Sex saker jag lärde mig för sent om mensskydd och preventivmedel

Ikväll tänkte jag gå in på ett ämne jag faktiskt aldrig tidigare skrivit om, nämligen menstruationsskydd och preventivmedel. Hej hej alla bekanta där ute i cybervärlden som nu kommer få lära sig allt om mina erfarenheter av tamponger, lukter, preventivmedel och vad som är bäst för just MIN fitta, men jag är så jävla trött på allt hyschandet av fitt- och mensprat. På grund av bristande sexualundervisning i skolan samt att min mamma tyckte det var pinsamt att snacka mens (fast hon var såklart bra på andra sätt) fanns det gap i mina kunskaper vilket ledde till att jag lärde mig en hel del om min kropp funkar först efter att jag fyllt tjugo. Är inte det ganska skevt för att vara Norden, 2000-tal?

Man hittar egentligen väldigt få texter här på nätet med temat menstruation med tanke på att de berörda ändå utgör hälften av jordens befolkning. Jag upplever att det snackas alldeles för lite om mensskydd och mens i allmänet. Att prata om preventivmedel och mensskydd är ju inte heller något man direkt börjar snacka om med vem som helst. Jag brukar tänka på det så här - ju snabbare man börjar prata om dessa ämnen med en ny person, desto större är chansen att den personen kommer bli din vän. Så låt oss alla bara dra ner våra sociala barriärer en stund och förenas i lite prat om mens, fittor och andra underbara ting.

 

För att gå tillbaka till de kroppsrelaterade saker jag lärde mig alldeles för sent, here we go:

 

1. Jag luktar egentligen inte under mens. Hela livet har jag gått runt och trott att det är helt normalt att jag luktat illa mellan benen under mensen. När jag började använda menskopp försvann dock lukten helt och hållet. I efterhand har jag kommit fram till att det var tampongerna som drog åt sig all fukt i vaginan och därmed skapade ett dåligt klimat som ledde till lukt. Det leder vidare till upptäckt nummer två:

2. Tamponger torkar ut fittan. Ja, det hade jag inte fattat förrän jag började med menskopp. Menskoppen var en riktig räddare på många sätt - både plånboken, planeten och min slida blev plötsligt mycket gladare platser.

3. Det finns tamponger i både syntet och bomull. De med syntetmaterial är de vanligaste (eller iaf de vanliga jag alltid köpt) och det är här vi kommer in på tampongsjukan, eller toxic shock syndrom (TSS) som det heter. Jag läste om en studie som visade att tampongerna i syntetmaterial är de största bovarna bakom TSS-fallen och att de i 100% bomull är mycket säkrare. Varför lärde vi oss inte detta i skolan?

4. Menskopp är inte så himla konstigt. När jag var yngre pratades det om menskoppen som om det var en produkt endast för hippies. Nej, menskoppen är inte för hippies, den är för dig och mig, den angår oss alla då den både är slidvänlig, miljövänlig och plånboksvänlig. Jag tror inte den nämndes en enda gång i sexualundervisningen i skolan. Idag använder många av mina vänner i Finland menskopp. Här i Belgien känner någon knappt till menskoppen, men fick en belgisk kompis intresserad idag (score!) och jag sprider ordet så gott jag kan!

5. P-piller är inte alltid svaret du letar efter. Jag körde själv med kondom tills jag var 20 då jag fick p-piller utskrivet för första gången. Jag fick dock ganska dåligt med information om biverkningar hos läkaren. Kan dock tillägga att detta skedde i Belgien, kan bra tänka mig att barnmorskor/gynekologer som skriver ut p-piller är bättre på att berätta om vad p-piller kan göra med din kropp och ditt humör. Själv blev jag ett hormonellt känslomonster de första två månaderna, jag gick upp 10kg och min redan jobbiga pms blev ännu värre. Dessutom lär det hålla på att bli ett stort miljöproblem med alla hormoner som kissas ut i våra vattendrag.

6. Jag kan bli gravid endast några dagar varje månad. Det var först när jag började med Natural Cycles (en app som funkar som en p-dator) som jag förstod hur fertilitetscykeln och menscykeln faktiskt fungerade. Herregud när jag tänker på alla de gånger mitt tonåriga jag gått runt och typ spytt av oro över att bli gravid när jag hade oskyddat sex eller när kondomen gick sönder! Ingen hade någonsin berättat att det endast handlar om ett par dagar per månad och jag i min naivitet trodde alltid att man kunde bli gravid när som helst. (obs obs vill i efterhand tillägga att det här inte är en rekommendation för NC trots att appen fungerat utmärkt för mig med regelbunden mens. Läs alltid på och överväg ev. risker innan du testar en ny preventivmetod!)

 

För tillfället använder jag dock bara kondom då jag inte har sex särskilt ofta (hej distansförhållande). Vad gällande mensskydd använder jag menskopp (och ibland tampong om jag är lat) och är ganska nöjd även om koppen kan läcka när jag lagt in den på fel sätt. Om det är något jag verkligen hatar av hela mitt hjärta är det bindor. De är sunkiga, svettiga och plastiga - bara hat från min sida rakt igenom. Jag blöder rätt mycket i början av mensen och brukar då ha både menskopp och binda nattetid. Snart är dock plastbindans tid förbi, för idag spontanköpte jag tygbindor med en kompis! Bästa spontanköpet någonsin, hoppas jag. Kanske jag återkommer med recension efter en månad eller två.

Är det förresten något viktigt någon annan som läser som lärt sig alldeles för sent när det gäller mensskydd och preventivmedel? Jag kan ju knappast vara den enda! Är genuint nyfiken. Ni kan naturligtvis vara anonyma om ni så önskar.

 

 

05.01.2016 kl. 21:44

Feminismen och kärleken

 

"Ja förstår inte varför de ska vara så mycket hat involverat i feminism?" skriver Horan* (obs, hens självvalda nick) på sin blogg under rubriken Dedär med att hata män. Hen menar att att feminister verkar hata män - de kritiserar vita medelåldersmän och dessutom tycker de inte att vi ska fira mansdagen.

När jag läser saker som detta blir jag ledsen och frustrerad. Ledsen för att ordet hat och feminism än en gång står sida vid sida i en mening. Frustrerad för att det låter som att det hen anser vara hat, i mina öron låter som kritik. 

Sedan jag började träffa andra feminister har jag nog aldrig skrattat så mycket. Jag har aldrig känt så mycket kärlek, glädje, gemenskap och pepp. De facto har jag aldrig hatat så lite i hela mitt liv. Det är en enorm lättnad att tillsammans med mina jämnåriga feministvänner kunna skratta åt och kritisera t.ex. många män i medelåldern som fällt förminskande kommentarer eller gjort helkonstiga saker i vår omgivning. Utan rätten att kritisera deras (eller för den delen vem som helsts) handlingar skulle jag nog inte orka ta mig framåt i livet. Kritik handlar inte om hat. För min del handlar detta om att sparka uppåt, att sparka på patriarkatet som ställer villkoren för det samhälle vi lever i.

Jag är inte heller något jättestort fan av mansdagen, för att vara helt ärlig. Det betyder inte heller att jag hatar män. Vad jag dock utan tvekan kan säga är att jag hatar stereotyp manlighet och det mesta som hör till den könsrollen eftersom den är skadlig för alla, både för män och kvinnor. För min del kunde en mansdag handla om att analysera mansrollen och lyfta män som vågar tänka utanför boxen (för det lär fan inte vara lätt). Googlar man International Men's Day hittar man följande på Wikipedia:

"It is an occasion to highlight discrimination against men and boys and to celebrate their achievements and contributions, in particular for their contributions to community, family, marriage, and child care."

Då kan jag faktiskt tycka att mansdagen är onödig och ja, nästan löjlig. Och innan någon jämställdist ställer sig på barrikaden och skriker något om vårdnadstvister och självmordsstatistik vill jag ge ett färdigt svar på tal: JA! Snälla rara vän, låt mansdagen handla om samhällets syn på män som inkompetenta vårdnadshavare, låt mansdagen handla om problematiken kring att män som misslyckas med att uppnå mansidealen i skrämmande stor utsträckning tar sina liv! Det handlar ju i allra högsta grad om slaggprodukter från patriarkatfabriken. Men den mansdagen ska inte vara formulerad så som den är ovan, för det känns bara verklighetsfrånvänt. Let's get back to business när ni snubbar tar tag i saken och börjar jobba för att rädda liv och mental hälsa på framtidens pojkar! Ni har ju redan en ypperlig dag för detta ändamål, ta chansen och förändra den dagen till något positivt.

Det är väl kanske ingen slump att majoriteten av min vänskapskrets består av feminister? Det är ju där jag får mest kärlek. Det är där jag får höra att jag duger, att jag är bra på vad jag gör, att jag ska strunta i vad den där dumma killen sade om mig förra veckan. Att vi tillsammans kan kritisera snubbar som säger "du är inte som alla andra tjejer". Att vi kan skratta åt män som delar upp konstnärer i "artists" och "female artists". Det är inte hat, det är guld! Det är kärlek och det är en del av MIN feminism.

 

*jag vill gärna påpeka att detta inte är någon slags personlig kritik mot "Horan" eller hens blogg! Jag vill endast ge min syn på saken, d.v.s. feminism = kärlek.

 

27.11.2015 kl. 01:36

Fem torsdagstips

 

Utmärkta screenshots (från The Fall) som hittades hos Caroline, som i sin tur hittade den på HejBlekks instagram.

 

1. Malou von Sivers youtube-kanal med intervjuer från Efter tio. Brukar se på dem medan jag äter frukost. Vet att jag nämnt Märta en miljon gånger men nu det råkade sig så att just Märta Tikkanen var där igår morse!

2. Den här insändaren om den usla finskaundervisningen i våra skolor. Jag lärde mig absolut ingenting av att rabbla ordlistor, plugga grammatik och läsa uråldriga, tråkiga skolbokstexter.

3. Amandas blogg "Nästan för lycklig". Läs t.ex. inlägget "Tusen gånger mer normal".

4. Emil & Artur Sallinens essädokumentär om livet på Ängesö. Våra familjer har vuxit upp sida vid sida genom många generationer och jag ser dem nästan som en del av min släkt. Vacker dokumentär om den mest bestâende platsen i mitt liv och som ett plus,  briljant musik av Walter Sallinen. Dokumentären ligger ännu 12 dagar uppe på arenan, så missa inte!

5. Serierna The Fall och Bron (The Bridge) på Netflix. Starka kvinnliga huvudkaraktärer och mordutredningar. Vet att alla redan upptäckt Bron men för er som inte gjort det, stort tips!

 

 

12.11.2015 kl. 11:49

Vi samlas kring Märta Tikkanen

 
Nu har det gått någon vecka sedan bokmässan, men eftersom jag aldrig länkade till detta klipp så gör jag det nu istället. Yle fångade mig och några andra eminenta typer i en pratstund om Märta Tikkanen och Århundradets Kärlekssaga i pressrummet. Det var smockfullt framför Tottiscenen när hon intervjuades av Astras Nina Nyman under lördagen.
 
 
07.11.2015 kl. 12:51

I den västerländska kulturen existerar inget magfett

"Folk frågar mig ibland hur det kommer sig att jag så ofta använder magkorta toppar.

Kanske, bara kanske, är det så att jag gillar min mage?"

 

Efter diverse om och men publicerade jag detta på min instagram för några dagar sedan.


Som före detta modebloggare (allt möjligt galet har man hunnit med) var jag en gång i tiden rätt van vid att tänka på vilka vinklar som var de mest smickrande för att ta bilder av mig själv. Med smickrande menar jag då självklart vad samhället fått mig att tänka att är smickrande. För en korvig mage är ju inte direkt något vi ser i reklamer eller på tidningsomslag (ifall det inte görs i form av ett statement, för att sedan snabbt återgå till det maglösa idealet).

Nu är ju jag inte alls överviktig, för det om något skulle säkert ha varit rent av provocerande. Det är nog få saker som skapar ett så pass stort normaliserat regn av hat och hån som överviktiga som glatt visar upp sina kroppar. Bland annat LD har skrivit en del om detta.

Jag väntar på den dagen då kvinnokroppen inte dagligen figurerar som objekt i vår visuella kultur eller något slags debattämne som över huvud taget behöver diskuteras. I väntar på den dagen kommer jag fortsätta gå med magkorta toppar när jag känner för det.

Det må vara så att magfett inte existerar i den västerländska bildkulturen.

På min kropp existerar det dock i högsta grad och att gömma detta faktum ligger inte nödvändigtvis högst upp på min prioriteringslista.

 

13.07.2015 kl. 00:36

Ta rosa tillbaka!

 

[Disclaimer] Observera att jag än en gång pratar om ordet flicka som en socio-kulturell skapelse.

 

Jag äger bara ett rosa plagg - en långärmad t-shirt som är av det mjukaste materialet jag någonsin känt på. När jag såg den på ett lopptorg var jag dock tveksam till den på grund av färgen. Sedan började jag tänka på hur dumt det vore att inte köpa ett mjukt och annars fint klädesplagg bara på grund av jag är rädd för en färg. Det var ju faktiskt ett par nygamla t-shirts som jag ändå var på jakt efter. Vad var det egentligen som gjorde att jag skruvade på mig vid tanken av att bära något rosa?

”Den allmänna regeln är rosa för pojkar och blått för flickor. Anledningen är att rosa är en tydligare och starkare färg, som lämpar sig bättre för pojkar, medan blått är mera känslig och prydlig, och är sötare på flickor." står det i den Amerikanska handelstidningen Earnshaw’s Infants Department från 1918. (källa)

Detta är inget häpnadsväckande - många feministiskt intresserade har hört att innebörden bakom blått & rosa har varit omvända en gång i tiden. I västvärlden associeras idag färgen rosa med det kvinnliga könet.

Det känns också som att rosa, särskilt chockrosa, har blivit stämplad som en vulgär färg som berättar mer än övriga färger. Jag gissar på att flera har en specifik åsikt om chockrosa än om exempelvis blått, grönt eller brunt. Rosa är helt enkelt en laddad färg. Fundera själv en stund - i vilka sammanhang ser du oftast färgen rosa? Av vilka orsaker väljer du att bära/inte bära färgen? Resonerar du likadant när det gäller t.ex. blått eller brunt?

När jag frågar mig själv dessa frågor kommer jag snabbt fram till att jag associerar rosa med yngre flickor, vilket gör att jag kommer att tänka på föräldrar som väljer att klä sina döttrar enbart i rosa och sina söner enbart i blått. Naturligtvis handlar en genusmedveten uppfostran om mycket, mycket mer än bara färgen på kläder - men tanken gör ändå att jag automatiskt inte identifierar mig med färgen. Samhället läser färgen som stereotyp för flickor och jag känner inte att jag passar in i mallen "stereotyp flicka" och vill heller inte associeras med detta (den tankegången berättar också mycket om hurudan uppfattning jag personligen har av ordet flicka i vår kultur, alltså något ganska passiviserat). 

Jag vill reclaima färgen rosa. Normalisera, ladda ur och borsta av den - göra den till en lika naturlig del av min garderob som vilken annan färg som helst. Jag vill kunna bära den med stolthet men också som en protest mot det patriarkat som reducerat den till drag som passivitet, naivitet och vulgaritet.

 

 

 

Boktips om temat: Rosa: den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson. Har hört mycket gott om boken, men har inte hunnit läsa den än!

 

*Och när vi nu ändå håller på så skulle det vara helt awesome att även ge ordet flicka helt nya associationer som inte kändes lika begränsande som nu.

30.04.2015 kl. 14:34

Idag behöver vi Queen B

 
 
 
 
I know when you were little girls
You dreamt of being in my world
Don't forget it, don't forget it
Respect that, bow down bitches (Crown!)
I took some time to live my life
But don't think I'm just his little wife
Don't get it twisted, get it twisted
This my shit, bow down bitches
Bow down bitches, bow bow down bitches (Crown)
Bow down bitches, bow bow down bitches (Crown)
H-Town vicious
H, H-Town vicious
I'm so crown crown, bow down bitches

I'm out that H, town, coming coming down
I'm coming down, drippin' candy on the ground

H, H-town town
I'm coming down
Coming, coming down
Drippin' candy on the ground

[Verse 2: Chimamanda Ngozi Adichie]
We teach girls to shrink themselves
To make themselves smaller
We say to girls,
"You can have ambition
But not too much
You should aim to be successful
But not too successful
Otherwise you will threaten the man."
Because I am female
I am expected to aspire to marriage
I am expected to make my life choices
Always keeping in mind that
Marriage is the most important
Now marriage can be a source of
Joy and love and mutual support
But why do we teach girls to aspire to marriage
And we don't teach boys the same?
We raise girls to see each other as competitors
Not for jobs or for accomplishments
Which I think can be a good thing
But for the attention of men
We teach girls that they cannot be sexual beings
In the way that boys are
Feminist: the person who believes in the social
Political, and economic equality of the sexes

[Verse 3 Beyonce:]
You wake up, flawless
Post up, flawless
Ridin' round in it, flawless
Flossin' on that, flawless
This diamond, flawless
My diamond, flawless
This rock, flawless
My rock, flawless
I woke up like this
I woke up like this
We flawless, ladies tell 'em
I woke up like this
I woke up like this
We flawless, ladies tell 'em
Say I look so good tonight
God damn, God damn
Say I look so good tonight
God damn, God damn, God damn
 

 
22.01.2015 kl. 13:17

.

09.11.2013 kl. 18:43

Söndagens dos av feminism

 

Vill citera Fanny angående feminism:

"Det finns många aspekter i detta, många politiska tankar och ideologier som har format mig. Däribland kommunism och nykterism. Men det har framförallt varit feminismen. Feminismen har tagit mig längre i mitt personliga mående än vad något annan någonsin har gjort. Ingen självhjälpsbok, ingen psykolog, har kunnat hjälpa mig mer än vad feminismen har gjort. Feminismen har fått mig att inse att mycket av det jag innan skuldbelade mig själv för egentligen beror på det samhälle vi lever i, och det har också hjälpt mig att slutligen bli av med dessa beteenden. Att bli fri från skulden har gjort att jag kunnat fokusera på att bli fri från beteendena också, och detta kan ärligt talat vara något av det viktigaste och bästa som inträffat i mitt liv.

Med detta vill jag säga att feminism inte bara är en politisk ideologi utan att det även är ett förhållningssätt till sig själv. Det är ett sätt att se många av de problem en går omkring och bär på ur ett annat perspektiv, att söka efter orsakerna i samhället och inte i sin egen otillräcklighet. För mig har det varit omtumlande, smärtsamt men också otroligt frigörande. Det känns som om jag tagit ett jävla berg av skuld och skam och kastat iväg det från mina axlar. Som att all den ilska och frustration jag innan vände inåt nu kan uttryckas i en ilska mot samhället. Och denna ilska kan vara jobbig och smärtsam men den är aldrig självdestruktiv. För jag vet nu, att skulden är inte min. Och jag vet också att jag trots detta ska göra allt som står i min makt att förändra detta samhälle."

 

25.11.2012 kl. 16:09

Tillfälligt ränttande

I en mânad satt jag och slipade pâ en liten avhandling om feminism, ett av mina största intresseomrâden. Vi gick en ârslâng kurs i akademiskt skrivande och alla skulle välja ett samhälleligt eller politiskt ämne att skriva en akademisk text (modell längre) om.

 Jag bearbetade omsorgsfullt varenda detalj i min text. Läste tre böcker i ämnet och bläddrade igenom minst fem till. Läste igenom undersökningar, sâg educational films, diskuterade med pappa, slog upp artiklar. Lät bekanta läsa igenom tills allting helt enkelt satt precis som det skulle. Varenda argument mâste gâ att försvara, tänkte jag. Processen tog en mânad. Femton sidor A4:ans text var resultatet och himmel och pannkaka vad jag var nyfiken pâ lärarens kritik! Vill ju inget hellre än att utvecklas.

Sedan kom den individuella diskussionsstunden med läraren.

 

Minnesvärda dialogsnuttar:

 Docent: It's terrible about the professors, have you heard about this? Only 4 percent female professors in Belgium!

Jag: Ehm... it's 16 percent, not 4. I actually wrote about this in my text.

Docent: Oh.

 

Docent: So... Do they hate men, the feminists?

Jag: ...? What? I dedicated a part of my text to explain about the man-hater illusion... I also wrote a lot about critisism of feminism, right here (tar texten och slâr upp râtt sida).

Docent: Ah.

 

Docent: Is feminism a bigger debate topic in Scandinavia than here, you think?

Jag:  I would say that it seems like the debate about feminism is pretty much non-existent in Belgium... As a Swedish-speaker, I can tell you it's almost a daily topic in Swedish media. They even have a feminist political party. I've actually written one or two articles about the subject myself.

Docent. Can you do that?!?

Jag tänker bara - det stod ju i min text...

 

Jaa-a, det var ju väldigt trevligt att hon hade läst min text. Nästa âr när jag gâr kursen akademiskt skrivande 2 tänker jag skriva om fisarnas inverkan pâ vâr trivsel pâ allmänna platser.

06.06.2012 kl. 14:08

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången