Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag

26.01.2016 kl. 13:04

 

Jag är 12 år gammal och ligger bredvid min bästis en ljus sommarkväll i den gamla dubbelsängen i gästhuset på släktens sommarö. Vi pratar om framtiden, min bästis och jag. I framtiden drömmer hon om att bli smal. Senast hon var i klädbutiken klagade hennes mamma på att magfettet dallrade över byxkanten. Själv drömmer jag om att få runda, fasta bröst. När jag är 18 tänker jag operera mina bröst, säger jag och stirrar intensivt upp i taket.

När jag är 12 har jag redan hatat mina bröst i två år.

I två år har mina bröst över huvud taget existerat.

När jag var tio började de växa. Istället för att växa utåt började de växa neråt. Långsamt kröp de neråt medan vårtgården växte sig allt större. När jag var 12 skulle alla i sjätte klass gå på en hälsokontroll där man skulle vara helt naken inför hälsosystern. Innan hälsokontrollen satt jag i väntrummet och skakade av nervositet. Sedan de började växa hade jag undvikit att visa mig naken, även i skolans omklädningsrum. Inne hos hälsosystern hände inget märkvärdigt. Hon tittade knappt på mina bröst och konstaterade att jag hade växt normalt. Med en stor klump i halsen frågade jag försiktigt om mina bröst var normala, om det var meningen att de skulle växa neråt och vara platta istället för runda. Hon svarade att det inte är något att oroa sig över, att det är genetiskt hur de ser ut och att de såg friska ut.

Friska, tänkte jag. Inte runda. Mina bröst kommer aldrig att bli runda.

Fyra år senare är jag 14 och ligger i en säng bredvid killen jag är ihop med, fast den här gången är vi inte på sommarön, utan i mitt flickrum i staden. Jag och min kille vill ha varandra. Vi vill ha varandra så mycket att vi nästan rivs sönder inuti, men ännu har vi inte gjort det. Upprepade gånger har han hört mig säga att mina bröst ser missbildade ut. Han säger att det inte spelar någon roll, att jag är vacker ändå. Första gången jag visar mina bröst för honom gråter jag. Jag gråter för alla de år jag hatat, gömt, velat förändra, lyfta, operera.

Gråter för alla de år jag har velat rätta till.

För vad fanns det att rätta till?

Låt mig berätta vad det finns att rätta till.

Det finns ett utseendefixerat samhälle var bara runda eller nätta bröst får plats på bilder, i filmer, serier, konst - ja, precis överallt. Det finns tidningar som Frida och Solo som jag och min bästis lusläste för att lära oss om vad killar gillade och om hur tjejer borde vara. Det finns porr som endast visade runda, fylliga eller små, fasta tuttar. Det finns ett samhälle där kvinnliga bröst utan undantag sexualiseras och därmed är en extremt viktig del i hur en flicka eller kvinna uppfattar sig själv, sin sexualitet och sitt självförtroende.

Det är vad som borde ha rättats till.

 

 **

 

Jag är tjugofyra och återigen förälskad.

Hur ser dina bröst ut, frågar han.

De ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag.

 

 

Kommentarer (35)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:
Word!
Katja26.01.16 kl. 16:26
Tack! Finfin bloggadress du har!
29.01.16 23:08
Ett jävla bra inlägg! :)
malin26.01.16 kl. 16:33
du, tack så jävla mycket ;)
29.01.16 23:34
Härlig text! Jag hade en annorlunda situation men samma känsla av att något var fel. Mina bröst... de liksom fanns inte. Det tog rysligt länge innan jag fick något slags antydan av dem och de fem första åren av mitt tjugonde decennium har jag prompt pressat på mig gigantiska push ups för att uppleva att jag ser normal ut. Jag drömde om plastikkirurgi också. En modest version men ändå. För att se åtråvärd ut. Jag vet egentligen inte vad som hände, men idag är jag så sjukt glad över att de är just som de är och blir tvärtemot obekväm när jag sätter på min gamla push up. Det är svårt att förstå att jag någonsin ville att brösten skulle vara något annat än det här. Hurra för alla slags bröst!
Satu26.01.16 kl. 16:51
Indeed, hurra för alla bröst! Hade själv push-up i högstadiet och förstår inte riktigt vem jag försökte lura nu i efterhand. Inför vem ville jag se åtråvärd ut? Varför mäter vi oss själva i någon slags åtråvärdhet över huvud taget? Okej, jag måste erkänna att jag fortfarande har en viss bild av hur jag ser ut när jag är "snygg" men det är en betydligt mer realistisk bild än den jag hade som yngre. Trots att jag har en del åldersångest är det skönt att bli äldre eftersom jag accepterar hur jag ser ut mer och mer för varje år.
29.01.16 23:38
Jättebra skrivet! Det är inte våra kroppar som ska rättas till utan människors attityder.
Hoppas många unga tjejer skulle läsa det här. Själv är jag 53 år, mina bröst ser inte ut som de gjorde då jag var 18 och helt nöjd med dem, men nog är jag nöjd i dag också. De är som de är och jag vill bli älskad som jag är.
Kram till dig!
Carita Liljendahl26.01.16 kl. 17:14
Jag skulle älska att jobba med att skriva texter för unga tjejer. När jag skrev denna text föreställde jag mig att mitt 12-åriga jag läste. Och bröst är bröst, det borde vara som vilken annan kroppsdel som helst, inte sant? kram!
29.01.16 23:43
så jävla grym text
lovisa26.01.16 kl. 17:23
tack!!!
29.01.16 23:48
Najs, bra skrivet Nano!
Anna26.01.16 kl. 17:30
Tack Anna! Uppskattar det massor.
29.01.16 23:48
Bra text! Jag minns hur tidningen OKEJ (tidigt 90-tal?) visade bilder på ett Pamela Anderson-utvik, där Pamela stod naken på knä i vattenbrynet, medan hon höll armarna upp och runt sitt hår. Jag försökte förgäves posera likadant framför spegeln och testade hur mycket jag behövde lyfta i huden över bröstbenet, för att brösten skulle få samma silhuett som hennes. Idag ser mina bröst helt fabulous ut, för att jag bestämt att de är det och för att de givit mina barn mat. Den jävel som försöker säga nåt annat är inte värdig att vara i mitt liv. För mig blev det en stor skillnad i att se mina bröst som en del av mig och inte som något som representerade mig. Men det tog många år av OKEJ- och Slitz-hype att komma dit.
Stina26.01.16 kl. 17:35
Men åh, det där har jag också sysselsatt mig med som yngre, att stå framför en spegel och förvridit min kropp i en stilla önskan om att få samma silhuett som någon fyllig modell. Du låter grym! Helt rätt attityd. Heja!! kram!
29.01.16 23:50
Superbra inlägg baserat på en tråkig historia, som säkert känns igen hos många.
Och gällande "bröstförstoringsdebatten" och argumentet om att man vill att brösten ska se ut före man fick barn, det köper jag inte. Kroppen förändras med tiden, oberoende barn eller ej. Skulle ju få operera hela mej, uppifrån och ner och otaligt många gånger under min livsstid, för att se ut som jag gjorde förr.
nadia26.01.16 kl. 18:29
Tack! Ja, det håller inte riktigt hela vägen det där med att vilja se ut som man "alltid gjort", kroppen förändras ju ständigt. Vet inte hur mina tuttar ser ut efter att jag ammat, men min mother-in-law förminskade dom efter en massa nackbesvär och huvudvärk. Har själv dålig nacke eftersom jag spelat violin i tio år och det är väl den enda riktigt giltiga orsaken jag skulle kunna ha för att opereras i framtiden. Hoppas att det inte blir nödvändigt!
29.01.16 23:55
Sjukt bra text! För mig tog det tills jag var kanske 18 innan jag ens kunde acceptera att jag faktiskt hade bröst. Brukade vara avundsjuk på de andra flickorna i skolan som hade runda och fylliga, de som av en händelse också råkade vara de flickor pojkarna slog vad om vem som fick dem först i säng, medan mina egna var alldeles för små i förhållande till min breda röv. Men nu jävlar, nu älskar jag alla bröst, också mina egna! Jag hoppas vi som lärt oss se de idiotiska skönhetsidealen som de begränsningar de faktiskt är, kan lära kommande tonårsgenerationer att deras bröst (och kroppar och själar och allt) också är jävligt fina. Hurra alltså, superbra text!
Fanny26.01.16 kl. 19:27
Tack Fanny :) Du är grym! Alla bröst är mysiga. Synd att man inte fattade det när man behövde den insikten som mest.
29.01.16 23:56
Jag fick bröst jättetidigt. Har inte så värst mycket negativa minnen gällande dem från lågstadietiden, men visst minns jag att pojkarna pekade och tafsade. (Satans äckel. Tycker vissa småpojkar borde låsas in, jag hatar dem verkligen. Skiter i om det är logiskt eller ej.) Jag har ofta fått höra av kompisar att mina bröst är fina, och det är en av få saker jag fått komplimanger för av killar också. Men vad ingendera fattar är ju att de hänger som fan, och allt mer och mer längs med åren :D:D och ju äldre jag blir, desto mer skiter jag i det. Den som är intim med mig får acceptera dem som de är. Tycker inte själv de är så värst fina, men 1. who cares, i längden? och 2. det finns ju bh:n att använda som de ser bra ut i, när det behövs. Bröstoperationer är bland det sjukaste som finns, ber om ursäkt om någon tar illa upp, men det är min åsikt. Kan mycket bra förstå att folk gör dem, med tanke på hur samhället ser ut. Tycker synd om folk som sätter massvis med tid på sitt utseende (och nej, jag är inte själv nån "naturligt snygg" som just woke up like this). Ja, det finns ju liksom så sjukt mycket mer här i livet... men, det är min smått arroganta åsikt.
Läsaren26.01.16 kl. 19:48
Det är helt sjukt att dessa småpojkar på något vänster lyckats lära sig att det är socialt acceptabelt att tafsa, där snackar vi misslyckande av rang. Jag ser behån som ett praktiskt plagg då mina bröst är rätt känsliga och jag inte kan gå utan behå utan att det blir obekvämt och "flängigt", behån håller dem liksom på plats. Jag kan också tycka att bröstoperation är en på sätt och vis sjuk handling när jag tänker vilken påfrestning det är för kroppen och hur mycket pengar man lägger ner på det (jag använder liksom matolja som tvål och återfuktning för att jag är så snål) men förstår ändå att folk tar steget till operation.
30.01.16 00:01
Innan jag började läsa det här som någon rekommenderat varmt på fb, såg jag vad du skrivit under illustrationen du knyckt. Illustrationen som säkert har enorm betydelse för hur många nya gäster du får till bloggen. Du går själv på konstskola. Du vet hur tecknare får jobba för att hitta sitt uttryck. Tycker du att de inte ska få besluta över var deras bilder publiceras? Om du inte hittar upphovspersonen: LÅT BLI ATT PUBLICERA. Jag blev så sur att jag inte orkade läsa texten.
Soffi26.01.16 kl. 20:35
Hej! Jag har gjort mitt bästa för att hitta illustratören och tycker bilden är awesome. Fann t.ex. inte via Google image search. Utgick helt ifrån hur jag själv skulle vilja bli behandlad som konstnär och upphovsmakare på nätet, d.v.s. ifall någon använder min bild och ej vet mitt namn, men skriver t.ex. "ifall nån vet namnet på illustratören, berätta!" skulle det kännas okej för mig och då kan jag ändå ange mig själv som upphovsmakare. Sen hoppas jag ju att det är på grund av min text som folk hittar hit och inte bilden. Har som sagt utgått ifrån hur jag själv som konstnär skulle vilja bli behandlad på nätet. Tog bort bilden och mejlade tecknaren som en annan läsare lyckades klura fram från tumblr :) Ha en bra dag i alla fall och ledsen att du blev sur!
26.01.16 21:31
SÅ BRA!
Lina26.01.16 kl. 20:43
TACK!
30.01.16 00:02
Superbra inlägg, Nanó!
ett ritstift i din rumpa26.01.16 kl. 20:52
tack massor, mikaela!
30.01.16 00:02
Artisten går tydligen under namnet elliebeanz och här är ett exempel på hennes verk :) http://www.redbubble.com/people/elliebeanz/works/17467062-all-boobs-are-good-boobs?c=448554-illutrations
Anna26.01.16 kl. 21:02
Åh, underbart! Ska genast credda henne! Har även mejlat henne för att dubbelkolla.
26.01.16 21:23
Upp till bevis om de nu är så fantastiska.
Farbror Ernst26.01.16 kl. 22:08
Farbror Ernst, ingen bryr sig i din åsikt om nåns bröst hur som helst :D go home!
Läsaren26.01.16 kl. 22:23
<3
30.01.16 00:02
Bra inlägg Nanó! Jag började nästan skriva på ett eget inlägg, men äh. Du och så många andra ha redan skrivit så mycket bra. Jag är sällan den som är snabb på bollen i debatt. Jag tycker om att fundera lite, tugga på tankarna och orden och vara klar ungefär då när dammet just lägger sig i debattem. Men ikväll jag tror jag redan vet vad jag tycker och vad jag ser. Ja ser nämligen att det verkar finns två läger. (och förstås en massa gråzoner där emellan, men _huuvudsakligen_ två läger)
1. De som menar att man inte ska lägga sig andras beslut och sluta shejma andra kvinnor.
2. De som menar att man ska ifrågasätta varför man mår bättre av ett par snygga bröst.

Båda läger håller med varandra i att kvinnor ska själv få bestämma vad dom gör med sin kropp utan och att en bröstoperation _kan_ få en person att känna sig lyckligare.

Jag sällar ju mig till den senare gruppen som vill ifrågasätta, titta närmare på "osynliga" strukturer, men inte ifrågasätta kvinnors beslut, utan vår gemensamma världs- och kroppsbild som även jag delar med både dem som opererar sig och inte opererar sig.

Och fyfan för dig Farbror Ernst. Inte okej.
Bohemian Maggie26.01.16 kl. 22:29
Jag brukar också vanligtvis vilja fundera en stund men inspirationen kom väldigt snabbt denna gång. Jag är också definitivt den som ifrågasätter men tycker samtidigt att man inte ska skuldbelägga kvinnor som valt att operera sig, det känns lite som dubbelbestraffning. På sätt och vis är det synd att det finns "två läger" när det finns viktiga poänger på båda håll!
30.01.16 00:05
Superbra skrivet! Jag har länge haft jobbigt med mina bröst då det alltid varit mindre än de flesta andra, det beror till största del på att jag är smal och det är också något jag fått jobba väldigt mycket med även fast folk säger "åh vad skönt det måste vara att inte behöva tänka på vad man äter osv. " . Men sen träffade jag en äldre tjej som jag idag ser upp till väldigt mycket och hon är också smal och har små bröst vilket har gjort att jag känner mig mycket bättre! Kämpa på alla därute, ni är alla snygga som ni är!!
Jessica27.01.16 kl. 00:07
kram till dig med Jessica!
30.01.16 00:05
Tack för bra inlägg! Jag blev bekväm med mina bröst först då vi började ha bastukvällar o simma näck med mina vänner. Vet inte om jag först då förstod att vi alla ju e olika eller om det var de att ingen sa nåt om att mina bröst såg "konstiga" ut. Idag har jag inga problem med mina bröst, tycker dom e perfekta.
Eva27.01.16 kl. 02:18
Bastukvällar har också gjort mig mer bekväm, eller i alla fall omedveten om hur de ser ut! Förr brukade jag tänka alldeles för mycket på hållningen men nu är det strunt samma liksom. Bra attityd du har, kram!
30.01.16 00:06
Mina bröst ser helt fantastiska ut, De är lite tunga nu när jag är 55 & svalan på det vänstra har fått lite långa vingar sen jag tatuerade den när jag var 18. Men det är mina bröst. Jag är vacker.
Carina27.01.16 kl. 03:49
bästa attityden! heja!
30.01.16 00:06
Hej, jag kan inte beskriva hur glad jag är över denna text. Jag har läst många texter och folk som har komplex över sina bröst för att dom är för små osv. Jag förstår självklar att dom har det jobbigt men jag känner precis som du att mina bröst nästan är missbildade. eller inte mina bröst, snarare bröstvårtan. Jag trivs endast i mina bröst när de bröstvårtan är hård. Jag mår verkligen sjukt sjukt dåligt över dethär och vågar inte berätta för någon. Din text har hjälp mig en liten bit på traven till att jag ska vara minsta lilla bekväm i mina bröst. tack
Sofia27.01.16 kl. 08:46
Tack så jättemycket och varsågod! Jag har faktiskt haft exakt samma, har ogillat när bröstvårtan varit mjuk för då är det ännu mer hängigt liksom. Brukade tänka att det var bra när det var kallt inomhus när man var naken för då var brösten lite fastare (sjukt att man tänkt så, men men). Nu tänker jag knappt på det längre. Det är ju inte boobsen folk i min omgivning kollar på ifall jag är naken inför dem, de brukar oftast se in i mina ögon ju. Och bröst är bröst, inte desto konstigare än en armbåge eller ett nyckelben när man tänker efter. Kämpa på! kram!
30.01.16 00:10
Tack Nanó för ett jättefint inlägg. Jag kommenterar aldrig på bloggar men det här gick rakt in i hjärtat! Mina bröst låter som dina och jag har haft svårt att tycka om dem. Jag tycker inte att de passar min kroppsform och att de är fula och missformade. Men jag tänker samtidigt, att de är mina och att jag hellre vill lära mig att tycka om mig själv så som jag är än att ändra mig för någon annans skull. För jag vet att det som egentligen oroar mig är hur andra ser på mina bröst. Jag hoppas att jag kan ha samma fantastiska attityd som dig en dag :) Ha en bra dag!
Tjej 22 år27.01.16 kl. 15:16
Åh tack så jättemycket! Fattar vad du menar. Du sätter huvudet på spiken där, det är ju just för andra som man oroar sig, aldrig för sig själv! Är säker på att du kommer att få en ännu starkare attityd snart. Detsamma gullis!
30.01.16 00:11
Tack för att du delade med dig och skrev ett fantastiskt inlägg. Vi är helt klart många som kan relatera. Tänk att vi blivit så vana vid opererade bröst att det är de som är normen för hur bröst ska se ut.
Karin27.01.16 kl. 15:51
TACK :)
30.01.16 00:11
Jättebra text! Har haft fruktansvärd ångest för mina bröst. Fick bröst väldigt tidigt 9-10 år åldern och de har alltid varit väldigt hängiga. Så att byta om vid gympan eller badet var en ren mardröm då alla andra tjejer i klassen hade toppiga och snyggar bröst. En kommenterade och undrade varför mina bröst såg ut som en mormors. Tyckte det var hemskt, så jag duschade knappt efter gympan, eller jag sprang ner till omklädningsrummet och snabbt in i duschen och sedan ut. Hade sådan ångest inför att visa mig inför någon så när jag och min kille myste och kelade och han sträckte sig för att ta av min bh trodde jag att det var början på slutet. Han har bara berömt mina bröst, men själv önskar jag att de ville vara lite mindre och mindre hängiga och att jag faktiskt hade bröstvårtor, vilket jag inte har om de inte är hårda. Tack för ett jättebra inlägg :)
Elin27.01.16 kl. 19:12
Ja men exakt, känner så igen mig i din historia. Fast som tur har ingen som sett mig naken ifrågasatt mina bröst, kanske för att jag aldrig visade mig helt naken inför klasskompisarna. Barn kan säga så himla dumma saker ibland. Himla sorgligt att det påverkade dig, men jag förstår exakt. kram!
30.01.16 00:13
Den här texten fläckade ner min tröja med mascaratårar.
Jag har, så länge jag kan minnas, haft grova komplex över mina bröst. Först var de för små, för långt isär. Nu har de fel form och vårtgårdarna är för stora. Jag vägrade visa mig naken för någon i många, många år. Mina bästa vänner i högstadiet kunde liksom vara nakna med varandra, men jag kunde inte vara med, på grund av den otroliga skammen jag kände över min nakna kropp.
Förra året visade jag mig naken framför en annan människa för första gången sedan jag var liten. En person som jag litade på.
Det var så otroligt befriande. Min stora skam, ute i liften, och det spelade liksom ingen roll? Hon brydde sig ju inte! Det var en helt unik lättnad som följde.
En dag så var hon arg på mig, min allra bästa vän. Vi var med några andra kompisar, och jag var väl irriterande, och hon slängde det ur sig.
Att jag har fula bröst.
Att om vårtgårdarna vore lite lite större så hade hon fått lov att ringa efter sjukvård.

Det tog någon sekund. Att förstå. Vad hon nyss sagt, framför alla våra vänner.
Jag tror inte att jag någonsin kommer komma över det här. Jag ser inte en framtid där jag vågar duscha på gymmet. Eller ha sex utan BH.
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna ge någon min tillit på det sättet igen. Jag vet att jag aldrig kommer lita på henne mer.

Tack. Tack för att du skrev det här inlägget. Tack för att jag, för första gången på många år, inte behöver känna mig ensam.
k27.01.16 kl. 21:16
Herregud, kära nån, hur KAN man säga en sådan sak ens till sin värsta fiende? Hoppas du dumpade den "vännen" snabbt. Så där säger man fan inte, blir riktigt arg nu. Vilken fruktansvärd människa! Jag lovar dig att du kommer hitta kompisar som inte kommer yttra ett kritiskt ord om din kropp bara du letar lite till, kompisar du kan lita på. Mina bästa vänner träffade jag först efter att jag fyllt tjugo. Och du är inte ensam, det är flera som kan relatera till dessa enorma bröstkomplex och att inte våga visa sig utan BH, jag har också varit där. Det tar ett tag att komma över, men jag vet att du också kan nå dit om du vill. Du är värd det. KRAM på dig.
30.01.16 00:18
Fin och kraftig text, Nanó! Jag har själv alltid haft mindre bröst och varit okej med dem då jag som yngre ändå aldrig klädde mig så att de framhävdes. (De har aldrig heller varit i vägen när jag tränar eller varit tunga att bära). Jag ville aldrig framhäva dem för blickarna gjorde mig obekväm. Förra våren var jag på en dejt där snubben kommenterade mina bröst på slutet: att de verkade vara små men att han nog skymtade något under blusen i varje fall. Inte så smidigt av honom, för det var sista gången han såg mig och skymten av mina bröst. Det bästa med brösten är ju att de är så mjuka och att det känns bra när en person, som man tycker om, rör dem. Inte sant?
Riina27.01.16 kl. 22:11
Herregud, vilken snubbe. BRA att han inte såg dig nåt mer, vilken jubelidiot. kram.
30.01.16 00:19
Det är tråkigt att du mådde som du gjorde, du borde ha haft någon att prata med och du kanske skulle känna helt annorlunda idag. Problemet är att när man spenderar en massa onödiga pengar på att operera sig för att bli som "alla andra" (vi ser ju alla olika ut och inget varar för evigt), genom att anpassa sig och foga sig efter media så ger man fel signaler till andra unga tjejer. Man säger att det är okej att spendera pengar på att förändra din kropp permanent, att det är normalt och att det är fult att se ut som den man föddes. Man påverkar samhället. Det bästa är om alla hade styrkan att stå emot, att kvinnor tillsammans stod upp mot medias sjuka ideal. Kanske jag inte förstår för att jag alltid har haft bröst (som dessutom är i vägen och ger mig ryggont), men jag har alltid avskytt min näsa och står inte gärna framför kameran pga den. Men om jag opererar den har jag misslyckats och om 10 år kanske jag inte alls bryr mig om hur den ser ut.
Mikaela27.01.16 kl. 22:19
Det är säkert bara du själv som tänker på din näsa, liksom jag endast själv tänker på mina bröst. Tillsammans är vi starka! Screw skönhetsnormer.
30.01.16 00:21
Om jag av någon anledning skulle fråga någon hur hennes bröst såg ut, skulle jag göra det för att få se dem, och avgöra själv. Mitt tycke om utseendet utesluter inte hennes tycke om det och ingen borde tvingas att tycka så heller. Nu skulle jag dock aldrig fråga, och har aldrig gjort det, utan istället vänta/väntat tills jag fick se dem. I slutändan är det så att du får tycka om eller ogilla dina egna bröst (ja, klart som fan man får ogilla estetik på sig själv, smak väljer man inte!). Det är heller inte en jäkel som äger någon rätt att bestämma om jag får ha en smak på utseendet av andras bröst heller - för en smak har jag - oundvikligen och oavsett om det finns eller inte finns normer i samhället.

En smak har vi alla, och kommer för all evig tid ha, om allt. Vare sig smaken tillåter en eller flera saker att gillas på samma gång eller inte.
Bow27.01.16 kl. 22:58
Visst, smaken är delad som baken. Jag tänker inte tvinga någon att gilla mina bröst men tror att det i stor utsträckning är den bildvärld vi omger oss av som formar vår smak, tror inte du?
30.01.16 00:24
WORD!
Frida28.01.16 kl. 03:49
Alltså! Tack.
30.01.16 00:24
Jättebra text. Det är ju så knepigt detta, som "Bohemian Maggie" nämner i kommentaren ovan, med de två lägrena; å ena sidan se som anser att individen ska äga rätten att göra som hen vill och om en bröstoperation är det som får hen att må bättre så är det en given lösning... å andra sidan de som problematiserar de "stereotypa" brösten som gör vår underbara mångfald till "rätt" och "fel". Det är förstås inte fel på att smak och att tycka - men var kommer vår smak ifrån? Ska vi verkligen följa vår smak om den kommer ifrån en så obehaglig källa? ...men samtidigt kan vi inte bara trolla bort vår "smak" och våra stereotyper, bara för att vi ser dem... och om nu dessa "ingrepp" (varken det gäller bröst, könsorgan eller något annat) faktiskt kan få en person som mår jättedåligt att må bra (för sådana historier har jag trots allt hört) - ska jag anse mig ha rätt att säga att det är absolut fel? Ska vi vara pragmatiker eller idealister? Jag vet verkligen inte. Världen är bra knepig.
Johannes28.01.16 kl. 21:56
Ja, visst är den knepig? Och tack.
30.01.16 00:22
verkligen så jävla bra skrivet, behövs inte sägas mer.
:)28.01.16 kl. 22:07
TACK <3
30.01.16 00:22
Så rätt. Du är grym, Nanó. Åh, vad detta behöver höras. Hoppas fler tjejer börjar tänka som du - alla bröst är underbara!
Peter29.01.16 kl. 12:17
Tack bästa Peter! Blir så glad.
30.01.16 00:21
Såå grymt bra skrivet! Jag är mamma till en 2 årig dotter och har redan två bekanta som fyllt brösten efter amning för att få dem att se ut "som före amningen". men ingenting är ju lika som före man fick barn, så varför skulle brösten vara det. Är så trött på detta egocentriska smhälle där det är okej för en mamma till tre flickor att öppet tala om att hon tänker ta silikonbröst! Hur skall vi någonsin kunna ge våra döttrar ett bra självförtroende när det gäller deras kropp, när vi själva står där med silikon tuttar och fyllda läpper! Det är väl lika bra att börja samla till plastikoperationer åt sina flickor istället för körkort nu genast! Blir såå besviken på det här samhället! Hälsningar av en som blev kallad "plankan" flera år i högstadiet (är nog e planka ännu också =) )
Mamman01.02.16 kl. 12:04
TACK! Ja, what's up med denna obsession angående att se ut som "innan man fött barn och ammat"? Blir så ledsen på att samhället vill att kvinnor ska vara evigt unga och orörda. Förstår din tanke angående att det är dumt att prata om skönhetsoperationer inför sina barn, men tycker det är en svår fråga då det redan sätts så mycket krav och press från samhället på vad en bra mamma är! Papporna slipper liksom undan med så många fler misstag! Om du fattar vad jag menar :) High five for plankor by the way!
01.02.16 22:11
Till k
Jag blir så innerligt ledsen, uppgiven och rent ut sagt förbannad av att läsa vad du skriver. Inga bröst är fula, INGA!!! Nu har jag ju inte sett dina, men jag är helt övertygad om att jag skulle tycka att de är vackra! När jag var yngre drömde jag om större vårtgårdar. Mina är så yttepyttesmå att jag länge trodde att jag aldrig skulle kunna amma. Men det gick! För vet du vad, våra bröst är fantastiska!! Jag hoppas och önskar att du någon dag blir bekväm med dina bröst och vågar älska utan BH och duscha på gymmet. Kram!
You go girl!01.02.16 kl. 15:18
Hej, jag är bara 11år jag har blivit retad och mobbad bara för jag har lång näsa jag vill operera min näsa men jag är för ung. Jag gråter också jag lovar du är inte den en da. Plus ingen är perfekt!! Man måste inte bli perfekt för att vara en männiksa! När du är typ 16\18år kan du planera om att du ska operera elr inte? Men du måste inte hata det! Tänk alltid att det fins människor som hatar också nån stans doms kroppsdel! Var inte ledsen!
Inci yeser 13.07.16 kl. 17:24

Antwerpen - kaffedrickarens paradis

 

Jag har säkert aldrig druckit så mycket kaffe ute som under september och oktober detta år. Fattade inte att jag skulle få sån sjuk ångest av att sitta ensam hemma och jobba på min dator, så att dricka mig igenom Antwerpens alla hundra kaffebarer har varit min grej i höst. Vill inte tänka på hur mycket pengar jag spenderat på kaffe under dessa veckor... Men! Att sitta i kaffemiljöerna i Antwerpen har samtidigt varit helt underbart. Allting är extremt snyggt och väldesignat i den här staden och det finns typ FÖR många bra kaffeställen. Svårt att välja ibland. Finns typ garanterat 30+ ställen till (förutom de jag nämner i detta inlägg asså) som är snyggt inredda och har gott kaffe.

Eftersom det önskades mera information om min stad tänkte jag mjukstarta med kaffedrickarens guide till Antwerpen! Låt oss börja med mina tre favoriter:

 

Bar Vert

(bild ovan)

Om jag bara fick besöka ett kaffeställe resten av mitt Antwerpen-liv skulle det vara Bart Vert i Berchem. Det ligger utanför stökiga centrum intill judiska kvarteret, vid öppningen till Groen Kwartier. Bart Vert har allt. Stället huserar på två våningar (övrevåningen har ett stort arbetsbord och mysiga arbetshörn med utsikt över nedrevåningen), en hemtrevlig nedrevåning samt en stor uteservering. De serverar hemlagade kakor samt fina luncher, min favorit är 6€-soppan med surdegsbröd från ett känt, lokalt bageri (bakkerij Aldo för den som undrar, aka bageriet var man måste köa kl 7 på morgonen för att få tag på ett bröd...). Deras cappuccino kostar 2,8€ och de serverar såklart även alkohol.

 

(picture source)

Caffenation Roastery & Bar PAKT

Mitt i Groen Kwartier i Berchem ligger Bar Pakt som endast är 1 år gammalt. Välgömt ställe som man endast kan hitta med hjälp av en local. Hela detta f.d. industriområde är värt ett besök med sina coola restauranger samt det gamla militärsjukhusområdet på andra sidan. Min kära Bagheera jobbar på en kommunikationsbyrå i industribyggnaden bakom Pakt, snacka om bästa miljön ever att jobba i. Kaffet är bäst och interiören är sjukt snygg. Gullig uteservering och de säljer även kaffeprylar och egna kaffebönor. Här ordnas även baristautbildningar.

 

(picture source)

Kolonel coffee

Jag bor några hundra meter härifrån. Kolonel coffee ligger i Zuid och har sjukligt gott kaffe och god lunch. Interiören är helt i min smak och det finns gott om plats att sitta både ute och inne. Satt här senast idag i solen på uteserveringen, det var 26 grader och deras ice cappuccino var on point.

 

 

Övriga najs ställen:

(picture source)

Tinsel

En av mina bästa vänner jobbar här! Det ligger i Zuid och har en supermysig miljö, god mat och gott kaffe!

Cuperus

Monumental känsla när man kommer in. Typ 8 meter till tak?! De säljer även kaffebönor och téer i lösvikt från all over the world. Brukar sitta på övrevåningen och jobba, stora bord med många strömuttag. Ligger extremt centralt. Hippt men inte supermysigt kanske.

Kornél

Good old Kornél. Väldigt DIY-igt och ligger i Berchem. Jag gillar att jobba här, finns mycket plats att sitta och det är mysigt.

Local store

Min snubbes favvo. Ligger centralt och serverar gott kaffe och god mat, samt supernajs take away-mat! Man kan även köpa speciella livsmedel och växter här! Mysig inredning med stor uteservering. När jag jobbade på Iittala brukade jag komma hit för att ta en smörgås när jag inte orkat ta med lunchlåda.

Normo

Supermysigt litet ställe med bäst kaffe nära Akademin.

St Vincents

Concept store med apsnygga (och dyra) grejer. Älskar att det bor en hund här och att interiören är så sjukt snygg. Till och med hunden passar in i inredningen liksom. Har jobbat här några gånger. Värd att besökas endast för lokalen och deras intressanta utbud av japanska saker man typ inte riktigt vet vad de är till för? Kolla in bilder här.

 

Eftersom jag började googla kaffeställen i Antwerpen i och med att jag började skriva detta inlägg så hittade jag även två ställen jag inte varit på som jag skulle vilja besöka. De kommer här:

 

(picture source)

Domestic

Detta är inte ens ett kaffeställe, utan ett tehus och bageri. Har köpt bröd här ibland men visste inte att de hade ett sånt här rum någonstans?! Fick vara med p.g.a. wtf så jävla fint?

 

(picture source)

Copper

Det här ligger inte långt ifrån var jag bor här på Zuid och har ändå inte lyckats besöka det? Knäppt. 

 

11.10.2018 kl. 21:50

Frysdiskens dumplingskatter

 

Igår åt jag och Oona något som i efterhand faktiskt såg rätt lyxigt ut, men som i själva verket inte var någon större konst att laga. Vet inte ifall det existerar frysdumplings i Finland, men dumplings från frysdisken i en valfri butik i Antwerpens kinesiska kvarter (ja, vi har ett av Europas officiella kinesiska kvarter) var en hit. Säkert med mindre hälsosamma ingredienser, men gott var det. Jag lät dem ångkokas i min bambukorg i 15 minuter och sen blandade vi ihop en dippsås med soja, röd kinesisk vinäger, sesamolja, chili flakes och koriander.

 

Så här såg jag för övrigt ut igår och idag. Nu måste jag fortsätta jobba, har en dealine på lite layout nästa vecka och är rätt stressad!

 

10.10.2018 kl. 14:18

Mystiken tätnar kring min nya pojkvän

 

Två goda nyheter denna tisdagsmorgon:

1. Rubriken är en clickbait, eftersom:

2. Min pojkvän har gått med på att ställa upp på en intervju i min blogg. 

 

Det slog mig för ett tag sedan att jag knappt skrivit en rad om Bagheera, som han så fint fått heta här på min blogg. Varför jag kallar honom det är på grund av hans namn på insta, var vi träffades. Eftersom jag ändå gick igenom någon slags offentlig* breakup från mitt ex kändes det viktigt att hålla Bagheera för mig själv. Men om ett litet tag får ni alltså veta allt om denna man, han är nämligen den första personen utöver jag själv som någonsin får skriva nåt på min blogg. Då avslöjas äntligen hans riktiga namn, varför han har så seriösa ögonbryn och varför han vill bli rik!

Ifall det finns något som ni mot förmodan undrar över honom så KAN ni såklart lämna en kommentar, men jag har redan skrivit egna frågor.

Tack för övrigt för förslagen på önskeinlägg nedan, det kommer jag definitivt planera in bara jag får lite mera tid.

 

*alltså vad ska man räkna som offentlig? Det blev ju liksom offentligt eftersom jag skrev en del om det på bloggen och det till och med kom spekulerande kommentarer in.

09.10.2018 kl. 11:00

Att lägga konsten på hyllan

En utställning jag besökte i ett riktigt gubbgalleri en gång. Den får representera en hel drös med frustration.

 

Igår var jag på .tiff-talks på fotomuséet i Antwerpen. Det är ett konstevenemang var tio noga utvalda fotografitalanger får utrymme att berätta om sin konst. Jag gick med en kollega för att stöda en av de utvalda, Ulla Deventer, vars konst och arbetstillvägagångssätt jag verkligen respekterar. Det är inte många konstnärer vars arbetsmetoder jag finner lika respektfulla. Hon jobbar med sexarbetare i bland annat Ghana. Sexarbetare är som känt en väldigt utsatt grupp världen över. Dock sätter hon oerhört med tid och ansträngning för att verkligen lära känna personerna hon jobbar med istället för att bara dokumentera från ett ensidigt, eget perspektiv. Hon för även en konstant dialog med dessa personer angående deras liv och historia, och är mycket angelägen med att få deras synpunkter och feedback på vilka bilder som ska användas. Det behövs flera som henne!

Men nu skulle inte inlägget handla om henne, utan om konst. Om mitt val att lägga konsten på hyllan, om att jag inte vill kalla mig konstnär längre. På evenemanget igår fick jag det än en gång bekräftat att jag inte känner särskilt stor samhörighet med många människor som kallar sig konstnärer. Ulla är ett undantag, och såklart finns det "skitstövlar" inom alla arbetsområden, men - för mig är det fortfarande ett rätt infekterat ämne som skaver för mycket hos mig för att jag ska orka ta mig igenom den tankeprocessen som krävs för att jag ska kunna kalla mig det igen. Det fick mig att tänka på ett inlägg som jag skrev på instagram för ett år sedan. Tänkte att det skulle vara på sin plats att publicera det här (med vissa små förändringar).

 

 

Master of Fine Arts.

Fem år har jag spenderat på studier som lett till detta diplom.

Som jag nämnt tidigare här på bloggen har jag tillfälligt tagit en paus från konsten och riktat mig mera in på design. Det är svårt att skriva om detta utan att förminska konst eller säga vad som är rätt eller fel, för det vet jag inte. Det är svårt att ge en offentlig förklaring när det handlar om något mycket personligt. Men jag gör ett försök.

För ett tag sedan började en inre process hos mig som ledde till att jag började se gamla klasskamrater och kollegor från ett annat perspektiv. Efter att jag själv varit mitt i denna konstnärsbubbla och sett allting inifrån, började jag se saker utifrån. Jag började förstå saker jag inte tidigare sett och tänkt på. Jag lärde känna människor som vuxit upp utan kulturellt och ekonomiskt kapital över huvud taget. Det blev lite av en ögonöppnare för mig. Vad är bra konst enligt vem? Vem bestämmer i konstvärlden? Varför behöver jag konst i mitt liv men inte du? Vad är de bakomliggande orsakerna? Vem har råd att skaffa konstutbildning i en så osäker värld? Kan konst vara elitistisk?

Sexismen inom konstvärlden blev även rätt påtaglig för mig. Orkar inte ens gå in på detta. Bara det att en av mina (manliga) favoritlärare drämde till med "Varför ska kvinnliga fotografer alltid fota med sina känslor?" (för att vi lärt oss att kommunicera med känslor unlike många konstnärsmän pga könsstereotypisk uppfostran, you minimalizing jerk).

Jag kan också bli fruktansvärt irriterad på vilken typ av konst som får plats i offentligheten och som anses "bra". Det handlar så mycket om trender och kontakter. Sedan har jag ju även min personliga smak som jag själv också from time to time ifrågasätter efter att jag för ett år sedan började se vilken liten klubb för inbördes beundran jag befann mig i. För det är ju precis det som dom som får plats också befinner sig i, fast med en standard med andra parametrar.

Olika typer av design känns för tillfället som en bekväm tillflyktsort. Såklart finns där också ovan nämnda problem, men det känns mera relevant och nyttigt för mig att fundera på målgrupper, funktion, material och form än på om mitt koncept är tillräckligt konceptuellt och går i linje med min konstnärliga identitet. Jag hade helt enkelt rätt höga krav på mig själv som konstnär. Allting skulle passa ihop, mina koncept skulle vara perfekt komplexa, aldrig för banala och allting måste vara fläckfritt, jämt jämt jämt, annars kunde man lika gärna låta bli. Att skapa konst var inte roligt längre och i slutändan visste jag inte längre vem jag ens skapade konst för. Det betyder såklart inte att jag inte har höga krav på mig som designer, men det känns lättare på något sätt?

Kanske konsten åter gör entré i mitt liv efter ett par år. Antagligen kommer gnistan någon gång tillbaka. Min process är långt ifrån klar. Jag behöver tid till att bearbeta och hitta förhållningssätt till tidigare nämnda tankar. Just nu ger jag formgivningen mera plats.

04.10.2018 kl. 17:35

Utsikt med dimension

 

Vädret här är så bipolärt. Vaknar upp till sol och när man går ut är det spöregn. Tur att utsikten från vårt vardagsfönster alltid är fin, oavsett väder. Det är mysigt med dimension när man tittar ut, jag har aldrig tidigare bott så nära ett gatuhörn.

Igår hade jag ett möte med en tjej vars magisterprojekt jag handleder. Jag har ju handlett praktikanter tidigare men det känns djupare att handleda ett magisterprojekt. Det handlar  liksom mer om att lära känna en person, hens uttryck och att pusha personen i rätt riktning. Mötet fick mig nästan att tveka på beslutet jag tog angående att pausa min lärarutbildning. Jag har alltid funnit mening i att handleda/guida/lära personer. Å andra sidan känner jag starkt att jag behöver fokusera på grafisk design och visuell kommunikation i år så att det så småningom kan börja bli en huvudsyssla. Just nu behöver jag ett fokus, inte två. Under mitt möte med magisterstudenten råkade jag dessutom träffa en från min lärarutbilningsklass, hon sa att det var kaos och alldeles för mycket kurser. Så kanske det var lika så bra.

 

03.10.2018 kl. 11:08

Vecka 40 + önskeinlägg

 

 

Så var det vecka 40.

Det finns alltid kvar doftspår av örnträd och björnbär i hallen, precis vid ytterdörren, när han gått. De hänger kvar där hela dagen tills han kommer hem för då doftar det så överallt. Följande morgon doftar det i hallen igen.

Jag har vant mig vid den kalla inomhustemperaturen. Tänker mig att vi kanske inte behöver sätta på värmen riktigt ännu. Vädret under veckan ska tydligen nå 20 grader vissa dagar även om nätterna är kyliga.

Idag står illustrationsjobb, organisering av min arbetshörna och evenemang i Iittala-affären i kalendern. Och så ska jag beställa kluriga badrumslampor. Just nu kissar vi nämligen i mörker.

Förresten - trots att ni inte är så himla många som läser längre så är jag himla nyfiken på vad ni skulle vilja läsa om eller se här. Det kan vara något visuellt, det kan vara något privat eller också något riktigt allmänt om det råkar ha väckt er nyfikenhet. Och ifall det är pinigt att kommentera under eget namn så tar jag inte illa upp alls av anonyma kommentarer! Så ifall ni har något ni skulle vilja veta mera om, bring it on. Och läser ni inlägget först en vecka efter att det publicerats går det också att kommentera, jag läser alltid kommentarerna.

 

01.10.2018 kl. 10:15

Effortless energy

 

Lilja nummer två har slagit ut i vasen på köksbordet. Det doftar nu dubbelt så mycket lilja i vårt vardagsrum.

Onsdagen var ingen bra dag och jag somnade med en stor klump i magen som jag också vaknade upp med. Igår morse ringde en kompis mig helt oväntat och det kunde inte ha kommit mer lägligt. Det var ett av de mest värdefulla samtalen jag haft på länge. Vissa vänner är värda mer än guld. Det är med så himla få personer man har den där nästintill telepatiska förmågan, när man säger exakt det som den andra behöver höra och båda parterna tar vara på råden man får av varandra och ser saker ur ett större perspektiv än bara sitt eget. Hon är en sådan vän. Vi har en relation där vi utan att ens behöva försöka, automatiskt ger energi till varandra bara av att prata. Vi har samma värden, samma humor, samma arbetsmoral och stressiga livsstil som också drar ner oss i skiten ibland. Vi bestämde att ta tag i våra patetiska liv och spara ihop till en längre resa tillsammans. Vi förtjänar att chilla.

Efter att vi pratade mådde jag så himla mycket bättre. Det är knäppt ibland hur det kan svänga så snabbt?

Fredagen är här och nu är det dags att beta av veckans sista arbete och sedan tar jag helg.

 

 

 

 

28.09.2018 kl. 12:46

Överdådigt blomster och Aalto-vaser

 

Som jag nämnde igår köpte jag blommor till min kille för att överraska honom. När han kom hem hade han också med sig en stor bukett så plötsligt stod vi där med två  buketter. Men! Detta blev dock det ypperliga tillfället jag väntat på - att använda och kombinera vaserna i vårt nya hem.

Sedan jag började jobba med inredning har jag ju även jobbat med styling en hel del. En av höjdpunkterna var typ morsdag och liknande då vi beställt in tjugo buketter som vi stylade i olika vaser i affärens alla vråar. Som jag har suktat efter att ha en pompös blomsterhörna i mitt eget hem.

Jag köper sällan själv snittblommor men min kille har överöst mig med blomster under vårt förhållande så det kändes rätt naturligt att inhandla några vaser under vårt personalrabattevenemang i våras.

 

 

Innan jag började jobba med Iittalavaror hade jag aldrig någonsin tänkt att jag skulle äga en Aalto-vas själv. För mig symboliserade Aalto-vasen trötta tulpaner från K-market hemma hos farmor. Hade till och med fått en 95mm-version av farmors väninna i dopgåva som stod och dammade i ett skåp tills nu. När jag genom mina kollegor lärde mig se med nya ögon på Aalto-vaserna blev jag såld. Aalto-vasen är typ världens bästa vas att kombinera med olika färger och former och buketter får ett fantastiskt fall i den klassiska 160mm-modellen.

Nu blev det här ju kanske inte den mest optimala blomkombinationen då jag slog samman två lite random buketter men jag tycker faktiskt det är rätt charmigt när det får se spontant och lite överdådigt ut (typ såhär, såhär eller såhär).

Så ja. Vasen jag fick i dopgåva står nu tillsammans med mina två Aalto-vaser och en Aalto-skål jag fått på köpet en gång. Kanske dags att byta ut min bloggbeskrivning i sidospalten nu.

26.09.2018 kl. 16:13

Svenskans förfall

 

Och så var det tisdag.

Det var fyra grader när jag vaknade i morse. Fyra. Enligt min väderapp är det varmare på sommarstugan ute på Hitis hav än här. Vad hände?

Inomhustemperaturen här var 18,5 grader vilket inte heller är tillräckligt för att sätta på värmen. Då får man få upp värmen på annat vis. Jag beslöt mig för att gå ut och springa för första gången sedan jag blev frisk. Innan mononukleosen sprang jag 5-10 km per gång, men det tänker jag inte tvinga mig själv att göra nu. 2,5 km var tillräckligt. På vägen hem köpte jag en bukett blommor för att överraska min kille när han kommer hem från reklambyrån ikväll. Vi brukar fira varandra med små gester den 25 varje månad.

Det känns rätt bra att skriva mer aktivt här igen. Under dessa sex år utomlands har min svenska långsamt börjat förfalla eftersom jag typ aldrig talar eller skriver på språket längre (förutom under julen och sommaren). Det problemet ville jag ta tag i i höst. Det började bli pinsamt med alla skriv- och syftningsfel samt de uttryck och metaforer som jag direktöversätter från engelska och nederländska i huvudet. Bloggen är min svenskspråkiga frizon. Ställer inte heller lika höga krav på den som tidigare.

Den nyaste intervjun ligger förresten uppe på Ratatas framsida! Det är ingen mindre än Hanna Nordenswan som berättar om sitt dokumentärfilmande och sina studier i NYC.

Klicka på länken för att komma till intervjun!

Brustna hjärtan och mörka klipprumsnätter

 

 

25.09.2018 kl. 10:55

Mensvärksmåndag

 

Sov extremt dåligt inatt. Tror morgonens påsar under ögonen vägde minst ett kilo per öga. Hade även halva ansiktsmasken kvar i fejset när jag genom regnet travade iväg till Kolonel Koffie som jag hade tänkt att skulle bli dagens arbetsplats. Efter att ha fixat lite med bokomslag och skrivit en intervju som jag ser fram emot att publicera så fort den blivit okejad fick jag en sån mördande mensvärk. Ville dessutom inte riskera att blöda ner mina byxor från Acne Studios som jag av någon anledning valt att bära just idag så jag fick gå hem igen. Hem och byta trosor, byta byxor, ta smärtstillande, tvätta fejset och dricka en hel kanna menstruationste som min kusins fästmö blandat ihop till mig. Nu känns det som tur lite bättre.

Imorgon kommer Julia hit och hjälper mig att sätta ihop vår garderob! Halleluja. Äntligen får vi in våra kläder någonstans!

Nu tänker jag fortsätta med illustrationer som jag gör till en bok. Det är så himla lugnande att göra dessa illustrationer, men det är ett stort arbete. Runt 36 illustrationer blir det sammanlagt. Samtliga ska tecknas med ritkol. Tror det blir en välbehövlig paus från ritkol när boken är klar, höhö.

 

Här kan ni få ett smakprov:

 

 

Back to work!

 

24.09.2018 kl. 16:47

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången