Om min skola, Koninklijke Academie voor Schone Kunsten

 

 

Ingången till min konstakademi.


Koninklijke Academie voor Schone Kunsten Antwerpen - KASKA - Royal Academy of Fine Arts Antwerp - The Antwerp Academy - De Academie. Kärt barn har många namn.

Jag tänkte berätta lite kort om min konstakademi. Känns som det var en halv evighet sedan jag avslöjade nyheten på bloggen om att jag äntligen kommit in till en skola utomlands. Det inlägget skrev jag 2.9.2011, alltså snart fem år sedan. Nu är jag inne på mitt sista år vid denna skola och det värker i hjärtat när jag tänker på att lämna skolan som har format mig så.

Akademin grundades 1664 och är efter konstakademierna i Rom, Paris och Florens den fjärde äldsta konstakademin i världen. Antwerpen är som många vet en anrik konststad med en internationell historia med konstnärer som Albrecth Dürer, Rubens, Anthony Van Dyck, Jordaens och Frans Hals. Min konstakademi är dock mest känd för att ha haft elever som Henry Van de Velde, Panamarenko, Vincent Van Gogh och Luc Thuymans. De flesta inom modevärlden förknippar också The Antwerp Academy med "The Antwerp Six", en grupp modestuderanden som tog världen med storm under 80-talet. Vid modeakademin har berömda designers som Ann Deulemeester, Dries Van Noten, Walter Van Beirendonck och Martin Margiela gått.

Mitt departement, konstfotografi, är en rätt fristående institution som i stor utsträckning formas av studerandena själv och naturligtvis även av lärarna. Utbildningen är väldigt konceptuell och vi sysslar inte med fotografi klassiskt sätt. Skolan rör sig även med väldigt lite pengar just nu p.g.a. regeringens inbesparingar på universitetsutbildningarna i landet. Detta innebär att vi har två skruttiga studion, ett litet datorrum utan värme, en printshop, ett mörkrum och ett projektionsrum. Vi har knappt heller någon utrustning, bortsett från blixtar och bakgrunder såklart. Detta var jag väldigt förvånad över i början, men kom snabbt fram till att man inte behöver en svindyr kamera för att skapa någonting bra. Man får använda sin kreativitet, initiativförmåga och bygga ett eget nätverk av kontakter som kan hjälpa en istället. I konstakademin är studiepoängen avgiftsbelagda och summan är som tur tillräckligt låg för att jag för att jag ska kunna betala från min egen plånbok. Betalade t.ex. årets studiepoäng samt mina första hyror med min sommarjobbslön. Kanske en aningen annorlunda än i Finland var det mesta är gratis och fin utrustning serveras på ett silverfat, men jag får se det som att jag lärt mig se verkligheten på ett annat sätt.

Under kandidatåren går nästan all undervisning på flamländska och då får man bara bita i det sura äpplet och lära sig språket. Uppsatser, avhandlingar och prov får dock skrivas på engelska. Innan skolan börjar måste man även passera ett test i flamländska. Magisteråret (som oftast är ett år, men man kan även fördela kurserna på två år) är mera internationellt och då pratar alla plötsligt engelska. Modeutbildningen är dock alltid internationell och där går allting på engelska.

Funderar ibland på huruvida jag skulle rekommendera skolan till andra eller ej. Om man passar in på Akademin är extremt subjektivt. Man måste verkligen vara beredd på att det är en utmaning att kliva in i en annan kultur, särskilt om man flyttar söderut från Finland var tanken på jämlikhet råder inom skolsystemet. I Mellaneuropa är det helt annorlunda och man får kämpa för att synas. Var oerhört frustrerad innan jag började vänja mig vid hur den här delen av världen fungerar, men när man väl lärt sig språket och börjar förstå den flamländska "folksjälen" blir allting mycket enklare. När jag fick min kandidatexamen var jag faktiskt inte ens säker på ifall jag också skulle göra magistern vid Akademin. Nu har jag dock blivit bästa kompis med skolan och har aldrig känt mig mer hemma.

Det var väl ungefär vad jag hade att berätta om Akademin. Är man nyfiken på något mer är det bara att fråga i kommentarsfältet!

 

01.03.2016 kl. 01:14

28 februari

Vaknade upp förvånansvärt pigg och kry efter för lite sömn och väldigt mycket roligheter igår natt. Ute skiner solen och jag ska nog ta en promenad nu. Ganska stor kontrast till förra veckoslutet må jag säga.

28.02.2016 kl. 14:38

Vardagen i Bornem

 

 

 

 

 

Är tillbaka i Bornem en sväng, eller rättare sagt Wintam, den lilla byn där min extrafamilj bor. Lillebror är sjuk och låg hemma på soffan med djuren jag kom hem. Svärfar var snäll nog att hämta mig i Antwerpen då jag hade tre stora kassar med tvätt och kunde omöjligen ha burit allting till tåget. Jag och svärfar åkte också via ett par affärer och köpte blomkålsplantor, salladsplantor, mat till hönsen, jord till växthuset och en flaska vin som jag ska ta med mig till Ines och Simons inflyttningsfest i morgon. Mot kvällen tog svärföräldrarna och jag ut hundarna en sväng till grannbyn Hingene och drack öl på en högst autentisk flamländsk pub (eller café som det heter på flamländska). Den lokala puben den är bästa platsen att observera människor på men mindre roligt är det när vår tax får värsta skällattackerna därinne. Som tur är det ändå flamländare vi talar om och ingen varken kollar stört på en eller ens bryr sig om man har en störig hund med sig in. Flamländares sätt att hantera situationer jag vanligen skulle uppleva som pinsamma i Finland får mig att känna mig så himla avslappnad. Man rycker kanske på axlarna, avfyrar ett leende och tar en öl till och höjer glaset istället.

Varje gång jag kommer och hälsar på efter att ha varit i Finland brukar jag hämta en stor tekopp från Indiska till svärmor. Hon hade i sin tur köpt en blekrosa stickad tröja åt mig på rean denna gång. Ska fota den när jag går förbi studion nästa vecka. Kan inte komma över vilken tur jag har som har en så fantastisk familj  Visst låter jag oerhört puttenuttig? Saken är bara den att det inte går att INTE vara puttenuttig över dessa människor. Blir lite gråtfärdig av dom ju.

Jag älskar att komma hit och bara uppleva lugnet även om jag inte varit här så ofta de senaste veckorna på grund av väldigt mycket veckoslutsprogram i Antwerpen. I Bornem finns inga fester man måste gå på, bara grön mark, tegelhus och träd som vajar i vinden. Jag tvättar kläder i lugn och ro, övar flamländska med svärfar och skvallrar med svärmor, klappar katterna Lenin och Trotskij och äter typisk flamländsk mat jag aldrig skulle komma på tanken att laga hemma. Idag var det vogelnestjes. Det är ägg inbakade i en boll av malet kött. Tyckte först det lät rätt grose men det var faktiskt helt gott.

Nu är min nästsista tvättmaskin klar och det är dags att lägga in det sista lasset med mörk tvätt innan det är läggdags.

 

27.02.2016 kl. 01:43

Hon som skrattar högst vid bordet

 

Nu är jag tillbaka och så är även den här bönan och hon är så kick-ass för hon peppar mig till grejer jag egentligen kanske inte annars skulle våga göra. Hon är den som skrattar högst vid bordet när jag säger att min tygbinda feels like having a teddybear in my pussy, hon är tjejen som vill tillbaka till Kina med mig och hon har även tagit hand om mig när jag varit i värsta möjliga skick men också lyft mig när jag vågat stråla. Hon påpekar aldrig saker på det där sättet som får en att känna att man gjort något fel utan hon vet exakt vad hon ska säga för att få alla på gott humör. Att uppleva henne handskas med omvärlden har nog betytt allra mest för mig av allt som jag varit med om i Belgien. Girlpower i sin renaste form <3

Ikväll lyssnar jag på denna spellista: 

 

 

 

 

18.02.2016 kl. 19:43

Mvh petigPKtjej_90

 

Jag slutar nog aldrig förvånas över hur klumpigt flamländska journalister behandlar temat jämställdhet.

Igår råkade jag bläddra igenom morgontidningen De Morgen när jag såg att ett antal kända flamländska kvinnor hade skrivit reflektioner kring sexism, bland annat vad gällande arbetslivet. T.ex. kommenterar författaren Saskia de Coster faktumet att den stora majoriteten av pristagarna till diverse flamländska litteraturpris är män.

Men hur börjar artikelserien egentligen? Hur introducerar journalisten problematiken? Jo, så här:

"Man en vrouw zijn gelijkwaardig - wie dat nog durft te betwijfelen kan een enkeltje naar Raqqa krijgen. Toch blijft er een grote genderkloof gapen op de werkvloer. Hoe komt dat toch?"

(fri översättning - "Män och kvinnor är jämlikar - de som fortfarande vågar betvivla den saken kan ta en enkelbiljett till Raqqa. Ändå finns det en stor könsskillnad i arbetslivet. Hur kommer det sig?")

Är det bara jag som kan komma på minst 20 mer konstruktiva sätt att introducera en artikelserie kring könsdiskriminering i arbetslivet i Flandern? Varför drar man in Raqqa när man ska prata om arbetsmarknaden i Flandern? Visst, det är verkligen inte jämställt i IS-belägrade Raqqa, men själva poängen med artikelserien är ju att påvisa diskrimineringen just i Flandern. När journalisten dessutom drar in ett helt annat land som jämförelse blir man och fundera på om han med den första meningen indirekt menar att Belgien är ett särskilt jämställt land. Sen vill jag inte ens tänka på hur många det är som tänker "typiskt muslimer" när de läser ordet Raqqa istället för att förstå att journalisten refererar till IS (som fortfarande inte har någonting med flamländsk arbetsmarknad att göra).

Måhända att jag är en petig skribent men det är bara så irrelevant och klumpigt och jag ser  liknande saker gång på gång. Inte minst varje gång man utan desto större analys ger Femen galet mycket utrymme i dagspressen och helt okritiskt refererar till dem som feminister. Och sen ska vi inte ens börja tala om könsrepresentationen i De Morgens bildmaterial, vem dom väljer att intervjua samt deras egna kolumnister. Har till och med skrivit ett läsarbrev till dem för två år sedan med kommentarer kring hur stereotypa sammanhangen är när det gäller manliga och kvinnliga ansikten i deras nättidning men fick inget svar.

Varför göra någonting slarvigt och totalt utan analys när man kan göra det vettigt och modernt? Det är min fråga.

 

18.02.2016 kl. 13:03

En vanlig dag i Antwerpen

 

 

Igår var en rätt bra dag trots att jag var extremt trött efter att ha anlänt tillbaka till Belgien tidigt på morgonen dagen innan. Var i skolan för magistermöte med lärarna och uppskattade verkligen kritiken jag fick! Känns bra att ens lärare förstår i vilken riktning man vill gå när man själv inte riktigt får till det på första försöket. Vandrade hem med min klasskamrat Jeroen som bor i samma kvarter som jag och sedan tog jag tunnelbanan till Mortsel för att köpa rekvisita på ett stort loppis som finns där. På vägen hem messade min granne Ayrton mig och bad mig köpa vin till middagen jag sedermera kom att laga åt oss. Steg av metron vid Groenplaats och svängde via mataffären som ligger bakom Boerentoren, skyskrapan ni ser på bilden.
 

 

En typisk vy på väg hemåt. Här i Belgien är serieteckning (Tintin, Spirou, Marsupilami etc.) något av en nationalskatt och man ser seriefigurer lite överallt.

 

 

Här är mitt hemkvarter, Paardenmarkt. Jag bor precis bakom kyrkan. Typiskt studentkvarter eftersom det ligger precis intill Universitetet. Det bor av någon anledning väldigt mycket portugiser just här och man hittar deras affärer, frisörsalonger och matställen längs med hela gatan.

 

 

Här bor jag! Efter att jag bytt om till mjukiskläder kom grannen över till min lya och vi åt tofu och jasminris. Sedan tog vi våra vinglas och gick upp för trapporna till hans och spelade Playstation tills det blev midnatt.

 

17.02.2016 kl. 19:05

Master Class - dag 4

 

 

Nu ligger mitt textverk äntligen uppe på Copyrights stora glasdörr! Läraren tyckte att jag bör kalla det för dikt men jag har aldrig skrivit dikter tidigare så jag är inte helt säker på om det är rätt ord. Som jag har jobbat som en galning denna vecka, framförallt idag. Bokhandlaren hörde också av sig idag och ville gärna ha texten där en längre tid än vad det var tänkt, vilket gjorde mig väldigt smickrad.

Om någon vill läsa den finns den här. Obs obs den ska inte läsas som en traditionell text, mer som en bild.

 

 

 

04.02.2016 kl. 22:56

Master class - dag 3

 

Kvällens arbetsbord i konstakademin.

 

Idag var tredje dagen av min intensiva master class av designern Sara de Bondt. Utöver det har jag fullt upp med extra föreläsningar, bland annat en av Katrin Kamrau (är ett stort fan!) med det lilla bokförlaget Malenki som säljer helt fantastiska konstböcker.

Det var med skakiga händer jag tidigare idag ringde ägaren av Copyright, en konstbokhandelskedja varav en av deras affärer finns i samma byggnad som Antwerpens modemuseum. I min master class ska vi nämligen skapa ett verk som vi ska ställa ut på en offentlig plats. Jag har skrivit ett textverk (vet inte riktigt vad jag ska kalla det) och blev galet upprymd när ägaren läste igenom min text och gav lov åt mig att installera den på deras stora glasdörr. Den kommer bli någon meter bred och jag är så sjukt nervös att jag inte ska få klart allt i tid! I morgon ska jag både hinna mäta dörren, skära ut bokstäverna och klistra fast dem på glaset innan klockan fem. Fattar inte hur jag ska hinna.

 

04.02.2016 kl. 01:48

Tillbaka till Antwerpen

 

 
(har naturligtvis fotat militären med hans tillstånd. Bad honom flytta till vänster så att gatan hamnade i bakgrunden och han svarade mitt kommando med "Yes, lieutenant!")

 

När jag anlände till Antwerpens centralstation i morse möttes jag sedvanligt av ett par militärer med automatgevär. Visst, situationen i Belgien har lugnat sig betydligt sedan jakten på Paris-mördarna och det är inte falsklarm lika ofta som tidigare, men jag ser minst två eller tre polisbilar varje gång jag tar mig utanför dörren.

På väg hem till Paardenmarkt var jag så yr och trött efter en natt med två ynka timmar på sömnkontot att jag lade mig i sängen och kollade på youtube i ett par timmar innan jag ens började med något annat. Det känns alltid lika tomt att komma tillbaka till mitt studentrum på Rijnpoortvest, inte långt ifrån den skandinaviska sjömanskyrkan. Det är inte att jag inte skulle trivas, jag älskar Antwerpen och lever ett fantastiskt roligt och produktivt liv här, men när man lämnar familj, vänner och pojkvän för ett tomt studentrum så är det lätt hänt att allting känns ensligt de första dagarna. Redan i morgon är det dock fest som står på schemat och på måndag börjar en veckas otroligt intensiv master class. Jag kommer att ha fullt upp bara jag kommer igång.

Det känns alltid som att det är vår i luften när jag kommer tillbaka till Belgien. Strumplös med ett par tunna tights, sneakers och jacka spatserade jag till mataffären för att inhandla grönsaker, frukt och marinerade tofubitar. Den varma vinden smekte mitt ansikte på ett hemtrevligt sätt och gatorna doftade precis som förr. Jag kan inte sätta fingret på det men något med doften av den här stan gör mig så lugn inombords. Den finska vintern doftar ingenting och luften är kall, torr och hård. Belgiska vintern doftar mustigt och sött, den doftar av tvättmedlet de putsar gatorna med, den doftar nystekta våfflor, gräs från de unga killarna i gatuhörnet och fett från fritöskioskerna.

I morgon känns allting lite bättre igen.

 

30.01.2016 kl. 00:42

Amsterdam

 

 

Hittade en fin bild hos Caroline (som väntar bebis <3)! Från Antwerpen tar jag ibland tåget till Amsterdam och det är rätt skönt när man vill ha lite omväxling. Kanske är det en av dom sakerna som känns mest jobbigt med att bo i Finland, att man inte kan röra sig lika fritt som i mellaneruopa. Tycker det skulle vara rätt fantastiskt med den där tunneln/bron från Åbo till Stockholm. Då skulle Finland inte kännas så himla isolerat längre.

 

18.01.2016 kl. 23:05

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången