Att jobba icke-prestationsinriktat

Publicerad 30.08.2015 kl. 01:48

 

 

[Disclaimer - jag är säker på att alla i min omgivning som någonsin uppmuntrat mig att sikta högt endast menat väl, men jag har rätt att analysera min uppväxt.]

På senare tid har många i min omgivning (och även på Ratata) börjat öppna upp sig angående pressen på prestation i vårt finska* samhälle. Jag har lyckligtvis aldrig bränt ut mig, men jag har i ett par år haft problem med panikångest och depression - delvis på grund av känslor av att inte duga och att vara misslyckad.

Egentligen är det väl inte känslor av misslyckade en särskilt ovanlig följd av att man uppfostras till att alltid vara duktig och sikta högt och blivit pushad till att prestera och fått höra vilka yrken som duger och vilka yrken man ska akta sig för (läs: gatusopare, städare, "kassatant" etc**).

Just därför tänkte jag prata lite om mitt sommarjobb.

Först och främst - jag är lyckligt lottad som över huvud taget fick ett sommarjobb. Det känns som att det har varit extrem brist på den varan i år i Finland och det måste vara ett fruktansvärt bakslag för studeranden som inte har föräldrar som kan hjälpa till ekonomiskt.

Jag jobbar som administrativ medarbetare vid avdelningen för hälsa på Belgiens största statligt finansierade socialskyddsförsäkring, Christelijke Mutualiteit, CM. Tänk er typ Fpa, fast med en mantel av kristna värderingar. Det finns tre stora försäkringskassor i Belgien - den kristna, den neutrala och den socialistiska. Det spelar egentligen inte någon större roll vilket socialskydd man väljer, men till en viss del erbjuder olika socialskydd olika tjänster/återbetalningar och man väljer den man har störst behov av.

Varje dag sitter jag på huvudkontoret i Mechelen var jag går igenom alla hundratals brev som vi får in varje dag av människor som behöver hjälp och ersättning för dyra medicinska behandlingar eller vård. Hittills har jag jobbat med fall som kretsar kring logopedi, diabetes, åldringsvård, rehabilitering, abort***, beroende och palliativ**** vård. Arbetet är ganska repetitivt - vid exakt samma tidpunkt varje dag går jag och hämtar post, sorterar post enligt innehåll och förbereder fallen för att sedan ge vidare till rätt medarbetare ska kunna börja arbeta med dem. Sedan utför jag det avslutande arbetet - jag dubbelkollar allting och skriver brev åt alla inblandade om vilka beslut som tagits och till vilken läkare/specialist/instans de ska vända sig till. Jag har ett eget badge-kort (hej vuxenpoäng) som jag använder vid 7.30 på morgonen när jag börjar dagen, när jag går och äter lunch och när jag lämnar kontoret senare på eftermiddagen.

Jag vågade inte tro att jag skulle trivas, men att jobba med detta kan vara det mest befriande jag gjort i hela mitt liv. Jag känner mig som en del i ett fungerande samhälle där det finns tillgång till ett fungerande socialskydd, en pusselbit i något mycket större. När jag är klar för dagen behöver jag inte ägna någon tankeverksamhet åt jobbet för resten av dagen. Jobbet jag gör går nämligen inte att ta med hem - detta i motsats till mina studier och nästan alla andra jobb jag har haft.

Och vad som kanske framförallt gör mig så himla glad med detta arbete - att kontorsjobba handlar inte om prestationer. Jag behöver inte sticka ut, framhäva mig själv och konkurrera eller jämföra mig med någon. Det finns ingen att imponera på. Jag producerar inte något framstående och exeptionellt - jag producerar något nödvändigt och ibland till och med livsviktigt. Varför ska det ens vara ett mål i livet att vara framstående hela tiden? I ett samhälle där alla jobbar med "häftiga" saker skulle ingenting fungera.

Genom hela livet har jag fått höra att jag kan bli vad jag vill, att jag ska bli något stort, något speciellt - att jag är för "bra" för att arbeta med vissa saker (vilket är en helt jävla vidrig sak att säga). För några veckor sedan berättade jag med stor iver om mitt jobb och hur bra jag trivs för en släkting, varpå hen uppgivet sade "ja, kanske du trivs bättre som kontorstant då".

Efter detta samtal grät jag hela kvällen. 

Det beror säkert på ens familjs bakgrund och attityd huruvida någon känner igen sig i detta inlägg eller inte. Jag är bara så innerligt trött på att vara en världsfrånvänd prestationsprinsessa som måste sikta högt efter ett helt liv av höga betyg, hundratals olika hobbies och så vidare. Det enda jag önskar är att släppa taget om alla hjärnspöken från barndomen. Man blir inte lyckligare av att vara lyckad i någon annans ögon.

Jag väljer min egen lycka. Och just nu finns den lyckan bakom glasdörrarna i CM:s gråa huvudkontor i Mechelen.

 

 

* Jag skriver "vårt finska samhälle" då jag inte upplever samma prestationspress bland mina jämnåriga i Belgien.
** Ryser av klassförakt!
*** Eller oönskad graviditet, som vi så diplomatiskt kallar det här borta.
**** Palliativ vård = vård i livets slutskede.

 

Kommentarer (7)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Jag har flera gånger tänkt på samma. Jag har läst aldrig så många böcker som när jag fabriksjobbade somrarna kl 6-14.30, stressade aldrig hemma när jag var kassatant heller. Somliga somrar har jag helt enkelt prioriterat de här jobben, endast eftersom studie- och annan jobbstress hänger med hela tiden. Efter fabriksdagen (och under den) fickjag bara stänga av hjärnan. Kanske det inte skulle kännas så farligt att jobba på de ställena lite längre, men för mig fattas lite känslan av att göra skillnad. Hjälpa någon, mer än att försöka göra de ensamma pensionärerna lite gladare då de handlar. Tänker mig att lycka och trivsel i slutändan handlar mer om ambition att göra världen en bättre plats, snarare än att karriärklättra. Och det, det är något beundransvärt, tycker jag.
Satu30.08.15 kl. 11:22
Håller med om det där med att göra världen till en bättre plats också känns viktigt. Jag tror t.ex. inte att jag skulle trivas så bra med att kontorsjobba på ett företag som säljer något helt onödigt eller verkar inom ett oetiskt område. Däremot känns det super att kunna jobba med att hjälpa människor - även om det bara är administrativt arbete så måste någon också göra de "tråkiga" sakerna som knyter ihop säcken!
30.08.15 15:15
Tycker det är galet hur negativ synen är på "kassajobb och liknande" trots att det är jobb som vi dagligen är i kontakt med och är beroende av. Och visst känns dagen tusen gånger trevligare om "kassatanten" var trevlig, kollade en i ögonen och önskade god dag än det motsatta! Eller hur man rynkar på näsan om man går på en skitig trottoar - jamen tur att det finns någon som städar (det skulle jag tycka om, få vara ute och se hur något blir rent, vilken tillfredsställelse! )då! Alla behövs ju. Jag drömmer ofta om att jobba med något som inte kräver så mycket huvudbry för att sedan vid sidan om då och då frilansa med mer konstnärligt arbete när det faller mig in. Hög igenkänningsfaktor i den text!
Amanda30.08.15 kl. 14:03
Jag har exakt samma dröm som du - just nu skulle jag typ göra vad som helst för ett fast deltidsjobb här på CM för att sedan kunna köra mitt eget race vid sidan om! Förstår inte över huvud taget varför vissa jobb nedvärderas, för det är precis som du säger - alla behövs!
30.08.15 15:22
Håller verkligen med. Kanske det är något som hör till just den finska kulturen, prestationshetsen. Jag bor i Sverige (men kommer från Åland) och här (Sverige) har man ju t.ex. inte betygsättning i grundskolan alls på samma sätt som i Finland. Å andra sidan tycker jag att många är utbrända/deprimerade här med. Men det är ju bara min egen uppfattning.

Har själv också jobbat i en mataffär flera somrar och trivts jättebra med det just pga det du beskriver, att kunna släppa jobbet när man slutar. Nu utbildar jag mig till förskollärare och där är det ju inte alls samma sak. Också ett yrke med relativt låg status dock...
Malin30.08.15 kl. 14:11
Jag tror att hela den skandinaviska kulturen värdesätter hårt arbete och "att vara duktig" på ett annat sätt än t.ex. här i Belgien. Så jag kan bra tänka mig att det också existerar i Sverige. Men ja, såklart är alla familjer och bekantskapskretsar olika beroende på bakgrund. Förskolelärare är ju också ett helt sjukt viktigt jobb och det är hemskt att det nedvärderas. Tror att det beror på att jobba med barn har en "kvinnlig" stämpel och yrkesområden med kvinnor i majoritet är lägre avlönade - hemskt! Vad kul att se att du har en ny blogg förresten :) Kommer ännu ihåg din gamla och alla dina fina illustrationer!
30.08.15 15:29
bra skrivet! alla är olika och trivs med/är nöjda med olika jobb, och det är en bra sak! det är så hemskt att många viktiga jobb är nedvärderade.
Caroline31.08.15 kl. 22:38
tack - och ja, man borde få göra helt vad man vill, blir så ledsen av människor som ser ner på vissa typer av arbete :(
01.09.15 12:46
Huhhu känner nog igen mig massor... Precis på samma sätt känner jag inför att jobba på eftis, det är SÅ skönt att inte behöva ta hem jobbet eller försöka imponera på någon (som jag känt press på att göra på mina praktikantjobb där jag mått skitdåligt). När jag berättade om mitt nya jobb för en motsvarande släkting var en av kommentarerna (i nedlåtande ton) "jaså, så du ska börja förvärvsarbeta". Blir galen! Jag vet inte om jag vill jobba som eftistant hela mitt liv men so what ifall jag skulle göra det, såna jobb är ju jätteviktiga. Och håller med om att arbetslycka väl snarare handlar om att hitta pusselbitskänslan där en får vara med och göra världen till en bättre plats än att karriärklättra.
koltrast01.09.15 kl. 11:15
älskar ordet "pusselbitskänsla" :) Det borde finnas i Svenska Akademins ordlista eller nåt! Men ja, vad tråkigt att vi båda dras med släktingar som har "åsikter" om vad vi borde göra och bjuder på nedlåtande kommentarer när vi är nöjda med våra beslut. Eftistanter och kontorstanter behövs!
01.09.15 12:56
Otroligt bra text! Känner igen mig och håller med.
Elin01.09.15 kl. 13:15
Tack så himla mycket!
05.09.15 10:25
Så bra skrivet! Jag känner definitivt av en stor press att leverera, och i den här branschen (journalistbranschen) ska man ska hålla sig uppdaterad om exakt allt i världen. Så jobbet slutar inte efter arbetstid. Det är tungt. Dessutom är jag omringad av hemska nyheter jämt. Älskar det jag gör, så måste kanske hitta mitt sätt att göra jobbet på.
Frida04.09.15 kl. 09:56
Tack och lycka till med att hitta din väg! Har själv jobbat som frilansskribent vilket ju inte innebär deadlines varje dag såklart, men kan absolut tänka mig att det skulle vara tungt. Gott att du älskar vad du gör dock! Det hjälper säkert väldigt mycket.
05.09.15 10:28

MIND OVER MTTR

 

+ Mind over Mttr-partyt i lördags som mina vänner från universitetet + min fd granne ordnade på en klubb i Antwerpen Noord. Ångrar lite i efterhand att jag inte hängde på när jag blev tillfrågad men jag är bara inte i det skicket just nu att jag skulle klara av att plötsligt börja ordna fester. Istället utnyttjade jag mina kontakter och såg briljanta vänner från olika kompisgrupper sammanstråla. Fick dock äran att bli MOM:s husfotograf.

+ Mina guldiga hoops. Är knappast hälsosamma och ger mig säkert nickelallergi och what not pga skitkvalitet från en skitaffär i Borgerhout men de passar till allt. Sassy & classy. Bar dem på festen i lördags med guldkedjor och svart lädertopp.

- Har heltidsjobbat 7 dagar av 8 på raken, även lördagar och söndagar. Fattar inte hur jag orkat. Det plus frilansjobb, möten och intervjuer.

+ En intervju ledde till en residensplats i De Oude Beurs här i Antwerpen. Fick nyckeln till min nya ateljé i förrgår och på onsdag hjälper Elias mig att köra mina grejer till min sommarstudio!!!

+ Tjejen jag delar ateljé med verkar sjukt najs. Hon känner till mig från tidigare pga ridiculously liten värld. Hon hörde mitt namn i en random bil hon fick skjuts med från Paris till Bryssel för ett halvår sedan. De som körde råkade vara mina vänner från Sverige. Och nu ska vi dela workspace. Vad är oddsen?

+ Har en massa överblivna blombuketter hemma från Iittalas morsdagserbjudande.

+ Dejten med Bagheera. Återkommer möjligen till detta en annan gång.

+ Idag var bästa söndagen på hela året. Hatar söndagar i övrigt. Åt middag med Elias och hans parenteser och degade under förmiddagen med en kompis.

 

Publicerad 29.06.2017 kl. 16:50

gladlynt +++++

 

- Var på ett gig med mina nya vänner från universitetet och träffade en knasig nattshopsägare efteråt som höll mig och min kompis hostage medan han tvingade oss dricka öl?

- Hade kul på Ikea med Oona

- Somnade och vaknade i någons armar

- Sov i nya lakan dessutom najs najs

- Julia kommer snart hit!!!

- Skickade bilden ovan till Elias och skrev att jag varit till IKEA och equippat oss så att han slipper kavla ut våra dumpling skins med en vinflaska nästa gång

- Fantastisk dag på jobbet med bara bra vibbar och trevliga kunder

- Efter jobbet cyklade jag och Eli till Fotomuséet var Valentina hade utställning. Var så himla bra allting bara. Vi planerade fler kulinariska upplevelser och när vi ska åka tillbaka till Kina

- Det var 24 grader och sol idag. Hallå??

 

 

Det bästa jag fick med mig hem från IKEA var den förbjudna gula kassen. Tänkte gå runt med den på stan medan alla avundsjukt kollar åt mitt håll B-)

 

Publicerad 29.06.2017 kl. 16:49

tidsbristen

 

Har lyckligtvis två lediga dagar från jobbet nu. Sedan kommer jag jobba 7 fulla dagar med endast en dags paus då jag kommer ha ett jurymoment för en grej jag har sökt till (som jag knappast kommer få, orkar inte tänka på det ens). Har hittills hunnit diska all disk, avboka terapin (p.g.a. tidsbrist, sämsta excusen ever men så kan det gå), städa, svara på mejl skura badrummet och tänkte nu föra mina 43 tomma vinflaskor till återvinning. Sedan står IKEA med en kompis på schemat. Tänker kolla in den nya JASSA-kollektionen, dricka cava och äta köttbullar. Sedan är det öppning av det stora pop up-projektet på driekoningenstraat med Thomas och Matthijs och sedan drar jag till Valentina för att sova. Imorgonbitti tar vi hennes pappas bil till Herentals tryckeri för att hämta upp hennes nytryckta böcker som jag designat! Spännis!!

 

Publicerad 29.06.2017 kl. 16:48

wrking grl

 

 

För dom som missat det så jobbar jag alltså för Iittala och Artek i Antwerpen. Vi har skittråkig dresscode och får bara bära svarta kläder. Då får man göra det bästa av silhuetten istället. Brukar köra chunky topp, tight underdel och har köpt svarta Nike Air Pegasus särskilt för jobbet. Pricken på i:et är blottade anklar. Minns att det fanns en tid då jag inte insåg hur snyggt det var. Nu blottar jag mina året runt p.g.a. bor ej i ett svinkallt land längre 


Vaknade hemma hos Vale i morse och cyklade sedan till jobbet var jag jobbade fram till kl 18 då jag hade ett möte med en f.d. lärare som peppade mig i mitt senaste projekt. Nu är klockan halv ett på natten och jag har liksom varken hunnit uppdatera Ratatas framsida, laga lunchboxen till jobbet eller skriva färdigt en ansökan som ska lämnas in i morgon. Håller dessutom på att somna sittandes nu. Score.
 

 

Publicerad 29.06.2017 kl. 16:46

detaljer

 

Fixade om lite i mitt vardagsrum/jobbrum. 

 

Publicerad 29.06.2017 kl. 16:45

vappenrave

 

 

Efter pannkakor och cava i tjejernas nya lägenhet i Royal Palace vid centralstationen gick vi två trappor upp till grannarna för att fira vappen med lite hederligt rave.

 

 

 

Brukar vara extremt dålig på att ta bilder på fester. Var dock mer eller mindre nykter efter bara två glas rosébubbel och hade redan dödsbakfylla från festen kvällen innan. Borde vara testa vara alkoholfri oftare på fester.

 


 

Babette fixade mina ögonbryn.

 

 

 

 

 

♩ ♪ ♫ ♬ ♭

 

Publicerad 16.06.2017 kl. 01:08

detaljer

 

Fixade om lite i mitt vardagsrum/jobbrum. 

 

Publicerad 16.06.2017 kl. 01:08

Outfittan

 

 

 

 



 

Hungover men snygg tänkte jag idag. Blev rätt bra.

 

 

 

 

Publicerad 16.06.2017 kl. 01:07

jeans on jeans

 

 



 

Så här såg jag ut igår. Kom nyss hem från jobbet och nu ska jag på en fest där alla ska va utklädda till nåt som börjar på bokstaven R. Vad jag klädde ut mig till får ni se senare. puss

 

Publicerad 16.06.2017 kl. 01:07

15:38

 



 

Har läst ett kapitel i Moa Gammels Genier nu. Tänker lägga en snygg makeup och sedan ta mig till stan. Hörs senare ♥

ps Lisa Lindgrens design är genialisk och passa mkt bra med mina blåa linnelakan

 

 

Publicerad 16.06.2017 kl. 01:06

 

 

Nanó
// Brabo Babe

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 
Kärleksbreven kan ni skicka till
nano@ratata.fi

 

 

Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

 

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu