Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten

Publicerad 10.11.2015 kl. 00:32

 

En bild från våren jag flyttade till Flandern.

 

Min relation till att vara finlandssvensk har aldrig varit helt oproblematisk.

Innan min familj flyttade till Åbo bodde vi på landsbygden. Min släkt kommer från Kimitoön och mina första minnen är från min födelseort Sagu och Kimitoöns skärgård. Det var dock i Åbo jag gick från barn till tonåring och det var även då jag började uppleva att jag var instängd i en form som skavde åt vilket håll jag än vände mig. Jag växte upp i enbart svenska rum. Ingen finsk släkt, inga finska hobbies, inga finska vänner och en finskaundervisning i skolan som inte funkade för mig. Jag lärde mig aldrig finska. Tolv långa skolår spenderades med samma personer år ut och år in utan möjlighet att byta umgänge - det fanns ju alltid bara en svensk skola. "Pappa betalar" var ett coolt uttryck och på många tjejers axlar hängde märkesväskor och killarna sportade J.Lindeberg och WESC-kläder. Mentaliteten i min årskurs fick mig att känna mig allt annat än hemma och om jag sökte mig utanför skolan varken kunde eller vågade jag prata finska.

Redan i högstadiet föddes en idé hos mig om att flytta utomlands. Efter att ha vantrivats vid Åbo Akademi ett tag kände jag att jag helt enkelt inte orkade längre. Kanske var det nu eller aldrig? Jag chansade och tog mitt pick och pack och flyttade till Belgien var jag blev antagen vid en konsthögskola. Det var även här jag tog steget från tonåring till vuxen. Att vara utlänning i ett nytt land kändes mer bekvämt än att vara utomjordning i sitt hemland kan jag lugnt säga. Nu fanns det en möjlighet att börja om från noll och skapa en ny identitet, en identitet långt bort från min uppväxt.

Idag har jag en mer balanserad bild av vad det innebär att vara finlandssvensk och när jag tänker på finlandssvenskhet vill jag poängtera att jag anser att det framför allt finns två aspekter - en språklig aspekt och en sociokulturell aspekt. Båda kan variera och alla kombinationer är möjliga. Man kan t.ex. vara finlandssvensk om man gått i svenskspråkig skola trots att det talas ett annat språk hemma. Trots att jag alltid förstått att finlandssvenskhet inte är synonymt med den omgivning jag växte upp i är det ändå en del av mig som aktivt tagit avstånd från allt som ens haft med ordet att göra på grund av att jag aldrig känt att jag passat in i någon av de finlandssvenska sammanhangen jag tidigare rört mig i. Detta är dock ett otroligt snävt sätt att se på en geografiskt spridd identitet - alla finlandssvenskar är absolut inte från samma kretsar och samhällsklasser och att tro det bidrar endast till en ytterst felaktig stereotyp.

Jag vill ta ett steg i den andra riktningen och föra fram och representera en finlandssvenskhet som är inkluderande mot alla människor. Ida Schauman och Mia Haglund pratar om finlandssvenskhet på ett otroligt inspirerande sätt i den här artikeln och jag tycker precis som dom - vem som helst ska kunna bli svensk i Finland. Det senaste året har jag träffat finlandssvenskar med liknande livsåskådning och tankar om samhället som jag och ni får ursäkta min banalitet, men det har fått mig att känna mig sjukt mycket mindre ensam. Dessutom har det gjort mig mera bekväm att säga att jag är finlandssvensk.

Jag är inte min uppväxt och omgivningen jag växt upp i representerar inte heller någon slags pur finlandssvenskhet, vad det sen skulle innebära.

 
ps. nr 1 - jag kämpar ännu med finskan, min minoritets stora förbannelse!

ps. nr 2 - är jag en finlandssvensk förrädare om jag funderar på att sätta ev. framtida barn i finskspråkig skola?

 

Kommentarer (5)
Spamfilter
Skriv siffran 10 med bokstäver:
Välskrivet! :) Som nyfinlandssvensk (? känner att jag får kalla mig en sådan) blev jag otroligt glad över Ida Schaumans och Mia Haglunds ord i artikeln. Under studietiden kände jag mig ibland som utomstående, att jag låtsades vara något jag inte var. Nu har jag insett att det inte finns någon universell, strikt finlandssvensk ram i vilken jag ska försöka passa mig in utan precis som du skriver, det finns många kombinationer och alla är lika "finlandssvenska".

Hmm... I feel a blogginlägg coming up... ;)
Petra L10.11.15 kl. 08:35
Det finns ju verkligen inte någon universell finlandssvensk ram alls, nej. Tror att jag tänkte så när jag var yngre eftersom Svenskfinland är spritt på så många regioner och jag kände helt enkelt inte så många. Och tack! Ser fram emot att läsa ditt blogginlägg :)
18.11.15 18:57
Intressant läsning! Själv har jag mitt ursprung i Österbotten och kom inte i kontakt med den finlandssvenska stereotypen (med båt och märkeskläder) förrän jag hunnit bli vuxen. Jag kände inte alls igen mig i den rollen, utan som du säger så ryms det ju väldigt mycket inom ramen "finlandssvensk". Jag tycker också att man får en helt ny bild på Finland och sin egen identitet då jag bott utomlands. Jag tycker att det sätter allt i perspektiv, och sist och slutligen betyder inte stereotyperna eller ens språket så mycket. Huvudsaken är att man gör sig förstådd enligt mig. :)
Jennifer10.11.15 kl. 12:14
Håller helt med om det där att få en ny bild när man bor utomands. Ens ursprung är alldeles tydligt en evig upptäcksfärd. Och tack!
18.11.15 18:59
Svenskundervisningen i finska skolor är enligt mina iakttagelser hemsk, jag tipsar om att istället få in dem i hobbygrupper. Eller som mina föräldrar gjorde: finska dagmammor och dagisar! Helt toppen att förstärka det andra inhemska där i en ålder som det är lätt att lära sig nya språk (även om jag fått båda språken hemifrån)! Tror också att finskatimmarna i skolan är bättre om man hoppar direkt till den modersmålsinriktade gruppen med lite förkunskaper. Jag har typ aldrig behövt befatta mig med grammatik där, så som de som inte kunde finska från för tvingades.
Satu10.11.15 kl. 19:30
Håller så med dig, Satu. Jag önskar mina föräldrar hade satt mig i finskt dagis eller liknande. Finskaundervisningen jag fick är dessvärre under all kritik :( Vi hade snälla lärare som försökte sitt bästa men alla elever lär ju inte sig på samma sätt. Jag behövde tala och lyssna, inte plugga ordlistor och grammatik.
18.11.15 19:00
Kan inte motstå att säga åt Jennifer: fast det finns ju mer än en sorts stereotypa finlandssvenskar. Precis som det finns seglande märkesklädesfinlandssvenskar som är som karrikatyerer av sig själva och sin stereotyp, finns österbottniska bönder eller frikyrkliga från bibelbältet som också är det och det är ju precis som det ska vara.

Jättebra inlägg annars! Känner igen mig i många av beskrivningarna på vad du haft svårt att känna igen dig i.
Rofa.10.11.15 kl. 20:50
Tack så mycket :)
18.11.15 19:24
Ville ännu säga att jag själv har svårast med föreställningen att det finns något speciellt band, som ett magiskt finlandssvenskt dna som på något vis förenar alla svenskspråkiga i det här landet. Visst är språket en stark förenande faktor, men knappast en garant för att en kommer känna samhörighet med precis vem som helst.
Rofa.10.11.15 kl. 20:54
Jag förstår vad du menar, jag känner likadant. Men grejen är väl att man gärna vill känna någon slags tillhörighet och finlandssvenskarna är ju ändå rätt så få och som totalt svenskspråkig i en finsk stad är umgänget rätt så begränsat. Under hela min skolgång pratades jag och mina skolkamrater om som finlandssvenska skolungdomar och t.ex. vilka tidningar och tv-kanaler som är "för oss". Jag började känna att det var så jag definierades, ungefär.
18.11.15 19:33

Del fyra

 

 

du säger ofta att du är bra på att göra på dåliga val
att du köpte biljetten hit tror jag var ett rätt bra val

 

Publicerad 14.11.2016 kl. 17:10

Söndag

 

 

Det slog mig idag att det känns som att min vistelse här lite förstörs alla andra projekt jag har på gång samtidigt. Hur ska jag någonsin hitta fokus? Just nu har jag nog aldrig längtat mer efter att bara ha ett jobb, en fast punkt, en trygg inkomst. 

 

Publicerad 13.11.2016 kl. 10:22

Del tre

 

 

idag är kanske dagen då du inte kommer att höra av dig
idag är kanske dagen då jag borde höra av mig

 

Publicerad 13.11.2016 kl. 08:08

Arbetsnarkomanen

 

 

Har precis kraschat i sängen.

Typ varenda människa här är sjuk just nu på grund av temperaturen som sjönk från 30 till 12 på en dag. Nu är det dock 25 grader igen vilket känns lite bättre.

Har gått runt och funderat på att jag i vår ska försöka våga mig på ett projekt-stopp och bara koncentrera mig på kanske två projekt. Det känns inte riktigt som att jag orkar leva i nuet då jag går runt och har så mycket att tänka på jämt. Saknar mitt hemmakontor. Där hade jag iaf saker lite mer under kontroll.

Kan inte vänta på att min kollega kommer hit om en vecka. Hon är så bra för hon går igenom exakt samma saker som jag. Ibland är det så otroligt skönt att snacka med någon som är lika mycket arbetsnarkoman som en själv.

 

Publicerad 12.11.2016 kl. 15:51

Del två

 

 

oftast känns det som att både allt och inget döljs av ditt skratt
jag vet aldrig ifall det finns lite eller mycket kvar att utforska

 

Publicerad 12.11.2016 kl. 04:46

Lilla vinterlistan

 

 

Vad tycker du om vintern?

Jag tycker om finsk vinter i små doser. Är på sätt och vis en typisk skandinav som får något melankoliskt och nedstämt över mig så fort allt grönt försvinner och mörkret tar över. Jag behöver röra mig utomhus varje dag för att få ordning på tankarna och det funkade inte alltid i Finland. Att detta är min andra vinter i en stad där blommorna blommar året om känns som att jag kompenserar för alla de jobbiga vintrar jag pinat mig igenom i norr.

 

Hur kommer du se ut i vinter?

Här i Guangzhou kör jag med samma kläder som i Antwerpen under vintern fast med färre lager, här räcker det med kashmirtröja och moccajacka/jeansjacka. Fast ja, i morgon blir det +26 grader så det behövs nog inte riktigt än.

 

Snö och -20 grader eller snöfritt och +10 grader?

Snöfritt och +10 grader. Jag kan inte cykla i snö och -20 liksom. Då kan man knappt ens gå ut.

 

Några särskilda planer för din blogg i vinter?

Vill blogga så gott det går! Behöver det för att hålla igång svenskan.

 

Vad gör du för att få upp värmen när det är iskallt ute?

Farmors yllesockor, två lager tröjor och så ligger jag gärna under filten på min schäslong med sällskap tätt intill medan vi lyssnar på knastrandet från gasvärmaren.

 

Berätta om ditt bästa vinterminne.

När jag och min första kille ibland rutschade ner för Puolalaparkens långa backe i mörkret på natten när vi vandrade från centrum till vårt gemensamma hem på fredsgatan i Åbo. Har dock inte så många bra vinterminnen från vuxen ålder. Mina bästa vinterminnen är från barndomen.

 

Nämn fyra saker du vill göra i vinter.

Det blir fler än fyra saker eftersom detta är vintern då allting kommer att hända.

Jag vill först fira jul i Åbo med min familj och mina vänner. Sedan åka hem till Antwerpen och fira in nyåret i staden som till slut blev min. Spendera en massa tid med en av mina bästa vänner som kommer hem från Berlin. Hitta ett kul jobb, köpa fler växter, två mattor, en metallhylla till köket, fler klädlådor och den där dubbelsängen och två set snygga påslakan. Ha en episk inflyttningsfest. Säga "Jag älskar dig" oftare till de jag älskar. Äntligen bjuda över min f.d. granne för att laga mat igen. Vara där för en av mina kompisar som har det svårt. Bli bättre vänner med ett par nya bekantskaper. Bli kär. Åka till Texel.

 

Nämn kultur du planerar att konsumera inom de närmaste månaderna.

Kommer definitivt fortsätta knarka Håkis. Har aldrig behövt honom så mycket som just nu. Har även en massa böcker i Antwerpen som väntar på att läsas men minns inte riktigt längre vilka det var, haha.

 

Vad vill du att ska vara annorlunda denna vinter i jämförelse med förra vintern?

Allt! Visst, allt var helt okej förra vintern men jag var fortfarande mitt i en slags frigörelsefas då. Tror jag växt rätt mycket som person under året som gått. Jag har så mycket bättre självförtroende nu och mitt humör är mer stabilt än någonsin trots allt som hänt.

 

Publicerad 11.11.2016 kl. 15:55

Del ett

 

 

 

du har en grej för korta hejdån
varje gång du lämnar mitt hem
försvinner du lika snabbt som du kom in i mitt liv

 

 

Publicerad 11.11.2016 kl. 08:40

prolog

 

Jag är rädd för att skriva om dig. Rädd för att det kanske börjar betyda nåt för mig om jag börjar skriva. Rädd för att det inte kommer betyda nåt för dig eftersom du kanske aldrig får veta.

 

Publicerad 09.11.2016 kl. 20:09

21:50

 

 

 

Idag kom det vind från norr och äntligen är det inte längre lika hett.

Jag kom att tänka på att jag vet alla de bästa och sämsta vinklarna att fotografera hans ansikte på. Kommer jag någonsin att glömma? Behöver jag ens glömma? Är det en dålig sak att minnas?

 

 

 

Publicerad 08.11.2016 kl. 13:53

Första lektionen avklarad!

 

 

 

Idag fick jag träffa mina elever för första gången - en snäll grupp med tredjeårsstuderanden vid Akademin här i Guangzhou. Måste erkänna att jag fick lite panik förra veckan när min kinesiska kollega berättade åt mig att jag måste prata så långsamt och med så enkla ord som möjligt. Jag är en van användare av rätt akademiska termer i konstsammanhang men jag fick gott betyg av min kollega efteråt. Han hjälpte även till att översätta det som inte förstods av eleverna. Med mig till lektionen hade jag mina egna arbeten i en mapp, powerpoints med typ 160 slides, schema, hemläxor och mera energi än vad jag hade förväntat mig efter 4 timmar nervositetssömn. Är så himla himla glad över hur bra det gick. Det här kommer låta lite karriärsrunkigt men ingenting ger mig en sådan kick som när jag skapar ett eget jobb åt mig och det lyckas. Har jobbat på detta projekt i två år och nu är det äntligen igång! Fick även bra feedback av eleverna  som verkade entusiastiska inför kursen.

 

 

I övrigt känns det bra att äntligen ha hittat till ett helt okej internet (och kunna ta hand om Ratata igen, kändes så misslyckat att inte kunna ta hand om allting som vanligt) även om det tar minst tio gånger så lång tid som vanligt att ladda.

Åkte ut med Chans bil igår natt och fotograferade i ett område på en ö intill University Island var jag bor. Det var en kväll jag kommer leva på länge. Guangzhous varma, fuktiga nattluft mot min hud är bland det bästa jag vet. Att kombinera detta med bra sällskap och en kamera var så himla fint. Vi kom överens att åka tillbaka en annan natt.

 

 

Nog med dagboksblogg, nu ska jag lämna biblioteket för att gå till mitt rum och byta om och sedan ut och springa. Den fula gröna tapeten i mitt rum på bilden ovan rev jag förresten bort under något slags inredningsanfall jag fick igår kväll. Kanske nästa inlägg får bli ett inlägg som visar hur jag bor!

puss på er ♡

 

Publicerad 07.11.2016 kl. 08:29

 

 

Nanó
// Brabo Babe

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 
Kärleksbreven kan ni skicka till
nano@ratata.fi

 

 

Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

 

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu