Finland en snabbis

Hade egentligen inte tänkt skriva om det desto mera, men är i Finland en snabbis. Vi har "krokusvakantie" i Belgien, vilket är en form av sportlov. Lovet har fått namnet efter att kokusarna börjar blomma den här tiden i mellaneuropa. Blev även glatt överraskad av att mina Hakki-smycken & nyaste Studentbladet kommit på min finska postadress. Vill förresten tipsa om att man kan beställa just Serafina (som är slutsålt på hemsidan) om man mejlar orders@hakki-design.com så kanske man hinner reservera ett innan det tar slut pånytt. Klart snyggaste smycket jag har just nu! Designern Camilla är min gamla skolkompis och beundrar verkligen hennes driv!

 

08.02.2016 kl. 11:17

När duracellkaninen kom till Finland

bild av julia innan inspirationsbrunchen

 

Hej måndag natt & rastlösheten. Vaknade tio i morse av kraftig migrän, tog en stor dos migränmediciner och slocknade igen. Klockan halv fem när Jeroen kom tillbaka från sin föreläsning vaknade jag. Känner mig sjukt ineffektiv som börjar veckan så dåligt men tydligen behövde både huvud och kropp vila.

Varje gång jag kommer till Finland känns det som att jag nästan har ihjäl mig. Springer som en duracellkanin på möten och annat jag inte kan ta medan jag är studerar i Antwerpen. Dessutom vill jag hinna träffa alla vänner jag aldrig annars ser och även ha quality time (hatar att behöva ett sånt ord i modern vokabulär) med Jeroen och resten av familjen, träffa farmor, träffa mormor på ålderdomshemmet, kanske träffa någon annan släkting eller familjebekant. Ser dessutom alltid till att det händer något i Ratataväg när jag väl är i landet. Naturligtvis är det sjukt kul roligt men ibland funderar jag på var jag hittar tiden. Lämnar alltid Finland med en känsla av skuld. Känner mig skyldig för att jag inte sen heller hann träffa min dementa mormor på ålderdomshemmet trots att hon kommer ihåg mitt namn när jag väl är där. Skyldig för att jag inte kunde tvinga mig själv att verka gladare och socialare när jag hängde med vännerna. Skyldig för att jag inte varit snällare mot min mor som betalade flygbiljetten. Skyldig för att jag inte hann ta en kaffe med den där personen som jag så länge viljat lära känna. Skyldig för att jag inte hann ta lika många bilder till ett projekt som planerat. Skyldig för att jag inte hann gå på det där ena evenemanget i en helt annan stad eller prata med alla härliga som kom på vårt evenemang i Åbo i söndags. Skyldig för att jag inte hunnit lösa och svara på alla tech support-mejl (tro mig, det kommer fler än man tror) och att Ratatas framsida eller bloggen möjligtvis blivit lidande. Skyldig för att jag inte hunnit spendera mera tid på tumanhand med Jeroen. Listan kan i princip göras hur lång som helst.

Hursomhelst - i söndags ordnade vi en sjukt mysig inspirationsbrunch på Tiirikkala. Började fundera mer och mer över bloggandet efter diskussionerna vid bordet. När jag hade Get Nanóismed-bloggen som tonåring kunde jag verkligen slänga upp vad som helst på bloggen och det resulterade i en massa inlägg som jag i efterhand ångrar (var ung och dum osv och ja, den bloggen är låst). Jag tror inte jag kommer ha samma känsla om fem år när det gäller min ratatablogg trots att alla inlägg kanske inte är helt genomtänkta. Den här bloggen känns lite som en skrivövning för att hålla min svenska flytande då jag under fem års tid levt mitt liv på engelska och nederländska. Dessutom tänker jag mig att det är kul att se vad jag höll på med och vad jag var intresserad av. Kanske jag om fem år läser detta inlägg och inser att det fanns en tid då jag ville vara överallt precis hela tiden men att det är dumheter att känna sig skyldig för att man inte har mer än 24 timmar per dygn.

Bastuklubben i söndags <3

 

25.01.2016 kl. 21:59

Studentbyn

 

bild - Sara Nguyen

 

Efter att ha tvättat och ätit minilunch med mamma gick jag till Sara (nu är vi ju nästan grannar här i Studentbyn) för att fota och fika saffransbulle. Vi pratade om framtiden, att flytta utomlands, lite studier och sånt. På tal om att bo i Studentbyn förstår jag inte varför folk verkar ogilla denna stadsdel så mycket. Tycker att arkitekturen gör sig på mina fotografier och gillar tanken på ett gemenskapligt kök med en massa andra typer som man kan spionera på och småprata med.

 

19.01.2016 kl. 20:05

Lilla listan

 

För typ fem år sedan läste jag någonstans en bekants kommentar om hur fantasilöst och själlöst det är med blogglistor. Sedan jag tog del av hens kommentar känner jag mig alltid lite fantasilös och själlös varje gång jag publicerar en lista på min blogg. Men vet ni vad - fuck it. Om någon är så ytlig och ja, faktiskt även så fantasilös och själlös att den dömer personer utgående från ifall man publicerar blogglistor på sin blogg eller ej så är det fan patetiskt alltså. För att fira att jag bestämt mig för att bli av med detta hjärnspöke drar jag till med en ytterst fantasilös och själlös blogglista:

 

Vad gör du just nu?

Ligger på en säng i Studentbyn i Åbo och lyssnar på när min man äter chips.

Vad har du gjort idag?

Har rest hela dagen och irriterat mig särskilt på alla äldre män på flygen som tar upp en massa plats på ett sätt jag aldrig skulle drömma om att göra. Både när de sitter ner bredvid en och automatiskt tar över hela armstödet (som man delar med personen bredvid) och när de är på väg ut och bara blockerar hela gången på ett sätt som jag inte ser kvinnor göra. Alltså ursäkta för allt detta mansgnäll men jag tycker verkligen illa om att flyga med män och flighten mellan Stockholm och Åbo är alltid 90% businessmän.

Hur mår du?

Mår faktiskt bra! Har haft problem med halsen i en månad men det börjar bli bättre. Känner mig även tillfreds med min livssituation, skolarbetet och distansförhållandet. Folk pratar om hur hemskt det är med distansförhållanden men jag njuter av att kunna ha mitt eget liv i ett land var jag bara kan leva på mitt eget sätt och slippa tänka på honom jämt och sedan träffas varannan månad och ha det supermysigt, superroligt och vara extra kär. Det bästa av två världar skulle jag säga.

Berätta något roligt som hände i helgen?

Drack exotiska drinkar vid Groenplaats med mina finska finisar och hamnade på en massa random fester med hjälp av mina facebook-detektiv-skills (fast lite tur hade vi också). Hamnade helt randomly hos en snubbe som hade födelsedagsfest och visade sig bo ihop med min klasskompis och mot morgonen var vi hemma hos en balettdansare från Operan. Älskar Antwerpen <3

Vad fick dig att skratta senast?

Alltså, minns inte, kanske något meddelande jag fick tidigare idag? Har knappt pratat med någon på grund av allt resande. Har bara läst bok och spelat Candy Crush.

Vem skickade ditt senaste meddelande?

Astrid som tackade för sin julklapp! Ryktet går om att vi ska podda ihop senare i veckan!

 

12.01.2016 kl. 19:35

Utbildningen tar landet framåt

 
Varje måndag eftermiddag har jag föreläsning med tänkaren och författaren Hans Theys. Många av mina medstuderande har lite svårt för honom på grund av hans sätt att ibland verka "sitta på sanningen", provocera och ibland raljera, men jag finner hans föreläsningar nästintill terapeutiska. Naturligtvis håller jag inte med honom om allt men det ligger något otroligt lugnande i att höra någon säga saker man själv funderat på i all tysthet. Vi pratar mycket om vad som berör oss och varför, och jag citerar honom i mitt anteckningshäfte med glödande penna varje vecka. 
 
The more you know, the more isolated you become. Reading and developing will result in that you might not be able to agree with, for instance, your relatives, anymore.
 
Det må låta simpelt men det var något inom mig som fick ro när han sade ovanstående meningar i en diskussion om teori. Jag kan inte säga att jag har haft direkta problem med familjemedlemmar, men ju äldre jag blivit och ju längre jag studerat och bott i olika länder, desto bättre verktyg har jag utvecklat för att analysera min uppväxt och kritiskt reflektera över allt jag tidigare lärt mig att tro på. Känslan av att vara isolerad har jag visserligen haft hela livet men de senaste åren har känslan vuxit sig extra stark då jag inte ens lyckats hålla fred med nära och kära de få gånger jag åkt hem, vad hem nu ens innebär längre. Dessutom har jag en helt annan syn på landet Finland nu än vad jag hade när jag fortfarande bodde där.
 
För varje år jag bor någon annanstans känns det som att jag tar ett stort kliv framåt och ju mera uppenbart blir det att allting är precis som förut när jag åker hem och hälsar på. Om inte annat känns det nästan som att saker och ting går bakåt om man tittar på Finland som helhet. Det känns extremt vemodigt. Vi har SSS-regeringen och en stadsminister som vill "lära invandrare hur man behandlar kvinnor i Finland", nedskärningar i landets mest värdefulla resurs (utbildningen) och what not.
 
Ironiskt att man skär ner så mycket i just utbildningen, det som ska ta vårt land framåt. Hur ska vi någonsin kunna ta oss framåt om vi inte har råd att utvecklas?
 
08.12.2015 kl. 17:22

Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten

 

En bild från våren jag flyttade till Flandern.

 

Min relation till att vara finlandssvensk har aldrig varit helt oproblematisk.

Innan min familj flyttade till Åbo bodde vi på landsbygden. Min släkt kommer från Kimitoön och mina första minnen är från min födelseort Sagu och Kimitoöns skärgård. Det var dock i Åbo jag gick från barn till tonåring och det var även då jag började uppleva att jag var instängd i en form som skavde åt vilket håll jag än vände mig. Jag växte upp i enbart svenska rum. Ingen finsk släkt, inga finska hobbies, inga finska vänner och en finskaundervisning i skolan som inte funkade för mig. Jag lärde mig aldrig finska. Tolv långa skolår spenderades med samma personer år ut och år in utan möjlighet att byta umgänge - det fanns ju alltid bara en svensk skola. "Pappa betalar" var ett coolt uttryck och på många tjejers axlar hängde märkesväskor och killarna sportade J.Lindeberg och WESC-kläder. Mentaliteten i min årskurs fick mig att känna mig allt annat än hemma och om jag sökte mig utanför skolan varken kunde eller vågade jag prata finska.

Redan i högstadiet föddes en idé hos mig om att flytta utomlands. Efter att ha vantrivats vid Åbo Akademi ett tag kände jag att jag helt enkelt inte orkade längre. Kanske var det nu eller aldrig? Jag chansade och tog mitt pick och pack och flyttade till Belgien var jag blev antagen vid en konsthögskola. Det var även här jag tog steget från tonåring till vuxen. Att vara utlänning i ett nytt land kändes mer bekvämt än att vara utomjordning i sitt hemland kan jag lugnt säga. Nu fanns det en möjlighet att börja om från noll och skapa en ny identitet, en identitet långt bort från min uppväxt.

Idag har jag en mer balanserad bild av vad det innebär att vara finlandssvensk och när jag tänker på finlandssvenskhet vill jag poängtera att jag anser att det framför allt finns två aspekter - en språklig aspekt och en sociokulturell aspekt. Båda kan variera och alla kombinationer är möjliga. Man kan t.ex. vara finlandssvensk om man gått i svenskspråkig skola trots att det talas ett annat språk hemma. Trots att jag alltid förstått att finlandssvenskhet inte är synonymt med den omgivning jag växte upp i är det ändå en del av mig som aktivt tagit avstånd från allt som ens haft med ordet att göra på grund av att jag aldrig känt att jag passat in i någon av de finlandssvenska sammanhangen jag tidigare rört mig i. Detta är dock ett otroligt snävt sätt att se på en geografiskt spridd identitet - alla finlandssvenskar är absolut inte från samma kretsar och samhällsklasser och att tro det bidrar endast till en ytterst felaktig stereotyp.

Jag vill ta ett steg i den andra riktningen och föra fram och representera en finlandssvenskhet som är inkluderande mot alla människor. Ida Schauman och Mia Haglund pratar om finlandssvenskhet på ett otroligt inspirerande sätt i den här artikeln och jag tycker precis som dom - vem som helst ska kunna bli svensk i Finland. Det senaste året har jag träffat finlandssvenskar med liknande livsåskådning och tankar om samhället som jag och ni får ursäkta min banalitet, men det har fått mig att känna mig sjukt mycket mindre ensam. Dessutom har det gjort mig mera bekväm att säga att jag är finlandssvensk.

Jag är inte min uppväxt och omgivningen jag växt upp i representerar inte heller någon slags pur finlandssvenskhet, vad det sen skulle innebära.

 
ps. nr 1 - jag kämpar ännu med finskan, min minoritets stora förbannelse!

ps. nr 2 - är jag en finlandssvensk förrädare om jag funderar på att sätta ev. framtida barn i finskspråkig skola?

 

10.11.2015 kl. 00:32

En rätt magisk kväll

 

 

 

 

 

Vi hade en helt lysande midsommar i Hönshuset.

 

23.06.2015 kl. 12:33

Finskhetens dag

 

Igår var det finskhetens dag! För att fira detta tänkte jag att vi kunde titta närmare på de som representerar Finland i riksdagen. För vad är finskhet egentligen - representerar riksdagen verkligen Finland? Jag hoppas inte det.

 

Regeringspartier:

Centern: 35 män14 kvinnor

Sannfinländarna: 26 män12 kvinnor

Samlingspartiet: 21 män, 16 kvinnor

 

Sammanlagt: 82 män, 42 kvinnor

 

Svenska folkpartiet: 7 män, 3 kvinnor

Kristdemokraterna: 3 kvinnor, 2 män

De gröna: 8 män7 kvinnor

Socialdemokraterna: 21 kvinnor, 13 män

Vänsterförbundet: 6 kvinnor, 5 män

 

Det är inte någon nyhet att Finlands nya regeringspartier har en tung övervikt av män. Det blev dock ännu mer uppenbart när jag bläddrade i nyaste Suomen kuvalehti och såg allas ansikten. Endast 30% är kvinnor. En annan sak jag märkte var att partierna till vänster har en aningen fler kvinnor än män. Naturligtvis börjar jag fundera på vad det säger om traditionella könsroller samt politiken som dessa partier står för. Det har inte ens gått en vecka och jag är redan så trött på den nya regeringen att jag helst vill gömma mig under en sten någonstans.

 

12.05.2015 kl. 18:28

Fina

16.10.2014 kl. 14:28

Det jag tänker på men inte vågat säga

 

 

Det gör så fruktansvärt, fruktansvärt ont i mig när jag tänker på att flytta från Belgien.

Ja, dåligt isolerade hus med dåliga ledningar är en pest. Likaså kriminellt dyra elräkningar och värmekostnader. Men mina vänner? Alla underbara hus? Alla caféer? Alla tåg jag aldrig hoppat på? Alla cykelvägar jag aldrig cyklat?

Alla pratglada människor som lyckats med konststycket att förändra min personlighet?

Jag är en annan person i Belgien. En glad person. En lycklig person.


Men jag vill inte att mina barn ska växa upp i det belgiska samhället.

 

Var genusperspektiv är en term som ingen känner till.

Var det är konstigt att behandla sitt barn som en intelligent människa istället för en söt tjej eller en busig kille.

Var vårt barn sitter instängt bakom murar, övervakningskameror och vakter mellan 8-16 varje dag, redan när hen är 5-6 år och egentligen bara vill hem och måla och teckna eller ut och upptäcka skogarna, skogarna som inte finns i Flandern.

Var undervisningen är extremt segregerad beroende på privat/kommunal skola och var en usel lärare (som inte alltid ens är kompetent) inte varnas eller flyttas.

Var skolfröken kommer att skicka hem ett brev till mig och min man var det står att vårt barn är udda jämfört med de andra barnen, och därför borde genomgå en psykiatrisk undersökning för eventuell diagnos som kan "förklara" denna olikhet, varesig vårt barn är duktigt eller mindre duktigt i skolan.

Var vår självständiga tonåring som bara vill bli fri kanske inte kan flytta hemifrån när hen vill för att vi inte kommer att ha råd med det.

 

Jag är så fruktansvärt rådlös.

 

 

30.09.2013 kl. 10:02

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången