Kontur

 

 

Klicka på bilden för att komma till tidskriften Konturs nya hemsida - Svenskfinlands snyggaste onlinetidskrift som dessutom färgmatchar mina bilder väldigt bra. I sommarens nummer medverkar jag med en reflektion kring kläder, kön, klass och tid.

 

08.07.2015 kl. 00:27

Ta rosa tillbaka!

 

[Disclaimer] Observera att jag än en gång pratar om ordet flicka som en socio-kulturell skapelse.

 

Jag äger bara ett rosa plagg - en långärmad t-shirt som är av det mjukaste materialet jag någonsin känt på. När jag såg den på ett lopptorg var jag dock tveksam till den på grund av färgen. Sedan började jag tänka på hur dumt det vore att inte köpa ett mjukt och annars fint klädesplagg bara på grund av jag är rädd för en färg. Det var ju faktiskt ett par nygamla t-shirts som jag ändå var på jakt efter. Vad var det egentligen som gjorde att jag skruvade på mig vid tanken av att bära något rosa?

”Den allmänna regeln är rosa för pojkar och blått för flickor. Anledningen är att rosa är en tydligare och starkare färg, som lämpar sig bättre för pojkar, medan blått är mera känslig och prydlig, och är sötare på flickor." står det i den Amerikanska handelstidningen Earnshaw’s Infants Department från 1918. (källa)

Detta är inget häpnadsväckande - många feministiskt intresserade har hört att innebörden bakom blått & rosa har varit omvända en gång i tiden. I västvärlden associeras idag färgen rosa med det kvinnliga könet.

Det känns också som att rosa, särskilt chockrosa, har blivit stämplad som en vulgär färg som berättar mer än övriga färger. Jag gissar på att flera har en specifik åsikt om chockrosa än om exempelvis blått, grönt eller brunt. Rosa är helt enkelt en laddad färg. Fundera själv en stund - i vilka sammanhang ser du oftast färgen rosa? Av vilka orsaker väljer du att bära/inte bära färgen? Resonerar du likadant när det gäller t.ex. blått eller brunt?

När jag frågar mig själv dessa frågor kommer jag snabbt fram till att jag associerar rosa med yngre flickor, vilket gör att jag kommer att tänka på föräldrar som väljer att klä sina döttrar enbart i rosa och sina söner enbart i blått. Naturligtvis handlar en genusmedveten uppfostran om mycket, mycket mer än bara färgen på kläder - men tanken gör ändå att jag automatiskt inte identifierar mig med färgen. Samhället läser färgen som stereotyp för flickor och jag känner inte att jag passar in i mallen "stereotyp flicka" och vill heller inte associeras med detta (den tankegången berättar också mycket om hurudan uppfattning jag personligen har av ordet flicka i vår kultur, alltså något ganska passiviserat). 

Jag vill reclaima färgen rosa. Normalisera, ladda ur och borsta av den - göra den till en lika naturlig del av min garderob som vilken annan färg som helst. Jag vill kunna bära den med stolthet men också som en protest mot det patriarkat som reducerat den till drag som passivitet, naivitet och vulgaritet.

 

 

 

Boktips om temat: Rosa: den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson. Har hört mycket gott om boken, men har inte hunnit läsa den än!

 

*Och när vi nu ändå håller på så skulle det vara helt awesome att även ge ordet flicka helt nya associationer som inte kändes lika begränsande som nu.

30.04.2015 kl. 14:34

.



Hjärtat dunkar och det känns som att jorden är på väg att gå under när tåget som kommer från Amsterdam svischar förbi i 120, troligen mer. Vi sitter i en mörk tunnel och väntar. Dina händer är svettiga och mina torra. Allt är som vanligt, fast inte alls. Du håller om mig, jag gråter, jag kan inte förstå att det äntligen händer. Tåget anländer. Jag stiger på. Okej, vi gör det här snabbt nu bara säger du och kramar om mig. Du är nervös, rädd, håller andan. Du stiger av och jag står i dörröppningen, gråter, snorar, tittar på dig. Tur att ingen annan steg på just här. Jag står där och väntar på signalen. Dörrjävlar, stängs någon gång, jag orkar inte längre tänker jag. Tårarna gör det svårt att se dig. Snoret gör det svårt att andas. Det industriella bruset från tåget ekar inuti tunneln.

Konduktören som blåser i visselpipan. Signalen från tåget som tystar alla andra ljud för ett ögonblick.

Sedan stängs dörren framför mig.

Det känns som jag får en hjärtattack. Jag springer från hallen till fönstret och tittar på dig. Tåget rör på sig, du går med, småspringer vid fönstret tills det inte går längre.

Jag minns inte den sista ögonkontakten.

 

 

23.10.2013 kl. 20:11

Det här är ett brev till dig, just dig.

 

 

Jag är din allra största beundrare.

Du är så ofantligt stark. Jag kan inte ens föreställa mig den enorma styrka du besitter, för jag kan aldrig förstå det du gått igenom.

När jag ringer dig i panik och du är sjuk och borde sova så pratar du ändå med mig, trots att varje ord gör ont att höra.

Jag känner mig inte hysterisk med dig, för jag har sett dig likadan.

Det betyder inte att vi har sett varandras värsta sidor.

Det betyder bara att vi sett varandra.

 

 

 

17.10.2013 kl. 20:35

ebl


Psst! Elevbladet är bra grejer. Jag är deras kulturrecensent för 2013-2014 och dessutom kan ni läsa om vad jag planerar göra i Kina i det nyaste numret som ni kan hitta här.
 
16.10.2013 kl. 16:04

.

 

 

 

Jag önskar jag kunde skriva till dig, men jag får inga svar.

Jag kan inte höra dig, kanske för att du inte säger någonting.

 

 

 

17.09.2013 kl. 07:38

.

Vakna upp till telefonsignal.

Öppna fönster.

Andas in os från nudlar som steks.

Hosta.

Sätta sig ner på sängen, apatisk.

Stirra på förstaårselevernas militärkläder som torkar på balkongerna.

Koka te för att vakna till.

Titta på klockan.

Ta ut en mango från en plastpåse med knut på.

Stirra på mangon i omkring femton minuter.

Känna ensamheten borra ett hål i magsäcken.

Tveka inför om det som känns är ensamhet eller hunger.

Önska att dagen kommer att vända.

 

 

06.09.2013 kl. 06:16

Känslan



Jag hatar att den är så närvarande. Jag kan inte greppa den, men jag känner den.

 

25.06.2013 kl. 10:24

Hem


 

snälla snälla

vrid klockan framåt

dra bort ett par dagar

gör timmarna kortare

stjäl mina dagar

bränn sönder dem

dränk dem

radera dem

gör vad ni vill med dem

bara min tid går snabbare

för allt jag vill är att åka hem

02.06.2013 kl. 14:36

Trampar vatten

 

Förra året, samma tidpunkt, samma land var det 25 grader tryckande varmt, sol och löv i alla träden. Idag är det grått, nära noll grader och sorgliga kvistar.

 

Det är inte bara jag som står still.

05.04.2013 kl. 19:25

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången