Ta rosa tillbaka!

Publicerad 30.04.2015 kl. 14:34

 

[Disclaimer] Observera att jag än en gång pratar om ordet flicka som en socio-kulturell skapelse.

 

Jag äger bara ett rosa plagg - en långärmad t-shirt som är av det mjukaste materialet jag någonsin känt på. När jag såg den på ett lopptorg var jag dock tveksam till den på grund av färgen. Sedan började jag tänka på hur dumt det vore att inte köpa ett mjukt och annars fint klädesplagg bara på grund av jag är rädd för en färg. Det var ju faktiskt ett par nygamla t-shirts som jag ändå var på jakt efter. Vad var det egentligen som gjorde att jag skruvade på mig vid tanken av att bära något rosa?

”Den allmänna regeln är rosa för pojkar och blått för flickor. Anledningen är att rosa är en tydligare och starkare färg, som lämpar sig bättre för pojkar, medan blått är mera känslig och prydlig, och är sötare på flickor." står det i den Amerikanska handelstidningen Earnshaw’s Infants Department från 1918. (källa)

Detta är inget häpnadsväckande - många feministiskt intresserade har hört att innebörden bakom blått & rosa har varit omvända en gång i tiden. I västvärlden associeras idag färgen rosa med det kvinnliga könet.

Det känns också som att rosa, särskilt chockrosa, har blivit stämplad som en vulgär färg som berättar mer än övriga färger. Jag gissar på att flera har en specifik åsikt om chockrosa än om exempelvis blått, grönt eller brunt. Rosa är helt enkelt en laddad färg. Fundera själv en stund - i vilka sammanhang ser du oftast färgen rosa? Av vilka orsaker väljer du att bära/inte bära färgen? Resonerar du likadant när det gäller t.ex. blått eller brunt?

När jag frågar mig själv dessa frågor kommer jag snabbt fram till att jag associerar rosa med yngre flickor, vilket gör att jag kommer att tänka på föräldrar som väljer att klä sina döttrar enbart i rosa och sina söner enbart i blått. Naturligtvis handlar en genusmedveten uppfostran om mycket, mycket mer än bara färgen på kläder - men tanken gör ändå att jag automatiskt inte identifierar mig med färgen. Samhället läser färgen som stereotyp för flickor och jag känner inte att jag passar in i mallen "stereotyp flicka" och vill heller inte associeras med detta (den tankegången berättar också mycket om hurudan uppfattning jag personligen har av ordet flicka i vår kultur, alltså något ganska passiviserat). 

Jag vill reclaima färgen rosa. Normalisera, ladda ur och borsta av den - göra den till en lika naturlig del av min garderob som vilken annan färg som helst. Jag vill kunna bära den med stolthet men också som en protest mot det patriarkat som reducerat den till drag som passivitet, naivitet och vulgaritet.

 

 

 

Boktips om temat: Rosa: den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson. Har hört mycket gott om boken, men har inte hunnit läsa den än!

 

*Och när vi nu ändå håller på så skulle det vara helt awesome att även ge ordet flicka helt nya associationer som inte kändes lika begränsande som nu.

Kommentarer (2)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver?
Jag äger ingenting i färgen rosa, endast för att jag har alltid ansett mig vara en "flicka" som inte varit tillräckligt "flickig" (lekt med dockor, gillat smink osv) för att bära den färgen.

Håller helt med att färgen borde urladdas. Att man inte passar in i någon löjlig kategori som samhället eller i mitt fall jag har skapat känns dumt.
Ronja04.05.15 kl. 14:12
Jag förstår vad du menar - just det där att man kanske inte identifierar sig med färgen på grund av vad man associerar den med. Därför är det så konstigt att jag knappt kommer på några andra färger som bär samma laddning.
04.05.15 15:01
Mycket intressant inlägg med viktig point!

Min relation till färgen rosa är: min favoritfärg i mina första 0-9 levnadsår (dock hade jag inte mer rosa än andra färger i min garderob, vad jag nu minns) och då jag var 9-10 var det någon i min klass som sade "vetdu inte hur barnsligt det är att ha rosa som favoritfärg" varefter jag bytte favo-färg till lila, typ. När jag var 10-12 blev 80-talet riktigt in och neonrosa fanns typ överallt. Då var det plötsligt okej att tycka om rosa.
Men då kunde jag inte bry mig mindre. För jag har alltid haft ett behov av "att inte se ut som alla andra". Nuförtiden har jag lärt mig att jag inte kan leva utan färger, sådär allmänt, i mitt liv. Grannrosa, grannorange, grannturkos är alla färger som framhäver min hårfärg samt mina fräknar och fast de inte skulle framhäva någonting så gillar jag dem ändå! Gult har jag hört att man inte skall använda för att det gör att man ser tjock ut-fuck that! Jag gillar gult alltså bär jag gult!! :)

Hmm.. nu spårade jag lite ur här igen.. Men alltså, jag håller helt med! Jag tycker att man skall kunna neutralisera rosa. Såsom grönt! Jag var på en blå babyshower på helgen och jag öppnade nästan truten för jag ville fråga varför de valt blått till en pojkbebis trots att vi lever år 2015 (snart 2016 OMG). Grönt eller vilken annan färg som helst hade gjort mig glad... men blått? "Så otippat då".

Okay, sorry att jag inte höll mig till ämnet igen.
Mimas Hälsa&Skönhet24.11.15 kl. 10:17

my heart is way too frozen to get broken

 

 

Jag springer bort frustrationen, slår personligt rekord efter personligt rekord, springer så snabbt att jag förstör mitt knä och haltar upp och ner för mina åtta trappor tre dagar i sträck. När min vän frågar varför jag inte ringde och hon plåstrar om och ger mig nåt att använda morgonen därpå inser jag att jag kanske ändå har en slags familj.

Hur gärna han än vill tro att han är orsaken till min olycka så sitter min sorg mycket djupare än vad han någonsin kunde nå.

 

Publicerad 16.06.2017 kl. 00:58

Senaste-listan

 

 

Senaste inkomna sms?

 

Senaste selfien?

Innan jag cyklade till jobbet.

 

Senaste presenten du fått?

Fick en äggkopp av Elias i morse i samma blåa färg som Iittala-tallriken jag gav honom present precis innan han åkte till Marocko för några veckor sedan.

 

Senaste smeknamnet?

Ptja, har inget nytt smeknamn direkt. Min kollega kallade mig "Ons Nanóke" (vår lilla Nanó) igår. En kille jag dejtade nyligen kallade mig Mino (my+nanó) men jag hoppas verkligen att ingen någonsin kommer kalla mig så igen, det var inte normalt. Annars är det Brabo babe, Brabo bitch, Britney, Britney bitch och Swedish babe som är mina mer långlivade smeknamn.

 

Senaste musikupptäckten?

Drakes nyaste album, duh. Passionfruit är min favvo <3 men annars dessa:
 
















 

 

Senaste personen du sovit bredvid?

J.

 

Senaste cravingen?

Cornflakes. Så jag åt cornflakes.

 

Senaste sporten du utövat?

Jag var ute och sprang igår efter jobbet och slog personligt rekord. Mitt knä fuckades upp royally dock. Kan knappt gå i trappor idag.

 

Senaste klädinköpet?

Tröjan på bilden från &OtherStories, på -50% rea plus -30% extra personalrabatt så den kostade inte så många guldslantar. Gräddfärgad i scuba-material. Byxorna råkar också vara ny-gamla, fick dem av Oxiea när jag ordnade en klädbytardag i söndags.

 

Senaste roliga historian?

Lördagkvällen var en rätt rolig historia. Jag hade jobbat hela dagen, var skittrött. På kvällen får jag ett energirus och känner att jag bara måste ut och dansa. En ny tindermatch skickar mig ett meddelande och jag frågar honom om han är på väg ut. Han säger ja så vi bestämmer oss för att ha en "tinder challenge" på en klubb senare under natten och se ifall vi känner igen varandra, bara som en kul grej, vet ingenting om snubben liksom. Drar en kompis med ut på ett par glas vin och innan vi sticker vidare tar jag en blomma ifrån blombuketten i baren. Vi anländer till den nya klubben HAVN i Antwerpens f.d. Skandinaviska sjömanskyrka. Tindersnubben känner igen mig och jag överräcker blomman, informerar honom om att jag inte köpt den utan bara tog den från en bar, vi hånglar efter 3 minuter och när han klagar på de dyra alkoholpriserna svarar jag "duh, vi är i en skandinavisk byggnad". Han hade även en tatuering av Brabos hand på sin arm. Ödet??? Tindermatch made in Havn (!).

Herregud, jag skulle kunna prata om tinderdejter i flera timmar. Det är typ bland det roligaste jag vet. 

 

Senaste personen du träffade?

Vivian som spenderade hela min lediga dag med mig! <3 

 

Publicerad 16.06.2017 kl. 00:56

Lösryckta tankar

 

 

KBT-terapi

Bland det bästa som hänt mig på länge. Att jag aldrig gått tidigare, jag förstår inte. Känner mig ledsen och framförallt arg när jag tänker på hur otroligt dåligt jag mått i princip hela mitt liv och att alla i min närhet systematiskt förminskat alla varningssignaler och mina destruktiva beteenden.

 

Våren

Det är sol och varmt idag. Jag ska ha på mig mina vita nikes med rosa detaljer. Behöver jag säga mer?

 

Gratis tandkräm

Jag var på en fest i en byggnad med en tandläkarmottagning och följande dag vaknade jag med tre tandkrämstuber i jackfickan. Alltså blev så glad av gratis tandkräm?!? Haha. Ni som känner mig fattar ❤

 

Publicerad 10.03.2017 kl. 11:22

Kraschen

 

 

 

Man kan väl säga att jag officiellt kraschade för några veckor sedan och minsta lilla sak får mig att krascha om och om igen.

Det började med ett par dåliga dagar här och var men nu har jag kommit in i en fas då jag inte ser fram emot någonting längre. Jag letar efter distraktion efter distraktion och om någonting positivt plötsligt kommer för nära skjuter jag bort det, så långt det går.

Att inte lita på nya människor är som att föra en evig kamp mot sig själv. Jag beter mig arrogant och destruktivt, trycker ner folk vars fasad irriterar mig, blåser rök i ansiktet på de som tror att de kan kontrollera mig och konfronterar folk med de mest obekväma sanningar bara för att se hur de reagerar. #sociallifegoals

I jakt på en terapeut åt en vän som mår dåligt lyckades jag på något sätt själv hamna hos en svensk psykoterapeut här i Antwerpen och detta är väl det enda jag ser fram emot varje vecka. Förutom lönedagarna, dårå. Jag spenderar typ halva min Iittala-lön på terapin just nu.

Jag har accepterat mitt nuvarande tillstånd av någon slags passiv sorg men ibland bubblar och fräser det verkligen av ilska inuti. Att det ska vara såhär en tid framåt pisses me off. Känner att ilskan kommer bära mig ur detta. Vet inte om det är bra eller dåligt men den som lever får se. Just nu behöver ingenting make sense. 

 

Publicerad 03.03.2017 kl. 15:29

Del tio

 

det är inte som det var i Antwerpen
jag vill knappt ta i dig
bara när jag är full?!
jag vet inte
det är jobbigt
jag måste hinna jobba
jag känner skuld
jag känner dig inte

 

Du sover inte den natten.

 

 

Publicerad 09.02.2017 kl. 15:27

Del nio

 

 

 

Varje morgon och varje kväll börjar på min balkong medan vi blickar ut mot sportplanen nedanför. Röken från dina vietnamesiska importcigaretter tar gradvis över doften av varmt väder.

Jag saknar doften av varmt väder.

 

 

Publicerad 08.02.2017 kl. 23:48

Del åtta

 

 

 

Du ser mig först, genom fönsterglaset mellan securityn och ankomsthallen.

Vi tar en taxi trots att den kostar trettio gånger så mycket som metrobiljetten, du insisterar. I baksätet tittar jag mer på din nacke än in i dina ögon, minns inte hur den doftade. Du pratar om den sista linan din kompis drog på toaletten på flygplatsen. Egentligen orkar jag inte lyssna.

Hur var det din nacke doftade nu igen?

 

Publicerad 06.02.2017 kl. 12:46

14 grader

 

Det är kanske första gången i mitt liv jag accepterat faktumet att jag inte har en jävla aning om vart jag är på väg. Det enda jag vet är att jag gillar 14 grader den andra februari och att jag ogillar att jag inte vet vad det ska bli av den här bloggen eftersom det verkar som att jag aldrig kommer igång.

 

Publicerad 03.02.2017 kl. 12:53

En låtsasvärld

 

 

 

Publicerad 09.01.2017 kl. 12:26

Välkommen hem

 

 

 

Det är andra gången jag äter lunch ensam sedan jag kom hem till Berchem för en vecka sedan.

När jag tar ut de sönderbrända potatisklyftorna, brysselkålshalvorna och palsternacksstavarna ur ugnen tänker jag på vad han brukade säga när han tuggade i sig de svarta kanterna på maten.

Everyone gets cancer anyway.

Då brukade jag flina, sucka ironiskt och svara But it's better to prevent it as long as you can, no?

Jag flinar inte när jag står där, lätt böjd över min gasugn med en illaluktande plåt sönderbränd mat. Istället börjar jag tänka att han kanske hade rätt.

Bit efter bit knaprar jag i mig mörka palsternacksstavar medan jag tittar ut över de snöiga hustaken.

 

Publicerad 09.01.2017 kl. 12:17

 

 

Nanó
// Brabo Babe

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 
Kärleksbreven kan ni skicka till
nano@ratata.fi

 

 

Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

 

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu