Ny vecka

 

 

 

Jag gillar konceptet med att starta varje måndag med ett inlägg som handlar om vad jag ska göra under kommande vecka. För några år sedan tyckte jag det var pyttelite pretto att skriva såna listor på sin blogg. Men, eftersom jag mer och mer känner att jag bloggar för min egen skull och ingen annans så har jag bestämt att jag kommer köra på i alla fall! Jag kände verkligen att det passar in i hur jag vill ha saker och ting just nu. Trots att det är dödstrist läsning för läsare. Vem vill läsa om att jag borde boka en tid till gynekologen liksom? Haha.

Imorgon ska det bli en "farlig" dag enligt belgiska nyheter. Vindbyar som tydligen kan fälla en person på gatan är att förvänta sig. Märkligt att tänka att det för två veckoslut sedan var 28 grader och sommarväder. Nu är det plötsligt 6 grader och vårt hus radiatorer får verkligen kämpa hårt för att hålla värmen uppe.

Förhoppningsvis är detta sista veckan jag behöver jobba hemifrån. På fredag flyttar jag nämligen in på det nya kontoret!

Vad annat är att förvänta sig denna vecka, förutom vindbyar som kan fälla en omkull på stadens gator? Jo, följande grejer:

 

  • Skriva ett mejl om förra veckans printkvallemöte
  • Fixa min sjukförsäkring i ordning
  • Posta tillbaka headsetet som var trasigt när det postades till mig
  • Boka tid till gynekologen (har skjutit upp detta i typ ett år... Varför är det så läskigt att boka tid hos en ny?!)
  • Formgiva en affisch till en tävling
  • Fortsätta på illustrationerna till skräckbok nr. 2
  • Fortsätta på Ratata-trycksaken
  • Renskriva veckans intervju
  • Flytta in till mitt nya kontor
  • Experimentera med ritplattan! Den kom precis hem till mig på posten. Det är en Huion Inspiroy Q11K. Ifall någon av er har nån erfarenhet med den modellen får ni gärna berätta!

 

För att sparka igång den nya veckan har jag lyssnat på en ny playlist jag satte ihop igår. Ifall någon råkar ha samma musiksmak som jag, d.v.s. en salig blandning av lofi + hiphop + house + elektro + citypop + funk:

 

 

29.10.2018 kl. 17:25

Måndag

 

 

 

 

En ny vecka är här.

Det känns som min skrivna svenska hållits mer flytande sedan jag började blogga mer aktivt. Det är någonting jag är väldigt glad över.

(...och det var väl exakt här som jag tog en paus i inläggsskrivandet när det pep till i min telefon. Fick ett besked som gör att året som kommer blir betydligt mer emotionellt jobbigt än vad jag hade trott. Det här livet alltså. Blir så arg på det ibland. Först hade jag tänkt att jag bara skulle lämna detta inlägg oskrivet, men efter några timmar av telefonsamtal och tårar känns det dock som att jag bara måste fortsätta. Jag tror det är nu det är viktigare än någonsin att fortsätta.

Det kanske låter deprimerande, men jag tänker väldigt ofta på livet som något negativt. Vi föds för att sedan sakta börja dö. Så det är extra viktigt att vi gör precis allt roligt och intressant vi bara kan göra, för annars återstår det bara lidande. Samtidigt måste vi tänka på att göra våra våra liv njutbara utan att orsaka andra lidanden. För det är fan inte schysst.)

Anyhow, vecka 43.

Här är veckans jobbrelaterade to do-list, skriven högst för min egen skull:

 

  • Möte med en printkille för att dubbelkolla kvaliteten på fotografier som ska gå i tryck i en bok.
  • Fick ett erbjudande om att formge ytterligare två böcker förra veckan. Börjar på ett 25-sidors utkast så fort jag fått manuskriptet.
  • Fortsätta på illustrationerna till skräckboken jag illustrerar & formger. Har äntligen fått feedback så jag vet nu ungefär hur jag ska fortsätta.
  • Har påbörjat en trycksak för Ratata som jag tänkte försöka få ordning på denna vecka.
  • Renskriva en intervju.
  • Gå på kontorsvisning.
  • Inhandla en ritplatta.

 

Bring it on.

22.10.2018 kl. 11:05

Mystiken tätnar kring min nya pojkvän

 

Två goda nyheter denna tisdagsmorgon:

1. Rubriken är en clickbait, eftersom:

2. Min pojkvän har gått med på att ställa upp på en intervju i min blogg. 

 

Det slog mig för ett tag sedan att jag knappt skrivit en rad om Bagheera, som han så fint fått heta här på min blogg. Varför jag kallar honom det är på grund av hans namn på insta, var vi träffades. Eftersom jag ändå gick igenom någon slags offentlig* breakup från mitt ex kändes det viktigt att hålla Bagheera för mig själv. Men om ett litet tag får ni alltså veta allt om denna man, han är nämligen den första personen utöver jag själv som någonsin får skriva nåt på min blogg. Då avslöjas äntligen hans riktiga namn, varför han har så seriösa ögonbryn och varför han vill bli rik!

Ifall det finns något som ni mot förmodan undrar över honom så KAN ni såklart lämna en kommentar, men jag har redan skrivit egna frågor.

Tack för övrigt för förslagen på önskeinlägg nedan, det kommer jag definitivt planera in bara jag får lite mera tid.

 

*alltså vad ska man räkna som offentlig? Det blev ju liksom offentligt eftersom jag skrev en del om det på bloggen och det till och med kom spekulerande kommentarer in.

09.10.2018 kl. 11:00

Att lägga konsten på hyllan

En utställning jag besökte i ett riktigt gubbgalleri en gång. Den får representera en hel drös med frustration.

 

Igår var jag på .tiff-talks på fotomuséet i Antwerpen. Det är ett konstevenemang var tio noga utvalda fotografitalanger får utrymme att berätta om sin konst. Jag gick med en kollega för att stöda en av de utvalda, Ulla Deventer, vars konst och arbetstillvägagångssätt jag verkligen respekterar. Det är inte många konstnärer vars arbetsmetoder jag finner lika respektfulla. Hon jobbar med sexarbetare i bland annat Ghana. Sexarbetare är som känt en väldigt utsatt grupp världen över. Dock sätter hon oerhört med tid och ansträngning för att verkligen lära känna personerna hon jobbar med istället för att bara dokumentera från ett ensidigt, eget perspektiv. Hon för även en konstant dialog med dessa personer angående deras liv och historia, och är mycket angelägen med att få deras synpunkter och feedback på vilka bilder som ska användas. Det behövs flera som henne!

Men nu skulle inte inlägget handla om henne, utan om konst. Om mitt val att lägga konsten på hyllan, om att jag inte vill kalla mig konstnär längre. På evenemanget igår fick jag det än en gång bekräftat att jag inte känner särskilt stor samhörighet med många människor som kallar sig konstnärer. Ulla är ett undantag, och såklart finns det "skitstövlar" inom alla arbetsområden, men - för mig är det fortfarande ett rätt infekterat ämne som skaver för mycket hos mig för att jag ska orka ta mig igenom den tankeprocessen som krävs för att jag ska kunna kalla mig det igen. Det fick mig att tänka på ett inlägg som jag skrev på instagram för ett år sedan. Tänkte att det skulle vara på sin plats att publicera det här (med vissa små förändringar).

 

 

Master of Fine Arts.

Fem år har jag spenderat på studier som lett till detta diplom.

Som jag nämnt tidigare här på bloggen har jag tillfälligt tagit en paus från konsten och riktat mig mera in på design. Det är svårt att skriva om detta utan att förminska konst eller säga vad som är rätt eller fel, för det vet jag inte. Det är svårt att ge en offentlig förklaring när det handlar om något mycket personligt. Men jag gör ett försök.

För ett tag sedan började en inre process hos mig som ledde till att jag började se gamla klasskamrater och kollegor från ett annat perspektiv. Efter att jag själv varit mitt i denna konstnärsbubbla och sett allting inifrån, började jag se saker utifrån. Jag började förstå saker jag inte tidigare sett och tänkt på. Jag lärde känna människor som vuxit upp utan kulturellt och ekonomiskt kapital över huvud taget. Det blev lite av en ögonöppnare för mig. Vad är bra konst enligt vem? Vem bestämmer i konstvärlden? Varför behöver jag konst i mitt liv men inte du? Vad är de bakomliggande orsakerna? Vem har råd att skaffa konstutbildning i en så osäker värld? Kan konst vara elitistisk?

Sexismen inom konstvärlden blev även rätt påtaglig för mig. Orkar inte ens gå in på detta. Bara det att en av mina (manliga) favoritlärare drämde till med "Varför ska kvinnliga fotografer alltid fota med sina känslor?" (för att vi lärt oss att kommunicera med känslor unlike många konstnärsmän pga könsstereotypisk uppfostran, you minimalizing jerk).

Jag kan också bli fruktansvärt irriterad på vilken typ av konst som får plats i offentligheten och som anses "bra". Det handlar så mycket om trender och kontakter. Sedan har jag ju även min personliga smak som jag själv också from time to time ifrågasätter efter att jag för ett år sedan började se vilken liten klubb för inbördes beundran jag befann mig i. För det är ju precis det som dom som får plats också befinner sig i, fast med en standard med andra parametrar.

Olika typer av design känns för tillfället som en bekväm tillflyktsort. Såklart finns där också ovan nämnda problem, men det känns mera relevant och nyttigt för mig att fundera på målgrupper, funktion, material och form än på om mitt koncept är tillräckligt konceptuellt och går i linje med min konstnärliga identitet. Jag hade helt enkelt rätt höga krav på mig själv som konstnär. Allting skulle passa ihop, mina koncept skulle vara perfekt komplexa, aldrig för banala och allting måste vara fläckfritt, jämt jämt jämt, annars kunde man lika gärna låta bli. Att skapa konst var inte roligt längre och i slutändan visste jag inte längre vem jag ens skapade konst för. Det betyder såklart inte att jag inte har höga krav på mig som designer, men det känns lättare på något sätt?

Kanske konsten åter gör entré i mitt liv efter ett par år. Antagligen kommer gnistan någon gång tillbaka. Min process är långt ifrån klar. Jag behöver tid till att bearbeta och hitta förhållningssätt till tidigare nämnda tankar. Just nu ger jag formgivningen mera plats.

04.10.2018 kl. 17:35

Vecka 12

 

 

Det här är nog den kallaste vintern/våren i mannaminne här i Antwerpen. De flesta år har påsklovet i Belgien bjudit på 25 grader och sol men den här påsken kommer nog bli kall. Mannen i huset köper hem en ny snittblomma den tjugofemte varje månad för att fira oss. Det gör mig hoppfull. Blommor existerar alltså fortfarande, åtminstone någonstans i ett grått växthus.

För jag vill ha världens bästa vår. Jag menar det, jag behöver det. Jag har haft ett så himla tungt läsår. Jag vill köpa en symaskin, återuppta mitt stora tonårsintresse, att sy. När det blir tillräckligt varmt vill jag gå på picknick med mina bästa kompisar i parken i fina kläder. Jag ska äntligen skura köket och måla om det bara luften blir varmare och torrare. Jag tänker köpa en ny dammsugare (för min nuvarande är djävulens verk, seriöst). Jag tänker fira att jag, trots två virusinfektioner, en kronisk tandinfektion, en operation samt övriga förkylningar och influensor, tog mig igenom halva min lärarutbildning på mitt fjärde språk, nederländska. Att jag orkat med två praktikplatser, frilansjobb, jobb i affären och att (oftast) vara en trevlig person. Bara det sistnämnda tar ibland så mycket energi och det gör mig så ledsen. Jag vill vara mitt energiska, pigga, glada jag men ibland känns bara ett leende som en enorm anstränging när man är så trött i kroppen att det känns som om man håller på falla ihop.

Jag vill aldrig mera vara sjuk. Jag känner inte igen mig i den här personen vissa dagar knappt orkar mer än att gå till mataffären. Det är vidrigt.

Snart kommer våren.

 

22.03.2018 kl. 13:54

10 tankar just nu

 

 

 

1. Efter min magisterexamen konstaterade jag att det var både onjutbart och ohållbart att försöka försörja sig på konst. I ren panik började jag studera igen. Min tredje examen blir alltså i pedagogik. Gjorde min första praktik i december och har precis gjort klart praktik nummer två. Allt går på nederländska och jag är helt utmattad av tempot, det nya studiespråket (studerade tidigare på engelska) och alla sena kvällar (vi har lektioner om kvällarna så att vi kan gå till jobbet på dagen). Nästa år får det bli lite lugnare studietakt!

2. Jag behöver en paus från konstvärlden just nu. Finns så många aspekter i detta som jag kunde skriva om men främsta orsakerna är kanske att jag är trött på alla klubbar för inbördes beundran, rasismen, sexismen och hur jag knappt känner några konstnärer från sämre förhållanden. Tycker också det är jobbigt att se så mycket dålig konst få plats och har ingen lust att ge mig in i debatten om vad som är bra och dålig konst för jag inser ju att vad jag tycker är dålig konst kanske är bra i någon annans ögon för att den har en annan bakgrund än jag etc etc alla kan göra konst etc vad är konst etc BA NEJ. Det blir liksom en subjektiv, oändlig cirkel av detta. Det tar så mycket tankekraft. Orkar inte med det just nu. Just nu vill jag hellre observe än participate.

3. Drömmer secretly om att ba skita i all konst och all utbildning och ge mig in i reklambranschen med min snubbe som studerar reklamdesign. Vi skulle kunna starta en egen branding/design studio och göra sjukt roliga grejer och tjäna fett med pengar. Jaja. Den som lever får se ¯\_(ツ)_/¯.

4. Nästa lägenhet jag bor i ska vara köpt.

5. Försöker säga "nej" oftare än tidigare. Jag vill sluta säga ja till  precis allt som låter kul för i slutändan när man har tio kul saker man borde göra är det inte särskilt kul längre. Det är dags att hitta fokus.

6. Jag jobbar fortfarande deltid på Iittala i Antwerpen men planerar att byta jobb snart med bättre arbetstimmar. Gillar att ha ett sådant deltidsjobb och skulle inte vilja jobba med något annat medan jag studerar.

7. Försöker ha så kravlösa hobbies som möjligt. Just nu vill jag bara matcha färger och material i inredning och kläder. Gillar också att ta långa söndagspromenader med Bagheera.

8. Jag älskar att resa bort i längre perioder men har inte tid för något sånt på ett tag nu. En dröm är att åka tillbaka till Kina på en längre resa snart. Var planerat att jag skulle ha åkt tillbaka i december men studierna tog över.

9. Sedan jag hade mononukleos i höstas har jag varit sjuk och trött jämt (obs på att jag normally har ett kick-ass immunförsvar och oändligt med energi). Om två dagar ska alla mina fyra visdomständer opereras ut. En av dem fick en infektion efter mononukleosen och jag antar att det har lett till att jag varit mottagligare för nya virus och bakterier som har fått fäste under vintern. Har lovat mig själv att äta fucking hälsosamt och ta hand om mig själv efter operationen. Då kanske immunförsvaret äntlligen repar sig, tänker jag.

10. Dagens tips är Netflix serie Queer Eye. Mysig realityserie med fem homosexuella män som gör make-overs på diverse snubbar i USA. Gör gott för din mentala hälsa att se på detta, lovar!

 

04.03.2018 kl. 22:11

Tvåtusenarton

 

Första bilden av mig i år. Klippte av håret sista dagen förra året. Känns klichéaktigt att tänka på det som en symbolisk handling men det kändes i varje fall väldigt skönt att se något nytt i spegelbilden när jag vaknade dagen efter.

Ord som jag vill att ska definiera mitt nya år är struktur, prioriteringar, fokus och stresshantering. Jag vill fortsätta tänka stort men jag vill inte glömma bort vad jag behöver för att må bra. Vill bli bättre på att säga nej. Bättre på att fokusera på vad jag verkligen vill göra, på vem jag vill vara. 

 

02.01.2018 kl. 17:45

Som om jag ömsade sinn


 

Det har ju som ni märkt ekat rätt tomt på min blogg i höst. Kanske för att det återigen känns som jag slungats in i en slags vag identitetskris. När jag precis trodde att jag hade hittat vem jag var och vad jag ville för lite mera än ett år sedan revs mina framtidsplaner i tusen bitar. Det tog slut mellan mig och personen som jag trodde skulle förbli min person.

Jag hann egentligen aldrig ens sörja men å andra sidan vet jag inte om jag är en person som har ett behov av att sörja och älta. Istället för att sörja har jag konsumerat. Konsumerat människor, konsumerat äventyr och konsumerat vin. Kanske det också är en form av bearbetning.

En av de saker som kanske hindrat mig mest från att blogga är att jag nästan skäms för att jag inte bara kan vara samma person jämt. Från ett år till ett annat förändras mina drömmar. När något går i kras förnyar jag mig själv. Det är som om jag ömsade skinn.

 

 

22.12.2017 kl. 17:40

Jag vill bara kunna läsa igen

 

När jag började gå i kbt för ett halvår sedan frågade min terapeut vad jag vill få ut av terapin. Efter en stunds tänkande började jag, oförmögen att hålla någon form av röd tråd, svamla om minst tio olika saker samtidigt. Min enda konkreta tanke minns jag dock med klarhet.

Jag vill bara kunna läsa en bok igen.

Sedan hösten hade jag inte klarat av att läsa. Jag hade inte tillräckligt med ro för att sätta mig ner och ge mig själv tid, eller rättare sagt, fritid. Allt jag tänkte på var att jobba mig framåt, att jag måste vidare i livet, men min koncentration var lika med noll. Min hjärna var slutkörd.

Att läsa en bok är ingen effektiv syssla. Att läsa en bok är något man gör när man har tid, när man är ledig.

Jag var aldrig ledig. Jag hade blivit den typen som inte var ledig. Jag måste göra. Genom att göra fanns jag. Genom att producera fanns jag. Jag var inte värd någon fritid.

Det är inte första gången jag haft problem med det snabba tempot och de höga kraven jag brukar utsätta mig själv för. Detta var dock första gången det gått så långt att det kändes som att jag var som en guldfisk i ett akvarium fyllt av trögflytande vatten. Liksom tidigare började jag glömma bort siffror och koder, men nu var även ljud och röster svåra att lyssna på. Jag kunde inte alltid fokusera blicken. Det hade blivit svårt att läsa, svårt att ta in information. Mina texter hade plötsligt fler stavfel än förut. Destruktiva beteenden hos mig uppenbarade sig. Mina ätstörningar gjorde en comeback.

Jag skulle inte säga att jag direkt var utbränd men min hjärna hade bara antagligen väldigt svårt att bearbeta alla förändringar, alla människor som kommit och gått, alla projekt som avlöst varandra. 

Nu är det i alla fall dags att börja om, tänka om, göra om.

Det låter som ett riktigt bra mål med terapin, Nanó. Ska vi boka in en ny tid till nästa vecka?

Än är det inte dags att börja läsa böcker igen men en dag vet jag att jag kommer vara där. 

 

10.07.2017 kl. 17:19

Om att tänka framåt

 

 

 

Hej ni. Ville bara ge ett personligt tack till alla er som var så stöttande och fina i mitt senaste blogginlägg. Jag har nog inte ännu riktigt insett vad som hänt. Vet inte ens hur jag ska kunna berätta nyheten för min familj.

Jag försöker tänka framåt.

Jag törstar efter alla nya förälskelser jag kommer att få vara med om men samtidigt vet jag att någonting alltid kommer vara förändrat inom mig. Kommer jag någonsin att tro på evighetslång kärlek igen?

Jag vet inte.

Jag tänker också att det kanske inte spelar någon roll.

Just nu väljer jag att tro på stunden utan att definiera vad jag egentligen letar efter. Jag väljer att tänka på mina vänner. Mina vänner som skickar oroliga meddelanden, som är glada för min skull, som whatsapp-ringer mig medan jag diskar, som håller om mig om natten och pussar på min panna. Mina vänner som jag kan snacka om snubbar med flera timmar i sträck, som gör små små flätor i mitt hår på en fest, som vill se världen med mig, som vill jobba med mig.

Jag väljer att tro på flyktiga nätter, samtal på min säng fram till klockan tre på morgonen, hans isblåa ögon, starka övrekropp och svarta hår.

Jag väljer att tro på att jag är driven, genial och värd allting och lite till.

Jag väljer att tro på att jag inte alltid behöver veta vad som ska hända.

För det bästa kanske hände igår, kanske händer imorgon, kanske händer precis just nu.

 

23.10.2016 kl. 18:37

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången