OM MIG         PORTFOLIO          HEMSIDA             ARKIV           KONTAKT

 

my heart is way too frozen to get broken

 

 

Jag springer bort frustrationen, slår personligt rekord efter personligt rekord, springer så snabbt att jag förstör mitt knä och haltar upp och ner för mina åtta trappor tre dagar i sträck. När min vän frågar varför jag inte ringde och hon plåstrar om och ger mig nåt att använda morgonen därpå inser jag att jag kanske ändå har en slags familj.

Hur gärna han än vill tro att han är orsaken till min olycka så sitter min sorg mycket djupare än vad han någonsin kunde nå.

 

Publicerad 16.06.2017 kl. 00:58

Tankar om att göra slut

 

 

 

Det högg verkligen till i mitt hjärta när jag läste de två senaste inläggen på Sandras blogg.

Allt annat i livet känns plötsligt hundra gånger tyngre när man går igenom en så pass grundläggande förändring av den egna känslan av trygghet. Man river upp en stark gemenskap, skrotar livsplaner, blir tvungen att tänka om. Det har blivit svårare att hitta fokus när jag ska jobba och det är framförallt svårare att välja var jag lägger mitt fokus för dagen när jag vaknar med en sten i magen eller när jag känner trycket i bröstkorgen innan jag ska lägga mig. Alla småsaker som skaver känns plötsligt hundra gånger mer. Hjärnan går konstant på högvarv och alla känslor blir som små explosioner.

Jag bestämde mig dock direkt för att denna break-up inte skulle bli som min förra. Jag ska inte gräva ner mig i sorg, inte bli handlingsförlamad, inte kräkas varje morgon och inte gå ner 10 kg i vikt. Jag ska fortsätta äta, jobba, skratta.

När någonting känns för mycket skriver jag ner det på en lapp och hänger den ovanför mitt skrivbord. Sedan får jag bara hålla tummarna för att en del av känslorna hamnade på lappen istället för att fortsätta hänga i mitt huvud. På avstånd kan jag betrakta mina rädslor hänga på min vägg. Förhoppningsvis skapar det distans. För när någonting allvarligt händer är det så himla svårt att hitta distansen till sig själv.

 

Publicerad 16.11.2016 kl. 05:43

Du, jag och trappuppgången

 

 

Vi Skype-sov många nätter igenom. Jag fick nästintill ingen sömn av att ligga med en ljus skärm framför mig vars fläkt surrade som den aldrig skulle ha gjort något annat. Men jag tyckte om att vakna och se dig framför mig, sovandes, med ditt svullna, trötta ansikte och stela axlar. Vi fortsatte gräla. Lämna mig aldrig igen, sade du. När köper du biljetten hem?

Mamma tog mig till Polen och jag satte i samma kalla trappuppgång varje kväll för att kunna prata med dig. Mitt starkaste minne är när Schubert spelades i radion i nedrevåningen och jag kände doften av det polska, starkt kryddade téet medan jag inspekterade dina nyaste målningar. Du, jag och trappuppgången. Smyga in till mitt rum när någon närmade sig. Ville inte känna mig pinsam.

Du grät inte längre och jag köpte biljetten hem.

Du hade gömt små lappar med meddelanden i hela sovrummet när jag kom hem. Gömt godis. Lapparna ligger nu bland med mina pappershögar på mitt skrivbord på Prins Leopoldlei 87. När jag letar efter ett viktigt papper brukar jag stöta på en av dina lappar från februari. En våg av hetta slår igenom min kropp.

Jag stod på trappan och väntade på att du skulle komma till mig. Du slog armarna om mig och utbrast - du är ju så liten!

Sen rörde vi oss inte utanför huset på ett par dagar. Jag behövde insupa din doft. Vänja mig vid dig, det kändes som att vi slungats bakåt till juli året innan, då vi inte hade setts på månader. Du somnade. Jag tittade bara på dig.

Kunde inte sluta titta.

 

(Bild från 2015, text från 2012)

 

Publicerad 10.12.2015 kl. 02:37

Ingenting

 

 

När man går igenom sina nyaste fotografier och insikten väller över en som en våg. Vilken fuck-up man är, vilka misstag man har begått, hur mycket dumt som sagts och gjorts.

När man inser att du ännu är där.

Ingenting går att jämföra med det.

 

 

Publicerad 03.10.2015 kl. 14:48

80% 22:05

 

 

 

Publicerad 01.04.2015 kl. 22:49

Ninety Nine Photos

 

 

 

 

 

 

Fick ett till ryck! Nu har jag samlat alla bilder från den första sommaren jag var med min snubbe på ett och samma ställe, nämligen här.

 

 

 

 

 

Publicerad 15.11.2014 kl. 23:05

Fina

Publicerad 16.10.2014 kl. 14:28

.

Publicerad 08.03.2014 kl. 16:08

.

min kärlek till dig är en klyscha som upprepats tusentals gånger men den känns ju så satans BRA
Publicerad 11.01.2014 kl. 09:57

.






 
Publicerad 14.11.2013 kl. 18:10

 

 

Nanó
// Brabo Babe

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 
Kärleksbreven kan ni skicka till
nano@ratata.fi

 

 

Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

 

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu