Mina 10 mest lästa blogginlägg 2015

 

Liksom Miilo och Sandra hade jag tittat lite på min statistik och här kommer de tio mest lästa/klickade inläggen på bloggen min år 2015. Bloggade knappt nåt i början av året så de flesta är ganska nya inlägg.

 

1. Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten - Om hur jag har vantrivats med att vara "finlandssvensk" och hur jag idag definierar finlandssvenskhet.

2. Studentbladet behövs! - Efter Åbo Akademi var det Helsingforsiska Hanken som hotade lämna SSI som ger ut Studentbladet (vilket nu tyvärr har skett). Jag tycker det är konstigt att Svenskfinlands studerande inte ens ska kunna ha en gemensam tidning utan att anklagelser om att "humanister" skulle styra Studentbladet - kanske någon hankeit själv någon gång skulle våga skriva och skicka in en artikel till tidningen?

3. Kläder och klass - Ett inlägg om vilken plats finklänningen haft hos min mormor och farmor. Detta skrev jag som någon slags reflektion kring att jag använder könade kläder som en del i mitt magisterprojekt.

4. I den västerländska kulturen existerar inget magfett - Om mina magtröjor och att jag vägrar skämmas över att visa att jag har fett på min mage.

5. Ingenting - Denna listas kortaste inlägg! Vet inte vad som lockat folk att klicka på detta inlägg förutom nakenbilden på en trött man, möjligen.

6. En födelsedagspresent från mig till er - För att fira min födelsedag i höstas bestämde jag mig för att ge Ratataiter möjligheten till en navigationspanel högst uppe på Ratatabloggarna. I detta inlägg kan man läsa om hur man ska gå till väga.

7.  Ratata, en kärleksförklaring - Om när jag tog över som innehållsansvarig på Ratata.

8. Mina favoritbloggar på Ratata del 3 - Den tredje delen av mina favvobloggar på Ratata. Del 4 kommer snart, måste bara samla motivation till att sitta och peta ihop inlägget.

9. Om den nya layouten - I början av hösten gjorde jag en helt ny layout till Ratatas framsida. I det här inlägget kommenterade jag förändringen.

10. Mitt hjärta förblir hos Ratata - Ett inlägg om vad som gör Ratata till en speciell portal att blogga på. Kommer ihåg att jag skrev detta inlägg efter att ha läst om Sevendays samarbete med ÅU. Kändes lite väl likt denna artikel om jag ska vara helt ärlig.

 

29.12.2015 kl. 15:07

Utbildningen tar landet framåt

 
Varje måndag eftermiddag har jag föreläsning med tänkaren och författaren Hans Theys. Många av mina medstuderande har lite svårt för honom på grund av hans sätt att ibland verka "sitta på sanningen", provocera och ibland raljera, men jag finner hans föreläsningar nästintill terapeutiska. Naturligtvis håller jag inte med honom om allt men det ligger något otroligt lugnande i att höra någon säga saker man själv funderat på i all tysthet. Vi pratar mycket om vad som berör oss och varför, och jag citerar honom i mitt anteckningshäfte med glödande penna varje vecka. 
 
The more you know, the more isolated you become. Reading and developing will result in that you might not be able to agree with, for instance, your relatives, anymore.
 
Det må låta simpelt men det var något inom mig som fick ro när han sade ovanstående meningar i en diskussion om teori. Jag kan inte säga att jag har haft direkta problem med familjemedlemmar, men ju äldre jag blivit och ju längre jag studerat och bott i olika länder, desto bättre verktyg har jag utvecklat för att analysera min uppväxt och kritiskt reflektera över allt jag tidigare lärt mig att tro på. Känslan av att vara isolerad har jag visserligen haft hela livet men de senaste åren har känslan vuxit sig extra stark då jag inte ens lyckats hålla fred med nära och kära de få gånger jag åkt hem, vad hem nu ens innebär längre. Dessutom har jag en helt annan syn på landet Finland nu än vad jag hade när jag fortfarande bodde där.
 
För varje år jag bor någon annanstans känns det som att jag tar ett stort kliv framåt och ju mera uppenbart blir det att allting är precis som förut när jag åker hem och hälsar på. Om inte annat känns det nästan som att saker och ting går bakåt om man tittar på Finland som helhet. Det känns extremt vemodigt. Vi har SSS-regeringen och en stadsminister som vill "lära invandrare hur man behandlar kvinnor i Finland", nedskärningar i landets mest värdefulla resurs (utbildningen) och what not.
 
Ironiskt att man skär ner så mycket i just utbildningen, det som ska ta vårt land framåt. Hur ska vi någonsin kunna ta oss framåt om vi inte har råd att utvecklas?
 
08.12.2015 kl. 17:22

Jag vill förstå varför finska är ett vackert språk

 

Inspirerad av faktumet att jag detta skolår fått mina första finskspråkiga vänner har jag nu bestämt mig för att jag måste ta itu med min finska. Visst är det helt otroligt att man kan leva ett helt liv i ett land var man inte behärskar majoritetsspråket? Till vilken nytta har det varit att jag spenderat timmar och åter timmar på att rabbla ordlistor och grammatik, när jag aldrig ens fick lära mig hur man för en ordentlig diskussion?

Jag vill förstå varför finska är ett vackert språk. Jag vill lära mig intressanta ord och metaforer, lära mig om vad det är som gör finskan unikt och lära mig var det känsliga ligger i något som i övrigt är så oerhört strukturerat och stelt. Jag vill läsa om samhälle och politik på finska, jag vill skapa ett ordförråd med de ord just jag är intresserad av att använda. Vill lära mig försvara mina åsikter och argumentera.

Allt jag vill är att leva ett obehindrat liv i mitt hemland. Inte titta på utifrån.

Kan jag inte bara få leva mitt i?

 

Dagens finskapepp - Louises inlägg om att gå på konsert på det andra inhemska samt "Det stora finska underhållningspaketet" från Yle.

 

 

23.11.2015 kl. 01:33

Det stora Kinainlägget

 

Ett av postkorten jag nyligen fått är från Lawrence. Hans ord fick mig att slungas tillbaka rakt in i dofterna, lukterna, smakerna, vyerna - allting som jag kopplar till södra Kina var jag bodde och studerade ett halvår. Lawrence var min granne på internatet där borta och det fick mig att tänka på att jag inte berättat särskilt mycket om Kina här. För några år sedan ställdes jag alltså inför en möjlighet jag visste att jag aldrig skulle få igen. Konstuniversitetet i Guangzhou, södra Kina, hade accepterat mig som utbyteselev för en halvårsperiod.

 

Det här var min skola, Guangzhou Academy of Fine Arts 广州美术学院 som ligger på en ö med det komplicerade namnet Higher Education Mega Center 大学城 广州. Om man direktöversätter blir det det något enklare "universitetsön". Trots att det ser gigantiskt ut (bilden rymmer inte ens universitets alla byggnader) är det öns minsta universitet. Universitetet har även en egen simbassäng och flera sportplaner samt två egna muséer. Nere i högra hörnet på bilden ser ni förstaårseleverna ha militärträning.

Ön var en gång i tiden en ort för jordbruk och lokalbefolkningen bodde i små byar. Jordbrukarna och deras familjer drevs dock bort av myndigheterna när de fick för sig att bygga en hel ö för endast universitet. Ja, ni hörde rätt. Invånarna slängdes ut och 10 universitetskomplex byggdes. Idag bor det över 120.000 universitetsstuderande på ön och endast ett fåtal byar återstår. Övriga som bor där är en liten del lokalbefolkning (som nu är pensionärer) samt en hel massa folk som säljer mat, skolattiraljer och allt annat som behövs åt studerandena.

 

Här är internatbyggnaderna. Tre byggnader för tjejer, två för killar och en exklusivt för utbytesstuderande. Vi var kanske 10 stycken utbytesstuderande och att ha en hel byggnad för oss själva är ju galet, vilket skolan också insåg. Resten av byggnaden beboddes alltså också av ordinarie elever.

 

Jag bodde på tredje våningen i ett rum på skuggsidan av byggnaden. Underbart under de heta höstmånaderna men jävligt kallt under vintermånaderna då solen inte kunde värma. Vi hade ingen värme eller isolering.

 

Vårt universitet har två campus, ett nybyggt på universitetsön och ett gammalt (från 50-talet) inne i centrum. Här är en bild från det gamla.

 

Candy och jag i mitt rum. Vanligtvis bor det 6 studerande i våningssängar i ett rum av denna storlek. Det är standard. Utbytesstuderande bodde alltså i större rum, men vi betalade även mer (100€ per månad, vilket egentligen är superlite för oss). Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den här lösningen. För en nordbo som är van vid att allt ska delas lika kändes detta fel men i Kina har man inte något annat val än att tacka och ta emot. Att ifrågasätta innebär ofta att någon riskerar att förlora sitt ansikte och det är den viktigaste oskrivna regeln man inte får bryta.

 

Guangzhou har ett invånarantal på mer än 8,5 miljoner människor. Mer än hela Finlands befolkning i en enda stad med andra ord. Själva staden var ju fylld av skyskrapor och hade även många lyxiga butiker, varuhus och restauranger. Jag blev egentligen aldrig särskilt intresserad av själva staden. Rörde mig hellre i förorterna, byarna och på landsbygden då färgerna och ljuset var otroligt smickrande där.

 

Nanting (södra byn) är en av de få resterande byarna på ön. Om man tar en färja från Nanting harbour kommer man t.ex. till detta område med övergivna skepp, odlingar, kolgruvor, fabriker, byar samt ett nybyggt spökbygge.

 

En person jag lärde känna ordentligt i Guangzhou var Valentina. Hon är en av de bästa personerna jag har i mitt liv. Hon har lärt mig så sjukt mycket om livet, hur man kan tampas med svårigheter, hur människor fungerar olika och hur man kan övervinna ALLT med rätt attityd. Hon tog också hand om mig när jag fick min första panikattack där borta och sedan dess har jag litat på henne fullständigt. Vi ska troligtvis ge en workshop tillsammans vid Akademin i Guangzhou nästa september!

 

 

 

Här är lite spökbyggen söderom universitetsön. Dom river alltså ner små byar för att ge plats åt dessa kolossala höghus. Ibland står dom tomma i flera år. Finns t.o.m. hela spökstäder i Kina. Städerna expanderar ständigt men det är inte alltid folket hinner med.

 

Danfei var den första kinesiska tjejen jag lärde känna och ja. Finns nog inga ord som beskriver hur mycket jag saknar mina vänner där.

 

Topparna av några skyskrapor längs med pärlfloden.

 

Det här är Joyce. Troligen den tuffaste bruden jag vet, finns inga gränser för henne! Hon tog oss med till gränsen till Macao var vi firade månfestivalen med hennes familj.

 

Så galet vackra färger i hennes hemby.

 

 

 

Och en och annan gullig hund, ja.

 

Vi var en sväng till Lianzhou på fotofestival också. Staden är utan tågstation och ligger gömd mellan en massa berg.

 

Bussen åkte bl.a. över broar som dessa... 

 

Finns oändligt med berg i detta land alltså.

 

Det här är Lanzi som jag hade kontakt med via e-mail innan jag träffade henne i Kina!

 

Utsikten från Nanting harbour.

 

Enorma mängder med skräp ligger i pärlfloden. Döda djur och what not.

 

Och här är två bilder från Nanting var jag åt lunch eller middag typ varje dag. På första bilden står Ren Han.

Kina var en virvelvind som fick mig att omvärdera allt jag tidigare hade trott. Inte endast eftersom jag fick så många nya vänner som kom att influera mig, men också för att ingenting liknade någonting jag tidigare varit med om. Jag skulle säkert kunna prata om Kina i flera dagar. Kan knappt fatta att jag åker tillbaka nästa år.

 

19.11.2015 kl. 21:56

Ratatas instagram denna vecka

 

Som de som följer Ratatas instagramkonto kanske såg förra veckan har vi börjat låta en Ratatabloggare ta över kontot varje vecka. Förra veckan var det Grön i Åbo-Julia som tog hand om kontot och med anledning av dåden i Paris tar jag denna vecka hand om kontot direkt från Belgien var jag bott i flera år. Ni kan läsa resten ovan. Denna vecka vill jag prata om mitt andra hemland, utanförskap och konsten. Om du inte har en smartphone med instagram kan du också följa med vad som läggs upp via nätet, klicka här.

 

16.11.2015 kl. 18:15

Förändring

 

Efter så himla många år med en helvit layout tänkte jag att det var dags att prova på något nytt. Nu har bloggen en duvblå nyans som bakgrundsfärg! Erkänner dock att min header är återanvänd, den har prytt bloggen för några år sedan. Försöker känna efter vad som layoutmässigt känns allra mest som jag men det är svårt att veta på direkten. Jag som är en stor vän av enkelhet kan tycka att det är lite väl rörigt. Kanske vi testar så här en tid framöver och ändrar sen?

Förresten, jag SKA svara på kommentarerna i inlägget om finlandssvenskhet. Jag tycker själv det är lite tråkigt om en bloggare inte svarar på kommentarer och försöker själv svara på varenda en jag får. Vissa kommentarer kräver dock lite mer eftertanke.

Nu är det midnatt här borta och jag borde kanske sova men planerar att synda och se på ett avsnitt Bron istället. Om jag bara för några år skulle ha vetat hur mycket jag lärt mig uppskatta tv-serier på senare dagar. Jag har varit anti-teve så länge jag kan minnas. Visst, jag ser mig fortfarande inte äga en teve i framtiden (jag har alltså aldrig ägt en teve och blir 25 om några veckor). Tycker bara illa om tanken på teven som mittpunkten i mitt framtida vardagsrum.

 

Godnatt.

15.11.2015 kl. 00:30

Lära känna-listan

 

Hur gammal är du?
24.

Hur gammal känner du dig?
20. Har för övrigt massa åldersångest över att jag snart byter åldersruta i samtliga dokument.

Var bor du?
Vid Paardenmarkt (hästmarknaden) i Antwerpen. Också ibland i min mosters övernattningslägenhet i Åbo och i juli troligtvis i Bornem då jag ska pendla in till Mechelen för ännu en sommar på CM:s kontor.

Vad har du gjort i dag?
Vaknade för en timme sedan, smorde in mina armar med en kräm som doftar gott och lyssnade på morgonekot från Sveriges Radio. Sitter hemma och äter havregrynsgröt med banan och kanel och dricker espresso just nu. Ska snart bege mig mot biblioteket för att jobba och sedan fotobutiken för filmframkallning. Har en lunchdejt med Franco runt klockan ett och sedan måste jag försöka göra någon slags mindmap för mitt magisterarbete, för så här kan det inte fortsätta.

Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Alla årstider har verkligen sin egen charm men får väl säga hösten innan bladen fallit. Blir så besviken på den finska sommaren varje år, den är så kall.

Är du beroende av någonting?
Människors bekräftelse, koffein och mobiltelefonen.

 

"Ratatas huvudkontor" som Koltrast så fint hashtaggat det på instagram (obs hennes bild!).

 

Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig?
1. Jag kan vara otroligt snål. Jag sover t.ex. utan värme och sätter inte på den innan jag verkligen fryser. Funderar också just nu på hur mycket extra det kostar för mig varje dag att värma upp min espressokokare på spisen istället för att dricka te (kokar ändå vatten till gröten varje morgon).

2. Jag är medförfattare till boken "Nöd och lust" (Föreningen Norden, 2009). Mitt kapitel handlar om Sveriges och Finlands mångkulturella och robotiserade framtid. Har inte vågat läsa igenom mitt kapitel på flera år med rädsla för att skämmas över hur dåligt det var. Jag var sjutton år gammal när jag skrev texten. Andra medförfattare är bland annat Kjell Westö och Märta Tikkanen och jag nämner inte boken någon annanstans än på mitt CV.

3. Jag har varit hos tre olika psykiatrar varav endast en var min egen psykiater. De två andra var jag hos som stödperson åt vänner.

Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
Närmare Jeroen.

Vad är du på för humör just nu? 
Nervös. Tänker på mitt magisterarbete och att jag inte bokat in något möte med min handledare idag trots att det var meningen.

Vilket är ditt favoritgodis?
Salmiak! Ju saltare desto bättre.

Vilken är din favoritaffär?
COS, & other stories, Muji, Hay samt små bagerier, chokladaffärer och ekologiska livsmedelsaffärer. Allt detta finns i Antwerpen!

Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Både och. Är mest effektiv på morgonen men kan även få energirus på kvällen och då städar eller jobbar jag.

Har du blivit sydd någon gång?
På hakan, tror jag. Föll i barndomen baklänges från bryggan och slog hakan mot en båtpropeller under vattnet. Är dock inte helt säker på om jag blev sydd eller om vi bara gick till doktorn.

Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Alla ni som skickat kort till mig. Alltså herregud vad glad jag blev när jag kom tillbaka till Antwerpen och hittade en hel liten bunt i mitt postfack.

Är du blyg?
I sällskap av dominanta personer eller i en grupp med finskatalande, ja. Annars nej.

Vad heter du i andra namn?
Jag har inget andra namn. Mitt hela namn är Nanó Wallenius Verthongen. Valde att ha ett dubbelt efternamn för att alltid ha en bit av Belgien med mig.

Vill du gifta dig?
Jag är redan gift, med världens finaste.

Har du något smeknamn?
Bae eller bajs brukar jag bli kallad av J. Har inga smeknamn för mitt namn är redan tillräckligt kort.

 

 

10.11.2015 kl. 12:16

Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten

 

En bild från våren jag flyttade till Flandern.

 

Min relation till att vara finlandssvensk har aldrig varit helt oproblematisk.

Innan min familj flyttade till Åbo bodde vi på landsbygden. Min släkt kommer från Kimitoön och mina första minnen är från min födelseort Sagu och Kimitoöns skärgård. Det var dock i Åbo jag gick från barn till tonåring och det var även då jag började uppleva att jag var instängd i en form som skavde åt vilket håll jag än vände mig. Jag växte upp i enbart svenska rum. Ingen finsk släkt, inga finska hobbies, inga finska vänner och en finskaundervisning i skolan som inte funkade för mig. Jag lärde mig aldrig finska. Tolv långa skolår spenderades med samma personer år ut och år in utan möjlighet att byta umgänge - det fanns ju alltid bara en svensk skola. "Pappa betalar" var ett coolt uttryck och på många tjejers axlar hängde märkesväskor och killarna sportade J.Lindeberg och WESC-kläder. Mentaliteten i min årskurs fick mig att känna mig allt annat än hemma och om jag sökte mig utanför skolan varken kunde eller vågade jag prata finska.

Redan i högstadiet föddes en idé hos mig om att flytta utomlands. Efter att ha vantrivats vid Åbo Akademi ett tag kände jag att jag helt enkelt inte orkade längre. Kanske var det nu eller aldrig? Jag chansade och tog mitt pick och pack och flyttade till Belgien var jag blev antagen vid en konsthögskola. Det var även här jag tog steget från tonåring till vuxen. Att vara utlänning i ett nytt land kändes mer bekvämt än att vara utomjordning i sitt hemland kan jag lugnt säga. Nu fanns det en möjlighet att börja om från noll och skapa en ny identitet, en identitet långt bort från min uppväxt.

Idag har jag en mer balanserad bild av vad det innebär att vara finlandssvensk och när jag tänker på finlandssvenskhet vill jag poängtera att jag anser att det framför allt finns två aspekter - en språklig aspekt och en sociokulturell aspekt. Båda kan variera och alla kombinationer är möjliga. Man kan t.ex. vara finlandssvensk om man gått i svenskspråkig skola trots att det talas ett annat språk hemma. Trots att jag alltid förstått att finlandssvenskhet inte är synonymt med den omgivning jag växte upp i är det ändå en del av mig som aktivt tagit avstånd från allt som ens haft med ordet att göra på grund av att jag aldrig känt att jag passat in i någon av de finlandssvenska sammanhangen jag tidigare rört mig i. Detta är dock ett otroligt snävt sätt att se på en geografiskt spridd identitet - alla finlandssvenskar är absolut inte från samma kretsar och samhällsklasser och att tro det bidrar endast till en ytterst felaktig stereotyp.

Jag vill ta ett steg i den andra riktningen och föra fram och representera en finlandssvenskhet som är inkluderande mot alla människor. Ida Schauman och Mia Haglund pratar om finlandssvenskhet på ett otroligt inspirerande sätt i den här artikeln och jag tycker precis som dom - vem som helst ska kunna bli svensk i Finland. Det senaste året har jag träffat finlandssvenskar med liknande livsåskådning och tankar om samhället som jag och ni får ursäkta min banalitet, men det har fått mig att känna mig sjukt mycket mindre ensam. Dessutom har det gjort mig mera bekväm att säga att jag är finlandssvensk.

Jag är inte min uppväxt och omgivningen jag växt upp i representerar inte heller någon slags pur finlandssvenskhet, vad det sen skulle innebära.

 
ps. nr 1 - jag kämpar ännu med finskan, min minoritets stora förbannelse!

ps. nr 2 - är jag en finlandssvensk förrädare om jag funderar på att sätta ev. framtida barn i finskspråkig skola?

 

10.11.2015 kl. 00:32

Vi samlas kring Märta Tikkanen

 
Nu har det gått någon vecka sedan bokmässan, men eftersom jag aldrig länkade till detta klipp så gör jag det nu istället. Yle fångade mig och några andra eminenta typer i en pratstund om Märta Tikkanen och Århundradets Kärlekssaga i pressrummet. Det var smockfullt framför Tottiscenen när hon intervjuades av Astras Nina Nyman under lördagen.
 
 
07.11.2015 kl. 12:51

Paardenmarkt

 



Bilder - Oxiea Villamonte
 

För några veckor sedan var Oxiea hemma hos mig och fotograferade mellan lektionerna. Jag bor i ett litet rum bakom en kyrka som spelar melodier i femton minuter varje söndag morgon. Har inte så mycket dagsljus och sover på ett loft ovanför mitt badrum.

 

06.11.2015 kl. 23:09

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången