.

Publicerad 23.10.2013 kl. 20:11



Hjärtat dunkar och det känns som att jorden är på väg att gå under när tåget som kommer från Amsterdam svischar förbi i 120, troligen mer. Vi sitter i en mörk tunnel och väntar. Dina händer är svettiga och mina torra. Allt är som vanligt, fast inte alls. Du håller om mig, jag gråter, jag kan inte förstå att det äntligen händer. Tåget anländer. Jag stiger på. Okej, vi gör det här snabbt nu bara säger du och kramar om mig. Du är nervös, rädd, håller andan. Du stiger av och jag står i dörröppningen, gråter, snorar, tittar på dig. Tur att ingen annan steg på just här. Jag står där och väntar på signalen. Dörrjävlar, stängs någon gång, jag orkar inte längre tänker jag. Tårarna gör det svårt att se dig. Snoret gör det svårt att andas. Det industriella bruset från tåget ekar inuti tunneln.

Konduktören som blåser i visselpipan. Signalen från tåget som tystar alla andra ljud för ett ögonblick.

Sedan stängs dörren framför mig.

Det känns som jag får en hjärtattack. Jag springer från hallen till fönstret och tittar på dig. Tåget rör på sig, du går med, småspringer vid fönstret tills det inte går längre.

Jag minns inte den sista ögonkontakten.

 

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Smycken av hår

Känns som jag vill börja varje inlägg med att skriva om hur slut jag känner mig men det är kanske inte så jättespännande. Snart är det i alla fall sommar. Här börjar sommarlovet första juli istället för juni.

Jobbar lite spontant med en annan magister just nu trots att jag inte riktigt har tid, nämligen Pallavi Verma som studerar smyckesdesign. Liksom alla andra linjer vid Akademin är vad man gör väldigt individuellt och när jag såg hur Pallavi jobbar med sina smycken av kunde jag inte säga nej till ett samarbete! Hon jobbar med sitt eget hår och skapar bland annat broscher som kan bäras på olika sätt, både utan och med silverspänne. På den vi fotade till flyersen för hennes magisterutställning i Park Spoor Noord hade hon skrivit "femininitet" på sitt modersmål hindi med sitt eget hår (på bilden ovan minns jag dessvärre inte vad hon hade skrivit). Tycker i alla fall det var väldigt vackert och älskar både konceptet, materialet och resultatet. Kanske visar mera en annan gång!

 

Publicerad 28.05.2016 kl. 23:11

Torsdag

Är så lack på mitt kontorsjobb var jag var förra året. På grund av misskommunikation verkar det som att jag inte kan jobba där i år. Hur typiskt?

I alla fall, som tur är detta Antwerpen var det är lättare att hitta småjobb än i Åbo. Finaste V trollade direkt fram två jobbmöjligheter till mig ifall misstaget i min jobbansökan till kontorsjobbet inte går att rätta till.

Det ekar lite tomt på bloggen just nu eftersom det enda som snurrar i huvudet är utställningen. Den 17 juni närmar sig med stormsteg! Efter månader av möten med kuratorer, yrkesverksamma konstnärer, lärare och tidigare elever som nu är ute i arbetslivet känner jag mig säkrare men samtidigt också lite osäkrare i hur jag kommer att bygga upp min utställning. Det största misstaget jag gjort tidigare år för mina juryutställningar (har ju gjort 3 stycken tidigare som övning inför detta år!) är att jag inte frågat efter tillräckligt mycket feedback från proffs och därmed inte lärt mig att öppna upp mina tankar och våga tänka steget längre. När man lärt sig att tänka på ett visst sätt är det svårt att bryta sig fri från det om man inte kommunicerar tillräckligt med andra som kommit längre än en själv.

Kan ibland även känna att det har stjälpt mig många gånger att jag växt upp i en kultur som strävat efter likriktning och "lagom" istället för en kultur som uppmanar till att man får vara eccentrisk och göra saker på sitt eget sätt. Känner dock att jag efter fem år har mognat tillräckligt både vad gäller konceptuellt tänkande, presentation och det visuella för att jag ska känna mig värd att kalla mig själv Master of Fine Arts när jag får min efterlängtade examen i juni. För mig var det en enorm skillnad hur redo jag är att ta mig an världen efter min kandidatexamen och hur jag känner mig nu, nära inpå magisterexamen. Kan lugnt säga att jag knappt hade en aning om vad jag gjorde när jag fick kandidatexamen. När jag tänker på utställningen jag byggde för två år sedan vill jag helst gömma mig i en buske någonstans. Om jag hade byggt den idag hade jag gjort allting t o t a l t annorlunda!

Nu måste jag gå och köpa (dessvärre dyra) ramar. Hela året har jag fått frågor av olika kompisar om vad jag sparar pengar till och då har jag hävdat att det bara är min livsstil. Nu när jag bygger en utställning som kommer kosta mig över tusenlappen kan jag med gott samvete säga att det inte bara handlade om min livsstil, det handlade om hela min framtid, haha. Det här kommer att låta extremt ofinskt, men - det handlar om vad jag känner att mitt arbete från två år tillbaka är värt. Det handlar om att jag inte förmår köpa billiga ikea-ramar till bilderna jag kämpat med så länge, om att jag inte vill att gallerister och kuratorer ska se mitt arbete printat på "första försöket" utan istället på omsorgsfullt utvalt papper med precis rätt känsla, om att jag själv trycker och handbinder alla 100 böcker som kommer bli den första upplagan av "Only Last Year I Started Wearing Pink" istället för att söka efter en lösning som innebär kompromisser.

Nu känner jag mig lite som en konstnärs-Blondinbella som pratar om det jag gör på det här sättet, men ja - det är sen synd! 

Publicerad 26.05.2016 kl. 11:24

17:59

 

Publicerad 18.05.2016 kl. 18:54

01:09

 

"when i open my eyes, i'm scared of what i will see."

Så jag tog hans hand och när han öppnade sina ögon såg han mig.

(vissa människor föds blinda)

 

Publicerad 17.05.2016 kl. 01:18

Sommarmat

 

 

Finns det något bättre än sommarmat?

Bruschetta (som jag lärde mig av Caroline förra sommaren) gjord på tomater, finhackad vitlök, basilika, salt, svartpeppar + lite vinäger och socker för att smaka av. Detta med en bit turkiskt bröd, hummus och en pastasallad med kikärter, paprika, spenat och soliga kryddor var bästa sommarmaten jag ätit so far.

 

Publicerad 14.05.2016 kl. 21:18

Gröna pauser

 

När jag mötte upp mitt lunchsällskap på Ossenmarkt dök han upp i barbierosa tröja. Detta måste naturligtvis förevigas med blomrekvisita innan jag cyklade vidare till min master class i programmering i judiska kvarteret och han till stammiscaféet för att skriva på sin magisteravhandling. Att äta lunch på en grön plats kan vara bland det mest avkopplande jag vet. Vi behöver helt klart fler gröna pauser i våra hektiska liv.

 

Publicerad 13.05.2016 kl. 15:55

Stress

 

 

Alltså gud. Fick igår ett väldigt positivt besked som dessvärre gör min stress lite större än vad jag hade trott att den skulle bli. Är så himla pepp på allt men samtidigt går framtidsångesten, prestationsångesten och "hur fan ska jag hinna med allt"-ångesten på lite högre växel nu. Har planerat att göra viktiga saker idag men istället sitter jag handlingsförlamad med ont i magen vid mitt köksbord. Jag kommer vara så himla lättad när mitt heltidsjobb börjar i juli. Det är verkligen inte min grej att ha hundra bollar i luften samtidigt.

Måste erkänna att jag tycker det är astråkigt att läsa andra bloggares to do-listor, men nu tänker jag synda och göra en, för min egen skull:

- Planera en spot on-presentation för Deep End, scanna vissa negativ igen då ett par bilder ska visas life-size, välja material, printteknik och ställe att printa på samt ev. ramar

- Skriva om manuskriptet till en ljudfil som hör ihop med mitt magisterprojekt med hjälp en text jag fick igår

- Träffa en skådespelare för hjälp och tips med hur jag ska använda rösten på bästa sätt när jag läser högt

- Spela in mina ljudfiler igen

- Planera presentationen för utställningen i Park Spoor Noord

- Skriva färdigt de sista texterna till en bok som jag skriver tillsammans med O som illustrerar

- Intervjua Charlotte Lybeer och skriva en artikel samt en 20-sidors uppsats för en kurs om hennes böcker

- Planera performancet till en expo opening för ett konstkollektiv

- Planera in möten med personer som har med det positiva beskedet att göra. Mitt arbete Only Last Spring I Started Wearing Pink har blivit valt till en stor fotofestival och det kommer bli väldigt arbetsdrygt med mycket pendlande till Nederländerna. Innebär att jag måste tillverka böcker, göra om mitt arbete till en installation, ge föreläsningar och troligen andra saker. Har fortfarande svårt att tro att det faktiskt är sant. Känns overkligt, skrämmande och fantastiskt.

- Tillverka ett stort antal Only Last Spring I Started Wearing Pink-böcker eller hitta ett förlag (har fått ett namn på en men vågar inte mejla honom för att jag är rädd för ett nej... lyckat!)

 

Nämnde jag att nästan allt jag nämnde borde ske inom två veckor för att jag ska hålla tidtabellen? Det tröstar dock lite att detta inte bara är något jag måste göra för skolans skull - Deep End och fotofestivalen är ju mina baby steps in i någon slags seriös framtid. Alltså gud, jag är så nervös!

Okej, nu MÅSTE jag lämna köksbordet och gå till Fotomuséets bibliotek för att börja researcha för min uppsats.

 

Publicerad 12.05.2016 kl. 14:02

Konflikträdslan

 

 

Jag är troligen en av världens mest konflikträdda personer och jag blir vanligtvis väldigt hämmad i situationer där andra människor uppträder dominant (känns på något sätt väldigt finskt att vara konflikträdd, inte sant?). Därför blev jag så himla överraskad av mig själv när jag helt plötsligt utan tanke tog tjuren vid hornen idag när en konflikt uppstod. Jag satte ner foten när en person började ställa orimliga krav, medan ANDRA tittade på, förklarade situationen utan att själv bli arg (troligen lät jag lite irriterad men det tycker jag ändå var helt okej med tanke på de krav och anklagelser som kom).

Oftast blir jag rädd och ryggar tillbaka när någon annan biter till och sedan börjar jag anpassa mig efter personens "krav" - allt för att normalisera situationen och slippa tjafset. Alternativt gör jag mig så liten som möjligt och lämnar över situationen till någon annan att hantera och sedan smiter jag. Blir så himla himla stressad av när folk beter sig dominant eller surt och argt. MEN idag struntade jag helt och hållet i att direkt börja felsöka mig själv och förminska mig själv och istället agerade jag på ett sätt jag alltid beundrar andra göra.

Ibland börjar jag fundera på att en del människor sist och slutligt beter sig rätt mycket som djur. I Finland upplever jag oftast att man agerar efter det mest logiska och rättvisa när det gäller att ta beslut i en grupp men här på kontinenten är inte detta tankesätt riktigt på samma sätt inbyggt i folk. Istället går man efter starka viljor och vem som agerar mest dominant och sitter högst i hierarkin. Idag lyckades jag för första gången hantera detta på ett sätt som jag alltid velat göra och därmed positionera mig själv lite högre.

Förstår att ingen här troligen tycker det är särskilt speciellt men för mig var det fanimig en milstolpe i mitt liv. Jag har alltid varit den där fegisen som låter andra köra över mig och sedan sitter jag och ältar i all tysthet över hur dumt andra människor beter sig. 

Hur ska man lära sig ifall man inte provar liksom?

 

Publicerad 10.05.2016 kl. 18:55

Snapchat

 

Tror jag aldrig nämnt att jag har Snapchat här på bloggen? Följ mig där, heter @nanowallenius!

 

Låt mig dra till med en internet-rant innan jag kryper till kojs:

Wi-fin fungerar knappt alls i vår byggnad och har aldrig gjort. Kan alltså inte skype:a från mitt rum och om jag ska prata med någon över Whatsapp eller liknande måste jag gå ut på gatan (väggarna är för tjocka för att 4G-signalen ska nå fram). Angående wi-fin är det inte så konstigt att det är trassligt då vi är 10 personer som delar på en router och Belgien är ett u-land när det kommer till snabbhet & priser på nät samt förståelse för hur viktigt internet är i den moderna människans liv. Vår landlord kommer knappast skaffa ett bättre abonnemang  till oss liksom. Sist jag snackade med honom sa han att man inte behöver netflix eller youtube, för man kan ju se på tv - det finns tv-uttag i alla rum! Tillåt mig att lol:a.

 

Publicerad 09.05.2016 kl. 23:49

Några punkter från veckan

 

 

Ännu en het sommardag är här och innan jag går på en långpromenad här på landsbygden tänkte jag summera veckan lite kort:

- Picknick under körsbärsblommorna i Antwerpens stadspark är det nya svarta.

- Jag fick min extremt försenade mens, halleluja (för de som var intresserade av slutet på den historien).

- Ni ska läsa detta extremt braiga inlägg av BFF-Ellen.

- Pastasallad, hemmagjord hummus och bruschetta rocks this world under dagarna då temperaturen överstiger 25 grader.

- VILL se Beyoncés Lemonade men var fan ser man den?


 

 

 

 

 

Publicerad 08.05.2016 kl. 12:56

 

 

Nanó
// Brabo Babe

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 
Kärleksbreven kan ni skicka till
nano@ratata.fi

 

 

Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

 

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu