Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag

Publicerad 26.01.2016 kl. 13:04

 

Jag är 12 år gammal och ligger bredvid min bästis en ljus sommarkväll i den gamla dubbelsängen i gästhuset på släktens sommarö. Vi pratar om framtiden, min bästis och jag. I framtiden drömmer hon om att bli smal. Senast hon var i klädbutiken klagade hennes mamma på att magfettet dallrade över byxkanten. Själv drömmer jag om att få runda, fasta bröst. När jag är 18 tänker jag operera mina bröst, säger jag och stirrar intensivt upp i taket.

När jag är 12 har jag redan hatat mina bröst i två år.

I två år har mina bröst över huvud taget existerat.

När jag var tio började de växa. Istället för att växa utåt började de växa neråt. Långsamt kröp de neråt medan vårtgården växte sig allt större. När jag var 12 skulle alla i sjätte klass gå på en hälsokontroll där man skulle vara helt naken inför hälsosystern. Innan hälsokontrollen satt jag i väntrummet och skakade av nervositet. Sedan de började växa hade jag undvikit att visa mig naken, även i skolans omklädningsrum. Inne hos hälsosystern hände inget märkvärdigt. Hon tittade knappt på mina bröst och konstaterade att jag hade växt normalt. Med en stor klump i halsen frågade jag försiktigt om mina bröst var normala, om det var meningen att de skulle växa neråt och vara platta istället för runda. Hon svarade att det inte är något att oroa sig över, att det är genetiskt hur de ser ut och att de såg friska ut.

Friska, tänkte jag. Inte runda. Mina bröst kommer aldrig att bli runda.

Fyra år senare är jag 14 och ligger i en säng bredvid killen jag är ihop med, fast den här gången är vi inte på sommarön, utan i mitt flickrum i staden. Jag och min kille vill ha varandra. Vi vill ha varandra så mycket att vi nästan rivs sönder inuti, men ännu har vi inte gjort det. Upprepade gånger har han hört mig säga att mina bröst ser missbildade ut. Han säger att det inte spelar någon roll, att jag är vacker ändå. Första gången jag visar mina bröst för honom gråter jag. Jag gråter för alla de år jag hatat, gömt, velat förändra, lyfta, operera.

Gråter för alla de år jag har velat rätta till.

För vad fanns det att rätta till?

Låt mig berätta vad det finns att rätta till.

Det finns ett utseendefixerat samhälle var bara runda eller nätta bröst får plats på bilder, i filmer, serier, konst - ja, precis överallt. Det finns tidningar som Frida och Solo som jag och min bästis lusläste för att lära oss om vad killar gillade och om hur tjejer borde vara. Det finns porr som endast visade runda, fylliga eller små, fasta tuttar. Det finns ett samhälle där kvinnliga bröst utan undantag sexualiseras och därmed är en extremt viktig del i hur en flicka eller kvinna uppfattar sig själv, sin sexualitet och sitt självförtroende.

Det är vad som borde ha rättats till.

 

 **

 

Jag är tjugofyra och återigen förälskad.

Hur ser dina bröst ut, frågar han.

De ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag.

 

 

Kommentarer (35)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?
Word!
Katja26.01.16 kl. 16:26
Tack! Finfin bloggadress du har!
29.01.16 23:08
Ett jävla bra inlägg! :)
malin26.01.16 kl. 16:33
du, tack så jävla mycket ;)
29.01.16 23:34
Härlig text! Jag hade en annorlunda situation men samma känsla av att något var fel. Mina bröst... de liksom fanns inte. Det tog rysligt länge innan jag fick något slags antydan av dem och de fem första åren av mitt tjugonde decennium har jag prompt pressat på mig gigantiska push ups för att uppleva att jag ser normal ut. Jag drömde om plastikkirurgi också. En modest version men ändå. För att se åtråvärd ut. Jag vet egentligen inte vad som hände, men idag är jag så sjukt glad över att de är just som de är och blir tvärtemot obekväm när jag sätter på min gamla push up. Det är svårt att förstå att jag någonsin ville att brösten skulle vara något annat än det här. Hurra för alla slags bröst!
Satu26.01.16 kl. 16:51
Indeed, hurra för alla bröst! Hade själv push-up i högstadiet och förstår inte riktigt vem jag försökte lura nu i efterhand. Inför vem ville jag se åtråvärd ut? Varför mäter vi oss själva i någon slags åtråvärdhet över huvud taget? Okej, jag måste erkänna att jag fortfarande har en viss bild av hur jag ser ut när jag är "snygg" men det är en betydligt mer realistisk bild än den jag hade som yngre. Trots att jag har en del åldersångest är det skönt att bli äldre eftersom jag accepterar hur jag ser ut mer och mer för varje år.
29.01.16 23:38
Jättebra skrivet! Det är inte våra kroppar som ska rättas till utan människors attityder.
Hoppas många unga tjejer skulle läsa det här. Själv är jag 53 år, mina bröst ser inte ut som de gjorde då jag var 18 och helt nöjd med dem, men nog är jag nöjd i dag också. De är som de är och jag vill bli älskad som jag är.
Kram till dig!
Carita Liljendahl26.01.16 kl. 17:14
Jag skulle älska att jobba med att skriva texter för unga tjejer. När jag skrev denna text föreställde jag mig att mitt 12-åriga jag läste. Och bröst är bröst, det borde vara som vilken annan kroppsdel som helst, inte sant? kram!
29.01.16 23:43
så jävla grym text
lovisa26.01.16 kl. 17:23
tack!!!
29.01.16 23:48
Najs, bra skrivet Nano!
Anna26.01.16 kl. 17:30
Tack Anna! Uppskattar det massor.
29.01.16 23:48
Bra text! Jag minns hur tidningen OKEJ (tidigt 90-tal?) visade bilder på ett Pamela Anderson-utvik, där Pamela stod naken på knä i vattenbrynet, medan hon höll armarna upp och runt sitt hår. Jag försökte förgäves posera likadant framför spegeln och testade hur mycket jag behövde lyfta i huden över bröstbenet, för att brösten skulle få samma silhuett som hennes. Idag ser mina bröst helt fabulous ut, för att jag bestämt att de är det och för att de givit mina barn mat. Den jävel som försöker säga nåt annat är inte värdig att vara i mitt liv. För mig blev det en stor skillnad i att se mina bröst som en del av mig och inte som något som representerade mig. Men det tog många år av OKEJ- och Slitz-hype att komma dit.
Stina26.01.16 kl. 17:35
Men åh, det där har jag också sysselsatt mig med som yngre, att stå framför en spegel och förvridit min kropp i en stilla önskan om att få samma silhuett som någon fyllig modell. Du låter grym! Helt rätt attityd. Heja!! kram!
29.01.16 23:50
Superbra inlägg baserat på en tråkig historia, som säkert känns igen hos många.
Och gällande "bröstförstoringsdebatten" och argumentet om att man vill att brösten ska se ut före man fick barn, det köper jag inte. Kroppen förändras med tiden, oberoende barn eller ej. Skulle ju få operera hela mej, uppifrån och ner och otaligt många gånger under min livsstid, för att se ut som jag gjorde förr.
nadia26.01.16 kl. 18:29
Tack! Ja, det håller inte riktigt hela vägen det där med att vilja se ut som man "alltid gjort", kroppen förändras ju ständigt. Vet inte hur mina tuttar ser ut efter att jag ammat, men min mother-in-law förminskade dom efter en massa nackbesvär och huvudvärk. Har själv dålig nacke eftersom jag spelat violin i tio år och det är väl den enda riktigt giltiga orsaken jag skulle kunna ha för att opereras i framtiden. Hoppas att det inte blir nödvändigt!
29.01.16 23:55
Sjukt bra text! För mig tog det tills jag var kanske 18 innan jag ens kunde acceptera att jag faktiskt hade bröst. Brukade vara avundsjuk på de andra flickorna i skolan som hade runda och fylliga, de som av en händelse också råkade vara de flickor pojkarna slog vad om vem som fick dem först i säng, medan mina egna var alldeles för små i förhållande till min breda röv. Men nu jävlar, nu älskar jag alla bröst, också mina egna! Jag hoppas vi som lärt oss se de idiotiska skönhetsidealen som de begränsningar de faktiskt är, kan lära kommande tonårsgenerationer att deras bröst (och kroppar och själar och allt) också är jävligt fina. Hurra alltså, superbra text!
Fanny26.01.16 kl. 19:27
Tack Fanny :) Du är grym! Alla bröst är mysiga. Synd att man inte fattade det när man behövde den insikten som mest.
29.01.16 23:56
Jag fick bröst jättetidigt. Har inte så värst mycket negativa minnen gällande dem från lågstadietiden, men visst minns jag att pojkarna pekade och tafsade. (Satans äckel. Tycker vissa småpojkar borde låsas in, jag hatar dem verkligen. Skiter i om det är logiskt eller ej.) Jag har ofta fått höra av kompisar att mina bröst är fina, och det är en av få saker jag fått komplimanger för av killar också. Men vad ingendera fattar är ju att de hänger som fan, och allt mer och mer längs med åren :D:D och ju äldre jag blir, desto mer skiter jag i det. Den som är intim med mig får acceptera dem som de är. Tycker inte själv de är så värst fina, men 1. who cares, i längden? och 2. det finns ju bh:n att använda som de ser bra ut i, när det behövs. Bröstoperationer är bland det sjukaste som finns, ber om ursäkt om någon tar illa upp, men det är min åsikt. Kan mycket bra förstå att folk gör dem, med tanke på hur samhället ser ut. Tycker synd om folk som sätter massvis med tid på sitt utseende (och nej, jag är inte själv nån "naturligt snygg" som just woke up like this). Ja, det finns ju liksom så sjukt mycket mer här i livet... men, det är min smått arroganta åsikt.
Läsaren26.01.16 kl. 19:48
Det är helt sjukt att dessa småpojkar på något vänster lyckats lära sig att det är socialt acceptabelt att tafsa, där snackar vi misslyckande av rang. Jag ser behån som ett praktiskt plagg då mina bröst är rätt känsliga och jag inte kan gå utan behå utan att det blir obekvämt och "flängigt", behån håller dem liksom på plats. Jag kan också tycka att bröstoperation är en på sätt och vis sjuk handling när jag tänker vilken påfrestning det är för kroppen och hur mycket pengar man lägger ner på det (jag använder liksom matolja som tvål och återfuktning för att jag är så snål) men förstår ändå att folk tar steget till operation.
30.01.16 00:01
Innan jag började läsa det här som någon rekommenderat varmt på fb, såg jag vad du skrivit under illustrationen du knyckt. Illustrationen som säkert har enorm betydelse för hur många nya gäster du får till bloggen. Du går själv på konstskola. Du vet hur tecknare får jobba för att hitta sitt uttryck. Tycker du att de inte ska få besluta över var deras bilder publiceras? Om du inte hittar upphovspersonen: LÅT BLI ATT PUBLICERA. Jag blev så sur att jag inte orkade läsa texten.
Soffi26.01.16 kl. 20:35
Hej! Jag har gjort mitt bästa för att hitta illustratören och tycker bilden är awesome. Fann t.ex. inte via Google image search. Utgick helt ifrån hur jag själv skulle vilja bli behandlad som konstnär och upphovsmakare på nätet, d.v.s. ifall någon använder min bild och ej vet mitt namn, men skriver t.ex. "ifall nån vet namnet på illustratören, berätta!" skulle det kännas okej för mig och då kan jag ändå ange mig själv som upphovsmakare. Sen hoppas jag ju att det är på grund av min text som folk hittar hit och inte bilden. Har som sagt utgått ifrån hur jag själv som konstnär skulle vilja bli behandlad på nätet. Tog bort bilden och mejlade tecknaren som en annan läsare lyckades klura fram från tumblr :) Ha en bra dag i alla fall och ledsen att du blev sur!
26.01.16 21:31
SÅ BRA!
Lina26.01.16 kl. 20:43
TACK!
30.01.16 00:02
Superbra inlägg, Nanó!
ett ritstift i din rumpa26.01.16 kl. 20:52
tack massor, mikaela!
30.01.16 00:02
Artisten går tydligen under namnet elliebeanz och här är ett exempel på hennes verk :) http://www.redbubble.com/people/elliebeanz/works/17467062-all-boobs-are-good-boobs?c=448554-illutrations
Anna26.01.16 kl. 21:02
Åh, underbart! Ska genast credda henne! Har även mejlat henne för att dubbelkolla.
26.01.16 21:23
Upp till bevis om de nu är så fantastiska.
Farbror Ernst26.01.16 kl. 22:08
Farbror Ernst, ingen bryr sig i din åsikt om nåns bröst hur som helst :D go home!
Läsaren26.01.16 kl. 22:23
<3
30.01.16 00:02
Bra inlägg Nanó! Jag började nästan skriva på ett eget inlägg, men äh. Du och så många andra ha redan skrivit så mycket bra. Jag är sällan den som är snabb på bollen i debatt. Jag tycker om att fundera lite, tugga på tankarna och orden och vara klar ungefär då när dammet just lägger sig i debattem. Men ikväll jag tror jag redan vet vad jag tycker och vad jag ser. Ja ser nämligen att det verkar finns två läger. (och förstås en massa gråzoner där emellan, men _huuvudsakligen_ två läger)
1. De som menar att man inte ska lägga sig andras beslut och sluta shejma andra kvinnor.
2. De som menar att man ska ifrågasätta varför man mår bättre av ett par snygga bröst.

Båda läger håller med varandra i att kvinnor ska själv få bestämma vad dom gör med sin kropp utan och att en bröstoperation _kan_ få en person att känna sig lyckligare.

Jag sällar ju mig till den senare gruppen som vill ifrågasätta, titta närmare på "osynliga" strukturer, men inte ifrågasätta kvinnors beslut, utan vår gemensamma världs- och kroppsbild som även jag delar med både dem som opererar sig och inte opererar sig.

Och fyfan för dig Farbror Ernst. Inte okej.
Bohemian Maggie26.01.16 kl. 22:29
Jag brukar också vanligtvis vilja fundera en stund men inspirationen kom väldigt snabbt denna gång. Jag är också definitivt den som ifrågasätter men tycker samtidigt att man inte ska skuldbelägga kvinnor som valt att operera sig, det känns lite som dubbelbestraffning. På sätt och vis är det synd att det finns "två läger" när det finns viktiga poänger på båda håll!
30.01.16 00:05
Superbra skrivet! Jag har länge haft jobbigt med mina bröst då det alltid varit mindre än de flesta andra, det beror till största del på att jag är smal och det är också något jag fått jobba väldigt mycket med även fast folk säger "åh vad skönt det måste vara att inte behöva tänka på vad man äter osv. " . Men sen träffade jag en äldre tjej som jag idag ser upp till väldigt mycket och hon är också smal och har små bröst vilket har gjort att jag känner mig mycket bättre! Kämpa på alla därute, ni är alla snygga som ni är!!
Jessica27.01.16 kl. 00:07
kram till dig med Jessica!
30.01.16 00:05
Tack för bra inlägg! Jag blev bekväm med mina bröst först då vi började ha bastukvällar o simma näck med mina vänner. Vet inte om jag först då förstod att vi alla ju e olika eller om det var de att ingen sa nåt om att mina bröst såg "konstiga" ut. Idag har jag inga problem med mina bröst, tycker dom e perfekta.
Eva27.01.16 kl. 02:18
Bastukvällar har också gjort mig mer bekväm, eller i alla fall omedveten om hur de ser ut! Förr brukade jag tänka alldeles för mycket på hållningen men nu är det strunt samma liksom. Bra attityd du har, kram!
30.01.16 00:06
Mina bröst ser helt fantastiska ut, De är lite tunga nu när jag är 55 & svalan på det vänstra har fått lite långa vingar sen jag tatuerade den när jag var 18. Men det är mina bröst. Jag är vacker.
Carina27.01.16 kl. 03:49
bästa attityden! heja!
30.01.16 00:06
Hej, jag kan inte beskriva hur glad jag är över denna text. Jag har läst många texter och folk som har komplex över sina bröst för att dom är för små osv. Jag förstår självklar att dom har det jobbigt men jag känner precis som du att mina bröst nästan är missbildade. eller inte mina bröst, snarare bröstvårtan. Jag trivs endast i mina bröst när de bröstvårtan är hård. Jag mår verkligen sjukt sjukt dåligt över dethär och vågar inte berätta för någon. Din text har hjälp mig en liten bit på traven till att jag ska vara minsta lilla bekväm i mina bröst. tack
Sofia27.01.16 kl. 08:46
Tack så jättemycket och varsågod! Jag har faktiskt haft exakt samma, har ogillat när bröstvårtan varit mjuk för då är det ännu mer hängigt liksom. Brukade tänka att det var bra när det var kallt inomhus när man var naken för då var brösten lite fastare (sjukt att man tänkt så, men men). Nu tänker jag knappt på det längre. Det är ju inte boobsen folk i min omgivning kollar på ifall jag är naken inför dem, de brukar oftast se in i mina ögon ju. Och bröst är bröst, inte desto konstigare än en armbåge eller ett nyckelben när man tänker efter. Kämpa på! kram!
30.01.16 00:10
Tack Nanó för ett jättefint inlägg. Jag kommenterar aldrig på bloggar men det här gick rakt in i hjärtat! Mina bröst låter som dina och jag har haft svårt att tycka om dem. Jag tycker inte att de passar min kroppsform och att de är fula och missformade. Men jag tänker samtidigt, att de är mina och att jag hellre vill lära mig att tycka om mig själv så som jag är än att ändra mig för någon annans skull. För jag vet att det som egentligen oroar mig är hur andra ser på mina bröst. Jag hoppas att jag kan ha samma fantastiska attityd som dig en dag :) Ha en bra dag!
Tjej 22 år27.01.16 kl. 15:16
Åh tack så jättemycket! Fattar vad du menar. Du sätter huvudet på spiken där, det är ju just för andra som man oroar sig, aldrig för sig själv! Är säker på att du kommer att få en ännu starkare attityd snart. Detsamma gullis!
30.01.16 00:11
Tack för att du delade med dig och skrev ett fantastiskt inlägg. Vi är helt klart många som kan relatera. Tänk att vi blivit så vana vid opererade bröst att det är de som är normen för hur bröst ska se ut.
Karin27.01.16 kl. 15:51
TACK :)
30.01.16 00:11
Jättebra text! Har haft fruktansvärd ångest för mina bröst. Fick bröst väldigt tidigt 9-10 år åldern och de har alltid varit väldigt hängiga. Så att byta om vid gympan eller badet var en ren mardröm då alla andra tjejer i klassen hade toppiga och snyggar bröst. En kommenterade och undrade varför mina bröst såg ut som en mormors. Tyckte det var hemskt, så jag duschade knappt efter gympan, eller jag sprang ner till omklädningsrummet och snabbt in i duschen och sedan ut. Hade sådan ångest inför att visa mig inför någon så när jag och min kille myste och kelade och han sträckte sig för att ta av min bh trodde jag att det var början på slutet. Han har bara berömt mina bröst, men själv önskar jag att de ville vara lite mindre och mindre hängiga och att jag faktiskt hade bröstvårtor, vilket jag inte har om de inte är hårda. Tack för ett jättebra inlägg :)
Elin27.01.16 kl. 19:12
Ja men exakt, känner så igen mig i din historia. Fast som tur har ingen som sett mig naken ifrågasatt mina bröst, kanske för att jag aldrig visade mig helt naken inför klasskompisarna. Barn kan säga så himla dumma saker ibland. Himla sorgligt att det påverkade dig, men jag förstår exakt. kram!
30.01.16 00:13
Den här texten fläckade ner min tröja med mascaratårar.
Jag har, så länge jag kan minnas, haft grova komplex över mina bröst. Först var de för små, för långt isär. Nu har de fel form och vårtgårdarna är för stora. Jag vägrade visa mig naken för någon i många, många år. Mina bästa vänner i högstadiet kunde liksom vara nakna med varandra, men jag kunde inte vara med, på grund av den otroliga skammen jag kände över min nakna kropp.
Förra året visade jag mig naken framför en annan människa för första gången sedan jag var liten. En person som jag litade på.
Det var så otroligt befriande. Min stora skam, ute i liften, och det spelade liksom ingen roll? Hon brydde sig ju inte! Det var en helt unik lättnad som följde.
En dag så var hon arg på mig, min allra bästa vän. Vi var med några andra kompisar, och jag var väl irriterande, och hon slängde det ur sig.
Att jag har fula bröst.
Att om vårtgårdarna vore lite lite större så hade hon fått lov att ringa efter sjukvård.

Det tog någon sekund. Att förstå. Vad hon nyss sagt, framför alla våra vänner.
Jag tror inte att jag någonsin kommer komma över det här. Jag ser inte en framtid där jag vågar duscha på gymmet. Eller ha sex utan BH.
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna ge någon min tillit på det sättet igen. Jag vet att jag aldrig kommer lita på henne mer.

Tack. Tack för att du skrev det här inlägget. Tack för att jag, för första gången på många år, inte behöver känna mig ensam.
k27.01.16 kl. 21:16
Herregud, kära nån, hur KAN man säga en sådan sak ens till sin värsta fiende? Hoppas du dumpade den "vännen" snabbt. Så där säger man fan inte, blir riktigt arg nu. Vilken fruktansvärd människa! Jag lovar dig att du kommer hitta kompisar som inte kommer yttra ett kritiskt ord om din kropp bara du letar lite till, kompisar du kan lita på. Mina bästa vänner träffade jag först efter att jag fyllt tjugo. Och du är inte ensam, det är flera som kan relatera till dessa enorma bröstkomplex och att inte våga visa sig utan BH, jag har också varit där. Det tar ett tag att komma över, men jag vet att du också kan nå dit om du vill. Du är värd det. KRAM på dig.
30.01.16 00:18
Fin och kraftig text, Nanó! Jag har själv alltid haft mindre bröst och varit okej med dem då jag som yngre ändå aldrig klädde mig så att de framhävdes. (De har aldrig heller varit i vägen när jag tränar eller varit tunga att bära). Jag ville aldrig framhäva dem för blickarna gjorde mig obekväm. Förra våren var jag på en dejt där snubben kommenterade mina bröst på slutet: att de verkade vara små men att han nog skymtade något under blusen i varje fall. Inte så smidigt av honom, för det var sista gången han såg mig och skymten av mina bröst. Det bästa med brösten är ju att de är så mjuka och att det känns bra när en person, som man tycker om, rör dem. Inte sant?
Riina27.01.16 kl. 22:11
Herregud, vilken snubbe. BRA att han inte såg dig nåt mer, vilken jubelidiot. kram.
30.01.16 00:19
Det är tråkigt att du mådde som du gjorde, du borde ha haft någon att prata med och du kanske skulle känna helt annorlunda idag. Problemet är att när man spenderar en massa onödiga pengar på att operera sig för att bli som "alla andra" (vi ser ju alla olika ut och inget varar för evigt), genom att anpassa sig och foga sig efter media så ger man fel signaler till andra unga tjejer. Man säger att det är okej att spendera pengar på att förändra din kropp permanent, att det är normalt och att det är fult att se ut som den man föddes. Man påverkar samhället. Det bästa är om alla hade styrkan att stå emot, att kvinnor tillsammans stod upp mot medias sjuka ideal. Kanske jag inte förstår för att jag alltid har haft bröst (som dessutom är i vägen och ger mig ryggont), men jag har alltid avskytt min näsa och står inte gärna framför kameran pga den. Men om jag opererar den har jag misslyckats och om 10 år kanske jag inte alls bryr mig om hur den ser ut.
Mikaela27.01.16 kl. 22:19
Det är säkert bara du själv som tänker på din näsa, liksom jag endast själv tänker på mina bröst. Tillsammans är vi starka! Screw skönhetsnormer.
30.01.16 00:21
Om jag av någon anledning skulle fråga någon hur hennes bröst såg ut, skulle jag göra det för att få se dem, och avgöra själv. Mitt tycke om utseendet utesluter inte hennes tycke om det och ingen borde tvingas att tycka så heller. Nu skulle jag dock aldrig fråga, och har aldrig gjort det, utan istället vänta/väntat tills jag fick se dem. I slutändan är det så att du får tycka om eller ogilla dina egna bröst (ja, klart som fan man får ogilla estetik på sig själv, smak väljer man inte!). Det är heller inte en jäkel som äger någon rätt att bestämma om jag får ha en smak på utseendet av andras bröst heller - för en smak har jag - oundvikligen och oavsett om det finns eller inte finns normer i samhället.

En smak har vi alla, och kommer för all evig tid ha, om allt. Vare sig smaken tillåter en eller flera saker att gillas på samma gång eller inte.
Bow27.01.16 kl. 22:58
Visst, smaken är delad som baken. Jag tänker inte tvinga någon att gilla mina bröst men tror att det i stor utsträckning är den bildvärld vi omger oss av som formar vår smak, tror inte du?
30.01.16 00:24
WORD!
Frida28.01.16 kl. 03:49
Alltså! Tack.
30.01.16 00:24
Jättebra text. Det är ju så knepigt detta, som "Bohemian Maggie" nämner i kommentaren ovan, med de två lägrena; å ena sidan se som anser att individen ska äga rätten att göra som hen vill och om en bröstoperation är det som får hen att må bättre så är det en given lösning... å andra sidan de som problematiserar de "stereotypa" brösten som gör vår underbara mångfald till "rätt" och "fel". Det är förstås inte fel på att smak och att tycka - men var kommer vår smak ifrån? Ska vi verkligen följa vår smak om den kommer ifrån en så obehaglig källa? ...men samtidigt kan vi inte bara trolla bort vår "smak" och våra stereotyper, bara för att vi ser dem... och om nu dessa "ingrepp" (varken det gäller bröst, könsorgan eller något annat) faktiskt kan få en person som mår jättedåligt att må bra (för sådana historier har jag trots allt hört) - ska jag anse mig ha rätt att säga att det är absolut fel? Ska vi vara pragmatiker eller idealister? Jag vet verkligen inte. Världen är bra knepig.
Johannes28.01.16 kl. 21:56
Ja, visst är den knepig? Och tack.
30.01.16 00:22
verkligen så jävla bra skrivet, behövs inte sägas mer.
:)28.01.16 kl. 22:07
TACK <3
30.01.16 00:22
Så rätt. Du är grym, Nanó. Åh, vad detta behöver höras. Hoppas fler tjejer börjar tänka som du - alla bröst är underbara!
Peter29.01.16 kl. 12:17
Tack bästa Peter! Blir så glad.
30.01.16 00:21
Såå grymt bra skrivet! Jag är mamma till en 2 årig dotter och har redan två bekanta som fyllt brösten efter amning för att få dem att se ut "som före amningen". men ingenting är ju lika som före man fick barn, så varför skulle brösten vara det. Är så trött på detta egocentriska smhälle där det är okej för en mamma till tre flickor att öppet tala om att hon tänker ta silikonbröst! Hur skall vi någonsin kunna ge våra döttrar ett bra självförtroende när det gäller deras kropp, när vi själva står där med silikon tuttar och fyllda läpper! Det är väl lika bra att börja samla till plastikoperationer åt sina flickor istället för körkort nu genast! Blir såå besviken på det här samhället! Hälsningar av en som blev kallad "plankan" flera år i högstadiet (är nog e planka ännu också =) )
Mamman01.02.16 kl. 12:04
TACK! Ja, what's up med denna obsession angående att se ut som "innan man fött barn och ammat"? Blir så ledsen på att samhället vill att kvinnor ska vara evigt unga och orörda. Förstår din tanke angående att det är dumt att prata om skönhetsoperationer inför sina barn, men tycker det är en svår fråga då det redan sätts så mycket krav och press från samhället på vad en bra mamma är! Papporna slipper liksom undan med så många fler misstag! Om du fattar vad jag menar :) High five for plankor by the way!
01.02.16 22:11
Till k
Jag blir så innerligt ledsen, uppgiven och rent ut sagt förbannad av att läsa vad du skriver. Inga bröst är fula, INGA!!! Nu har jag ju inte sett dina, men jag är helt övertygad om att jag skulle tycka att de är vackra! När jag var yngre drömde jag om större vårtgårdar. Mina är så yttepyttesmå att jag länge trodde att jag aldrig skulle kunna amma. Men det gick! För vet du vad, våra bröst är fantastiska!! Jag hoppas och önskar att du någon dag blir bekväm med dina bröst och vågar älska utan BH och duscha på gymmet. Kram!
You go girl!01.02.16 kl. 15:18
Hej, jag är bara 11år jag har blivit retad och mobbad bara för jag har lång näsa jag vill operera min näsa men jag är för ung. Jag gråter också jag lovar du är inte den en da. Plus ingen är perfekt!! Man måste inte bli perfekt för att vara en männiksa! När du är typ 16\18år kan du planera om att du ska operera elr inte? Men du måste inte hata det! Tänk alltid att det fins människor som hatar också nån stans doms kroppsdel! Var inte ledsen!
Inci yeser 13.07.16 kl. 17:24

En låtsasvärld

 

 

 

Publicerad 09.01.2017 kl. 12:26

Välkommen hem

 

 

 

Det är andra gången jag äter lunch ensam sedan jag kom hem till Berchem för en vecka sedan.

När jag tar ut de sönderbrända potatisklyftorna, brysselkålshalvorna och palsternacksstavarna ur ugnen tänker jag på vad han brukade säga när han tuggade i sig de svarta kanterna på maten.

Everyone gets cancer anyway.

Då brukade jag flina, sucka ironiskt och svara But it's better to prevent it as long as you can, no?

Jag flinar inte när jag står där, lätt böjd över min gasugn med en illaluktande plåt sönderbränd mat. Istället börjar jag tänka att han kanske hade rätt.

Bit efter bit knaprar jag i mig mörka palsternacksstavar medan jag tittar ut över de snöiga hustaken.

 

Publicerad 09.01.2017 kl. 12:17

Who needs prozac when you've got this

 

 

 

Hej hej bloggen. Jag är tillbaka i Antwerpen och livet börjar sakta men säkert rulla på här borta igen.

Idag sökte jag äntligen jobb inne i stan efter att ha hållit mig i mina egna kvarter i Berchem i några dagar. Råkade gå förbi en Iittala-affär när jag fönstershoppade med Vivian och kvinnan jag gav mitt cv åt sprang efter mig ut på gatan för att fråga när jag kunde börja. Är lite väl hoppfull angående det jobbet just nu eftersom hon reagerade så positivt, men vi får se.

Annars har jag sovit alla nätter utom en tätt intill andras varma kroppar, tröstat ledsna vänner som inte vet vart de ska ta vägen längre, firat nyår i gott sällskap, panikgråtit på gatorna över hätska meddelanden från ett tidigare liv och jobbat i mitt hemmakontor från morgon till kväll.

Jag har känt mig varm varje gång han smekt min nacke. Har känt mig upplyft varje gång en vän tagit min hand. Har känt mig lyckligt lottad för alla normala, vänligt sinnade människor jag har i mitt liv.

Ibland har jag känt mig bräcklig, som om jag var gjord av glas, och vilken oförsiktig buffel som helst kan ha sönder mig utan att ens förstå vad den tar sönder.

Även om allting från stund till stund känns ledsamt flyktigt försöker jag lära mig att uppskatta det vackra i att ingenting någonsin är för evigt.

Det är nog den största sorgen jag burit på de senaste månaderna.

Ingenting kommer någonsin vara för evigt.

Livet är så himla, himla skört och människor förändras från natt till dag. 

Nu väntar en bil i ett av stadens vackraste kvarter på andra sidan stationen på att jag ska köra den till Gent, var min nya kollega och en negativscanner väntar.

Imorgon börjar en ny arbetsdag.

 

Publicerad 05.01.2017 kl. 20:10

Mars 2016

 

 

 

Enligt mina instagrambilder från mars hade jag nyss upptäckt hur otroligt gott färska fikon var. Sen var det ju det här med självmordsbombarna på Bryssels flygplats:


"För en timme sedan smällde det till på Bryssels flygplats. Hela taket föll ner var jag stod för 16 timmar sedan. Åtminstone elva är döda i nuläget.

Jag såg soldaterna som stod där innan vi kom, tänkte inte på det mera än så."

"För mig står Zaventems ankomsthall för kärlek och återförening. Nu ligger flygplatsens tak nere på golvet på grund av några fega personer vars blod kokat av hat.

Idag är dagen då Zaventem blev en symbol för sorg och förlust."

 

 

Mina kvarter var rätt grådaskiga. Jag skrev en del om utanförskap i och med attacken i Bryssel:

"Är konsten ett sätt att uttrycka utanförskap? Den frågan ställer jag mig efter måndagens föreläsning med Hans Theys, författare och tänkare. Theys är känd för att provocera sina elever och efter att ha konstaterat att en stor del av kursdeltagarna är av utländskt ursprung och att många amerikanska konstnärer är immigranter eller barn till immigranter säger Theys: "You can mix up being different with having a certain descendence. You can also just be a strange guy and not only be "different" because of your descendence". Jag slås av en tanke - är det inte också ett slags utanförskap som präglar de unga som åker iväg och strider för IS? Jag vill inte tro att någon föds ond. Alla söker efter ett sammanhang och vissa av oss hamnar på fel spår. Där vi finner gemenskap mår vi bra, men när man går så långt att man börjar döda för att känna gemenskap och mening måste man ha känt sig väldigt, väldigt ensam och utesluten innan. Det var där samhället eller skola borde ha ryckt in, innan meningslösheten tog över och ett frö av hat började gro."

 

 

Promenerade en del kring Eilandje.

"Ikväll slog det mig för första gången. Det kommer vara så otroligt tomt när jag flyttar härifrån. Inga exhibition openings, inga lektioner, inga galna fester, ingen granne som knackar på för att kolla läget, inget konstnärligt kontaktnät och mina vänner, kommer de ens märka att jag åkt?

Träffade en kille som studerat klart i Antwerpen och nu studerar vid HISK i Gent (Hoger Instituut voor Schone Kunsten) och han underströk att vänner kommer och går och allting är flyktigt och definieras av stunden. Iofs vet jag att vissa vänskaper är för evigt, men resten då? Trots att jag vet att jag kanske inte kommer underhålla alla bekantskaper på avstånd gör det ändå så himla ont när jag tänker på alla människor jag inte kommer träffa längre."

Behöver jag ens kommentera citatet ovan? När jag tittar tillbaka på vad jag skriver är det så självklart att jag direkt bara borde ha bestämt mig för att bli kvar i Antwerpen istället.

 

 

 

Publicerad 05.01.2017 kl. 19:59

Februari 2016

 

Februari var en ganska ljummen månad med en del självreflektion, ännu en kort visit till Finland och synnerligen aktiv bloggning!

I februari funderade jag också kring att jag faktiskt känner mig hundra gånger mer självsäker på engelska, språket jag levt på i snart 6 år.

"Det var också första gången jag insåg att folk som lärt känna mitt engelska jag de senaste åren har en uppfattning av mig som en väldigt självsäker och målmedveten person trots att jag känner mig som raka motsatsen, särskilt på svenska. Ibland önskar jag att jag kunde leva resten av livet på engelska/nederländska. Jag är mycket roligare, mer pratsam och mycket mera ALLT på engelska. Jag blev liksom vuxen på det språket."

 

 

Jag åt alldeles för mycket Bibimbap när jag upptäckte hur gott och enkelt det var att laga en fuskversion själv och resultatet av överdosen är att jag inte har ätit rätten på flera månader. Det här var definitivt min "perusmåltid" när jag bodde vid Paardenmarkt, asiatiskt med min hemmagjorda chiliolja och kokosvatten. Mygod, hur mycket pengar satte jag inte på kokosvatten den våren!

Skrev också följande om min kollega Valentina. Inget har förändrats och vi åkte äntligen till Kina för att dra kursen vi jobbat på att förverkliga i flera år (!).

"Nu är jag tillbaka och så är även den här bönan och hon är så kick-ass för hon peppar mig till grejer jag egentligen kanske inte annars skulle våga göra. Hon är den som skrattar högst vid bordet när jag säger att min tygbinda feels like having a teddybear in my pussy, hon är tjejen som vill tillbaka till Kina med mig och hon har även tagit hand om mig när jag varit i värsta möjliga skick men också lyft mig när jag vågat stråla."

 

 

Hade mycket snygga kläder i februari eftersom det inte var särskilt kallt.

 

 

Publicerade ett "En dag i Antwerpen"-inlägg. Detta ska jag definitivt göra igen när jag har mer tid! Mina dagar ser en aningen annorlunda ut nu.

 

Publicerad 04.01.2017 kl. 14:07

Januari - Årsresumé 2016

 

 

Dags för årsresumé på bloggen. Förhoppningsvis är det också ett bra sätt att starta om med bloggningen.

 

 

Bild - Sara Nguyen

 

Januari var lite vemodig. Jag var ett tag i Finland och funderade väldigt mycket på hur jag ville leva. När jag läser igenom vad jag bloggade om hittar jag mycket text om förhållandet jag var i och skulden jag kände över att ha bestämt mig för att sätta mig själv i första rummet och frivilligt bo på annan ort. Detta eviga gissel som nu är borta. Det om något är befriande - att äntligen inte känna skuld.

 

"Jag hänger med killen som numera har axellångt, smålockigt hår och jag äter alldeles för mycket eftersom det finns alldeles för få saker jag måste göra. Vi äter ute lite för många gånger, köper ett plagg för mycket på rean bara för att det är från favoritaffären och ser på ett avsnitt för mycket varje natt istället för att lägga oss i tid."

"Både i Guangzhou och nu i Antwerpen är jag gladare och mer produktiv än någonsin. Just nu mår jag bäst och har roligast när jag bor själv. Tror dock att detta är en period som jag är i behov av och inte nödvändigtvis hur jag vill leva resten av livet. Jag tror alla behöver ensamtid i en viss mån."

"Det känns alltid som att det är vår i luften när jag kommer tillbaka till Belgien. Strumplös med ett par tunna tights, sneakers och jacka spatserade jag till mataffären för att inhandla grönsaker, frukt och marinerade tofubitar. Den varma vinden smekte mitt ansikte på ett hemtrevligt sätt och gatorna doftade precis som förr. Jag kan inte sätta fingret på det men något med doften av den här stan gör mig så lugn inombords. Den finska vintern doftar ingenting och luften är kall, torr och hård. Belgiska vintern doftar mustigt och sött, den doftar av tvättmedlet de putsar gatorna med, den doftar nystekta våfflor, gräs från de unga killarna i gatuhörnet och fett från fritöskioskerna.​"

 

 

 

Publicerad 27.12.2016 kl. 12:56

Tisdag

 

 

Just nu är det tyst på bloggen men jag vill inte missa en enda sekund, minut eller timme av mitt liv just nu (plus att nätet inte fungerar 70% av tiden). Idag är det nio dagar kvar och jag fattar inte hur jag ska kunna lämna allt detta, återigen.

We'll have some catching up to do when I'm back ♥

 

 

Publicerad 13.12.2016 kl. 02:05

26

 

 

Jag kommer inte få barn innan min mamma fick mig. Kommer inte att köpa lägenheten han och jag sparade till, istället tar jag bort hans efternamn från mitt, suddar ut hans kropp från mitt beröringsminne och tänker på att jag alltid trodde på alla ord han sade om mig. Arg på att jag förlät gång på gång, att jag aldrig tog min magkänsla på allvar.

Idag börjar mitt tjugosjätte år och ingenting blev riktigt som jag hade trott att det skulle bli. Det blev bara bättre.

 

Publicerad 29.11.2016 kl. 05:39

Internetmekka

 

 

 

Jag hade glömt hur snabbt internet känns. Det är himmelskt. Hong Kong saknar internetcensur och har i övrigt ett helt annat (läs: normalt) system för internet än egentliga Kina.

Hong Kong är så otroligt fint och Liisa är snäll som visar mig runt. Staden känns märkligt västerländsk i jämförelse med Guangzhou vilket inte är särskilt konstigt med tanke på att Hong Kong är en specialregion med egen regering. Ändå blir jag förbluffad, gata efter gata. Jag hoppas jag är tillbaka snart igen.

 

 

Publicerad 26.11.2016 kl. 05:20

Fredagslista

 

 


 

VAD:

Gör du nu:
Sitter i tåget på väg till Hong Kong.

Gör dig till en dålig människa:
Det här är svårt. Jag gillar skvaller fast det är kanske inte något som gör någon till en dålig människa. Irriterar dock ihjäl mig på folk som går långsamt eller står i vägen.

Vill du arbeta med:
Whatever that pays me, på riktigt. Tänker inte låtsas om att jag kommer kunna leva på konst för det kan knappt någon. Tänker dock ta lärarexamen i Antwerpen nästa år så vi får se vad som händer efter det.

Är roligast just nu:
Det finns så många roliga saker i mitt liv men också väldigt många tunga. Det gör att allt roligt känns lite mindre roligt och det är trist.

Har du på dig nu:
New balance-dojjor, tighta svarta jeans och min Belgium-collegetröja.

Äger du för skor:
För många, men skor gör mig glad och har istället inte så många väskor.

Har du för storlek i skor: 
Size 40, baby.

Läser du för bok:
Lyssnar på "Allt jag inte minns" av Jonas Hassen Khemiri men gillar den inte som uppläst. Tror jag ska läsa boken istället.

Ska du göra nu:
Stänga av mitt kinesiska mobilnät så att jag inte ruinerar mig själv!

 

Publicerad 25.11.2016 kl. 08:10
 

 

ag är Nanó, innehållsansvarig på bloggtjänsten Ratata. I övrigt är jag skribent,
konstnär 
och gravt internetskadad. Lever i princip på avokado och äger för många växter. Denna blogg fungerar som mitt anteckningsblock. Mig kan ni alltid mejla på nano@ratata.fi.

Är nybliven magister i konst från Koninklijke Academie voor Schone Kunsten. Hamnar då och då i Åbo var jag även studerat konstvetenskap, genusvetenskap & kinesiska. Arbetar och bor i Antwerpen. Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

____________________________________

Arkiv

____________________________________

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

____________________________________

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Jenna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu

Vanessa

 

____________________________________

RATATAPODDEN #4 - Menssnack, bristfällig utbildning och sexuella trakasserier

Nanó kröner sig själv till Svenskfinlands underlivssvampqueen och berättar om hur det lektes gruppvåldtäkt på skolgården under lågstadietiden, Julia berättar om Kamratpostens roll i sitt liv och Astrid jämför finska polischefers uttalanden om sexuella trakasserier med svenska.

 

____________________________________

© Nanó 2016