Låt oss stanna tiden i ett par minuter.

09.03.2013 kl. 20:17

 

Jag har bloggat i 8 år, men det känns inte som att jag tillför så mycket längre. Utvecklar det mig? Jag vet inte. Utvecklar det någon annan? Det vet jag inte heller.

Jag tycker mig se generationer inom bloggvärlden. Den generation jag följde slaviskt och kände mig hemma i är mer eller mindre borta nu. Minns ni Hanna Fridén? Minns ni Annika Marklund? Sofia Dahlén? Johnny Scharonne? Just nu kommer jag inte på flera, men oj vad många bra bloggar det fanns. I de gamla bloggarkiv som fortfarande existerar brukar jag gå in i ibland och vältra mig i nostalgi.

(Jag har en viss känsla av att de några stycken som följer min blogg nu kanske aldrig ens har hört namnen jag nämnde i förra stycket. haha.)

I alla fall. Jag saknar hur det var. Jag får trösta mig med att allt har sin tid. Det liv jag lever nu kommer jag kanske att minnas med samma känslor om ett par år.

När jag var som aktivast i bloggvärlden (2008-2009) och hade ett par tusen läsare varje dag skrev jag om allt mellan himmel och jord. Jag gick i gymnasiet och ville bli journalist eller politiker. Jag hade en ordentlig törst efter vuxenlivet och skrev om lite om feminism, samhälle, mode och andra saker som jag tyckte om. Min identitet fanns mer eller mindre i den där jäkla bloggen - den innehöll mina misstag, mina framgångar, mitt liv. Allt detta ackompanjerat av kommentarer undertecknade med alias jag både kände och inte kände igen.

Nu känner jag mig mer eller mindre som en avdankad veteran som envist hänger kvar trots att den generation jag hörde till är förbi.

Allt är så annorlunda nu.

Är det nu det är dags att säga hejdå?

 

Kommentarer (8)
Jag minns dem allihop. och det vore väldigt sorgligt om du också försvann, men jag förstår dig. Jag känner likadant själv.
Rebecca11.03.13 kl. 15:20
du minns dem! jag är inte ensam!
20.03.13 22:35
åh nej! försvinn inte från cyberspace, bitte. det är så fint att titta in här och du verkar så klok. inspirerande. det finns alltför få analyserande och kritiska mode-/konstbloggar kvar, din blogg gör skillnad. kram!
betty11.03.13 kl. 17:19
jag har bestämt mig för att inte försvinna, inte än i alla fall! Tack för dina fina ord, värmer mycket!
20.03.13 22:35
Hej! Jag har följt med din utveckling sedan 2009 och sett de stora förändringarna i ditt liv. Jag vill nog fortsättningsvis läsa om ditt liv. Din blogg är så inspirerande. Samtidigt är det förståeligt att det känns meningslöst.
Anonymous12.03.13 kl. 10:28
jag tror att det kanske inte behöver ha någon mening heller. så försöker jag tänka nu!
20.03.13 22:40
Åtta år är länge! Jag började själv blogga hösten 2009, och då börja jag visa mina foton, som då var en rad pinsamma digi bilder. Sen har jag varit av och ann, på blogspot, tumblr, ett annat konto på ratata och nu till slut ugglan. Jag vet således inte alls hur du var förr, för jag känner dig enbart som Ratata Nanó (förutom din blogspot var du ladda upp bilder). Jag tycker du är jätte fin! Du har en skön egen stil och du är verkligen en frisk fläkt. Jag har inte sagt det tillräcklit. Efter att jag träffade dig i verkliga livet verkade du precis som din blogg vilket jag tyckte var väldigt häftigt. Du verkade också vara en trevlig människa, som jag gärna skulle träffa fler gånger. Tillbaka till bloggen. Jag förstår dig att det känns meningslöst. Jag tampades själv av känslan. Först smög den på för ett år sedan vilket ledde till en torr sommarblogg. I höst och vintras var det också tyst men nu har jag kommit igång enbart därför för det är faktiskt väldigt roligt att blogga och att kunna spola tillbaka i tiden och se vad man gjorde, fota och tänkte. Jag tappar genast lusten om jag blir för beroende av kommentarer eller tittaren, för dom är aldrig många haha. Nu säger jag inte att du är beroende av kommentarer. Hoppas du inte slutar, jag följer din blogg aktivt men jag respekterar ditt val ifall du väljer den vägen.
vanessa12.03.13 kl. 10:54
Instämmer med de andra - du får inte sluta! Men förstår samtidigt exakt vad du menar, man har liksom nött på i samma spår och undrar vad det sen ger, men sist å slutligen ger bloggandet mig helt sjukt mycket, kontakterna, kreativa flowet att få publicera alla bilder, synlighet som möjliggör jobb och att man kan sälja sina produkter osv, som jag inte skulle vilja vara utan. Samtidigt är det också sjukt skrämmande hur snabbt utvecklingen går, det om något ger mig grav teknikstress.
/ Karin13.03.13 kl. 08:28
Jag vet inte hur du brukade blogga förut och har inte läst nån av bloggarna du nämnde ovan, men det som jag tycker om med din blogg är att du kanske inte uppdaterar så ofta men då med något som känns läs- eller sevärt. Det som jag tycker är mest intressant är att höra om livet i Belgien (eller Kina om du åker dit, wow!), fotoprojekt/studier och funderingar i största allmänhet.
koltrast20.03.13 kl. 22:30
Jag är tio år äldre än du och började använda nätet ca. 1994. Därför har jag sett många generationer inom allt och känner mig ofta lite nostalgisk. Nu verkar Facebook & Co. ha slukat upp allting, all kreativitet, all energi, all interaktion, allting.... Tråkigt! Det glädjer mig mycket att du kommer att fortsätta med bloggen. :)
Anonymous27.03.13 kl. 03:05
"Det liv jag lever nu kommer jag kanske att minnas med samma känslor om ett par år." ---> Det kann jag så gott som garantera!!! :-) P.S. Det är jag som är författaren till den ovanstående kommentaren... Jag är född 1979, så jag antar att jag är ungefär tio år äldre än du, plus/minus ett par år.
Giulia27.03.13 kl. 03:11

.

Jag på operan av Valentina Stellino

28.11.2013 kl. 16:22

.

26.11.2013 kl. 19:19

Vi

 

09.08.2013 kl. 17:28

18:28

bild av Hilde Lenaerts

 

Här är jag i vår teckningssal förra veckan. Det var rätt länge sedan jag postade någon form av representabel bild av mig själv här.

07.03.2013 kl. 18:29

13:22

 

Akte till Gent for nagon vecka sen for att halsa pa Frida som ocksa bor i Belgien. Det ar sa gulligt hur vi traffades. Nar jag var som mest hjartesjuk i min distansrelation sa damp det ner ett e-mail i min inbox - Hej, jag ar ocksa kar i en belgare!

 

Och nu bor vi bada har, tva ar senare. Jag och min skandinaviska syster! Det ar fint.

25.02.2013 kl. 14:05

Hemma hos oss

Här är bordet vi transporterade på spårvagnen. Jeroen hittade det i en secondhandaffär och tog tag i saken innan någon annan hann göra det. Medan vi gick runt och tittade på andra saker var det två andra som ville köpa vårt bord, så det var ju en väldans tur att vi inte väntade! Stolen är ett tvåeurosfynd, med art nouveau-mönster.

 

 

Nu märker jag vilken konstig färg det blev på bildernas ramar, ni får ursäkta det. Bilderna är editerade i Instagram (nanowallenius) så man ser inte så bra. Vi har möblerat om i helgen. Vårt bord står på samma plats var soffan stod tidigare. Eftersom fönstren är original (uselt isolerade) satt vi aldrig i soffan, så den fick byta plats.


 

Här är min nya fåtölj! Så glad att jag äntligen hittat en passande som inte var dyr. När man inte har så mycket pengar lever man långsamt, helt enkelt.



 

Målade om en byrå också. Den hade en mindre trevlig färg innan, nu känns det mycket bättre. Använde överbliven väggfärg = gratis! Funderar dock nu om jag ska måla något mönster på den för hand.

24.02.2013 kl. 21:12

00:32

 
 
Jag har så mycket. Mer än vad jag någonsin haft. Ändå finns det en hel värld där ute som säger åt mig att jag behöver mera för att bli lycklig. Men nej, jag behöver nog faktiskt inte mer än så här. Det räcker för mig. Jag behöver inga saker. Jag behöver bara det jag känner. Kärlek, vänskap, trygghet, att göra det jag tycker om, kontroll med en släng av galen spontanitet. Allt sitter där det ska.
 
Hur blev livet så bra?
16.01.2013 kl. 01:32

Kollektivet Mabels Julkalender

 

Jag är dagens lucka i Kollektivet Mabels julkalender! Vad jag blev smickrad av att Laura och Amelie tog med mig. Ni kan läsa en kort intervju var jag avslöjar lite om mina pågående konstprojekt samt bläddra i en bok jag gjorde förra året, en bok jag aldrig visat på min blogg! Klicka här!

 

12.12.2012 kl. 12:43

Längtar

 



Idag är det storm i Belgien. Mina örter flyger ut över taket framför fönstret och jag arbetar till suset av löv som faller.

(bilden är dock från Hönshuset i Finland)

 

25.11.2012 kl. 18:16

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången