Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag

26.01.2016 kl. 13:04

 

Jag är 12 år gammal och ligger bredvid min bästis en ljus sommarkväll i den gamla dubbelsängen i gästhuset på släktens sommarö. Vi pratar om framtiden, min bästis och jag. I framtiden drömmer hon om att bli smal. Senast hon var i klädbutiken klagade hennes mamma på att magfettet dallrade över byxkanten. Själv drömmer jag om att få runda, fasta bröst. När jag är 18 tänker jag operera mina bröst, säger jag och stirrar intensivt upp i taket.

När jag är 12 har jag redan hatat mina bröst i två år.

I två år har mina bröst över huvud taget existerat.

När jag var tio började de växa. Istället för att växa utåt började de växa neråt. Långsamt kröp de neråt medan vårtgården växte sig allt större. När jag var 12 skulle alla i sjätte klass gå på en hälsokontroll där man skulle vara helt naken inför hälsosystern. Innan hälsokontrollen satt jag i väntrummet och skakade av nervositet. Sedan de började växa hade jag undvikit att visa mig naken, även i skolans omklädningsrum. Inne hos hälsosystern hände inget märkvärdigt. Hon tittade knappt på mina bröst och konstaterade att jag hade växt normalt. Med en stor klump i halsen frågade jag försiktigt om mina bröst var normala, om det var meningen att de skulle växa neråt och vara platta istället för runda. Hon svarade att det inte är något att oroa sig över, att det är genetiskt hur de ser ut och att de såg friska ut.

Friska, tänkte jag. Inte runda. Mina bröst kommer aldrig att bli runda.

Fyra år senare är jag 14 och ligger i en säng bredvid killen jag är ihop med, fast den här gången är vi inte på sommarön, utan i mitt flickrum i staden. Jag och min kille vill ha varandra. Vi vill ha varandra så mycket att vi nästan rivs sönder inuti, men ännu har vi inte gjort det. Upprepade gånger har han hört mig säga att mina bröst ser missbildade ut. Han säger att det inte spelar någon roll, att jag är vacker ändå. Första gången jag visar mina bröst för honom gråter jag. Jag gråter för alla de år jag hatat, gömt, velat förändra, lyfta, operera.

Gråter för alla de år jag har velat rätta till.

För vad fanns det att rätta till?

Låt mig berätta vad det finns att rätta till.

Det finns ett utseendefixerat samhälle var bara runda eller nätta bröst får plats på bilder, i filmer, serier, konst - ja, precis överallt. Det finns tidningar som Frida och Solo som jag och min bästis lusläste för att lära oss om vad killar gillade och om hur tjejer borde vara. Det finns porr som endast visade runda, fylliga eller små, fasta tuttar. Det finns ett samhälle där kvinnliga bröst utan undantag sexualiseras och därmed är en extremt viktig del i hur en flicka eller kvinna uppfattar sig själv, sin sexualitet och sitt självförtroende.

Det är vad som borde ha rättats till.

 

 **

 

Jag är tjugofyra och återigen förälskad.

Hur ser dina bröst ut, frågar han.

De ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag.

 

 

Kommentarer (35)
Spamfilter
Skriv siffran 4 med bokstäver:
Word!
Katja26.01.16 kl. 16:26
Tack! Finfin bloggadress du har!
29.01.16 23:08
Ett jävla bra inlägg! :)
malin26.01.16 kl. 16:33
du, tack så jävla mycket ;)
29.01.16 23:34
Härlig text! Jag hade en annorlunda situation men samma känsla av att något var fel. Mina bröst... de liksom fanns inte. Det tog rysligt länge innan jag fick något slags antydan av dem och de fem första åren av mitt tjugonde decennium har jag prompt pressat på mig gigantiska push ups för att uppleva att jag ser normal ut. Jag drömde om plastikkirurgi också. En modest version men ändå. För att se åtråvärd ut. Jag vet egentligen inte vad som hände, men idag är jag så sjukt glad över att de är just som de är och blir tvärtemot obekväm när jag sätter på min gamla push up. Det är svårt att förstå att jag någonsin ville att brösten skulle vara något annat än det här. Hurra för alla slags bröst!
Satu26.01.16 kl. 16:51
Indeed, hurra för alla bröst! Hade själv push-up i högstadiet och förstår inte riktigt vem jag försökte lura nu i efterhand. Inför vem ville jag se åtråvärd ut? Varför mäter vi oss själva i någon slags åtråvärdhet över huvud taget? Okej, jag måste erkänna att jag fortfarande har en viss bild av hur jag ser ut när jag är "snygg" men det är en betydligt mer realistisk bild än den jag hade som yngre. Trots att jag har en del åldersångest är det skönt att bli äldre eftersom jag accepterar hur jag ser ut mer och mer för varje år.
29.01.16 23:38
Jättebra skrivet! Det är inte våra kroppar som ska rättas till utan människors attityder.
Hoppas många unga tjejer skulle läsa det här. Själv är jag 53 år, mina bröst ser inte ut som de gjorde då jag var 18 och helt nöjd med dem, men nog är jag nöjd i dag också. De är som de är och jag vill bli älskad som jag är.
Kram till dig!
Carita Liljendahl26.01.16 kl. 17:14
Jag skulle älska att jobba med att skriva texter för unga tjejer. När jag skrev denna text föreställde jag mig att mitt 12-åriga jag läste. Och bröst är bröst, det borde vara som vilken annan kroppsdel som helst, inte sant? kram!
29.01.16 23:43
så jävla grym text
lovisa26.01.16 kl. 17:23
tack!!!
29.01.16 23:48
Najs, bra skrivet Nano!
Anna26.01.16 kl. 17:30
Tack Anna! Uppskattar det massor.
29.01.16 23:48
Bra text! Jag minns hur tidningen OKEJ (tidigt 90-tal?) visade bilder på ett Pamela Anderson-utvik, där Pamela stod naken på knä i vattenbrynet, medan hon höll armarna upp och runt sitt hår. Jag försökte förgäves posera likadant framför spegeln och testade hur mycket jag behövde lyfta i huden över bröstbenet, för att brösten skulle få samma silhuett som hennes. Idag ser mina bröst helt fabulous ut, för att jag bestämt att de är det och för att de givit mina barn mat. Den jävel som försöker säga nåt annat är inte värdig att vara i mitt liv. För mig blev det en stor skillnad i att se mina bröst som en del av mig och inte som något som representerade mig. Men det tog många år av OKEJ- och Slitz-hype att komma dit.
Stina26.01.16 kl. 17:35
Men åh, det där har jag också sysselsatt mig med som yngre, att stå framför en spegel och förvridit min kropp i en stilla önskan om att få samma silhuett som någon fyllig modell. Du låter grym! Helt rätt attityd. Heja!! kram!
29.01.16 23:50
Superbra inlägg baserat på en tråkig historia, som säkert känns igen hos många.
Och gällande "bröstförstoringsdebatten" och argumentet om att man vill att brösten ska se ut före man fick barn, det köper jag inte. Kroppen förändras med tiden, oberoende barn eller ej. Skulle ju få operera hela mej, uppifrån och ner och otaligt många gånger under min livsstid, för att se ut som jag gjorde förr.
nadia26.01.16 kl. 18:29
Tack! Ja, det håller inte riktigt hela vägen det där med att vilja se ut som man "alltid gjort", kroppen förändras ju ständigt. Vet inte hur mina tuttar ser ut efter att jag ammat, men min mother-in-law förminskade dom efter en massa nackbesvär och huvudvärk. Har själv dålig nacke eftersom jag spelat violin i tio år och det är väl den enda riktigt giltiga orsaken jag skulle kunna ha för att opereras i framtiden. Hoppas att det inte blir nödvändigt!
29.01.16 23:55
Sjukt bra text! För mig tog det tills jag var kanske 18 innan jag ens kunde acceptera att jag faktiskt hade bröst. Brukade vara avundsjuk på de andra flickorna i skolan som hade runda och fylliga, de som av en händelse också råkade vara de flickor pojkarna slog vad om vem som fick dem först i säng, medan mina egna var alldeles för små i förhållande till min breda röv. Men nu jävlar, nu älskar jag alla bröst, också mina egna! Jag hoppas vi som lärt oss se de idiotiska skönhetsidealen som de begränsningar de faktiskt är, kan lära kommande tonårsgenerationer att deras bröst (och kroppar och själar och allt) också är jävligt fina. Hurra alltså, superbra text!
Fanny26.01.16 kl. 19:27
Tack Fanny :) Du är grym! Alla bröst är mysiga. Synd att man inte fattade det när man behövde den insikten som mest.
29.01.16 23:56
Jag fick bröst jättetidigt. Har inte så värst mycket negativa minnen gällande dem från lågstadietiden, men visst minns jag att pojkarna pekade och tafsade. (Satans äckel. Tycker vissa småpojkar borde låsas in, jag hatar dem verkligen. Skiter i om det är logiskt eller ej.) Jag har ofta fått höra av kompisar att mina bröst är fina, och det är en av få saker jag fått komplimanger för av killar också. Men vad ingendera fattar är ju att de hänger som fan, och allt mer och mer längs med åren :D:D och ju äldre jag blir, desto mer skiter jag i det. Den som är intim med mig får acceptera dem som de är. Tycker inte själv de är så värst fina, men 1. who cares, i längden? och 2. det finns ju bh:n att använda som de ser bra ut i, när det behövs. Bröstoperationer är bland det sjukaste som finns, ber om ursäkt om någon tar illa upp, men det är min åsikt. Kan mycket bra förstå att folk gör dem, med tanke på hur samhället ser ut. Tycker synd om folk som sätter massvis med tid på sitt utseende (och nej, jag är inte själv nån "naturligt snygg" som just woke up like this). Ja, det finns ju liksom så sjukt mycket mer här i livet... men, det är min smått arroganta åsikt.
Läsaren26.01.16 kl. 19:48
Det är helt sjukt att dessa småpojkar på något vänster lyckats lära sig att det är socialt acceptabelt att tafsa, där snackar vi misslyckande av rang. Jag ser behån som ett praktiskt plagg då mina bröst är rätt känsliga och jag inte kan gå utan behå utan att det blir obekvämt och "flängigt", behån håller dem liksom på plats. Jag kan också tycka att bröstoperation är en på sätt och vis sjuk handling när jag tänker vilken påfrestning det är för kroppen och hur mycket pengar man lägger ner på det (jag använder liksom matolja som tvål och återfuktning för att jag är så snål) men förstår ändå att folk tar steget till operation.
30.01.16 00:01
Innan jag började läsa det här som någon rekommenderat varmt på fb, såg jag vad du skrivit under illustrationen du knyckt. Illustrationen som säkert har enorm betydelse för hur många nya gäster du får till bloggen. Du går själv på konstskola. Du vet hur tecknare får jobba för att hitta sitt uttryck. Tycker du att de inte ska få besluta över var deras bilder publiceras? Om du inte hittar upphovspersonen: LÅT BLI ATT PUBLICERA. Jag blev så sur att jag inte orkade läsa texten.
Soffi26.01.16 kl. 20:35
Hej! Jag har gjort mitt bästa för att hitta illustratören och tycker bilden är awesome. Fann t.ex. inte via Google image search. Utgick helt ifrån hur jag själv skulle vilja bli behandlad som konstnär och upphovsmakare på nätet, d.v.s. ifall någon använder min bild och ej vet mitt namn, men skriver t.ex. "ifall nån vet namnet på illustratören, berätta!" skulle det kännas okej för mig och då kan jag ändå ange mig själv som upphovsmakare. Sen hoppas jag ju att det är på grund av min text som folk hittar hit och inte bilden. Har som sagt utgått ifrån hur jag själv som konstnär skulle vilja bli behandlad på nätet. Tog bort bilden och mejlade tecknaren som en annan läsare lyckades klura fram från tumblr :) Ha en bra dag i alla fall och ledsen att du blev sur!
26.01.16 21:31
SÅ BRA!
Lina26.01.16 kl. 20:43
TACK!
30.01.16 00:02
Superbra inlägg, Nanó!
ett ritstift i din rumpa26.01.16 kl. 20:52
tack massor, mikaela!
30.01.16 00:02
Artisten går tydligen under namnet elliebeanz och här är ett exempel på hennes verk :) http://www.redbubble.com/people/elliebeanz/works/17467062-all-boobs-are-good-boobs?c=448554-illutrations
Anna26.01.16 kl. 21:02
Åh, underbart! Ska genast credda henne! Har även mejlat henne för att dubbelkolla.
26.01.16 21:23
Upp till bevis om de nu är så fantastiska.
Farbror Ernst26.01.16 kl. 22:08
Farbror Ernst, ingen bryr sig i din åsikt om nåns bröst hur som helst :D go home!
Läsaren26.01.16 kl. 22:23
<3
30.01.16 00:02
Bra inlägg Nanó! Jag började nästan skriva på ett eget inlägg, men äh. Du och så många andra ha redan skrivit så mycket bra. Jag är sällan den som är snabb på bollen i debatt. Jag tycker om att fundera lite, tugga på tankarna och orden och vara klar ungefär då när dammet just lägger sig i debattem. Men ikväll jag tror jag redan vet vad jag tycker och vad jag ser. Ja ser nämligen att det verkar finns två läger. (och förstås en massa gråzoner där emellan, men _huuvudsakligen_ två läger)
1. De som menar att man inte ska lägga sig andras beslut och sluta shejma andra kvinnor.
2. De som menar att man ska ifrågasätta varför man mår bättre av ett par snygga bröst.

Båda läger håller med varandra i att kvinnor ska själv få bestämma vad dom gör med sin kropp utan och att en bröstoperation _kan_ få en person att känna sig lyckligare.

Jag sällar ju mig till den senare gruppen som vill ifrågasätta, titta närmare på "osynliga" strukturer, men inte ifrågasätta kvinnors beslut, utan vår gemensamma världs- och kroppsbild som även jag delar med både dem som opererar sig och inte opererar sig.

Och fyfan för dig Farbror Ernst. Inte okej.
Bohemian Maggie26.01.16 kl. 22:29
Jag brukar också vanligtvis vilja fundera en stund men inspirationen kom väldigt snabbt denna gång. Jag är också definitivt den som ifrågasätter men tycker samtidigt att man inte ska skuldbelägga kvinnor som valt att operera sig, det känns lite som dubbelbestraffning. På sätt och vis är det synd att det finns "två läger" när det finns viktiga poänger på båda håll!
30.01.16 00:05
Superbra skrivet! Jag har länge haft jobbigt med mina bröst då det alltid varit mindre än de flesta andra, det beror till största del på att jag är smal och det är också något jag fått jobba väldigt mycket med även fast folk säger "åh vad skönt det måste vara att inte behöva tänka på vad man äter osv. " . Men sen träffade jag en äldre tjej som jag idag ser upp till väldigt mycket och hon är också smal och har små bröst vilket har gjort att jag känner mig mycket bättre! Kämpa på alla därute, ni är alla snygga som ni är!!
Jessica27.01.16 kl. 00:07
kram till dig med Jessica!
30.01.16 00:05
Tack för bra inlägg! Jag blev bekväm med mina bröst först då vi började ha bastukvällar o simma näck med mina vänner. Vet inte om jag först då förstod att vi alla ju e olika eller om det var de att ingen sa nåt om att mina bröst såg "konstiga" ut. Idag har jag inga problem med mina bröst, tycker dom e perfekta.
Eva27.01.16 kl. 02:18
Bastukvällar har också gjort mig mer bekväm, eller i alla fall omedveten om hur de ser ut! Förr brukade jag tänka alldeles för mycket på hållningen men nu är det strunt samma liksom. Bra attityd du har, kram!
30.01.16 00:06
Mina bröst ser helt fantastiska ut, De är lite tunga nu när jag är 55 & svalan på det vänstra har fått lite långa vingar sen jag tatuerade den när jag var 18. Men det är mina bröst. Jag är vacker.
Carina27.01.16 kl. 03:49
bästa attityden! heja!
30.01.16 00:06
Hej, jag kan inte beskriva hur glad jag är över denna text. Jag har läst många texter och folk som har komplex över sina bröst för att dom är för små osv. Jag förstår självklar att dom har det jobbigt men jag känner precis som du att mina bröst nästan är missbildade. eller inte mina bröst, snarare bröstvårtan. Jag trivs endast i mina bröst när de bröstvårtan är hård. Jag mår verkligen sjukt sjukt dåligt över dethär och vågar inte berätta för någon. Din text har hjälp mig en liten bit på traven till att jag ska vara minsta lilla bekväm i mina bröst. tack
Sofia27.01.16 kl. 08:46
Tack så jättemycket och varsågod! Jag har faktiskt haft exakt samma, har ogillat när bröstvårtan varit mjuk för då är det ännu mer hängigt liksom. Brukade tänka att det var bra när det var kallt inomhus när man var naken för då var brösten lite fastare (sjukt att man tänkt så, men men). Nu tänker jag knappt på det längre. Det är ju inte boobsen folk i min omgivning kollar på ifall jag är naken inför dem, de brukar oftast se in i mina ögon ju. Och bröst är bröst, inte desto konstigare än en armbåge eller ett nyckelben när man tänker efter. Kämpa på! kram!
30.01.16 00:10
Tack Nanó för ett jättefint inlägg. Jag kommenterar aldrig på bloggar men det här gick rakt in i hjärtat! Mina bröst låter som dina och jag har haft svårt att tycka om dem. Jag tycker inte att de passar min kroppsform och att de är fula och missformade. Men jag tänker samtidigt, att de är mina och att jag hellre vill lära mig att tycka om mig själv så som jag är än att ändra mig för någon annans skull. För jag vet att det som egentligen oroar mig är hur andra ser på mina bröst. Jag hoppas att jag kan ha samma fantastiska attityd som dig en dag :) Ha en bra dag!
Tjej 22 år27.01.16 kl. 15:16
Åh tack så jättemycket! Fattar vad du menar. Du sätter huvudet på spiken där, det är ju just för andra som man oroar sig, aldrig för sig själv! Är säker på att du kommer att få en ännu starkare attityd snart. Detsamma gullis!
30.01.16 00:11
Tack för att du delade med dig och skrev ett fantastiskt inlägg. Vi är helt klart många som kan relatera. Tänk att vi blivit så vana vid opererade bröst att det är de som är normen för hur bröst ska se ut.
Karin27.01.16 kl. 15:51
TACK :)
30.01.16 00:11
Jättebra text! Har haft fruktansvärd ångest för mina bröst. Fick bröst väldigt tidigt 9-10 år åldern och de har alltid varit väldigt hängiga. Så att byta om vid gympan eller badet var en ren mardröm då alla andra tjejer i klassen hade toppiga och snyggar bröst. En kommenterade och undrade varför mina bröst såg ut som en mormors. Tyckte det var hemskt, så jag duschade knappt efter gympan, eller jag sprang ner till omklädningsrummet och snabbt in i duschen och sedan ut. Hade sådan ångest inför att visa mig inför någon så när jag och min kille myste och kelade och han sträckte sig för att ta av min bh trodde jag att det var början på slutet. Han har bara berömt mina bröst, men själv önskar jag att de ville vara lite mindre och mindre hängiga och att jag faktiskt hade bröstvårtor, vilket jag inte har om de inte är hårda. Tack för ett jättebra inlägg :)
Elin27.01.16 kl. 19:12
Ja men exakt, känner så igen mig i din historia. Fast som tur har ingen som sett mig naken ifrågasatt mina bröst, kanske för att jag aldrig visade mig helt naken inför klasskompisarna. Barn kan säga så himla dumma saker ibland. Himla sorgligt att det påverkade dig, men jag förstår exakt. kram!
30.01.16 00:13
Den här texten fläckade ner min tröja med mascaratårar.
Jag har, så länge jag kan minnas, haft grova komplex över mina bröst. Först var de för små, för långt isär. Nu har de fel form och vårtgårdarna är för stora. Jag vägrade visa mig naken för någon i många, många år. Mina bästa vänner i högstadiet kunde liksom vara nakna med varandra, men jag kunde inte vara med, på grund av den otroliga skammen jag kände över min nakna kropp.
Förra året visade jag mig naken framför en annan människa för första gången sedan jag var liten. En person som jag litade på.
Det var så otroligt befriande. Min stora skam, ute i liften, och det spelade liksom ingen roll? Hon brydde sig ju inte! Det var en helt unik lättnad som följde.
En dag så var hon arg på mig, min allra bästa vän. Vi var med några andra kompisar, och jag var väl irriterande, och hon slängde det ur sig.
Att jag har fula bröst.
Att om vårtgårdarna vore lite lite större så hade hon fått lov att ringa efter sjukvård.

Det tog någon sekund. Att förstå. Vad hon nyss sagt, framför alla våra vänner.
Jag tror inte att jag någonsin kommer komma över det här. Jag ser inte en framtid där jag vågar duscha på gymmet. Eller ha sex utan BH.
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna ge någon min tillit på det sättet igen. Jag vet att jag aldrig kommer lita på henne mer.

Tack. Tack för att du skrev det här inlägget. Tack för att jag, för första gången på många år, inte behöver känna mig ensam.
k27.01.16 kl. 21:16
Herregud, kära nån, hur KAN man säga en sådan sak ens till sin värsta fiende? Hoppas du dumpade den "vännen" snabbt. Så där säger man fan inte, blir riktigt arg nu. Vilken fruktansvärd människa! Jag lovar dig att du kommer hitta kompisar som inte kommer yttra ett kritiskt ord om din kropp bara du letar lite till, kompisar du kan lita på. Mina bästa vänner träffade jag först efter att jag fyllt tjugo. Och du är inte ensam, det är flera som kan relatera till dessa enorma bröstkomplex och att inte våga visa sig utan BH, jag har också varit där. Det tar ett tag att komma över, men jag vet att du också kan nå dit om du vill. Du är värd det. KRAM på dig.
30.01.16 00:18
Fin och kraftig text, Nanó! Jag har själv alltid haft mindre bröst och varit okej med dem då jag som yngre ändå aldrig klädde mig så att de framhävdes. (De har aldrig heller varit i vägen när jag tränar eller varit tunga att bära). Jag ville aldrig framhäva dem för blickarna gjorde mig obekväm. Förra våren var jag på en dejt där snubben kommenterade mina bröst på slutet: att de verkade vara små men att han nog skymtade något under blusen i varje fall. Inte så smidigt av honom, för det var sista gången han såg mig och skymten av mina bröst. Det bästa med brösten är ju att de är så mjuka och att det känns bra när en person, som man tycker om, rör dem. Inte sant?
Riina27.01.16 kl. 22:11
Herregud, vilken snubbe. BRA att han inte såg dig nåt mer, vilken jubelidiot. kram.
30.01.16 00:19
Det är tråkigt att du mådde som du gjorde, du borde ha haft någon att prata med och du kanske skulle känna helt annorlunda idag. Problemet är att när man spenderar en massa onödiga pengar på att operera sig för att bli som "alla andra" (vi ser ju alla olika ut och inget varar för evigt), genom att anpassa sig och foga sig efter media så ger man fel signaler till andra unga tjejer. Man säger att det är okej att spendera pengar på att förändra din kropp permanent, att det är normalt och att det är fult att se ut som den man föddes. Man påverkar samhället. Det bästa är om alla hade styrkan att stå emot, att kvinnor tillsammans stod upp mot medias sjuka ideal. Kanske jag inte förstår för att jag alltid har haft bröst (som dessutom är i vägen och ger mig ryggont), men jag har alltid avskytt min näsa och står inte gärna framför kameran pga den. Men om jag opererar den har jag misslyckats och om 10 år kanske jag inte alls bryr mig om hur den ser ut.
Mikaela27.01.16 kl. 22:19
Det är säkert bara du själv som tänker på din näsa, liksom jag endast själv tänker på mina bröst. Tillsammans är vi starka! Screw skönhetsnormer.
30.01.16 00:21
Om jag av någon anledning skulle fråga någon hur hennes bröst såg ut, skulle jag göra det för att få se dem, och avgöra själv. Mitt tycke om utseendet utesluter inte hennes tycke om det och ingen borde tvingas att tycka så heller. Nu skulle jag dock aldrig fråga, och har aldrig gjort det, utan istället vänta/väntat tills jag fick se dem. I slutändan är det så att du får tycka om eller ogilla dina egna bröst (ja, klart som fan man får ogilla estetik på sig själv, smak väljer man inte!). Det är heller inte en jäkel som äger någon rätt att bestämma om jag får ha en smak på utseendet av andras bröst heller - för en smak har jag - oundvikligen och oavsett om det finns eller inte finns normer i samhället.

En smak har vi alla, och kommer för all evig tid ha, om allt. Vare sig smaken tillåter en eller flera saker att gillas på samma gång eller inte.
Bow27.01.16 kl. 22:58
Visst, smaken är delad som baken. Jag tänker inte tvinga någon att gilla mina bröst men tror att det i stor utsträckning är den bildvärld vi omger oss av som formar vår smak, tror inte du?
30.01.16 00:24
WORD!
Frida28.01.16 kl. 03:49
Alltså! Tack.
30.01.16 00:24
Jättebra text. Det är ju så knepigt detta, som "Bohemian Maggie" nämner i kommentaren ovan, med de två lägrena; å ena sidan se som anser att individen ska äga rätten att göra som hen vill och om en bröstoperation är det som får hen att må bättre så är det en given lösning... å andra sidan de som problematiserar de "stereotypa" brösten som gör vår underbara mångfald till "rätt" och "fel". Det är förstås inte fel på att smak och att tycka - men var kommer vår smak ifrån? Ska vi verkligen följa vår smak om den kommer ifrån en så obehaglig källa? ...men samtidigt kan vi inte bara trolla bort vår "smak" och våra stereotyper, bara för att vi ser dem... och om nu dessa "ingrepp" (varken det gäller bröst, könsorgan eller något annat) faktiskt kan få en person som mår jättedåligt att må bra (för sådana historier har jag trots allt hört) - ska jag anse mig ha rätt att säga att det är absolut fel? Ska vi vara pragmatiker eller idealister? Jag vet verkligen inte. Världen är bra knepig.
Johannes28.01.16 kl. 21:56
Ja, visst är den knepig? Och tack.
30.01.16 00:22
verkligen så jävla bra skrivet, behövs inte sägas mer.
:)28.01.16 kl. 22:07
TACK <3
30.01.16 00:22
Så rätt. Du är grym, Nanó. Åh, vad detta behöver höras. Hoppas fler tjejer börjar tänka som du - alla bröst är underbara!
Peter29.01.16 kl. 12:17
Tack bästa Peter! Blir så glad.
30.01.16 00:21
Såå grymt bra skrivet! Jag är mamma till en 2 årig dotter och har redan två bekanta som fyllt brösten efter amning för att få dem att se ut "som före amningen". men ingenting är ju lika som före man fick barn, så varför skulle brösten vara det. Är så trött på detta egocentriska smhälle där det är okej för en mamma till tre flickor att öppet tala om att hon tänker ta silikonbröst! Hur skall vi någonsin kunna ge våra döttrar ett bra självförtroende när det gäller deras kropp, när vi själva står där med silikon tuttar och fyllda läpper! Det är väl lika bra att börja samla till plastikoperationer åt sina flickor istället för körkort nu genast! Blir såå besviken på det här samhället! Hälsningar av en som blev kallad "plankan" flera år i högstadiet (är nog e planka ännu också =) )
Mamman01.02.16 kl. 12:04
TACK! Ja, what's up med denna obsession angående att se ut som "innan man fött barn och ammat"? Blir så ledsen på att samhället vill att kvinnor ska vara evigt unga och orörda. Förstår din tanke angående att det är dumt att prata om skönhetsoperationer inför sina barn, men tycker det är en svår fråga då det redan sätts så mycket krav och press från samhället på vad en bra mamma är! Papporna slipper liksom undan med så många fler misstag! Om du fattar vad jag menar :) High five for plankor by the way!
01.02.16 22:11
Till k
Jag blir så innerligt ledsen, uppgiven och rent ut sagt förbannad av att läsa vad du skriver. Inga bröst är fula, INGA!!! Nu har jag ju inte sett dina, men jag är helt övertygad om att jag skulle tycka att de är vackra! När jag var yngre drömde jag om större vårtgårdar. Mina är så yttepyttesmå att jag länge trodde att jag aldrig skulle kunna amma. Men det gick! För vet du vad, våra bröst är fantastiska!! Jag hoppas och önskar att du någon dag blir bekväm med dina bröst och vågar älska utan BH och duscha på gymmet. Kram!
You go girl!01.02.16 kl. 15:18
Hej, jag är bara 11år jag har blivit retad och mobbad bara för jag har lång näsa jag vill operera min näsa men jag är för ung. Jag gråter också jag lovar du är inte den en da. Plus ingen är perfekt!! Man måste inte bli perfekt för att vara en männiksa! När du är typ 16\18år kan du planera om att du ska operera elr inte? Men du måste inte hata det! Tänk alltid att det fins människor som hatar också nån stans doms kroppsdel! Var inte ledsen!
Inci yeser 13.07.16 kl. 17:24

Bye bye man cave

 

 

Nu är jag här sedan två veckor tillbaka. På semester i Åbolands skärgård.

Innan jag anlände gjorde jag en undersökning hos min husläkare och fick probiotika utskrivet samt rekommendationer på kosttillskott. Den här sommaren tänker jag bli frisk. Har bunkrat upp med solkräm speciellt för solallergiker (en annan "trevlig" bieffekt jag fick av antibiotikan), enbart plantbaserad kost i skafferiet och försöker som bäst att städa igenom huset för att hitta arbetsro. Har även tagit tag i projektet "städa exet ut ur huset" som jag inte hade lust med förra året då jag hade bättre saker för mig. The man cave ("vårt arbetsrum" lol) fick bli ett mysigt gästrum som Milia, Caroline och Edvin redan hunnit använda. Även alla "mycket bra pinnar" hamnade tillbaka varifrån de kom, d.v.s. skogen.

 

 

Städningen kändes osentimental och det fanns varken ånger eller ilska kvar, bara mycket skratt över hur tokigt livet ibland kan vara och konstateranden som gjort mig smartare och starkare. Om jag tittar tillbaka på mitt liv från separationen tills idag har jag blivit bättre på att ta bra beslut, blivit mer realistisk och fått sundare värderingar. Jag har blivit mera självsäker och mindre vilsen. Innebär detta att jag är vuxen?

 

 

Det är en lättnad att äntligen få vila och inte stressa. Helt fantastiskt att jag fått börja sommaren me att ha en massa vänner på besök och underbart att Bagheera anlände igår och vi bara har frilansjobb som vi kan sköta från Hönshuset.

Livet är så fint just nu. Som jag har väntat på dessa två månader.

 

10.06.2018 kl. 13:21

Ett halvt hus vs. att bo vägg i vägg med en galning

 

 

Vi hade inte tänkt gå på fler lägenhetsvisningar innan semestern. Men så kom detta emot - ett nyrenoverat halvt hus med cykelförråd och privat källare (sällsynt för lägenheter i Belgien). Utan någon mäklare som mellanhand, direkt kontakt med ägarinnan som dessutom visade sig vara grafisk designer. Efter att ha träffat hennes familj och blivit bjudna på en drink en kväll i hennes trädgård skrev vi på kontraktet. Flyttlasset går i september!

Så vad var felet på min förra lägenhet? Tja, nästan allting i slutändan. Det funkade att bo där som frisk, vilsen singeltjej med låg levnadsstandard med målet att spara pengar. Efter att jag fick mononukleosen var jag dock tvungen att börja omprioritera. Nu har jag inte energi eller ork med en svårskött lägenhet som dessutom hade möss och mögel. Sedan gjorde mina grannar slut och grannkillen gick totalt bananas. Injicerade heroin med öppen dörr (han var dessutom konstant hög på olika substanser), drog in kriminella i byggnaden, ljög mig flera gånger rakt upp i ansiktet, hade inbrott och fick sin ytterdörr sönderslagen p.g.a. sina nya "vänner", han grälade med, slog och hotade att döda sin ex-flickvän och ja ni hör ju hur det var. Han slutade även städa och ett tag trodde vi någon hade dött därinne för det stank något så fruktansvärt i trappuppgången. Vi fick tillkalla polis upprepade gånger. Hyresvärden var även för mesig för att göra något åt detta.

Så vad väljer man, ett halvt nyrenoverat hus vs. att bo vägg i vägg med en komplett galning?

Valet var ändå rätt enkelt. Visst skrämmer det mig att inte kunna spara pengar längre (min största obsession) men det är säkert bäst att försöka satsa på något som håller i längden istället som inte äter min energi. Trots att det svider i plånboken.

 

 

Vi har två våningar (tre om man räknar med vår rymliga privata källare) i ett underbart område i Antwerpen med nära till allting. Vi kommer att betala dubbelt så mycket som för förra lägenheten men så kommer vi ändå ha dubbelt så mycket utrymme (100m2), nyrenoverat, diskmaskin, två toaletter och fancy bostadsområde. Rätt bra deal ändå.

(ps. och våra nya grannar är advokater och inte heroinister ds.)

 

 

Alltså behöver jag ens säga hur mycket jag ser fram emot att använda detta kök?! Mitt förra kök byggde jag själv med träbitar från en byggaffär. Dessa bilder är från ägarna själva så de visar inte hur lägenheten är uppbyggd så himla bra, men ni får iaf en idé om hur stilen är. Observera att köket på bilden fortfarande är under renovering, så den saknar köksfläkt som nu finns installerad.

 

Nu blir den största utmaningen hur jag och min snubbe kommer inreda lägenheten. Mer om det i ett annat inlägg!

09.06.2018 kl. 13:11

Att bygga ett immunförsvar

 

Förra inlägget handlade om hur frisk och kry jag kände mig. Ja tjena. Har nu dubbel ögoninflammation och influensa sedan en vecka tillbaka.

 

Länge har jag förundrats över folk som är sjuka jämt men så har jag själv hamnat där. Alltså, jag har ju redan kronisk migrän, men det har jag iaf mediciner mot och ett migränanfall varar sällan mer än en dag. Men att vara sjuk i infektioner, förkylningar och influensor gör mig ärligt talat rätt nedstämd. Det gör verkligen en stor skillnad i ens humör och energinivå. De egenskaper jag alltid värderat högst hos mig själv är min effektivitet, min energi och min uthållighet. Men sedan förra sommaren har jag verkligen fått tänka om. 

Är mononukleosen den enda boven i dramat? Är det normalt att få så pass mycket sämre immunförsvar efter en utdragen mononukleos?

Den här sommaren tänker jag försöka bygga upp mitt immunförsvar. Fortsätta äta hälsosamt, men addera saker som kan hjälpa till på traven. Tänker typ ännu mer probiotisk kost och kanske kosttillskott.

Ifall någon sitter och ruvar på tips för ett bättre immunförsvar så är detta ett gyllene läge att kläcka ur sig allehanda hemligheter!

 

07.05.2018 kl. 17:26

April

 

 

Månadens stordåd utfördes av praktikant-Sofie, som trots att det verkligen inte direkt hörde till hennes praktikuppgifter, avaktiverade resten av spambloggarna som registrerades på Ratata förra veckan. Vi väntar fortfarande på att tekniksupporten ska radera rubbet (att avaktivera tog kortare tid för oss än att radera, att radera allt skulle ta sinnessjukt lång tid) men skiten är iaf väck från framsidan. Tråkigt att vi var tvungna att stänga "skapa ny blogg"-funktionen också men vad kan man göra. På Webbhuset lär de iaf jobba på en ny spamspärr just nu som vi förhoppningsvis kan ta i bruk snart.

April har börjat lite dubbelt. Vi fick akuta problem med våra närmaste grannar som resulterade i att vi bestämde oss för att flytta. Hade tänkt att nästa lägenhet jag skulle bo i skulle vara köpt, men så blev det inte den här gången ändå. Vi kommer fortsätta hyra. Att köpa någonting passar inte in i vår livssituation just nu, det får vänta. Först kände jag mig rätt ledsen över att vi var tvungna att flytta men nu har jag landat i beslutet och ser fram emot det (INREDNING HALLÅ).

April är även första månaden sedan juli 2017 som jag känner mig frisk. Jag hade glömt bort hur det kändes. Hela sjukdomsförloppet började alltså med mononukleosen som jag fick förra sommaren. Fick fel medicin på grund av slarvig läkare som inte ens kollade mitt blod och jag blev ännu sjukare. I en och en halv månad sov jag knappt och kunde inte gå till skola, jobb eller vistas utomhus på grund av glödande eksem över hela kroppen till följ av slarv. På grund av den felaktiga medicinen fick jag även en kronisk tandinfektion som jag drogs med fram till tandkirurgin i början av mars. Och till följd av att jag fått försvagat immunförsvar på grund av tandinfektionen och mononukleosen, fick jag även ett jobbigt virus på stämbanden som gjorde att jag fick avbryta min praktik i februari. Inget toppenår hälsomässigt precis!

Idag sprang jag för första gången sedan sommaren 2017. Det gick uruselt och jag har uppenbarligen tappat all muskelmassa i benen jag hade för ett år sedan, men ändå. Jag sprang. Den här dagen kom till slut. Jag hade tillräckligt med energi för att prova.

Trots sjukdomarna har jag två praktikplatser bakom mig, en halv lärarutbildning och massor av jobb. Fattar inte hur jag har orkat.

 

18.04.2018 kl. 22:41

Vecka 12

 

 

Det här är nog den kallaste vintern/våren i mannaminne här i Antwerpen. De flesta år har påsklovet i Belgien bjudit på 25 grader och sol men den här påsken kommer nog bli kall. Mannen i huset köper hem en ny snittblomma den tjugofemte varje månad för att fira oss. Det gör mig hoppfull. Blommor existerar alltså fortfarande, åtminstone någonstans i ett grått växthus.

För jag vill ha världens bästa vår. Jag menar det, jag behöver det. Jag har haft ett så himla tungt läsår. Jag vill köpa en symaskin, återuppta mitt stora tonårsintresse, att sy. När det blir tillräckligt varmt vill jag gå på picknick med mina bästa kompisar i parken i fina kläder. Jag ska äntligen skura köket och måla om det bara luften blir varmare och torrare. Jag tänker köpa en ny dammsugare (för min nuvarande är djävulens verk, seriöst). Jag tänker fira att jag, trots två virusinfektioner, en kronisk tandinfektion, en operation samt övriga förkylningar och influensor, tog mig igenom halva min lärarutbildning på mitt fjärde språk, nederländska. Att jag orkat med två praktikplatser, frilansjobb, jobb i affären och att (oftast) vara en trevlig person. Bara det sistnämnda tar ibland så mycket energi och det gör mig så ledsen. Jag vill vara mitt energiska, pigga, glada jag men ibland känns bara ett leende som en enorm anstränging när man är så trött i kroppen att det känns som om man håller på falla ihop.

Jag vill aldrig mera vara sjuk. Jag känner inte igen mig i den här personen vissa dagar knappt orkar mer än att gå till mataffären. Det är vidrigt.

Snart kommer våren.

 

22.03.2018 kl. 13:54

En skärva av vem jag var

 

Herregud vilken energi nu. Ingenting är omöjligt. Jag vill skriva klart min reflektionsrapport för lärarpraktiken. Jag vill illustrera den där sista bilden till boken jag formgiver för det där muséet. Nej, först vill jag vattna växterna. Vänta, jag vill skriva ett blogginlägg. What the fuck? Det känns som att... allting fixar sig. Allting fixar sig. Är detta på riktigt? Okej. Stopp. S T O P P. Andas. A N D A S. Andas igen.

Babette hade sin födelsedag igår. Tjugosex år gammal. Tjugosex år ung. Hon, liksom alla mina andra vänner, är lika borttappade som jag. Vi kämpar för att få ihop ekonomin, hittar inga jobb inom vår bransch. Den kreativa branschen, en bransch utan säkra utsikter. När vi blir trötta på livet i affärerna vi jobbar i tar vi våra sista sparpengar och drar en eller två månader utomlands. Eller så shoppar vi kläder. Med personalrabatt, såklart. Vi shoppar i varandras affärer med varandras rabatt. -90% på Other stories. -50% på Iittala. -50% på Artek. -25% på Weekday. -25% på Cos. -25% på Arket. Och så vidare.

Det får mig att tänka på när jag jobbade på Bagheeras hemsida inför de tio ansökningarna han ska skicka till tio eventuella praktikplatser. Praktikplatser på reklambyråer, branding agencies. Designbyråer. De som klär Kendrick Lamar i hans nyaste musikvideo. De som får dig att vilja besöka den där nya restaurangen vid Groenplaats för att den har en fantastisk interiör på alla bilder på sociala medier. De som får dig att välja det där kaffet i affären för att den har en snyggare förpackning än de andra kaffesorterna.

Älskling, vi borde jobba ihop. Du gör interiörer, hemsidor och skrivandet. Jag tar hand om branding och grafisk design. Jag har en säker framtid, det är inte som som att jag ska bli journalist eller nåt annat utdöende jobb. We could make good money together.

När jag kommer in genom dörren till Royal Palace får jag kramar av tjejerna. Sjunger Happy Birthday för Babette. Får den längsta kramen av Vivian.

Du ser så bra ut! Vad har hänt? Du ser yngre ut. Nej, jag menade inte så! Du är inte gammal! Men du ser bara så fräsch ut. Vilan har gjort dig gott. Du behövde det.

Jag vet inte om det är den där nya ansiktsmasken jag köpte genom en reklam på Instagram eller om det faktiskt är vilan som gjort sitt. Det är fem dagar sedan operationen. Första dagen spydde jag åtta gånger. Nu är det bättre. Jag kan i alla fall äta flytande föda. Ikväll serveras det batatsoppa och cava i Royal Palace. Och kermakakku som Oona bakat. Eller heter det kanske täytekakku, säger hon frågande. Jag går in i hennes rum för att titta på gratispublikationerna hon illustrerat tillsammans med sin kompis. Jag säger att jag är rädd för framtiden. Hon ser besviken ut.

Alltså, jag vägrar jobba i Weekday resten av mitt liv. Jag måste hitta ett jobb jag gillar snart. Det kommer bara bli så. Går det för andra går det för mig också. Jag tänker inte sluta hoppas.

Efter cava och batatsoppa äter vi täytekakku. Vispgrädde och jordgubbar. Sedan vill tjejerna gå och lägga sig. Jag hyr en scooter via min scooterpool-app på telefonen. Någon har parkerat den 200 meter bort. Do you have your driver's license? frågar appen. Nej, tänker jag. Jag klickar på Yes, sätter på hjälmen som ligger i scooterns bagagelucka och kör hem. Någon hade lämnat ett paket kex i bagageutrymmet också. Jag förbannar att jag inte kan äta fast föda och överräcker kexpaketet till Bagheera när jag kommer hem.

Dagen efter vaknar jag med all den här energin. Jag vill vattna växterna. Jag vill skriva min praktikrapport. Jag vill illustrera den där sista teckningen. Jag vill skriva detta blogginlägg. Stopp. Andas. A N D A S. Andas igen. Vad händer?

Jag vill saker.

Trots att jag egentligen borde så måste jag inte.

Jag vill.

 

12.03.2018 kl. 12:58

10 tankar just nu

 

 

 

1. Efter min magisterexamen konstaterade jag att det var både onjutbart och ohållbart att försöka försörja sig på konst. I ren panik började jag studera igen. Min tredje examen blir alltså i pedagogik. Gjorde min första praktik i december och har precis gjort klart praktik nummer två. Allt går på nederländska och jag är helt utmattad av tempot, det nya studiespråket (studerade tidigare på engelska) och alla sena kvällar (vi har lektioner om kvällarna så att vi kan gå till jobbet på dagen). Nästa år får det bli lite lugnare studietakt!

2. Jag behöver en paus från konstvärlden just nu. Finns så många aspekter i detta som jag kunde skriva om men främsta orsakerna är kanske att jag är trött på alla klubbar för inbördes beundran, rasismen, sexismen och hur jag knappt känner några konstnärer från sämre förhållanden. Tycker också det är jobbigt att se så mycket dålig konst få plats och har ingen lust att ge mig in i debatten om vad som är bra och dålig konst för jag inser ju att vad jag tycker är dålig konst kanske är bra i någon annans ögon för att den har en annan bakgrund än jag etc etc alla kan göra konst etc vad är konst etc BA NEJ. Det blir liksom en subjektiv, oändlig cirkel av detta. Det tar så mycket tankekraft. Orkar inte med det just nu. Just nu vill jag hellre observe än participate.

3. Drömmer secretly om att ba skita i all konst och all utbildning och ge mig in i reklambranschen med min snubbe som studerar reklamdesign. Vi skulle kunna starta en egen branding/design studio och göra sjukt roliga grejer och tjäna fett med pengar. Jaja. Den som lever får se ¯\_(ツ)_/¯.

4. Nästa lägenhet jag bor i ska vara köpt.

5. Försöker säga "nej" oftare än tidigare. Jag vill sluta säga ja till  precis allt som låter kul för i slutändan när man har tio kul saker man borde göra är det inte särskilt kul längre. Det är dags att hitta fokus.

6. Jag jobbar fortfarande deltid på Iittala i Antwerpen men planerar att byta jobb snart med bättre arbetstimmar. Gillar att ha ett sådant deltidsjobb och skulle inte vilja jobba med något annat medan jag studerar.

7. Försöker ha så kravlösa hobbies som möjligt. Just nu vill jag bara matcha färger och material i inredning och kläder. Gillar också att ta långa söndagspromenader med Bagheera.

8. Jag älskar att resa bort i längre perioder men har inte tid för något sånt på ett tag nu. En dröm är att åka tillbaka till Kina på en längre resa snart. Var planerat att jag skulle ha åkt tillbaka i december men studierna tog över.

9. Sedan jag hade mononukleos i höstas har jag varit sjuk och trött jämt (obs på att jag normally har ett kick-ass immunförsvar och oändligt med energi). Om två dagar ska alla mina fyra visdomständer opereras ut. En av dem fick en infektion efter mononukleosen och jag antar att det har lett till att jag varit mottagligare för nya virus och bakterier som har fått fäste under vintern. Har lovat mig själv att äta fucking hälsosamt och ta hand om mig själv efter operationen. Då kanske immunförsvaret äntlligen repar sig, tänker jag.

10. Dagens tips är Netflix serie Queer Eye. Mysig realityserie med fem homosexuella män som gör make-overs på diverse snubbar i USA. Gör gott för din mentala hälsa att se på detta, lovar!

 

04.03.2018 kl. 22:11

Virus i Paris

 

 

Virus och brist på röst till trots åkte jag och Bagheera ett par dagar till Paris. Vi bokade en lägis via Airbnb och billiga tågbiljetter med Izy (dotterbolag till Thalys). Älskar med att bo på kontinenten att man bara kan ta tåget eller bussen till Paris för ett överkomligt pris typ när man vill. Har varit i Paris ett flertal gånger men upptäcker nya saker varje gång.

Jag har nyligen haft (och har egentligen fortfarande) en virusinfektion på stämbanden som till och med tvingade mig att ställa in en del av min praktik som konstlärare, men bokat är bokat. Vi åkte ändå till Pais. Tji fick jag då åkte på en förkylning på köpet. Nu har jag alltså både något slags virus på stämbanden plus förkylning. Score!

Plus och minus med Paris:

- Folk klär sig inte lika snyggt som jag kom ihåg. Typ alla bär bara svart och grått?! I Antwerpen klär sig folk mycket mer varierat, medvetet och framförallt i mer färg. Kan i och för sig ha att göra med att de flesta populära klädmärken baserade i Antwerpen använder sig av mycket färg och färgmatchning.

+ Folk i Paris är däremot mycket trevligare än folk i Antwerpen. Håller uppe dörrar och ler mer och så. Obs att jag stöter på rätt mycket otrevliga människor i Antwerpen eftersom jag servar folk från överklassen i en designeraffär. Borde skriva ett separat inlägg om det någon gång, det är rätt intressant men också vidrigt jobbigt ibland. Man får ha mycket skinn på näsan. Kanske jag iofs också skulle tycka att folk i Paris var otrevliga ifall jag jobbade i Printemps eller Le Bon Marché eller nåt sånt. Upplevde iaf Parisarna betydligt mer uppmärksamma på folk i sin omgivning, de ger mer plats åt en i kollektivtrafiken och står ogärna i vägen.

+ Paris metrosystem slår alla metrosystem i alla andra städer jag någonsin besökt. Snabbt, effektivt, stort och extremt lättnavigerat. Blir lika förbluffad varje gång.

- Cappucino i Paris är fortfarande vedervärdigt. De håller fast vid sin Café au lait trots att man beställer en cappucino.

- Colette hade stängt! 

+ Merci-affären i Marais. Skulle kunna ta med hela affären hem. Upptäckte även att belgiska Serax har gjort en kollektion som främst riktar sig in på tapas och sushi för Merci. Köper kanske ett set senare, de finns såklart även till salu i Antwerpen. Öht känns det inte så speciellt att köpa saker i Paris längre då nästan allt ändå finns i Antwerpen.

+ Maten. Franska croissanter. Franska bakelser. Fransk baguette. Franskt smör. Franska ostar. Croque madame. Confit de canard. Allt detta får ett stort plus. På alla hjärtans dag åt vi Bo La Lot på Bistro Indochiné vilket iofs inte alls var franskt men fy fan vad gott. Rekommenderar. Paret som ägde krogen var också himla trevliga.

 

 

Här är en bild från Airbnb-lägisen. Hare bäst! xx

 

16.02.2018 kl. 23:14

Tvåtusenarton

 

Första bilden av mig i år. Klippte av håret sista dagen förra året. Känns klichéaktigt att tänka på det som en symbolisk handling men det kändes i varje fall väldigt skönt att se något nytt i spegelbilden när jag vaknade dagen efter.

Ord som jag vill att ska definiera mitt nya år är struktur, prioriteringar, fokus och stresshantering. Jag vill fortsätta tänka stort men jag vill inte glömma bort vad jag behöver för att må bra. Vill bli bättre på att säga nej. Bättre på att fokusera på vad jag verkligen vill göra, på vem jag vill vara. 

 

02.01.2018 kl. 17:45

tvåtusensjutton

2017 var året när jag:

Hittade en ny röd tråd efter att ha irrat runt i en märklig garnaffär i lite på ett halvår.

 

Fem ord som beskriver 2017:

Terapeutiskt, kaotiskt, festligt, insiktsfullt, ibland ledsamt.
 

Årets höjdpunkt:

Att Bagheera kom in i mitt liv och gav mig allt han har. Att Julia kom och hälsade på i maj, det var så kul ❤  Att jag bott i en så fin lägenhet som jag gillar. Att jag började i kognitiv beteendeterapi.

Året genom Spotify:


Årets maträtter:

Allting asiatiskt! Men även hemlagad pizza.
 

Årets kulturupplevelser:

Min största kulturupplevelse skulle ha varit att se King Kruel live i De Roma i december. Kom inte iväg dock på grund av att hela Antwerpen stängde ner sina bussar, metron och spårvagnar på grund av snöstorm. Alla taxibilar var upptagna och telefonkön var evighetslång. Hyrde av ren desperation en vespa efter att ha stått och väntat på bussen i 45min men det gick inte att köra genom snön. Detta svider fortfarande i hjärtat alltså!!
 

Årets samhällsfenomen:

Vem har missat #MeToo? Ingen! Har dock inte varit så aktiv på samhällsfronten detta år p.g.a. för trött.
 

Årets somarminne:

Sommaren med Bagheera. Särskilt tältandet.


 

Årets gimme more: 

Tid med vänner. Sol. Jag fick inte nog med sol i somras! Saknar den.
 

Årets gimme less:

Stress och sjukdomar. Tänker på mononukleosen. I början av året gav jag också för mycket av mig själv till personer som inte var beredda att ge samma tillbaka till mig. Men det är som tur talked out!
 

Årets utmaning:

Att acceptera min barndom och uppväxt. Att inte vara arg längre.


 

02.01.2018 kl. 17:40

 

 

Nanó
// Brabo Babe

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 
Kärleksbreven kan ni skicka till
nano@ratata.fi

 

 

Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

 

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu