Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten

10.11.2015 kl. 00:32

 

En bild från våren jag flyttade till Flandern.

 

Min relation till att vara finlandssvensk har aldrig varit helt oproblematisk.

Innan min familj flyttade till Åbo bodde vi på landsbygden. Min släkt kommer från Kimitoön och mina första minnen är från min födelseort Sagu och Kimitoöns skärgård. Det var dock i Åbo jag gick från barn till tonåring och det var även då jag började uppleva att jag var instängd i en form som skavde åt vilket håll jag än vände mig. Jag växte upp i enbart svenska rum. Ingen finsk släkt, inga finska hobbies, inga finska vänner och en finskaundervisning i skolan som inte funkade för mig. Jag lärde mig aldrig finska. Tolv långa skolår spenderades med samma personer år ut och år in utan möjlighet att byta umgänge - det fanns ju alltid bara en svensk skola. "Pappa betalar" var ett coolt uttryck och på många tjejers axlar hängde märkesväskor och killarna sportade J.Lindeberg och WESC-kläder. Mentaliteten i min årskurs fick mig att känna mig allt annat än hemma och om jag sökte mig utanför skolan varken kunde eller vågade jag prata finska.

Redan i högstadiet föddes en idé hos mig om att flytta utomlands. Efter att ha vantrivats vid Åbo Akademi ett tag kände jag att jag helt enkelt inte orkade längre. Kanske var det nu eller aldrig? Jag chansade och tog mitt pick och pack och flyttade till Belgien var jag blev antagen vid en konsthögskola. Det var även här jag tog steget från tonåring till vuxen. Att vara utlänning i ett nytt land kändes mer bekvämt än att vara utomjordning i sitt hemland kan jag lugnt säga. Nu fanns det en möjlighet att börja om från noll och skapa en ny identitet, en identitet långt bort från min uppväxt.

Idag har jag en mer balanserad bild av vad det innebär att vara finlandssvensk och när jag tänker på finlandssvenskhet vill jag poängtera att jag anser att det framför allt finns två aspekter - en språklig aspekt och en sociokulturell aspekt. Båda kan variera och alla kombinationer är möjliga. Man kan t.ex. vara finlandssvensk om man gått i svenskspråkig skola trots att det talas ett annat språk hemma. Trots att jag alltid förstått att finlandssvenskhet inte är synonymt med den omgivning jag växte upp i är det ändå en del av mig som aktivt tagit avstånd från allt som ens haft med ordet att göra på grund av att jag aldrig känt att jag passat in i någon av de finlandssvenska sammanhangen jag tidigare rört mig i. Detta är dock ett otroligt snävt sätt att se på en geografiskt spridd identitet - alla finlandssvenskar är absolut inte från samma kretsar och samhällsklasser och att tro det bidrar endast till en ytterst felaktig stereotyp.

Jag vill ta ett steg i den andra riktningen och föra fram och representera en finlandssvenskhet som är inkluderande mot alla människor. Ida Schauman och Mia Haglund pratar om finlandssvenskhet på ett otroligt inspirerande sätt i den här artikeln och jag tycker precis som dom - vem som helst ska kunna bli svensk i Finland. Det senaste året har jag träffat finlandssvenskar med liknande livsåskådning och tankar om samhället som jag och ni får ursäkta min banalitet, men det har fått mig att känna mig sjukt mycket mindre ensam. Dessutom har det gjort mig mera bekväm att säga att jag är finlandssvensk.

Jag är inte min uppväxt och omgivningen jag växt upp i representerar inte heller någon slags pur finlandssvenskhet, vad det sen skulle innebära.

 
ps. nr 1 - jag kämpar ännu med finskan, min minoritets stora förbannelse!

ps. nr 2 - är jag en finlandssvensk förrädare om jag funderar på att sätta ev. framtida barn i finskspråkig skola?

 

Kommentarer (5)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:
Välskrivet! :) Som nyfinlandssvensk (? känner att jag får kalla mig en sådan) blev jag otroligt glad över Ida Schaumans och Mia Haglunds ord i artikeln. Under studietiden kände jag mig ibland som utomstående, att jag låtsades vara något jag inte var. Nu har jag insett att det inte finns någon universell, strikt finlandssvensk ram i vilken jag ska försöka passa mig in utan precis som du skriver, det finns många kombinationer och alla är lika "finlandssvenska".

Hmm... I feel a blogginlägg coming up... ;)
Petra L10.11.15 kl. 08:35
Det finns ju verkligen inte någon universell finlandssvensk ram alls, nej. Tror att jag tänkte så när jag var yngre eftersom Svenskfinland är spritt på så många regioner och jag kände helt enkelt inte så många. Och tack! Ser fram emot att läsa ditt blogginlägg :)
18.11.15 18:57
Intressant läsning! Själv har jag mitt ursprung i Österbotten och kom inte i kontakt med den finlandssvenska stereotypen (med båt och märkeskläder) förrän jag hunnit bli vuxen. Jag kände inte alls igen mig i den rollen, utan som du säger så ryms det ju väldigt mycket inom ramen "finlandssvensk". Jag tycker också att man får en helt ny bild på Finland och sin egen identitet då jag bott utomlands. Jag tycker att det sätter allt i perspektiv, och sist och slutligen betyder inte stereotyperna eller ens språket så mycket. Huvudsaken är att man gör sig förstådd enligt mig. :)
Jennifer10.11.15 kl. 12:14
Håller helt med om det där att få en ny bild när man bor utomands. Ens ursprung är alldeles tydligt en evig upptäcksfärd. Och tack!
18.11.15 18:59
Svenskundervisningen i finska skolor är enligt mina iakttagelser hemsk, jag tipsar om att istället få in dem i hobbygrupper. Eller som mina föräldrar gjorde: finska dagmammor och dagisar! Helt toppen att förstärka det andra inhemska där i en ålder som det är lätt att lära sig nya språk (även om jag fått båda språken hemifrån)! Tror också att finskatimmarna i skolan är bättre om man hoppar direkt till den modersmålsinriktade gruppen med lite förkunskaper. Jag har typ aldrig behövt befatta mig med grammatik där, så som de som inte kunde finska från för tvingades.
Satu10.11.15 kl. 19:30
Håller så med dig, Satu. Jag önskar mina föräldrar hade satt mig i finskt dagis eller liknande. Finskaundervisningen jag fick är dessvärre under all kritik :( Vi hade snälla lärare som försökte sitt bästa men alla elever lär ju inte sig på samma sätt. Jag behövde tala och lyssna, inte plugga ordlistor och grammatik.
18.11.15 19:00
Kan inte motstå att säga åt Jennifer: fast det finns ju mer än en sorts stereotypa finlandssvenskar. Precis som det finns seglande märkesklädesfinlandssvenskar som är som karrikatyerer av sig själva och sin stereotyp, finns österbottniska bönder eller frikyrkliga från bibelbältet som också är det och det är ju precis som det ska vara.

Jättebra inlägg annars! Känner igen mig i många av beskrivningarna på vad du haft svårt att känna igen dig i.
Rofa.10.11.15 kl. 20:50
Tack så mycket :)
18.11.15 19:24
Ville ännu säga att jag själv har svårast med föreställningen att det finns något speciellt band, som ett magiskt finlandssvenskt dna som på något vis förenar alla svenskspråkiga i det här landet. Visst är språket en stark förenande faktor, men knappast en garant för att en kommer känna samhörighet med precis vem som helst.
Rofa.10.11.15 kl. 20:54
Jag förstår vad du menar, jag känner likadant. Men grejen är väl att man gärna vill känna någon slags tillhörighet och finlandssvenskarna är ju ändå rätt så få och som totalt svenskspråkig i en finsk stad är umgänget rätt så begränsat. Under hela min skolgång pratades jag och mina skolkamrater om som finlandssvenska skolungdomar och t.ex. vilka tidningar och tv-kanaler som är "för oss". Jag började känna att det var så jag definierades, ungefär.
18.11.15 19:33

Del sju

 

 

 

Det slår mig att vi båda är människor på flykt.

Ska vi fly tillsammans?

 

21.11.2016 kl. 09:51

Hur jag bor

 

 

Nu när jag jobbar som lärare vid Guangzhou Academy of Fine Arts bor jag faktiskt exakt likadant som när jag studerade här för tre år sedan. I samma byggnad, i ett likadant rum, fast denna gång på södra sidan vilket innebär att det är varmare i rummet (inte mig emot, jag frös på norrsidan). Det är rätt asketiskt men å andra sidan är jag bara här i åtta veckor.

Jag har en dubbelsäng, ett skrivbord, garderob, balkong och ett badrum. Allting ser i västerländska ögon rätt slitet ut men för mig duger det mer än väl här borta. Varmvatten finns endast ett par timmar på kvällen och konsumeras enligt hur mycket pengar man laddat på sitt varmvattenkort och vattnet från kranen måste kokas innan det kan drickas. Man får även besök av kackerlackor ibland men å andra sidan finns det typ inte ett enda ställe i Kina som är fritt från dessa kryp.

 

 

Kan jag bara säga att jag älskar min säng? Den må ha en stenhård, kinesisk madrass och rätt smutsiga lakan vid det här laget men den finns alltid där. Älskar att spendera tid i min säng när jag befinner mig utomlands, sängen symboliserar en slags trygghetskänsla.

 

 

Utsikten från min balkong - fler dormitories samt basketplaner och så de vinröda skolbyggnaderna i bakgrunden. Vanligtvis myllrar det av elever men när jag tog bilden var det eftermiddagslektion.

 

21.11.2016 kl. 08:45

Del sex

 

 

kanske försvinner du också en dag
men jag har ändå tänkt ta med
det bästa du har att ge
för jag är värd så mycket mer
än någon som bara försvinner
 

 

17.11.2016 kl. 02:25

Del fem

 

 

jag säger att allting snurrar så fort, att mina känslor inte hunnit ikapp, att det är skrämmande att låta en ny person komma mig så nära så snabbt

du säger att man kanske ibland inte kan göra så mycket annat än att öppna sig när man träffar en ny vän

 

16.11.2016 kl. 07:18

Tankar om att göra slut

 

 

 

Det högg verkligen till i mitt hjärta när jag läste de två senaste inläggen på Sandras blogg.

Allt annat i livet känns plötsligt hundra gånger tyngre när man går igenom en så pass grundläggande förändring av den egna känslan av trygghet. Man river upp en stark gemenskap, skrotar livsplaner, blir tvungen att tänka om. Det har blivit svårare att hitta fokus när jag ska jobba och det är framförallt svårare att välja var jag lägger mitt fokus för dagen när jag vaknar med en sten i magen eller när jag känner trycket i bröstkorgen innan jag ska lägga mig. Alla småsaker som skaver känns plötsligt hundra gånger mer. Hjärnan går konstant på högvarv och alla känslor blir som små explosioner.

Jag bestämde mig dock direkt för att denna break-up inte skulle bli som min förra. Jag ska inte gräva ner mig i sorg, inte bli handlingsförlamad, inte kräkas varje morgon och inte gå ner 10 kg i vikt. Jag ska fortsätta äta, jobba, skratta.

När någonting känns för mycket skriver jag ner det på en lapp och hänger den ovanför mitt skrivbord. Sedan får jag bara hålla tummarna för att en del av känslorna hamnade på lappen istället för att fortsätta hänga i mitt huvud. På avstånd kan jag betrakta mina rädslor hänga på min vägg. Förhoppningsvis skapar det distans. För när någonting allvarligt händer är det så himla svårt att hitta distansen till sig själv.

 

16.11.2016 kl. 05:43

Del fyra

 

 

du säger ofta att du är bra på att göra på dåliga val
att du köpte biljetten hit tror jag var ett rätt bra val

 

14.11.2016 kl. 17:10

Söndag

 

 

Det slog mig idag att det känns som att min vistelse här lite förstörs alla andra projekt jag har på gång samtidigt. Hur ska jag någonsin hitta fokus? Just nu har jag nog aldrig längtat mer efter att bara ha ett jobb, en fast punkt, en trygg inkomst. 

 

13.11.2016 kl. 10:22

Del tre

 

 

idag är kanske dagen då du inte kommer att höra av dig
idag är kanske dagen då jag borde höra av mig

 

13.11.2016 kl. 08:08

Arbetsnarkomanen

 

 

Har precis kraschat i sängen.

Typ varenda människa här är sjuk just nu på grund av temperaturen som sjönk från 30 till 12 på en dag. Nu är det dock 25 grader igen vilket känns lite bättre.

Har gått runt och funderat på att jag i vår ska försöka våga mig på ett projekt-stopp och bara koncentrera mig på kanske två projekt. Det känns inte riktigt som att jag orkar leva i nuet då jag går runt och har så mycket att tänka på jämt. Saknar mitt hemmakontor. Där hade jag iaf saker lite mer under kontroll.

Kan inte vänta på att min kollega kommer hit om en vecka. Hon är så bra för hon går igenom exakt samma saker som jag. Ibland är det så otroligt skönt att snacka med någon som är lika mycket arbetsnarkoman som en själv.

 

12.11.2016 kl. 15:51

Del två

 

 

oftast känns det som att både allt och inget döljs av ditt skratt
jag vet aldrig ifall det finns lite eller mycket kvar att utforska

 

12.11.2016 kl. 04:46

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången