Jag är alltid otillräcklig

Publicerad 05.11.2015 kl. 12:10
 
 
Hej. Jag heter Nanó och jag är besatt av att göra allting bättre. Ofta bättre än vad som faktiskt är möjligt.
 
Ett längre tag har jag funderat på varför jag bloggar så sällan. Igår försökte jag brainstorma blogginnehåll med mitt sällskap medan vi promenerade längs ån. Han föreslog att jag skulle skriva om mitt magisterprojekt och hur mycket jag angstar kring det. Jag sågade hans idé - inte nog med att jag redan ger en bild av att vara ett känslomässigt vrak i bloggen min, ska jag nu också avslöja att jag är otillräcklig i skolan?
 
Problemet är väl snarare att jag aldrig känner mig tillräcklig. Aldrig någonsin. Kanske i korta stunder, men de är få.
 
På bloggen känner jag mig inte heller tillräcklig. Jag bloggar väldigt sällan eftersom jag har orimliga krav på vad som ska dyka upp här. Jag vill såklart blogga oftare, men då skulle jag istället vara missnöjd med kvaliteten på inläggen. Vad jag än gör så skulle det bli fel. Jag känner sällan att jag duger. Högst antagligt ligger ett djupt inrotat duktig flicka-syndrom bakom alla dessa tankar (vilket jag skrivit lite om här). En högtravande uppfostran, ett skolsystem som belönar enbart de duktigaste, mobbning och elaka kommentarer om min kropp, vänner som svikit och pojkar som betygsatt. Nära och kära som alltid sagt "du kan bättre" och samtidigt klankat ner på att man är ytlig när man oroat sig över att inte vara tillräckligt lyckad i andras ögon.
 
Jag tror starkt på att det är andra som format detta beteende hos mig men mycket av de överdrivna tankarna ligger också i eget huvud. Bloggen är ett ganska tydligt exempel. För vem fan bryr sig egentligen, sist och slutligen? Det här är en blogg. Inte ett samhällsmagasin, inte en artikel i morgontidningens kulturbilaga, inte en roman och definitivt inte något som folk betalar för att läsa. Det är kanske det som är det absolut bästa med bloggen - det är ett fritt medium. Inga krav, inga ramar. Varför lägger jag då upp egna regler för hur min blogg bör vara?
 
Jag vet inte ens exakt vart jag vill komma med detta inlägg. Kanske blir det en slags ice breaker som kan bädda för en hälsosammare inställning till mig själv och mitt skrivande.
 
 
 
Kommentarer (6)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:
Tack för det här! Jag har också ibland lust att utveckla min blogg och försöka skaffa 1000 läsare och 100 kommentarer per dag. Eller i alla fall komma med på topplistan på de mest lästa bloggarna på Ratata.... Men vad skulle det ge mig- egentligen?
Frida05.11.15 kl. 14:10
Vissa bloggar som blir populära är ju mer eller mindre livsprojekt och skribenterna har gjort det till heltidsjobb. Jag har aldrig varit ute efter en stor blogg, endast att leva upp till någon slags kvalitativ standard som uppenbarligen inte funkar för mig (har för lite tid, för höga krav, osv). Tycker inte du ska titta på Ratatas topplista så mycket, utveckla din blogg i den riktning DU vill :)
05.11.15 19:38
Funderar konstant på samma saker; speciellt då det börjar vara en tid sedan jag skrev sist. Då blir tröskeln bara högre och högre. Ju oftare jag skriver desto starkare är tanken "vem fan bryr sig" och att det är viktigt att jag skriver för min skull, oavsett hur meningslöst det kan verka utifrån. Så heja, hoppas du trivs med de nya, bredare/icke-existerande gränserna! :)
Fanny05.11.15 kl. 16:35
Tack! Ska försöka bredda mina gränser lite. Håller med dig för övrigt. Det är viktigt att vi inte glömmer bort varför vi skriver - oftast är det väl ändå för oss själva?
05.11.15 19:51
Jag har emellanåt väldigt svårt hur jag ska förhålla mig till min blogg och mitt bloggande. Ibland vill jag så hemskt gärna skriva helt nonsens-inlägg om hundbajs eller chips eller ingenting (som jag kunde göra där för en 10 år sedan när jag började min bloggkarriär), men det går helt enkelt inte. Trots att jag inte annars har några höga krav på mig själv att prestera är det något som gör att jag sparkar bakut så fort jag ens tänker på att skriva nonsens. Borde kanske jobba med det här.

Känner också igen mig i kommentaren här ovanför om att tröskeln bara blir högre ju längre tid som går mellan de olika blogginläggen. Därför har jag de senaste veckorna testat publicera ett tips-inlägg en gång i veckan, för att på något sätt hålla upp en viss bloggtakt och kanske komma in i ett flow där jag dels blir inspirerad som aldrig förr och dels känner att varje inlägg inte måste tänkas igenom flera dagar innan det kan anses vara klart.
ett ritstift i din rumpa05.11.15 kl. 21:03
Jag förstår exakt vad du beskriver! Voi huhhu. Antar att man alltid vill göra sitt bästa och att det på något sätt blir väldigt framträdande när man har en blogg som ändå representerar en själv på ett eller annat sätt.
18.11.15 19:43
Känner SÅ igen mig! Har försökt skriva om samma grej men inte lyckats formulera mig lika bra (nästsista stycket är guld!). Tycker det här inlägget är så mycket mera än en ice breaker, just precis sådär känner jag ofta inför bloggandet och ganska mycket annat också. Har precis som Fanny märkt att pressen blir mindre om jag skriver ofta och tillåter mig själv att publicera inlägg jag inte filat på i två månader, så ska försöka bli lite mindre perfektionistisk har jag tänkt. Hoppas du också hittar ett sätt att förhålla dig till bloggen som du trivs med!

PS. Har aldrig nånsin fått en bild av dig som ett känslomässigt vrak varken före eller efter att vi lärde känna varandra, har däremot alltid tyckt att du verkar cool ;) bara så du vet.
koltrast05.11.15 kl. 22:21
Vi får alltså båda jobba på att bli bättre anti-perfektionister :) Coolt att du tycker jag är cool B) Känner mig inte så cool. Känner mig ändå mera som ett känslomässigt vrak. Tycker DU är cool!
18.11.15 19:41
Tack för ett viktigt inlägg! Jag är glad att jag läste det. Har själv medvetet försökt ha bloggen som ett kravlöst ställe, då jag ofta annars ställer ganska höga krav på mig själv. Det där med kravlöshet fungerar typ så länge jag klarar av att hålla mig från att kolla hur många läsare jag har. Genast jag märker att ingen läser/fler än vanligt läser vaknar min inre otillräcklghetskännande bekräftelsejunkie och jag börjar fundera på vad folk vill läsa och försöker anpassa mig enligt det, vilket inte är någon vidare bra taktig då jag inte vet något om dem som läser.

Tack för påminnelsen i det nästsista stycket!

Rofa05.11.15 kl. 23:51
Åh vad glad jag blir :) Tack själv! Jag är själv ingen bekräftelsejunkie på bloggen (hade nog inte kollat min google analytics på flera år innan jag fick det uppkört i ansiktet då jag började jobba med Ratatas statistik) men har själv haft höga krav på min "nivå". Som om det ens skulle spela någon roll för någon annan....
18.11.15 19:36
spela en gång i ett bänd där vi hade en låt som hade lyrikraden "jag skriver bara som terapi". det räcker väl som exempel. bara för att skriva av sig helt enkelt, och då får det vara precis hur det vill
den elaka b.06.11.15 kl. 13:11
bra sagt!
18.11.15 19:33

Del fyra

 

 

du säger ofta att du är bra på att göra på dåliga val
att du köpte biljetten hit tror jag var ett rätt bra val

 

Publicerad 14.11.2016 kl. 17:10

Söndag

 

 

Det slog mig idag att det känns som att min vistelse här lite förstörs alla andra projekt jag har på gång samtidigt. Hur ska jag någonsin hitta fokus? Just nu har jag nog aldrig längtat mer efter att bara ha ett jobb, en fast punkt, en trygg inkomst. 

 

Publicerad 13.11.2016 kl. 10:22

Del tre

 

 

idag är kanske dagen då du inte kommer att höra av dig
idag är kanske dagen då jag borde höra av mig

 

Publicerad 13.11.2016 kl. 08:08

Arbetsnarkomanen

 

 

Har precis kraschat i sängen.

Typ varenda människa här är sjuk just nu på grund av temperaturen som sjönk från 30 till 12 på en dag. Nu är det dock 25 grader igen vilket känns lite bättre.

Har gått runt och funderat på att jag i vår ska försöka våga mig på ett projekt-stopp och bara koncentrera mig på kanske två projekt. Det känns inte riktigt som att jag orkar leva i nuet då jag går runt och har så mycket att tänka på jämt. Saknar mitt hemmakontor. Där hade jag iaf saker lite mer under kontroll.

Kan inte vänta på att min kollega kommer hit om en vecka. Hon är så bra för hon går igenom exakt samma saker som jag. Ibland är det så otroligt skönt att snacka med någon som är lika mycket arbetsnarkoman som en själv.

 

Publicerad 12.11.2016 kl. 15:51

Del två

 

 

oftast känns det som att både allt och inget döljs av ditt skratt
jag vet aldrig ifall det finns lite eller mycket kvar att utforska

 

Publicerad 12.11.2016 kl. 04:46

Lilla vinterlistan

 

 

Vad tycker du om vintern?

Jag tycker om finsk vinter i små doser. Är på sätt och vis en typisk skandinav som får något melankoliskt och nedstämt över mig så fort allt grönt försvinner och mörkret tar över. Jag behöver röra mig utomhus varje dag för att få ordning på tankarna och det funkade inte alltid i Finland. Att detta är min andra vinter i en stad där blommorna blommar året om känns som att jag kompenserar för alla de jobbiga vintrar jag pinat mig igenom i norr.

 

Hur kommer du se ut i vinter?

Här i Guangzhou kör jag med samma kläder som i Antwerpen under vintern fast med färre lager, här räcker det med kashmirtröja och moccajacka/jeansjacka. Fast ja, i morgon blir det +26 grader så det behövs nog inte riktigt än.

 

Snö och -20 grader eller snöfritt och +10 grader?

Snöfritt och +10 grader. Jag kan inte cykla i snö och -20 liksom. Då kan man knappt ens gå ut.

 

Några särskilda planer för din blogg i vinter?

Vill blogga så gott det går! Behöver det för att hålla igång svenskan.

 

Vad gör du för att få upp värmen när det är iskallt ute?

Farmors yllesockor, två lager tröjor och så ligger jag gärna under filten på min schäslong med sällskap tätt intill medan vi lyssnar på knastrandet från gasvärmaren.

 

Berätta om ditt bästa vinterminne.

När jag och min första kille ibland rutschade ner för Puolalaparkens långa backe i mörkret på natten när vi vandrade från centrum till vårt gemensamma hem på fredsgatan i Åbo. Har dock inte så många bra vinterminnen från vuxen ålder. Mina bästa vinterminnen är från barndomen.

 

Nämn fyra saker du vill göra i vinter.

Det blir fler än fyra saker eftersom detta är vintern då allting kommer att hända.

Jag vill först fira jul i Åbo med min familj och mina vänner. Sedan åka hem till Antwerpen och fira in nyåret i staden som till slut blev min. Spendera en massa tid med en av mina bästa vänner som kommer hem från Berlin. Hitta ett kul jobb, köpa fler växter, två mattor, en metallhylla till köket, fler klädlådor och den där dubbelsängen och två set snygga påslakan. Ha en episk inflyttningsfest. Säga "Jag älskar dig" oftare till de jag älskar. Äntligen bjuda över min f.d. granne för att laga mat igen. Vara där för en av mina kompisar som har det svårt. Bli bättre vänner med ett par nya bekantskaper. Bli kär. Åka till Texel.

 

Nämn kultur du planerar att konsumera inom de närmaste månaderna.

Kommer definitivt fortsätta knarka Håkis. Har aldrig behövt honom så mycket som just nu. Har även en massa böcker i Antwerpen som väntar på att läsas men minns inte riktigt längre vilka det var, haha.

 

Vad vill du att ska vara annorlunda denna vinter i jämförelse med förra vintern?

Allt! Visst, allt var helt okej förra vintern men jag var fortfarande mitt i en slags frigörelsefas då. Tror jag växt rätt mycket som person under året som gått. Jag har så mycket bättre självförtroende nu och mitt humör är mer stabilt än någonsin trots allt som hänt.

 

Publicerad 11.11.2016 kl. 15:55

Del ett

 

 

 

du har en grej för korta hejdån
varje gång du lämnar mitt hem
försvinner du lika snabbt som du kom in i mitt liv

 

 

Publicerad 11.11.2016 kl. 08:40

prolog

 

Jag är rädd för att skriva om dig. Rädd för att det kanske börjar betyda nåt för mig om jag börjar skriva. Rädd för att det inte kommer betyda nåt för dig eftersom du kanske aldrig får veta.

 

Publicerad 09.11.2016 kl. 20:09

21:50

 

 

 

Idag kom det vind från norr och äntligen är det inte längre lika hett.

Jag kom att tänka på att jag vet alla de bästa och sämsta vinklarna att fotografera hans ansikte på. Kommer jag någonsin att glömma? Behöver jag ens glömma? Är det en dålig sak att minnas?

 

 

 

Publicerad 08.11.2016 kl. 13:53

Första lektionen avklarad!

 

 

 

Idag fick jag träffa mina elever för första gången - en snäll grupp med tredjeårsstuderanden vid Akademin här i Guangzhou. Måste erkänna att jag fick lite panik förra veckan när min kinesiska kollega berättade åt mig att jag måste prata så långsamt och med så enkla ord som möjligt. Jag är en van användare av rätt akademiska termer i konstsammanhang men jag fick gott betyg av min kollega efteråt. Han hjälpte även till att översätta det som inte förstods av eleverna. Med mig till lektionen hade jag mina egna arbeten i en mapp, powerpoints med typ 160 slides, schema, hemläxor och mera energi än vad jag hade förväntat mig efter 4 timmar nervositetssömn. Är så himla himla glad över hur bra det gick. Det här kommer låta lite karriärsrunkigt men ingenting ger mig en sådan kick som när jag skapar ett eget jobb åt mig och det lyckas. Har jobbat på detta projekt i två år och nu är det äntligen igång! Fick även bra feedback av eleverna  som verkade entusiastiska inför kursen.

 

 

I övrigt känns det bra att äntligen ha hittat till ett helt okej internet (och kunna ta hand om Ratata igen, kändes så misslyckat att inte kunna ta hand om allting som vanligt) även om det tar minst tio gånger så lång tid som vanligt att ladda.

Åkte ut med Chans bil igår natt och fotograferade i ett område på en ö intill University Island var jag bor. Det var en kväll jag kommer leva på länge. Guangzhous varma, fuktiga nattluft mot min hud är bland det bästa jag vet. Att kombinera detta med bra sällskap och en kamera var så himla fint. Vi kom överens att åka tillbaka en annan natt.

 

 

Nog med dagboksblogg, nu ska jag lämna biblioteket för att gå till mitt rum och byta om och sedan ut och springa. Den fula gröna tapeten i mitt rum på bilden ovan rev jag förresten bort under något slags inredningsanfall jag fick igår kväll. Kanske nästa inlägg får bli ett inlägg som visar hur jag bor!

puss på er ♡

 

Publicerad 07.11.2016 kl. 08:29

 

 

Nanó
// Brabo Babe

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 
Kärleksbreven kan ni skicka till
nano@ratata.fi

 

 

Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

 

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu