Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag

26.01.2016 kl. 13:04

 

Jag är 12 år gammal och ligger bredvid min bästis en ljus sommarkväll i den gamla dubbelsängen i gästhuset på släktens sommarö. Vi pratar om framtiden, min bästis och jag. I framtiden drömmer hon om att bli smal. Senast hon var i klädbutiken klagade hennes mamma på att magfettet dallrade över byxkanten. Själv drömmer jag om att få runda, fasta bröst. När jag är 18 tänker jag operera mina bröst, säger jag och stirrar intensivt upp i taket.

När jag är 12 har jag redan hatat mina bröst i två år.

I två år har mina bröst över huvud taget existerat.

När jag var tio började de växa. Istället för att växa utåt började de växa neråt. Långsamt kröp de neråt medan vårtgården växte sig allt större. När jag var 12 skulle alla i sjätte klass gå på en hälsokontroll där man skulle vara helt naken inför hälsosystern. Innan hälsokontrollen satt jag i väntrummet och skakade av nervositet. Sedan de började växa hade jag undvikit att visa mig naken, även i skolans omklädningsrum. Inne hos hälsosystern hände inget märkvärdigt. Hon tittade knappt på mina bröst och konstaterade att jag hade växt normalt. Med en stor klump i halsen frågade jag försiktigt om mina bröst var normala, om det var meningen att de skulle växa neråt och vara platta istället för runda. Hon svarade att det inte är något att oroa sig över, att det är genetiskt hur de ser ut och att de såg friska ut.

Friska, tänkte jag. Inte runda. Mina bröst kommer aldrig att bli runda.

Fyra år senare är jag 14 och ligger i en säng bredvid killen jag är ihop med, fast den här gången är vi inte på sommarön, utan i mitt flickrum i staden. Jag och min kille vill ha varandra. Vi vill ha varandra så mycket att vi nästan rivs sönder inuti, men ännu har vi inte gjort det. Upprepade gånger har han hört mig säga att mina bröst ser missbildade ut. Han säger att det inte spelar någon roll, att jag är vacker ändå. Första gången jag visar mina bröst för honom gråter jag. Jag gråter för alla de år jag hatat, gömt, velat förändra, lyfta, operera.

Gråter för alla de år jag har velat rätta till.

För vad fanns det att rätta till?

Låt mig berätta vad det finns att rätta till.

Det finns ett utseendefixerat samhälle var bara runda eller nätta bröst får plats på bilder, i filmer, serier, konst - ja, precis överallt. Det finns tidningar som Frida och Solo som jag och min bästis lusläste för att lära oss om vad killar gillade och om hur tjejer borde vara. Det finns porr som endast visade runda, fylliga eller små, fasta tuttar. Det finns ett samhälle där kvinnliga bröst utan undantag sexualiseras och därmed är en extremt viktig del i hur en flicka eller kvinna uppfattar sig själv, sin sexualitet och sitt självförtroende.

Det är vad som borde ha rättats till.

 

 **

 

Jag är tjugofyra och återigen förälskad.

Hur ser dina bröst ut, frågar han.

De ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag.

 

 

Kommentarer (35)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:
Word!
Katja26.01.16 kl. 16:26
Tack! Finfin bloggadress du har!
29.01.16 23:08
Ett jävla bra inlägg! :)
malin26.01.16 kl. 16:33
du, tack så jävla mycket ;)
29.01.16 23:34
Härlig text! Jag hade en annorlunda situation men samma känsla av att något var fel. Mina bröst... de liksom fanns inte. Det tog rysligt länge innan jag fick något slags antydan av dem och de fem första åren av mitt tjugonde decennium har jag prompt pressat på mig gigantiska push ups för att uppleva att jag ser normal ut. Jag drömde om plastikkirurgi också. En modest version men ändå. För att se åtråvärd ut. Jag vet egentligen inte vad som hände, men idag är jag så sjukt glad över att de är just som de är och blir tvärtemot obekväm när jag sätter på min gamla push up. Det är svårt att förstå att jag någonsin ville att brösten skulle vara något annat än det här. Hurra för alla slags bröst!
Satu26.01.16 kl. 16:51
Indeed, hurra för alla bröst! Hade själv push-up i högstadiet och förstår inte riktigt vem jag försökte lura nu i efterhand. Inför vem ville jag se åtråvärd ut? Varför mäter vi oss själva i någon slags åtråvärdhet över huvud taget? Okej, jag måste erkänna att jag fortfarande har en viss bild av hur jag ser ut när jag är "snygg" men det är en betydligt mer realistisk bild än den jag hade som yngre. Trots att jag har en del åldersångest är det skönt att bli äldre eftersom jag accepterar hur jag ser ut mer och mer för varje år.
29.01.16 23:38
Jättebra skrivet! Det är inte våra kroppar som ska rättas till utan människors attityder.
Hoppas många unga tjejer skulle läsa det här. Själv är jag 53 år, mina bröst ser inte ut som de gjorde då jag var 18 och helt nöjd med dem, men nog är jag nöjd i dag också. De är som de är och jag vill bli älskad som jag är.
Kram till dig!
Carita Liljendahl26.01.16 kl. 17:14
Jag skulle älska att jobba med att skriva texter för unga tjejer. När jag skrev denna text föreställde jag mig att mitt 12-åriga jag läste. Och bröst är bröst, det borde vara som vilken annan kroppsdel som helst, inte sant? kram!
29.01.16 23:43
så jävla grym text
lovisa26.01.16 kl. 17:23
tack!!!
29.01.16 23:48
Najs, bra skrivet Nano!
Anna26.01.16 kl. 17:30
Tack Anna! Uppskattar det massor.
29.01.16 23:48
Bra text! Jag minns hur tidningen OKEJ (tidigt 90-tal?) visade bilder på ett Pamela Anderson-utvik, där Pamela stod naken på knä i vattenbrynet, medan hon höll armarna upp och runt sitt hår. Jag försökte förgäves posera likadant framför spegeln och testade hur mycket jag behövde lyfta i huden över bröstbenet, för att brösten skulle få samma silhuett som hennes. Idag ser mina bröst helt fabulous ut, för att jag bestämt att de är det och för att de givit mina barn mat. Den jävel som försöker säga nåt annat är inte värdig att vara i mitt liv. För mig blev det en stor skillnad i att se mina bröst som en del av mig och inte som något som representerade mig. Men det tog många år av OKEJ- och Slitz-hype att komma dit.
Stina26.01.16 kl. 17:35
Men åh, det där har jag också sysselsatt mig med som yngre, att stå framför en spegel och förvridit min kropp i en stilla önskan om att få samma silhuett som någon fyllig modell. Du låter grym! Helt rätt attityd. Heja!! kram!
29.01.16 23:50
Superbra inlägg baserat på en tråkig historia, som säkert känns igen hos många.
Och gällande "bröstförstoringsdebatten" och argumentet om att man vill att brösten ska se ut före man fick barn, det köper jag inte. Kroppen förändras med tiden, oberoende barn eller ej. Skulle ju få operera hela mej, uppifrån och ner och otaligt många gånger under min livsstid, för att se ut som jag gjorde förr.
nadia26.01.16 kl. 18:29
Tack! Ja, det håller inte riktigt hela vägen det där med att vilja se ut som man "alltid gjort", kroppen förändras ju ständigt. Vet inte hur mina tuttar ser ut efter att jag ammat, men min mother-in-law förminskade dom efter en massa nackbesvär och huvudvärk. Har själv dålig nacke eftersom jag spelat violin i tio år och det är väl den enda riktigt giltiga orsaken jag skulle kunna ha för att opereras i framtiden. Hoppas att det inte blir nödvändigt!
29.01.16 23:55
Sjukt bra text! För mig tog det tills jag var kanske 18 innan jag ens kunde acceptera att jag faktiskt hade bröst. Brukade vara avundsjuk på de andra flickorna i skolan som hade runda och fylliga, de som av en händelse också råkade vara de flickor pojkarna slog vad om vem som fick dem först i säng, medan mina egna var alldeles för små i förhållande till min breda röv. Men nu jävlar, nu älskar jag alla bröst, också mina egna! Jag hoppas vi som lärt oss se de idiotiska skönhetsidealen som de begränsningar de faktiskt är, kan lära kommande tonårsgenerationer att deras bröst (och kroppar och själar och allt) också är jävligt fina. Hurra alltså, superbra text!
Fanny26.01.16 kl. 19:27
Tack Fanny :) Du är grym! Alla bröst är mysiga. Synd att man inte fattade det när man behövde den insikten som mest.
29.01.16 23:56
Jag fick bröst jättetidigt. Har inte så värst mycket negativa minnen gällande dem från lågstadietiden, men visst minns jag att pojkarna pekade och tafsade. (Satans äckel. Tycker vissa småpojkar borde låsas in, jag hatar dem verkligen. Skiter i om det är logiskt eller ej.) Jag har ofta fått höra av kompisar att mina bröst är fina, och det är en av få saker jag fått komplimanger för av killar också. Men vad ingendera fattar är ju att de hänger som fan, och allt mer och mer längs med åren :D:D och ju äldre jag blir, desto mer skiter jag i det. Den som är intim med mig får acceptera dem som de är. Tycker inte själv de är så värst fina, men 1. who cares, i längden? och 2. det finns ju bh:n att använda som de ser bra ut i, när det behövs. Bröstoperationer är bland det sjukaste som finns, ber om ursäkt om någon tar illa upp, men det är min åsikt. Kan mycket bra förstå att folk gör dem, med tanke på hur samhället ser ut. Tycker synd om folk som sätter massvis med tid på sitt utseende (och nej, jag är inte själv nån "naturligt snygg" som just woke up like this). Ja, det finns ju liksom så sjukt mycket mer här i livet... men, det är min smått arroganta åsikt.
Läsaren26.01.16 kl. 19:48
Det är helt sjukt att dessa småpojkar på något vänster lyckats lära sig att det är socialt acceptabelt att tafsa, där snackar vi misslyckande av rang. Jag ser behån som ett praktiskt plagg då mina bröst är rätt känsliga och jag inte kan gå utan behå utan att det blir obekvämt och "flängigt", behån håller dem liksom på plats. Jag kan också tycka att bröstoperation är en på sätt och vis sjuk handling när jag tänker vilken påfrestning det är för kroppen och hur mycket pengar man lägger ner på det (jag använder liksom matolja som tvål och återfuktning för att jag är så snål) men förstår ändå att folk tar steget till operation.
30.01.16 00:01
Innan jag började läsa det här som någon rekommenderat varmt på fb, såg jag vad du skrivit under illustrationen du knyckt. Illustrationen som säkert har enorm betydelse för hur många nya gäster du får till bloggen. Du går själv på konstskola. Du vet hur tecknare får jobba för att hitta sitt uttryck. Tycker du att de inte ska få besluta över var deras bilder publiceras? Om du inte hittar upphovspersonen: LÅT BLI ATT PUBLICERA. Jag blev så sur att jag inte orkade läsa texten.
Soffi26.01.16 kl. 20:35
Hej! Jag har gjort mitt bästa för att hitta illustratören och tycker bilden är awesome. Fann t.ex. inte via Google image search. Utgick helt ifrån hur jag själv skulle vilja bli behandlad som konstnär och upphovsmakare på nätet, d.v.s. ifall någon använder min bild och ej vet mitt namn, men skriver t.ex. "ifall nån vet namnet på illustratören, berätta!" skulle det kännas okej för mig och då kan jag ändå ange mig själv som upphovsmakare. Sen hoppas jag ju att det är på grund av min text som folk hittar hit och inte bilden. Har som sagt utgått ifrån hur jag själv som konstnär skulle vilja bli behandlad på nätet. Tog bort bilden och mejlade tecknaren som en annan läsare lyckades klura fram från tumblr :) Ha en bra dag i alla fall och ledsen att du blev sur!
26.01.16 21:31
SÅ BRA!
Lina26.01.16 kl. 20:43
TACK!
30.01.16 00:02
Superbra inlägg, Nanó!
ett ritstift i din rumpa26.01.16 kl. 20:52
tack massor, mikaela!
30.01.16 00:02
Artisten går tydligen under namnet elliebeanz och här är ett exempel på hennes verk :) http://www.redbubble.com/people/elliebeanz/works/17467062-all-boobs-are-good-boobs?c=448554-illutrations
Anna26.01.16 kl. 21:02
Åh, underbart! Ska genast credda henne! Har även mejlat henne för att dubbelkolla.
26.01.16 21:23
Upp till bevis om de nu är så fantastiska.
Farbror Ernst26.01.16 kl. 22:08
Farbror Ernst, ingen bryr sig i din åsikt om nåns bröst hur som helst :D go home!
Läsaren26.01.16 kl. 22:23
<3
30.01.16 00:02
Bra inlägg Nanó! Jag började nästan skriva på ett eget inlägg, men äh. Du och så många andra ha redan skrivit så mycket bra. Jag är sällan den som är snabb på bollen i debatt. Jag tycker om att fundera lite, tugga på tankarna och orden och vara klar ungefär då när dammet just lägger sig i debattem. Men ikväll jag tror jag redan vet vad jag tycker och vad jag ser. Ja ser nämligen att det verkar finns två läger. (och förstås en massa gråzoner där emellan, men _huuvudsakligen_ två läger)
1. De som menar att man inte ska lägga sig andras beslut och sluta shejma andra kvinnor.
2. De som menar att man ska ifrågasätta varför man mår bättre av ett par snygga bröst.

Båda läger håller med varandra i att kvinnor ska själv få bestämma vad dom gör med sin kropp utan och att en bröstoperation _kan_ få en person att känna sig lyckligare.

Jag sällar ju mig till den senare gruppen som vill ifrågasätta, titta närmare på "osynliga" strukturer, men inte ifrågasätta kvinnors beslut, utan vår gemensamma världs- och kroppsbild som även jag delar med både dem som opererar sig och inte opererar sig.

Och fyfan för dig Farbror Ernst. Inte okej.
Bohemian Maggie26.01.16 kl. 22:29
Jag brukar också vanligtvis vilja fundera en stund men inspirationen kom väldigt snabbt denna gång. Jag är också definitivt den som ifrågasätter men tycker samtidigt att man inte ska skuldbelägga kvinnor som valt att operera sig, det känns lite som dubbelbestraffning. På sätt och vis är det synd att det finns "två läger" när det finns viktiga poänger på båda håll!
30.01.16 00:05
Superbra skrivet! Jag har länge haft jobbigt med mina bröst då det alltid varit mindre än de flesta andra, det beror till största del på att jag är smal och det är också något jag fått jobba väldigt mycket med även fast folk säger "åh vad skönt det måste vara att inte behöva tänka på vad man äter osv. " . Men sen träffade jag en äldre tjej som jag idag ser upp till väldigt mycket och hon är också smal och har små bröst vilket har gjort att jag känner mig mycket bättre! Kämpa på alla därute, ni är alla snygga som ni är!!
Jessica27.01.16 kl. 00:07
kram till dig med Jessica!
30.01.16 00:05
Tack för bra inlägg! Jag blev bekväm med mina bröst först då vi började ha bastukvällar o simma näck med mina vänner. Vet inte om jag först då förstod att vi alla ju e olika eller om det var de att ingen sa nåt om att mina bröst såg "konstiga" ut. Idag har jag inga problem med mina bröst, tycker dom e perfekta.
Eva27.01.16 kl. 02:18
Bastukvällar har också gjort mig mer bekväm, eller i alla fall omedveten om hur de ser ut! Förr brukade jag tänka alldeles för mycket på hållningen men nu är det strunt samma liksom. Bra attityd du har, kram!
30.01.16 00:06
Mina bröst ser helt fantastiska ut, De är lite tunga nu när jag är 55 & svalan på det vänstra har fått lite långa vingar sen jag tatuerade den när jag var 18. Men det är mina bröst. Jag är vacker.
Carina27.01.16 kl. 03:49
bästa attityden! heja!
30.01.16 00:06
Hej, jag kan inte beskriva hur glad jag är över denna text. Jag har läst många texter och folk som har komplex över sina bröst för att dom är för små osv. Jag förstår självklar att dom har det jobbigt men jag känner precis som du att mina bröst nästan är missbildade. eller inte mina bröst, snarare bröstvårtan. Jag trivs endast i mina bröst när de bröstvårtan är hård. Jag mår verkligen sjukt sjukt dåligt över dethär och vågar inte berätta för någon. Din text har hjälp mig en liten bit på traven till att jag ska vara minsta lilla bekväm i mina bröst. tack
Sofia27.01.16 kl. 08:46
Tack så jättemycket och varsågod! Jag har faktiskt haft exakt samma, har ogillat när bröstvårtan varit mjuk för då är det ännu mer hängigt liksom. Brukade tänka att det var bra när det var kallt inomhus när man var naken för då var brösten lite fastare (sjukt att man tänkt så, men men). Nu tänker jag knappt på det längre. Det är ju inte boobsen folk i min omgivning kollar på ifall jag är naken inför dem, de brukar oftast se in i mina ögon ju. Och bröst är bröst, inte desto konstigare än en armbåge eller ett nyckelben när man tänker efter. Kämpa på! kram!
30.01.16 00:10
Tack Nanó för ett jättefint inlägg. Jag kommenterar aldrig på bloggar men det här gick rakt in i hjärtat! Mina bröst låter som dina och jag har haft svårt att tycka om dem. Jag tycker inte att de passar min kroppsform och att de är fula och missformade. Men jag tänker samtidigt, att de är mina och att jag hellre vill lära mig att tycka om mig själv så som jag är än att ändra mig för någon annans skull. För jag vet att det som egentligen oroar mig är hur andra ser på mina bröst. Jag hoppas att jag kan ha samma fantastiska attityd som dig en dag :) Ha en bra dag!
Tjej 22 år27.01.16 kl. 15:16
Åh tack så jättemycket! Fattar vad du menar. Du sätter huvudet på spiken där, det är ju just för andra som man oroar sig, aldrig för sig själv! Är säker på att du kommer att få en ännu starkare attityd snart. Detsamma gullis!
30.01.16 00:11
Tack för att du delade med dig och skrev ett fantastiskt inlägg. Vi är helt klart många som kan relatera. Tänk att vi blivit så vana vid opererade bröst att det är de som är normen för hur bröst ska se ut.
Karin27.01.16 kl. 15:51
TACK :)
30.01.16 00:11
Jättebra text! Har haft fruktansvärd ångest för mina bröst. Fick bröst väldigt tidigt 9-10 år åldern och de har alltid varit väldigt hängiga. Så att byta om vid gympan eller badet var en ren mardröm då alla andra tjejer i klassen hade toppiga och snyggar bröst. En kommenterade och undrade varför mina bröst såg ut som en mormors. Tyckte det var hemskt, så jag duschade knappt efter gympan, eller jag sprang ner till omklädningsrummet och snabbt in i duschen och sedan ut. Hade sådan ångest inför att visa mig inför någon så när jag och min kille myste och kelade och han sträckte sig för att ta av min bh trodde jag att det var början på slutet. Han har bara berömt mina bröst, men själv önskar jag att de ville vara lite mindre och mindre hängiga och att jag faktiskt hade bröstvårtor, vilket jag inte har om de inte är hårda. Tack för ett jättebra inlägg :)
Elin27.01.16 kl. 19:12
Ja men exakt, känner så igen mig i din historia. Fast som tur har ingen som sett mig naken ifrågasatt mina bröst, kanske för att jag aldrig visade mig helt naken inför klasskompisarna. Barn kan säga så himla dumma saker ibland. Himla sorgligt att det påverkade dig, men jag förstår exakt. kram!
30.01.16 00:13
Den här texten fläckade ner min tröja med mascaratårar.
Jag har, så länge jag kan minnas, haft grova komplex över mina bröst. Först var de för små, för långt isär. Nu har de fel form och vårtgårdarna är för stora. Jag vägrade visa mig naken för någon i många, många år. Mina bästa vänner i högstadiet kunde liksom vara nakna med varandra, men jag kunde inte vara med, på grund av den otroliga skammen jag kände över min nakna kropp.
Förra året visade jag mig naken framför en annan människa för första gången sedan jag var liten. En person som jag litade på.
Det var så otroligt befriande. Min stora skam, ute i liften, och det spelade liksom ingen roll? Hon brydde sig ju inte! Det var en helt unik lättnad som följde.
En dag så var hon arg på mig, min allra bästa vän. Vi var med några andra kompisar, och jag var väl irriterande, och hon slängde det ur sig.
Att jag har fula bröst.
Att om vårtgårdarna vore lite lite större så hade hon fått lov att ringa efter sjukvård.

Det tog någon sekund. Att förstå. Vad hon nyss sagt, framför alla våra vänner.
Jag tror inte att jag någonsin kommer komma över det här. Jag ser inte en framtid där jag vågar duscha på gymmet. Eller ha sex utan BH.
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna ge någon min tillit på det sättet igen. Jag vet att jag aldrig kommer lita på henne mer.

Tack. Tack för att du skrev det här inlägget. Tack för att jag, för första gången på många år, inte behöver känna mig ensam.
k27.01.16 kl. 21:16
Herregud, kära nån, hur KAN man säga en sådan sak ens till sin värsta fiende? Hoppas du dumpade den "vännen" snabbt. Så där säger man fan inte, blir riktigt arg nu. Vilken fruktansvärd människa! Jag lovar dig att du kommer hitta kompisar som inte kommer yttra ett kritiskt ord om din kropp bara du letar lite till, kompisar du kan lita på. Mina bästa vänner träffade jag först efter att jag fyllt tjugo. Och du är inte ensam, det är flera som kan relatera till dessa enorma bröstkomplex och att inte våga visa sig utan BH, jag har också varit där. Det tar ett tag att komma över, men jag vet att du också kan nå dit om du vill. Du är värd det. KRAM på dig.
30.01.16 00:18
Fin och kraftig text, Nanó! Jag har själv alltid haft mindre bröst och varit okej med dem då jag som yngre ändå aldrig klädde mig så att de framhävdes. (De har aldrig heller varit i vägen när jag tränar eller varit tunga att bära). Jag ville aldrig framhäva dem för blickarna gjorde mig obekväm. Förra våren var jag på en dejt där snubben kommenterade mina bröst på slutet: att de verkade vara små men att han nog skymtade något under blusen i varje fall. Inte så smidigt av honom, för det var sista gången han såg mig och skymten av mina bröst. Det bästa med brösten är ju att de är så mjuka och att det känns bra när en person, som man tycker om, rör dem. Inte sant?
Riina27.01.16 kl. 22:11
Herregud, vilken snubbe. BRA att han inte såg dig nåt mer, vilken jubelidiot. kram.
30.01.16 00:19
Det är tråkigt att du mådde som du gjorde, du borde ha haft någon att prata med och du kanske skulle känna helt annorlunda idag. Problemet är att när man spenderar en massa onödiga pengar på att operera sig för att bli som "alla andra" (vi ser ju alla olika ut och inget varar för evigt), genom att anpassa sig och foga sig efter media så ger man fel signaler till andra unga tjejer. Man säger att det är okej att spendera pengar på att förändra din kropp permanent, att det är normalt och att det är fult att se ut som den man föddes. Man påverkar samhället. Det bästa är om alla hade styrkan att stå emot, att kvinnor tillsammans stod upp mot medias sjuka ideal. Kanske jag inte förstår för att jag alltid har haft bröst (som dessutom är i vägen och ger mig ryggont), men jag har alltid avskytt min näsa och står inte gärna framför kameran pga den. Men om jag opererar den har jag misslyckats och om 10 år kanske jag inte alls bryr mig om hur den ser ut.
Mikaela27.01.16 kl. 22:19
Det är säkert bara du själv som tänker på din näsa, liksom jag endast själv tänker på mina bröst. Tillsammans är vi starka! Screw skönhetsnormer.
30.01.16 00:21
Om jag av någon anledning skulle fråga någon hur hennes bröst såg ut, skulle jag göra det för att få se dem, och avgöra själv. Mitt tycke om utseendet utesluter inte hennes tycke om det och ingen borde tvingas att tycka så heller. Nu skulle jag dock aldrig fråga, och har aldrig gjort det, utan istället vänta/väntat tills jag fick se dem. I slutändan är det så att du får tycka om eller ogilla dina egna bröst (ja, klart som fan man får ogilla estetik på sig själv, smak väljer man inte!). Det är heller inte en jäkel som äger någon rätt att bestämma om jag får ha en smak på utseendet av andras bröst heller - för en smak har jag - oundvikligen och oavsett om det finns eller inte finns normer i samhället.

En smak har vi alla, och kommer för all evig tid ha, om allt. Vare sig smaken tillåter en eller flera saker att gillas på samma gång eller inte.
Bow27.01.16 kl. 22:58
Visst, smaken är delad som baken. Jag tänker inte tvinga någon att gilla mina bröst men tror att det i stor utsträckning är den bildvärld vi omger oss av som formar vår smak, tror inte du?
30.01.16 00:24
WORD!
Frida28.01.16 kl. 03:49
Alltså! Tack.
30.01.16 00:24
Jättebra text. Det är ju så knepigt detta, som "Bohemian Maggie" nämner i kommentaren ovan, med de två lägrena; å ena sidan se som anser att individen ska äga rätten att göra som hen vill och om en bröstoperation är det som får hen att må bättre så är det en given lösning... å andra sidan de som problematiserar de "stereotypa" brösten som gör vår underbara mångfald till "rätt" och "fel". Det är förstås inte fel på att smak och att tycka - men var kommer vår smak ifrån? Ska vi verkligen följa vår smak om den kommer ifrån en så obehaglig källa? ...men samtidigt kan vi inte bara trolla bort vår "smak" och våra stereotyper, bara för att vi ser dem... och om nu dessa "ingrepp" (varken det gäller bröst, könsorgan eller något annat) faktiskt kan få en person som mår jättedåligt att må bra (för sådana historier har jag trots allt hört) - ska jag anse mig ha rätt att säga att det är absolut fel? Ska vi vara pragmatiker eller idealister? Jag vet verkligen inte. Världen är bra knepig.
Johannes28.01.16 kl. 21:56
Ja, visst är den knepig? Och tack.
30.01.16 00:22
verkligen så jävla bra skrivet, behövs inte sägas mer.
:)28.01.16 kl. 22:07
TACK <3
30.01.16 00:22
Så rätt. Du är grym, Nanó. Åh, vad detta behöver höras. Hoppas fler tjejer börjar tänka som du - alla bröst är underbara!
Peter29.01.16 kl. 12:17
Tack bästa Peter! Blir så glad.
30.01.16 00:21
Såå grymt bra skrivet! Jag är mamma till en 2 årig dotter och har redan två bekanta som fyllt brösten efter amning för att få dem att se ut "som före amningen". men ingenting är ju lika som före man fick barn, så varför skulle brösten vara det. Är så trött på detta egocentriska smhälle där det är okej för en mamma till tre flickor att öppet tala om att hon tänker ta silikonbröst! Hur skall vi någonsin kunna ge våra döttrar ett bra självförtroende när det gäller deras kropp, när vi själva står där med silikon tuttar och fyllda läpper! Det är väl lika bra att börja samla till plastikoperationer åt sina flickor istället för körkort nu genast! Blir såå besviken på det här samhället! Hälsningar av en som blev kallad "plankan" flera år i högstadiet (är nog e planka ännu också =) )
Mamman01.02.16 kl. 12:04
TACK! Ja, what's up med denna obsession angående att se ut som "innan man fött barn och ammat"? Blir så ledsen på att samhället vill att kvinnor ska vara evigt unga och orörda. Förstår din tanke angående att det är dumt att prata om skönhetsoperationer inför sina barn, men tycker det är en svår fråga då det redan sätts så mycket krav och press från samhället på vad en bra mamma är! Papporna slipper liksom undan med så många fler misstag! Om du fattar vad jag menar :) High five for plankor by the way!
01.02.16 22:11
Till k
Jag blir så innerligt ledsen, uppgiven och rent ut sagt förbannad av att läsa vad du skriver. Inga bröst är fula, INGA!!! Nu har jag ju inte sett dina, men jag är helt övertygad om att jag skulle tycka att de är vackra! När jag var yngre drömde jag om större vårtgårdar. Mina är så yttepyttesmå att jag länge trodde att jag aldrig skulle kunna amma. Men det gick! För vet du vad, våra bröst är fantastiska!! Jag hoppas och önskar att du någon dag blir bekväm med dina bröst och vågar älska utan BH och duscha på gymmet. Kram!
You go girl!01.02.16 kl. 15:18
Hej, jag är bara 11år jag har blivit retad och mobbad bara för jag har lång näsa jag vill operera min näsa men jag är för ung. Jag gråter också jag lovar du är inte den en da. Plus ingen är perfekt!! Man måste inte bli perfekt för att vara en männiksa! När du är typ 16\18år kan du planera om att du ska operera elr inte? Men du måste inte hata det! Tänk alltid att det fins människor som hatar också nån stans doms kroppsdel! Var inte ledsen!
Inci yeser 13.07.16 kl. 17:24

På kontoret

 

Det blev inte mycket till bloggande förra veckan. En sämre vecka med mera stress, mera tunga känslor samt en evighetslång väntan på ett operationsdatum. Idag fick vi iaf veta. Fredag denna vecka kommer jag sitta vid en sjukhussäng när en person som står mig nära hjärtat vaknar upp. Och sen håller vi tummarna.

Har iaf idag installerat mig på min nya kontorsplats. Sitter fortfarande och försöker få ihop min stackars gamla imac som både misshandlats av flera flyttar men även tagits gisslan av ett ex en gång. Jösses vad den datorn har varit med om mycket. Försöker uppdatera lite program på den nu.

Måste vara ärlig och säga att jag känner mig extremt låg just nu, så förvänta er inga underverk här på bloggen. Jag behöver fortsätta ta det lite lugnt. Lusten till allt kommer väl tillbaka när allt känns bättre.

Ta hand om varandra.

 

05.11.2018 kl. 15:33

Terrace House-dejten

 

Jag har de senaste månaderna plöjt Terrace House på Netflix och därmed blivit smått besatt av japanska detaljer i livet. Har tjatat så på Bagheera att jag vill åka till Japan men ja, allt är ju inte möjligt här i livet när man vill det som mest. Hur som helst, den förra veckan sade han att han planerat in ett hemligt äventyr på söndagen. Och på söndag morgon var det INTE lätt att veta hurudana kläder man skulle ta på sig när man inte har en aning om vart man är påväg. När vi tog tåget mot Hasselt (en liten stad in the middle of nowhere) förstod jag ännu mindre. Vad för slags dejtdestinationer finns i Hasselt på en söndag?

 

 

När vi väl kommit fram måste jag titta ner i marken medan vi promenerade mot destinationen så att jag inte skulle se någon skylt på vägen. När jag väl tittade upp en halvtimme senare såg jag himlens portar framför mig - portarna till en av Europas största japanska trädgårdar. Alltså gud.

 

 

Med perfekt röda och orangea höstlöv var denna besynnerliga park i sitt esse. Vi vandrade på stora stenblock i vattnet, åt japanska våfflor med bönfyllning, ringde i fredsklockan, beundrade japansk arkitektur och gick på en en timmes introduktion till meditation som gavs i ett av husen eftersom det var buddhismens dag. Hade ingen aning om att den här platsen existerade, men det är tydligen en gåva från Japan till Belgien eftersom länderna haft nåt slags samarbete?

 

 

Folk som kollade på min instastory den dagen trodde på allvar att jag var i Japan. Det trodde jag nästan själv med. Vart man än gick hördes det brusande ljudet av vatten och det doftade höst.

 

 

Det var för övrigt första gången jag någonsin mediterade, där i parken. Jag har aldrig riktigt tänkt att det skulle funka för mig men det var faktiskt väldigt skönt.

Så dagens tips är två grejer - Terrace House på Netflix och denna park, ifall ni någon gång råkar vara i knutarna. Bägge två rogivande och magiska saker.

 

30.10.2018 kl. 10:27

Ny vecka

 

 

 

Jag gillar konceptet med att starta varje måndag med ett inlägg som handlar om vad jag ska göra under kommande vecka. För några år sedan tyckte jag det var pyttelite pretto att skriva såna listor på sin blogg. Men, eftersom jag mer och mer känner att jag bloggar för min egen skull och ingen annans så har jag bestämt att jag kommer köra på i alla fall! Jag kände verkligen att det passar in i hur jag vill ha saker och ting just nu. Trots att det är dödstrist läsning för läsare. Vem vill läsa om att jag borde boka en tid till gynekologen liksom? Haha.

Imorgon ska det bli en "farlig" dag enligt belgiska nyheter. Vindbyar som tydligen kan fälla en person på gatan är att förvänta sig. Märkligt att tänka att det för två veckoslut sedan var 28 grader och sommarväder. Nu är det plötsligt 6 grader och vårt hus radiatorer får verkligen kämpa hårt för att hålla värmen uppe.

Förhoppningsvis är detta sista veckan jag behöver jobba hemifrån. På fredag flyttar jag nämligen in på det nya kontoret!

Vad annat är att förvänta sig denna vecka, förutom vindbyar som kan fälla en omkull på stadens gator? Jo, följande grejer:

 

  • Skriva ett mejl om förra veckans printkvallemöte
  • Fixa min sjukförsäkring i ordning
  • Posta tillbaka headsetet som var trasigt när det postades till mig
  • Boka tid till gynekologen (har skjutit upp detta i typ ett år... Varför är det så läskigt att boka tid hos en ny?!)
  • Formgiva en affisch till en tävling
  • Fortsätta på illustrationerna till skräckbok nr. 2
  • Fortsätta på Ratata-trycksaken
  • Renskriva veckans intervju
  • Flytta in till mitt nya kontor
  • Experimentera med ritplattan! Den kom precis hem till mig på posten. Det är en Huion Inspiroy Q11K. Ifall någon av er har nån erfarenhet med den modellen får ni gärna berätta!

 

För att sparka igång den nya veckan har jag lyssnat på en ny playlist jag satte ihop igår. Ifall någon råkar ha samma musiksmak som jag, d.v.s. en salig blandning av lofi + hiphop + house + elektro + citypop + funk:

 

 

29.10.2018 kl. 17:25

Fredag

 

Igår var en rätt sugig dag. Väntade på livsavgörande besked från en läkare och jag kunde inte koncentrera mig alls och jobbade inget alls, vilket i sin tur fick mig att känna mig oproduktiv och ja ni hör ju. Som tur var läkarens besked inte det värsta jag hade föreställt mig men jag vågar ändå liksom inte lita på att det blir bra? Började gråta när jag hörde nyheterna för att det var så överväldigande. Såg Vivian på kvällen. Vi var båda rätt trötta av allt som pågår i våra liv just nu. Trots trötthet lagade vi helt av misstag den godaste soppan både hon och jag någonsin ätit. Sen låg vi på soffan och värmde varandras fötter tills det blev natt.

 

Hursomhelst, jag ville dela med mig av de senaste intervjuerna som landat på Ratatas framsida!

 

Han har en miljon lyssnare på Spotify

Har du hört om Tomppabeats? Tomi Lahtinen är en beatmaker från Helsingfors med fler lyssnare och följare på Spotify än många kända finska musikartister. Han blev stor genom musikplattformer som Bandcamp & Soundcloud och de flesta lyssnarna bor utomlands, så han är inte direkt någon kändis i Finland. Har själv lyssnat på hans beats i typ två år, men kände att jag ville veta lite mer om vem den här personen faktiskt är. Klicketiklick!

 

Brustna hjärtan och mörka klipprumsnätter

Hanna Nordenswan har precis blivit klar med sin Master i dokumentärfilm i en konstskola i NYC, vunnit Kim Wall-stipendiet och är aktuell med en minidokumentär om brustna hjärtan. Hanna har mycket smart att säga, läs intervjun här.

 

När välmåendet är viktigare än prestation

Corinne Grönholm är f.d. elitidrottare som fick lägga av när kroppen började ge upp. Hon verkar så otroligt harmonisk och ha fokus på vad som är viktigt, läs mera här. 

 

Ha en fin fredag, ni 

26.10.2018 kl. 12:46

Önskeinlägg 1 - Nederländska, Antwerpen & snubbar av andra nationaliteter

 

Det kom några frågor i mitt inlägg om önskeinlägg och såklart ska jag svara på dem! De kommer dock i olika inlägg eftersom det tycks vara omöjligt för mig att svara kort på frågor. Här kommer mina tre första svar 

 

Pluggar själv nederländska nu och undrar hur länge det tog för dig att bli flytande i det språket?

Det tog kanske ett halvår för mig att börja förstå språket eftersom det är så pass likt svenska. Men då bodde jag ju här redan. Sen att börja tala det är en annan sak, jag fortsatte tala engelska så länge jag bara kunde tills jag var tvungen att prata nederländska på mitt jobb. Blev flytande och relativt felfri i talet efter ca ett år då. Vad som hjälpte mig mest med språket var dock min utbildning i pedagogik, där måste jag lära mig skriva akademiska uppsatser och hålla föredrag och dra lektioner på språket. Jag tror det är lättast att lära sig om man både läser, skriver, lyssnar och pratar språket samtidigt! D.v.s. inte bara kombon läsa + skriva, eller bara lyssna + prata. Den ena kombon stöder alltid det andra. Nederländska är ett tacksamt språk att lära sig, det går i allmänhet fort! Lycka till med dina studier!


Hur länge ska du stanna i Antwerpen eller är det oklart?

Det är högst oklart. Jag försöker leva i nuet. Jag trivs här eftersom det är rätt billigt att leva, har mycket vänner, lätt att få jobb ifall det skulle behövas extraknäck och marknaden för konst & design har större framtidsutsikter än i Norden var folk kanske är lite mer försiktiga med att investera visuellt. I Antwerpen tenderas det i högre grad att investera i konst, design, inredning, arkitektur, kommunikation & branding och det är just dessa branscher jag är intresserad av. Diskuterade nyligen detta med en tysk kompis från Berlin. Hon är inredningsarkitekt och menade att hon skulle få noll jobb hemma i Berlin eftersom där mest bor konstnärer, hipsters och vanligt folk. Antwerpen är ett bra ställe om man behöver kundunderlag. Ta t.ex. min hyresvärd, hon anlitade en inredningsarkitekt för att renovera lägenheten vi flyttade in i. Också medelklassen investerar i det visuella på ett annat sätt här, det tycker jag är intressant. Låter kanske krasst att prata om städer från en ekonomisk aspekt men för mig känns det tryggt att ha den vetskapen. Om ingen köper det som kreativa människor gör kommer det inte att gå runt för dem, tyvärr. Men så har jag ju studerat här så länge också, Antwerpen känns som ett hem. Staden är en blandning av lyx och flärd men också mycket fattigdom och folk som fallit utanför samhällets ramar. Min vision är dock att man genom konst kan utbilda och att man genom design underlätta och uppmuntra folk i sin vardag, oberoende av klasstillhörighet.

 

Har det varit några kulturkrockar med att vara tillsammans med en kille med annan nationalitet?

Definitivt! Dock har klassbakgrunden hos mina pojkvänner  och dejter haft en större inverkan på kulturkrockarna än den "nationella" kulturen.  Här är dock en realistisk lista på hur jag och belgiska snubbar i allmänhet har "kulturkrockat":

 

  • Droger. Antwerpen är staden som har en högre kokainhalt i avloppsvattnet än NYC. Jag har inte ännu heller träffat en enda person här som inte har rökt gräs. Man ser det överallt dagtid (det är delvis lagligt) och nattetid ser man hårdare droger på alla fester. Det är en del av livet här. Flera vänner & bekanta har varit och är beroende av olika droger. Menar inte att låta förmildrande angående droger på något sätt men det är bara så det är här. Jag är själv inte intresserad av det och jag ser vilken negativ effekt det har på människor i mitt liv.  Kids från överklassen skickas i allmänhet på lyxrehab till ett och samma ställe i Sydafrika och kids från underklassen får kämpa sig fria på egen hand från sitt beroende. Eller så blir de aldrig fria.

 

  • Allmänbildning. Om man kommer från Finland eller kanske Norden i allmänhet, märker man snabbt att allmänbildningen i just Belgien kan ha stora brister. Mest eftersom den allmänna läroplanen i landet är svag och gäller bara tills man är typ 11-12. Sedan måste barnet välja studieinriktning. Många låginkomsttagarhem sätter sina barn i något som kallas för BSO, som i princip är yrkesskola. Det innebär alltså att många 12-åriga barn slutar få allmänbildning och börjar lära sig att bli t.ex. frisörer eller rörmokare istället. Absolut inget fel på dessa yrken, men att beröva människor på allmänbildning i så låg ålder är enligt mig inte okej. Det betyder alltså att det finns en enorm kunskapsskillnad mellan folk och folk här. Det är sorgligt. Samhället mår bättre av mera allmänbildning.

 

  • Att bo hemma. Ungdomar bor ofta hemma tills de är typ 25. Rätt utvecklingshämmande enligt mig, men antar att det är någonting kulturellt. Tackar dock högre makter att Bagheera flyttade när han var 19. Har dejtat belgiska snubbar som varken vet hur tvättmaskiner, borrmaskiner eller räkningar fungerar...

 

  • Feminism. Räkna inte med att belgiska män har en realistisk bild av feminism. Den diskussionen existerar knappt här.

 

  • Spontanitet. Folk är i allmänhet mer spontana här än i Norden (old news). Det sägs även mycket men menas kanske inte alltid det som sägs. Har stött på mycket intressant i mina dagar. Killar som vill spontantatuera sig med en eller snubbar som reser till andra sidan jorden för att träffa en. Eller som efter första dejten säger att man är wife-material. Tack och hejdå.

 

 

24.10.2018 kl. 11:48

Att bli med kontor

 

Kylan har hittat tillbaka till Antwerpen och jag hackar tänder medan jag skriver detta.

Igår gick jag på kontorsvisning och slog till direkt. Typiskt att jag precis fått i ordning något slags hemmakontor (som ni ser på bilden ovan) när jag hittar det perfekta arbetsrummet någon annanstans. Men sanningen är att jag ogärna sitter hemma ensam och jobbar. Särskilt nu när det är så kallt och håller på bli mörkare och det är mycket som snurrar i tankarna när man är ensam.

Min kontorsplats kommer för övrigt kosta mig 66€ per månad så det var inte heller någon större ekonomisk förlust om man säger så. Plus att jag känner två andra tjejer som kommer jobba där. Det är sammanlagt fyra rum och i mitt rum jobbar en tjej som tillverkar kostymer samt en författare. Resten av tjejerna är grafiska designers, fotografer och illustratörer. Jag ser verkligen fram emot att börja jobba därifrån! Ligger dessutom 4 minuter bort från vår lägenhet med cykel.

Ser redan framför mig hur jag varje morgon packar en liten lunchlåda och cyklar rakt ner för gatan, kommer in till ett färdigt uppvärmt kontor var det finns spår av andra människors existens. Det är väl lite det som känns tungt med att jobba hemifrån, det blir lätt ensamt. Och jag har inte heller någon lust att betala extra för värme som måste sättas på när jag är ensam hemma.

Jag ser fram emot att jobba i en mysigare miljö med kretiva kollegor!

 

23.10.2018 kl. 12:39

Måndag

 

 

 

 

En ny vecka är här.

Det känns som min skrivna svenska hållits mer flytande sedan jag började blogga mer aktivt. Det är någonting jag är väldigt glad över.

(...och det var väl exakt här som jag tog en paus i inläggsskrivandet när det pep till i min telefon. Fick ett besked som gör att året som kommer blir betydligt mer emotionellt jobbigt än vad jag hade trott. Det här livet alltså. Blir så arg på det ibland. Först hade jag tänkt att jag bara skulle lämna detta inlägg oskrivet, men efter några timmar av telefonsamtal och tårar känns det dock som att jag bara måste fortsätta. Jag tror det är nu det är viktigare än någonsin att fortsätta.

Det kanske låter deprimerande, men jag tänker väldigt ofta på livet som något negativt. Vi föds för att sedan sakta börja dö. Så det är extra viktigt att vi gör precis allt roligt och intressant vi bara kan göra, för annars återstår det bara lidande. Samtidigt måste vi tänka på att göra våra våra liv njutbara utan att orsaka andra lidanden. För det är fan inte schysst.)

Anyhow, vecka 43.

Här är veckans jobbrelaterade to do-list, skriven högst för min egen skull:

 

  • Möte med en printkille för att dubbelkolla kvaliteten på fotografier som ska gå i tryck i en bok.
  • Fick ett erbjudande om att formge ytterligare två böcker förra veckan. Börjar på ett 25-sidors utkast så fort jag fått manuskriptet.
  • Fortsätta på illustrationerna till skräckboken jag illustrerar & formger. Har äntligen fått feedback så jag vet nu ungefär hur jag ska fortsätta.
  • Har påbörjat en trycksak för Ratata som jag tänkte försöka få ordning på denna vecka.
  • Renskriva en intervju.
  • Gå på kontorsvisning.
  • Inhandla en ritplatta.

 

Bring it on.

22.10.2018 kl. 11:05

Kastanjer och superris

 

En av mina favoritsaker med att bo i mellaneuropa under hösten är att plocka kastanjer. Så länge jag bodde i Norden kopplade jag inte kastanjer till mat. Det enda kastanjeträdet jag kände till var det vid konstmuséet i Puolalaparken i Åbo. Under hösten när mormor hämtade mig från skolan låg det  alltid en massa taggiga små bollar under trädet som min bacillskräcksmormor såg till att jag absolut inte vidrörde.

Så hur kommer det sig att det inte plockas kastanjer i Norden? Helt enkelt för att det är av en annan sort. Det finns den giftiga hästkastanjen (den kastanj som överlever i Finland) och så finns det den ätliga äkta kastanjen (och säkerligen också fler sorter!). Äkta kastanj känner man igen på den lilla fluffiga tofsen högst upp på kastanjen:

 

 

När vi var i Bornem i söndags plockade vi äkta kastanjer i parken. Ser fram emot att rosta dem under helgen. I Paris ser man ju rätt ofta rostade kastanjer säljas på gatan, otroligt gott. I Guangzhou såldes det också mycket kastanj överallt. Rätt så underskattad är den ju iaf hemma i Norden med tanke på alla andra icke-nordiska nötter som säljs i varje mataffär.

Vilket ord förresten - Kastanj. Smaka på ordet, så himla osvenskt. Gillar det.

 

 

Sen har jag ett annat litet köksprojekt på gång. När jag var i Finland i somras hade mamma köpt vad de kallar "superriisi" eller superris. Det är i princip ett rätt dyrt paket med fullkornsris, diverse linser, quinoa-sorter och olika frön. Det smaksätts med olika kryddor och torkade örter. Man kokar det i 25 minuter och äter det som ris, dvs som tillbehör till vad man nu kan tänkas vara sugen på. Bagheera blev frälst av detta och vi bestämde oss för att testa att blanda ihop vårt eget superris i Antwerpen. Jag sökte upp innehållsförteckningen på Paulúns hemsida och sedan gick vi och handlade.

Resultatet (brunt ris, gröna och röda linser, quinoa, solrosfrön, pumpakärnor, torkad vitlök + torkad lök, gurkmeja & torkade örter) ser ni i glasburken ovan. Vi har dock inte hunnit tillaga det ännu. Återkommer med recension i följande matinlägg 

 

19.10.2018 kl. 10:35

Scrollkulturen & Instagrampaus

Nu är den stora deadlinen äntligen förbi! Nästa större deadline för detta projekt är i december och sen borde det vara tryckdags. Tänker inte avslöja helt ännu vad det handlar om, med det är ett roligt jobb som involverar en bloggkollega! Vad jag gillar med detta på sätt och vis kommit till via nätet och faktiskt just via bloggar.

Vet att instagram tagit över bloggarna rätt mycket, men jag tycker fortfarande att man har mera tid för eftertanke och kvalitet på bloggar framför instagram. Dessutom är Instagrams skrivfunktion under all kritik, har ingen lust att sitta och peta ihop texter på en mobilskärm. Nej, tacka vet jag bloggarna. Jag är inte något stort fan av Instagram och gillar inte i vilken riktning det utvecklas. Snart kommer de säkert ta bort flödesfunktionen helt eftersom folk kollar mer på stories och mindre på flödet p.g.a. flödet suger balle efter att man tog bort kronologisk ordning av bilder och lade till en algoritm som visar gamla bilder som "nyheter". Såklart kollar folk på stories hellre då. Och så kommer de säkert göra algoritmen ännu snävare för stories, och lägga till lite ytterligare location-based reklam som the cherry on top. Nej, jag kommer stanna kvar som en envis åsna på mina långsamma favoritbloggar var man får längre texter, bilder av bättre kvalitet och reklam i form av trovärdiga samarbeten. Märks det att jag är trött på scrollkulturen eller?

Det var ett tag jag tog paus från Instagram i somras när det kändes som att det blev en allt mer destruktiv plats för mig. Instagram är som en snabbmatsrestaurang. Du går in för ofta trots att du vet att det inte kommer ge dig särskilt mycket. Informationen är lättsmält. Visst är det kul att ha någonstans att publicera fina bilder, men av den tiden man är på Instagram är man ändå till 95% passiv.

Kanske det bara är jag, men jag mår nog inte så bra av att passivt matas med information. Varesig det handlar om vad kompisar gör, reklam eller vad som pågår på platser där jag inte befinner mig. Jag har redan tillräckligt problem med att känna mig närvarande och fokuserad i stunden här och nu, mår jag verkligen bättre av flera gånger om dagen veta vad som händer i andras liv?

Nu är jag ju verkligen inte den första på jorden som upptäckt att det gör gott att ta en paus från sociala medier. Men jag mår så himla mycket bättre och känner mig mer närvarande i mig själv och miljön runt omkring mig av att inte ha Instagram installerad på min mobiltelefon. Precis som jag inte kollar på TV eller spelar datorspel hela dagen lång behöver jag inte scrolla på Instagram jämt och ständigt. Jag mår bäst av att ha det installerat på min platta var jag en eller två gånger per dag hemma i soffan laddar upp en bild eller kollar på saker. Precis som med annan snabbmatskultur.

Tänk att man brukade se bloggar som ett snabbt socialt medium back in the days. Nu är det som att läsa en tidning. Jag läser bloggar på morgonen och på kvällen, precis som en tidning eller en bok. Gillar det formatet så himla mycket. Gillar eftertanke, reflektion och kvalitet. Gillar ljudet av mina fingrar klapprandes mot tangentbordet. Gillar att ha kontroll över vad jag ser, läser och skriver utan någon form av flödesfunktion som tror sig veta bättre.

Tror jag kommer hålla mig kvar i bloggvärlden ett bra tag ännu.

18.10.2018 kl. 12:50

Stress och 28 grader

Bornem i söndags.

 

Layar plötsligt 40+ sidor av en bok på bara sju arbetsdagar, så bloggrytmen fick sig en liten törn. Försöker få allting klart i morgon.

 

Vad har hänt här emellan?

- Det har varit val i Belgien och valresultatet var skandalöst i Antwerpen. Extremhögern har fortfarande makten. Fruktansvärt.

- 28 grader och sol i söndags. Vi tog tåget till Bornem och vandrade längs De Schelde och åt middag med mina fina ex-svärisar. Det är verkligen människor som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta!

- Workdates, workdates, workdates. Har jobbat häcken av mig men har som tur haft sällskap av vänner som jobbat lika mycket som jag.

- Kollade in Arkets nyaste kollektion och dog. Om jag fick välja bara ett märke som jag skulle köpa alla mina kläder från skulle det vara Arket. Trist att det inte finns i Finland ännu.

 

Vi hörs lite senare i veckan.

 

16.10.2018 kl. 14:08

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången