.

23.10.2013 kl. 20:11



Hjärtat dunkar och det känns som att jorden är på väg att gå under när tåget som kommer från Amsterdam svischar förbi i 120, troligen mer. Vi sitter i en mörk tunnel och väntar. Dina händer är svettiga och mina torra. Allt är som vanligt, fast inte alls. Du håller om mig, jag gråter, jag kan inte förstå att det äntligen händer. Tåget anländer. Jag stiger på. Okej, vi gör det här snabbt nu bara säger du och kramar om mig. Du är nervös, rädd, håller andan. Du stiger av och jag står i dörröppningen, gråter, snorar, tittar på dig. Tur att ingen annan steg på just här. Jag står där och väntar på signalen. Dörrjävlar, stängs någon gång, jag orkar inte längre tänker jag. Tårarna gör det svårt att se dig. Snoret gör det svårt att andas. Det industriella bruset från tåget ekar inuti tunneln.

Konduktören som blåser i visselpipan. Signalen från tåget som tystar alla andra ljud för ett ögonblick.

Sedan stängs dörren framför mig.

Det känns som jag får en hjärtattack. Jag springer från hallen till fönstret och tittar på dig. Tåget rör på sig, du går med, småspringer vid fönstret tills det inte går längre.

Jag minns inte den sista ögonkontakten.

 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver:

Hösten och framtiden

 

Typ så här proffsig kan jag se ut ibland.

 

Just nu funderar jag mycket på framtiden. Kanske inte särskilt märkvärdigt med tanke på att jag precis tagit magisterexamen.

En av mina största farhågor angående beslutet att stanna i Antwerpen ett tag till var att jag skulle gå runt sysslolös med ett tråkigt deltidsjobb (för att finansiera mina första projekt) utan att bli uppmärksammad för det jag egentligen gör. Det låter kanske egoistiskt att säga rakt ut att man vill synas, men uppmärksamhet leder till att det är lättare att hitta finansiering och att folk inom branschen tar kontakt med en och vill samarbeta på olika sätt. Om man syns tillräckligt kan man alltså i slutändan dumpa det där servitrisjobbet och jobba med konsten på heltid. Jag och min kollega brukar skämta ganska rått om våra totalt värdelösa magisterpapper. Ingen anställer en konstnär för att skapa konst - det är ju tur att restaurangerna anställer oss som servitriser i alla fall.

Sedan finns det ju hela det där kapitlet med stipendier, men ibland funderar jag på vem dessa människor egentligen är som beviljar pengar till vissa men inte till andra. Det hela känns lite för gåtfullt för att jag ska känna mig helt bekväm med att ett sådant system ska finansiera framtidens konstnärer. Känner dessutom ett omedelbart behov av frihet när jag inser att jag måste anpassa mig efter vissa ramar och planera varenda liten detalj i förväg när jag läser vad fonderna önskar veta om vad jag vill göra.

I alla fall - det gick snabbare än vad jag trodde att fylla hösten helt utan krångliga stipendieansökningar. I september pendlar jag till Nederländerna för att jobba med fotofestivalen i Breda. I oktober planerar jag ett boksläpp och en gemensam utställning med min kollega. I början av november ska jag bygga en utställning med en del av mitt magisterprojekt i Mayer van den Bergh-muséet och sedan ska jag åka till Guangzhou Academy of Fine Arts (samma universitet där jag var på utbyte för några år sedan) för vara lärare i fem veckor! Att dra en kurs vid GAFA i Kina är någonting som jag och min kollega tillsammans har försökt förverkliga i snart två år. Just idag fick jag faktiskt äntligen beskedet om att vi får finansiering. Jag har inte riktigt smält det ännu men känner ett fantastiskt pirr i magen! December månad hade jag tänkt spendera i Guangzhou för att förverkliga ett eget projekt men vi får se hur det blir, skulle gärna fira jul hemma i Europa.

Dessutom smider jag och Oona planer på att fortsätta samarbeta som en duo med henne som illustratör/grafisk designer och jag som författare. Ps ni MÅSTE kolla hennes nyuppdaterade tumblr, hon är SÅ bra!

Vill tillägga att jag känner mig äckligt effektiv och prestationsprinsessig när jag läser igenom detta blogginlägg. Samtidigt är jag så himla glad att jag faktiskt kommit till en punkt där jag inte längre är rädd för mig själv eller rädd för framtiden. För några år sedan låg jag på min säng i föräldrarnas lägenhet i Åbo och fyllde i ansökningsblanketter helt fel* till olika konsthögskolor och förstod inte hur jag någonsin skulle komma någon vart utan kontakter och ifall jag någonsin skulle våga flytta utomlands helt själv. Idag har jag skapat mitt eget kontaktnät och jag tar tag i saker och tror alltid på mig själv.

Det kan faktiskt till och med vara den bästa känslan jag vet.

 

*hur man fyller i en ansökan till en konsthögskola fel? Jo, man läser inte igenom instruktionerna alls utan skickar bara in en inträdesuppgift när de egentligen ville ha fem...

 

17.07.2016 kl. 17:14

Update

Som bäst befinner jag mig i Åbolands skärgård var jag ska sommarjobba med att bygga trädgårdsmöbler för min famljs nystartade snickeriföretag.

Jag kan ännu inte sätta fingret på varför, men det känns lite ångestfullt att vara tillbaka i Finland, även om det bara är för ett litet tag. Antar att det tar tid att vänja sig. Btw, i början av september flyttar jag nämligen in till en fin (och billig!) tvåa på översta våningen i ett hus i Berchem = PEPPEN  

 

En lista på saker som slagit mig de två första dagarna i landet:

 

- Både Kimitoön och Åbo har ett digert utbud spelmässigt vad gällande Pokémon Go. Hitis däremot - not so much.

- Jag är väldigt avundsjuk på alla som klarar av att vistas länge i närheten av sin familj, mvh misslyckad dotter

- Att gå in på t.ex. S-market och kolla på matpriserna ger mig panik. Hur har folk råd att köpa mat någon annanstans än Lidl?

- Landsvägarna här är så himla tomma! När jag kör bil mellan olika städer i Belgien är det alltid fullt med bilar på körbanan oberoende tid på dygnet.

- Min hund har fått gråa tassar och min farmors bästa väninna har dessvärre gått bort. Känner mig som en desertör som inte kunnat vara där för de som betyder något. 

 

15.07.2016 kl. 23:56

Bourlaschooltje

 

 

Fler installation shots från Bourlaschooltje finns att se på min hemsida! Var mycket nöjdare med känslan av utrymme här än i Antwerp Tower.

 

07.07.2016 kl. 23:28

absolut ingenting

 

 

Detta är första veckoslutet på ett halvår då jag har absolut ingenting att göra. Jag medger motvilligt att dessa två dagar känns en aningen meningslösa men försöker övertyga mig själv om att man behöver dagar då man inte gör någonting alls trots. Det enda jag planerat göra är att tappa upp ett bad, lägga ansiktsmask och sysselsätta mig med porrengöring. Totalt onödiga saker som ändå känns väldigt nödvändiga en söndag utan sommarväder.

På tisdag har jag min sista jury.

Vad händer sedan?

 

03.07.2016 kl. 16:52

Second hand-utmaningen

 

 

Är sen med att hänga på second hand-utmaningen jag fick av Julia eftersom jag varit alldeles för upptagen de senaste månaderna. Igår när jag byggde inför min sista jury råkade jag dock ha på mig mestadels andrahandskläder. Det får bli mitt bidrag! Hängselbyxor, magkort topp och sneakers med rosa detaljer.

Hängselbyxorna är årets bästa andrahandsfynd! Kommer ha dom hela sommaren. Mycket bekvämare än vanliga jeans och varken skaver eller spänner när min mage sväller upp på grund av mens eller matkoma.

02.07.2016 kl. 17:32

What is home anyway?

 

 

 

Typ hela året har jag gått runt och haft ont i magen över att detta skulle bli mitt sista år i Belgien. Tanken på att åka tillbaka till Finland och börja om där lockar inte alls. Jag vill inte söka jobb jag aldrig kommer att få, vill inte leva med ett språk som min hjärna inte är kompatibel med.

Tycker inte heller att det känns bra att jag skulle flytta tillbaka för min partners skull trots att det är vad folk verkar förvänta sig. Ingendera av oss är intresserade av ett traditionellt vovve, villa & volvo-liv trots att det fanns en tid då vi trodde att det var just det livet vi ville ha. Idag vill vi leva på olika platser och då får det vara så. Just nu är jag lyckligare och allt känns klarare än vad det kanske någonsin gjort och att flytta hem då vore konstigt.

Det hela känns inte så dramatiskt om jag ska vara helt ärlig. Internet gör alla avstånd kortare och jag trivs så himla himla bra här borta. Ni fattar inte vilken tyngd som föll från mina axlar när jag kom fram till att jag inte behöver åka tillbaka bara för att det var min ursprungliga plan.

Njae. Jag blir kvar i Belgien ett tag till. Och det känns väldigt fint!

 

01.07.2016 kl. 19:36

Proklamation + Amsterdam

Idag var jag av och an till Amsterdam med den här bönan.

Två timmar.

Två timmar tog det att åka från Antwerpen till Amsterdam. Typ Åbo-Helsingfors fast mycket billigare biljettpris. Borde helt klart åka till Nederländerna oftare. Varje gång jag är i Amsterdam känns det lite som när man som finländare åker till Stockholm. Folket i Amsterdam är lite längre, lite snyggare och lite gladare än folket hemma i Antwerpen.

Hade proklamationen igår kväll och nu börjar det kännas som att jag faktiskt är färdigstuderad trots att det känns underligt att lämna skolan och börja med nästa kapitel.

I morgon släpper jag en liten nyhet på bloggen. God natt <3

 

01.07.2016 kl. 00:59

Bed Scenes

 

 

Utöver mitt egna magisterarbete har jag också skrivit texterna till Oonas magisterarbete "Bed Scenes" som består av två böcker (hon studerar grafisk design vid Akademin). Texterna har hon mycket snyggt flätat in i sina illustrationer och jag tycker det hon gör är helt fantastiskt vackert och framförallt eget.

Det var första gången jag någonsin skrivit på engelska och jag måste säga att det var en utmaning att skriva på ett språk som inte flöder lika fritt som mitt modersmål. Visst, jag har levt mitt liv på engelska (och nederländska!) i fem år men det var troligen sista gången jag någonsin skrivit något på ett annat språk. Tyckte dock det var ett inspirerande tema att skriva om. Vad händer egentligen i en säng? Det är en plats för kärlek, sex, gräl, sjukdom, lättja, mardrömmar och så himla mycket mer. Jag vet inte ifall jag kommer publicera texterna här på bloggen då jag inte är helt nöjd med dom, men några bilder från  boken kan jag i alla fall bjuda på.

 

28.06.2016 kl. 01:39

Website

 

www.nanowallenius.com

 

In och kolla!

26.06.2016 kl. 01:10

Capital M

 

Alla nyblivna magistrar i Antwerpen deltar i någon slags gemensam massutställning vid namn Capital-M i Park Spoor Noord här i Antwerpen. Enligt mig ser det mer ut som något slags gigantiskt jippo för att göra reklam för konstutbildningarna som Sint Lucas och Akademin har att erbjuda snarare än att erbjuda en professionell plats för de nya magistrarna att ställa ut seriöst med tanke på de dåliga förutstättningarna (fuktig gammal hangar med ojämna, lutande väggar). Igår var öppningen av Capital-M och jag hade t.o.m. investerat i mer professionella kläder för liknande evenemang då jag inför öppningen av Deep End insåg att jag inte hade några passande kläder alls. Igår kände jag mig riktigt fin. Annars sportar jag mest färgglada sneakers och yoga pants.

 

 

 

 

25.06.2016 kl. 23:32

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången