två dagar ska alla mina fyra visdomständer opereras ut. En av dem fick en infektion efter mononukleosen och jag antar att det har lett till att jag varit mottagligare för nya virus och bakterier som har fått fäste under vintern. Har lovat mig själv att äta fucking hälsosamt och ta hand om mig själv efter operationen. Då kanske immunförsvaret äntlligen repar sig, tänker jag.

10. Dagens tips är Netflix serie Queer Eye. Mysig realityserie med fem homosexuella män som gör make-overs på diverse snubbar i USA. Gör gott för din mentala hälsa att se på detta, lovar!

 

04.03.2018 kl. 22:11

Tvåtusenarton

 

Första bilden av mig i år. Klippte av håret sista dagen förra året. Känns klichéaktigt att tänka på det som en symbolisk handling men det kändes i varje fall väldigt skönt att se något nytt i spegelbilden när jag vaknade dagen efter.

Ord som jag vill att ska definiera mitt nya år är struktur, prioriteringar, fokus och stresshantering. Jag vill fortsätta tänka stort men jag vill inte glömma bort vad jag behöver för att må bra. Vill bli bättre på att säga nej. Bättre på att fokusera på vad jag verkligen vill göra, på vem jag vill vara. 

 

02.01.2018 kl. 17:45

Som om jag ömsade sinn


 

Det har ju som ni märkt ekat rätt tomt på min blogg i höst. Kanske för att det återigen känns som jag slungats in i en slags vag identitetskris. När jag precis trodde att jag hade hittat vem jag var och vad jag ville för lite mera än ett år sedan revs mina framtidsplaner i tusen bitar. Det tog slut mellan mig och personen som jag trodde skulle förbli min person.

Jag hann egentligen aldrig ens sörja men å andra sidan vet jag inte om jag är en person som har ett behov av att sörja och älta. Istället för att sörja har jag konsumerat. Konsumerat människor, konsumerat äventyr och konsumerat vin. Kanske det också är en form av bearbetning.

En av de saker som kanske hindrat mig mest från att blogga är att jag nästan skäms för att jag inte bara kan vara samma person jämt. Från ett år till ett annat förändras mina drömmar. När något går i kras förnyar jag mig själv. Det är som om jag ömsade skinn.

 

 

22.12.2017 kl. 17:40

Jag vill bara kunna läsa igen

 

När jag började gå i kbt för ett halvår sedan frågade min terapeut vad jag vill få ut av terapin. Efter en stunds tänkande började jag, oförmögen att hålla någon form av röd tråd, svamla om minst tio olika saker samtidigt. Min enda konkreta tanke minns jag dock med klarhet.

Jag vill bara kunna läsa en bok igen.

Sedan hösten hade jag inte klarat av att läsa. Jag hade inte tillräckligt med ro för att sätta mig ner och ge mig själv tid, eller rättare sagt, fritid. Allt jag tänkte på var att jobba mig framåt, att jag måste vidare i livet, men min koncentration var lika med noll. Min hjärna var slutkörd.

Att läsa en bok är ingen effektiv syssla. Att läsa en bok är något man gör när man har tid, när man är ledig.

Jag var aldrig ledig. Jag hade blivit den typen som inte var ledig. Jag måste göra. Genom att göra fanns jag. Genom att producera fanns jag. Jag var inte värd någon fritid.

Det är inte första gången jag haft problem med det snabba tempot och de höga kraven jag brukar utsätta mig själv för. Detta var dock första gången det gått så långt att det kändes som att jag var som en guldfisk i ett akvarium fyllt av trögflytande vatten. Liksom tidigare började jag glömma bort siffror och koder, men nu var även ljud och röster svåra att lyssna på. Jag kunde inte alltid fokusera blicken. Det hade blivit svårt att läsa, svårt att ta in information. Mina texter hade plötsligt fler stavfel än förut. Destruktiva beteenden hos mig uppenbarade sig. Mina ätstörningar gjorde en comeback.

Jag skulle inte säga att jag direkt var utbränd men min hjärna hade bara antagligen väldigt svårt att bearbeta alla förändringar, alla människor som kommit och gått, alla projekt som avlöst varandra. 

Nu är det i alla fall dags att börja om, tänka om, göra om.

Det låter som ett riktigt bra mål med terapin, Nanó. Ska vi boka in en ny tid till nästa vecka?

Än är det inte dags att börja läsa böcker igen men en dag vet jag att jag kommer vara där. 

 

10.07.2017 kl. 17:19

Om att tänka framåt

 

 

 

Hej ni. Ville bara ge ett personligt tack till alla er som var så stöttande och fina i mitt senaste blogginlägg. Jag har nog inte ännu riktigt insett vad som hänt. Vet inte ens hur jag ska kunna berätta nyheten för min familj.

Jag försöker tänka framåt.

Jag törstar efter alla nya förälskelser jag kommer att få vara med om men samtidigt vet jag att någonting alltid kommer vara förändrat inom mig. Kommer jag någonsin att tro på evighetslång kärlek igen?

Jag vet inte.

Jag tänker också att det kanske inte spelar någon roll.

Just nu väljer jag att tro på stunden utan att definiera vad jag egentligen letar efter. Jag väljer att tänka på mina vänner. Mina vänner som skickar oroliga meddelanden, som är glada för min skull, som whatsapp-ringer mig medan jag diskar, som håller om mig om natten och pussar på min panna. Mina vänner som jag kan snacka om snubbar med flera timmar i sträck, som gör små små flätor i mitt hår på en fest, som vill se världen med mig, som vill jobba med mig.

Jag väljer att tro på flyktiga nätter, samtal på min säng fram till klockan tre på morgonen, hans isblåa ögon, starka övrekropp och svarta hår.

Jag väljer att tro på att jag är driven, genial och värd allting och lite till.

Jag väljer att tro på att jag inte alltid behöver veta vad som ska hända.

För det bästa kanske hände igår, kanske händer imorgon, kanske händer precis just nu.

 

23.10.2016 kl. 18:37

Om att göra slut

 

Det är alltid svårt att veta ifall man ska skriva om någonting i bloggen eller inte. Men ikväll känner jag för att skriva.

 

 

I tisdags flög jag till Åbo med en känsla i magen som sade att någonting var fel. Jag hade skjutit på att beställa biljetten till kvällen innan, var inte redo att lämna Antwerpen, hade inte haft aptit på veckor och allting kändes märkligt i allmänhet. Min tidigare enorma iver över att åka till Guangzhou var som bortblåst. Allt jag kunde tänka på var vad han skulle säga när jag skulle se honom på flygplatsen.

Jag fick varken en kram eller en kyss. Han bar min reseväska till bussen och när vi steg på förstod jag att jag nog aldrig kommer att bo i Åbo igen.

När vi kom hem till honom doftade det annorlunda. Han doftade annorlunda. Han var annorlunda. Sänglakanen var bytta. Han sa att jag också doftade annorlunda. Han hade rätt.

 

 

Vi hade samtalet vi båda hade bävat för i månader.

Sedan tog jag mina saker och åkte hem till Julia.

Nu funderar jag mest på vad som händer när man lämnar sitt livs största kärlek bakom sig.

Om någonting någonsin kan bli lika stort som det som en gång var det största.

Om någonting någonsin kan bli lika himlastormande vackert. 

 

 

En dag blir han någon annans du.

Någon annans ögongodis en söndagsmorgon då solljuset träffar hans ansikte där han ligger i sin spritluktande säng i en etta någonstans i Studentbyn.

Någon annans långa, gängliga drasut med sitt flirtiga leende, stadens stiligaste näsa, trygga ögon och ett långt, vågigt hår, tjockare än en hästman.

Någon annans eviga tuggmotstånd - envis som en åsna och stolt som ett fullblod.

Någon annans cigarettändare som kanske blir ett hett engångsligg. Flergångsligg om hon har tur.

Kanske till och med hennes orsak till att en dag skriva om den himlastormande kärleken.

 

21.10.2016 kl. 22:30

September 2010-2015

 

Idag är det den 30 september och jag tänkte att vi kunde ta en titt på hur mitt liv såg ut i september under tidigare bloggår. Först tänkte jag inte alls publicera detta eftersom det kändes så konstigt att jag verkligen ändrats så mycket, men å andra sidan vet jag inte vad det tjänar till att skämmas över den jag varit tidigare och jag har mått dåligt väldigt länge. Alla kan inte jämt må bra. Och ifall jag inte skulle ha mått dåligt tidigare år skulle jag inte må bra idag!

Vi börjar från min Ratatabloggs äldsta septemberinlägg, nämligen det från 2010.

 

September 2010

 

 

"Flera bra dagar resulterar ofta i ett par hemska dagar, så även denna gång. Jag önskar jag kunde vara balanserad men det är jag inte."

September 2010 spenderades delvis i Köpenhamn med min pappa. När jag kom hem hände dock en massa jobbiga saker och jag gick in i en depression och lämnade knappt mitt rum på två månader. Sämsta året i mitt liv.

 

September 2011

 

 

"Jag har inte riktigt fattat det ännu... men det här är min nya skola. Koninklijke academie voor schone kunsten i Antwerpen. Jag har fått studieplats i fotografi, kandidatprogrammet!!! Jag fattar det inte, det är så bisarrt bra, kan inte smälta det. Jag kom in!!!"

September 2011 bosatte jag mig på riktigt i Belgien efter att ha kommit in på min drömskola. Det var en av mina lyckligaste höstar i mitt liv trots att det var svårt för mig att vänja mig vid allt nytt.

 

September 2012

 

 

"Jag vill inte riktigt bo inne i Antwerpen eftersom jag sover dåligt när det är mycket oljud, så istället skaffade vi oss en sekelskiftslägenhet i mormorsförorten Mortsel. Passar mig som hand i handsken, ju. Idag besökte jag dessutom en vän inne i Antwerpen - hennes trappuppgång luktade fränt av urin och dom borrade för fullt i gatan utanför. Nattetid festas det dessutom redlöst inne i Antwerpen. Näe, Mortsel känns fint!"

Alltså, jag förstår knappt att jag är samma person som september 2012. Idag behöver jag typ oljud (fast borrande grannar gillar jag inte) för att kunna somna, jag har vant mig vid urinluktande trappuppgångar och jag festar själv nätterna långa. Idag skulle jag aldrig flytta tillbaka till Mortsel.

 

September 2013

 

 

"Jag har en egen toalett, en dusch och en vattenkokare. Jag har ännu inte blivit matförgiftad. Jag är mitt i en bra bok av Nina Björk. Jag har lärt känna Valentina som är en jäkla tuff brud."

September 2013 hade jag precis flyttat till Guangzhou och lärt känna min kollega Valentina. Det där med toalett, dusch, vattenkokare och matförgitning var mycket viktigt att poängtera då eftersom jag hade återkommande panikattacker av att inte veta var närmaste toalett fanns, att svettas, hetta, smutsig mat och att inte ha rent dricksvatten. Alltså gud. Jag var verkligen ett vrak när jag åkte till Kina. Att utmana mig själv och bara åka var det bästa och jobbigaste jag gjort och jag kom hem tusen gånger starkare.

 

September 2014

Jag hade precis flyttat till Finland för ett mellanår och publicerade knappast nåt på bloggen eftersom jag inte kände mig inspirerad. Sökte förtvivlat efter jobb eftersom jag inte hade något studestöd och fick ingenting trots att jag hade erfarenhet av de jobb jag sökte. Det var ett början på ett mellanmjölksår med mycket ekonomisk stress och massor nya bekanskaper och fina vänner. Den enda bilden jag publicerade på bloggen i september 2014 var en bild på min tomma lägenhet i Mortsel som jag lämnade bakom mig i Juli. Det säger kanske något.

 

September 2015

 

 

"Jag har precis flyttat in till en minimal etta mitt i Antwerpen var jag studerar ett sista år. Jag tänkte att det skulle vara mysigt att bo ensam igen då jag för två år sedan bodde ensam i Kina i ett halvår. Men att bo ensam i Antwerpen, en plats där jag är van vid att ha en sambo vid min sida, känns ganska grått just nu. Guangzhou var mer distraherande än Antwerpen. Att vara i Antwerpen känns som att vara hemma, fast ändå inte."

Förra året flyttade jag tillbaka till Belgien för att göra klart min magister och bodde i den där mörka växtdödande ettan vid Paardenmarkt. Trots att fragmentet ovan är lite deppigt var detta början på ett år som blev så fantastiskt att jag beslöt mig för att stanna i Antwerpen!

 

 

30.09.2016 kl. 12:32

Jag ska bli storasyster

 

Hej tonårsangstig 13-åring på en suddig webcambild.

 

Okej, jag ska inte bli storesyster som i att jag ska få en biologisk syster.

Däremot ska jag få lära känna en tonårig tjej med problem i skolan/hemmet/med sig själv och bli hennes storasyster för ett år framåt.

Igår var jag på ett möte med organisationen CAW inne i Antwerpen där jag ska gå en intensivutbildning som leder till ett certifikat som ger mig fler möjligheter att jobba med ungdomar i framtiden. Buddycoach-programmet finns till för att stöda ungdomar med identitetsproblem, problem hemma eller problem i skolan. Det handlar ofta (fast inte alltid) om barn till immigranter eller andra generationens immigranter eftersom de lätt ställs inför situationer där familj och samhälle krockar. Antwerpen är en stad där hundratals olika kulturer möts och att hitta hur man ska förhålla sig till sin omgivning är inte det lättaste!

Min "lillasyster" kommer att matchas ihop med mig efter gemensamma intressen (hoppas så att det blir en tjej som gillar konst, musik eller att skriva!) och i början av nästa år ska jag gå på möten med föräldrarna och skolan. Sedan kommer jag få en budget varje månad som möjliggör att jag och min syrra kan göra något kul ihop en gång i veckan. Min uppgift är liksom att vara en tredje person som varken är förälder eller lärare, utan en slags äldre kompis som kan lyssna på problem, uppmuntra till att sköta skolan och bara finnas där. 

Alltså är det inte toppen att det finns såna här program? Har aldrig hört talas om något liknande i Finland. Jag vet att tjejen på bilden högst upp i mitt inlägg iaf hade varit i stort behov av en person utanför hem och skola som kunde ha lyssnat och gett stöd när det var kaotiskt. Jag vill så gärna ge det jag aldrig själv fick till någon annan. Är superpepp!

 

28.09.2016 kl. 23:36

Anteckningar från min mobil

 

 

Har funderat ett tag på att dela med mig av alla trivialiteter och hemligheter i mina mobilanteckningar. Let's go!

 

Första skrev jag när jag var på klubb med ett gäng kompisar och jag & Vivian ville att dj:en skulle sluta spela techno och spela lite Brittan istället. Var för högt ljud för att prata så då fick mobilanteckningarna agera röst.

Andra är ytterst snurriga anteckningar från en av mina lektioner med Hans Theys. Han pratade om att konststuderanden ofta är dysfunktionella och att man måste bestämma sig för att ta en paus från detta beteende om man någonsin ska orka leva sitt liv typ. Förvirrade anteckningar som verkligen inte makes sense om man inte var där just då.



 

Första är något jag skrivit ner utan att tänka & har ej använt i någon text p.g.a. så förutsägbart skrivet och inte så innovativt.

Den andra är måtten på mina ytor i Antwerp Tower.


 

Den första är också från ett möte angående exhibition space med klasskamrater då jag var ansvarig för hela vår examensutställning.

Nummer två är lite random saker jag skrivit ner i förbifarten. Anteckningar från livet är de bästa anteckningarna.

 

 

Första är från när jag var på en klubb och en kille (som tydligen hette Lukas) dansade med mig höll i mig i dom där små grejerna som håller i bältet vid byxlinningen, ni vet? Var rätt full och fastnade i att jag inte visste rätt ord. Antar att jag googlade när jag kom hem på morgonkvisten och vet fortfarande inte om byxhälla är rätt ord eller inte?

Den sista är också lite random ord jag skrivit ner men aldrig använt. PLUS länk till en finfin artikel på Huffington Post med rubriken "Why do I poop so much during my period?". Har troligen sparat den för att skicka till någon kompis.

 

29.08.2016 kl. 16:21

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången