Typ hela året har jag gått runt och haft ont i magen över att detta skulle bli mitt sista år i Belgien. Tanken på att åka tillbaka till Finland och börja om där lockar inte alls. Jag vill inte söka jobb jag aldrig kommer att få, vill inte leva med ett språk som min hjärna inte är kompatibel med.

Tycker inte heller att det känns bra att jag skulle flytta tillbaka för min partners skull trots att det är vad folk verkar förvänta sig. Ingendera av oss är intresserade av ett traditionellt vovve, villa & volvo-liv trots att det fanns en tid då vi trodde att det var just det livet vi ville ha. Idag vill vi leva på olika platser och då får det vara så. Just nu är jag lyckligare och allt känns klarare än vad det kanske någonsin gjort och att flytta hem då vore konstigt.

Det hela känns inte så dramatiskt om jag ska vara helt ärlig. Internet gör alla avstånd kortare och jag trivs så himla himla bra här borta. Ni fattar inte vilken tyngd som föll från mina axlar när jag kom fram till att jag inte behöver åka tillbaka bara för att det var min ursprungliga plan.

Njae. Jag blir kvar i Belgien ett tag till. Och det känns väldigt fint!

Utöver mitt egna magisterarbete har jag också skrivit texterna till Oonas magisterarbete "Bed Scenes" som består av två böcker (hon studerar grafisk design vid Akademin). Texterna har hon mycket snyggt flätat in i sina illustrationer och jag tycker det hon gör är helt fantastiskt vackert och framförallt eget.

Det var första gången jag någonsin skrivit på engelska och jag måste säga att det var en utmaning att skriva på ett språk som inte flöder lika fritt som mitt modersmål. Visst, jag har levt mitt liv på engelska (och nederländska!) i fem år men det var troligen sista gången jag någonsin skrivit något på ett annat språk. Tyckte dock det var ett inspirerande tema att skriva om. Vad händer egentligen i en säng? Det är en plats för kärlek, sex, gräl, sjukdom, lättja, mardrömmar och så himla mycket mer. Jag vet inte ifall jag kommer publicera texterna här på bloggen då jag inte är helt nöjd med dom, men några bilder från  boken kan jag i alla fall bjuda på.

Alla nyblivna magistrar i Antwerpen deltar i någon slags gemensam massutställning vid namn Capital-M i Park Spoor Noord här i Antwerpen. Enligt mig ser det mer ut som något slags gigantiskt jippo för att göra reklam för konstutbildningarna som Sint Lucas och Akademin har att erbjuda snarare än att erbjuda en professionell plats för de nya magistrarna att ställa ut seriöst med tanke på de dåliga förutstättningarna (fuktig gammal hangar med ojämna, lutande väggar). Igår var öppningen av Capital-M och jag hade t.o.m. investerat i mer professionella kläder för liknande evenemang då jag inför öppningen av Deep End insåg att jag inte hade några passande kläder alls. Igår kände jag mig riktigt fin. Annars sportar jag mest färgglada sneakers och yoga pants.

Installation shots, Dress For Success / Take It Like a Man by Nanó Wallenius, Antwerp Tower 20th floor, 17.06-24.06

Här är mitt andra utrymme. Rummet är L-format och det mest kritiska momentet här var när jag klistrade fast de största bilderna på väggarna. Perfektion är nyckeln till ett bra vitsord och när jag satt på golvet och smetade ut innehållet ur en stor burk klister över mina bilder funderade jag en god stund på vad fan jag hade gett mig in på så nära inpå juryn. Som tur gick allt som det skulle.

I överlag är jag inte lika nöjd med miljön nu som jag var förra veckan. Jag börjar känna att utsikten och de distraherande elementen i utrymmet jobbar emot verket. Jag är nöjd med hur jag placerat bilderna men gillar inte känslan av att det syns att det inte är ett galleri. Som jag nämnde tidigare fick jag departementets enda pris samt två nomineringar för utomstående priser som avgörs av två helt andra juryn. Den första juryn tror jag att jag har en väldigt liten chans att övertyga så den får faktiskt bli av här i Antwerp Tower. För den andra nomineringen, vars jury blir av den 5 juli, bestämde jag mig dock för att bygga upp allting på en helt annan plats eftersom det är en så pass stor summa pengar som står på spel. Att vara nominerad för detta pris är redan något jag aldrig trodde skulle hända mig och då vill jag verkligen att mitt arbete ska kännas 100% rätt och då är inte detta rätt miljö.

Vet egentligen inte vem som är intresserad av att läsa om hur det fungerar när man blir magister vid en konstakademi utomlands, men om inte annat så kan det vara intressant för mig själv att titta tillbaka på senare. Vid Akademin är det i alla fall en massa tävlingar när man blir magister (alla nyblivna magistrar är automatiskt med och tävlar om priser och nomineringar). Vad jag har förstått är det dock inte lika i alla konstakademier i Belgien utan endast Akademin i Antwerpen eftersom den är "viktigast".

Tänker dock inte förklara verken här eftersom jag tycker de ska upplevas på plats och inte läsas om! Det tar liksom bort 70% av spänningen. Jag föredrar att låta verken tala för sig själva.

Varning för något osammanhängande text, men jag märkte något som gjorde mig väldigt lättad idag när jag surfade runt på sociala medier.

Jag känner inte längre att jag måste tycka "rätt" och vara fläckfri i andras ögon. I många år har jag gått runt med ont i magen när jag inte känt att jag inte vetat tillräckligt mycket eller att jag gillat någonting som inte är tillräckligt intellektuellt.

Det är med stolthet jag vill förkunna följande saker: Jag älskar Håkan Hellström trots att han är medelklassens priviligerade lilla älskling som sjunger om personlighetslösa tjejer. Jag är inte en särskilt traditionell kärlekspartner. Jag gillar att läsa Murakamiböcker då och då. Jag gillar lättsmält popmusik. Jag namedroppar ogärna svåra författare och tänkare för jag kommer aldrig ihåg vad dom heter. Jag har svårt för filosofi och tycker det är ganska tråkigt eftersom jag har svårt att koncentrera mig på abstrakta tankar. Jag dras till trasiga människor som gör misstag för det är där jag hittar samhörighet. Jag läser inte längre en massa facklitteratur bara för att verka bildad. Jag ogillar tjocka böcker i allmänhet. Jag ÄLSKAR kärlekshistorier. Min humor är inte intellektuellt ironisk utan mer åt kiss- och bajshållet. Jag är inte särskilt fanatisk med att alltid vara PK.

Länge leve det intellektuella förfallet!