Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag

Publicerad 26.01.2016 kl. 13:04

 

Jag är 12 år gammal och ligger bredvid min bästis en ljus sommarkväll i den gamla dubbelsängen i gästhuset på släktens sommarö. Vi pratar om framtiden, min bästis och jag. I framtiden drömmer hon om att bli smal. Senast hon var i klädbutiken klagade hennes mamma på att magfettet dallrade över byxkanten. Själv drömmer jag om att få runda, fasta bröst. När jag är 18 tänker jag operera mina bröst, säger jag och stirrar intensivt upp i taket.

När jag är 12 har jag redan hatat mina bröst i två år.

I två år har mina bröst över huvud taget existerat.

När jag var tio började de växa. Istället för att växa utåt började de växa neråt. Långsamt kröp de neråt medan vårtgården växte sig allt större. När jag var 12 skulle alla i sjätte klass gå på en hälsokontroll där man skulle vara helt naken inför hälsosystern. Innan hälsokontrollen satt jag i väntrummet och skakade av nervositet. Sedan de började växa hade jag undvikit att visa mig naken, även i skolans omklädningsrum. Inne hos hälsosystern hände inget märkvärdigt. Hon tittade knappt på mina bröst och konstaterade att jag hade växt normalt. Med en stor klump i halsen frågade jag försiktigt om mina bröst var normala, om det var meningen att de skulle växa neråt och vara platta istället för runda. Hon svarade att det inte är något att oroa sig över, att det är genetiskt hur de ser ut och att de såg friska ut.

Friska, tänkte jag. Inte runda. Mina bröst kommer aldrig att bli runda.

Fyra år senare är jag 14 och ligger i en säng bredvid killen jag är ihop med, fast den här gången är vi inte på sommarön, utan i mitt flickrum i staden. Jag och min kille vill ha varandra. Vi vill ha varandra så mycket att vi nästan rivs sönder inuti, men ännu har vi inte gjort det. Upprepade gånger har han hört mig säga att mina bröst ser missbildade ut. Han säger att det inte spelar någon roll, att jag är vacker ändå. Första gången jag visar mina bröst för honom gråter jag. Jag gråter för alla de år jag hatat, gömt, velat förändra, lyfta, operera.

Gråter för alla de år jag har velat rätta till.

För vad fanns det att rätta till?

Låt mig berätta vad det finns att rätta till.

Det finns ett utseendefixerat samhälle var bara runda eller nätta bröst får plats på bilder, i filmer, serier, konst - ja, precis överallt. Det finns tidningar som Frida och Solo som jag och min bästis lusläste för att lära oss om vad killar gillade och om hur tjejer borde vara. Det finns porr som endast visade runda, fylliga eller små, fasta tuttar. Det finns ett samhälle där kvinnliga bröst utan undantag sexualiseras och därmed är en extremt viktig del i hur en flicka eller kvinna uppfattar sig själv, sin sexualitet och sitt självförtroende.

Det är vad som borde ha rättats till.

 

 **

 

Jag är tjugofyra och återigen förälskad.

Hur ser dina bröst ut, frågar han.

De ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag.

 

 

(Bilden som illustrerade texten tidigare är troligen tecknad av Elliebeanz, det var slarvigt av mig att inte dubbelkolla först så jag har nu mejlat henne. Ni kan köpa hennes ursnygga tryck här iaf!)

 

Nanó Wallenius
Kommentarer (34)
Spamfilter
Skriv siffran 8 med bokstäver?
Word!
Katja26.01.16 kl. 16:26
Tack! Finfin bloggadress du har!
29.01.16 23:08
Ett jävla bra inlägg! :)
malin26.01.16 kl. 16:33
du, tack så jävla mycket ;)
29.01.16 23:34
Härlig text! Jag hade en annorlunda situation men samma känsla av att något var fel. Mina bröst... de liksom fanns inte. Det tog rysligt länge innan jag fick något slags antydan av dem och de fem första åren av mitt tjugonde decennium har jag prompt pressat på mig gigantiska push ups för att uppleva att jag ser normal ut. Jag drömde om plastikkirurgi också. En modest version men ändå. För att se åtråvärd ut. Jag vet egentligen inte vad som hände, men idag är jag så sjukt glad över att de är just som de är och blir tvärtemot obekväm när jag sätter på min gamla push up. Det är svårt att förstå att jag någonsin ville att brösten skulle vara något annat än det här. Hurra för alla slags bröst!
Satu26.01.16 kl. 16:51
Indeed, hurra för alla bröst! Hade själv push-up i högstadiet och förstår inte riktigt vem jag försökte lura nu i efterhand. Inför vem ville jag se åtråvärd ut? Varför mäter vi oss själva i någon slags åtråvärdhet över huvud taget? Okej, jag måste erkänna att jag fortfarande har en viss bild av hur jag ser ut när jag är "snygg" men det är en betydligt mer realistisk bild än den jag hade som yngre. Trots att jag har en del åldersångest är det skönt att bli äldre eftersom jag accepterar hur jag ser ut mer och mer för varje år.
29.01.16 23:38
Jättebra skrivet! Det är inte våra kroppar som ska rättas till utan människors attityder.
Hoppas många unga tjejer skulle läsa det här. Själv är jag 53 år, mina bröst ser inte ut som de gjorde då jag var 18 och helt nöjd med dem, men nog är jag nöjd i dag också. De är som de är och jag vill bli älskad som jag är.
Kram till dig!
Carita Liljendahl26.01.16 kl. 17:14
Jag skulle älska att jobba med att skriva texter för unga tjejer. När jag skrev denna text föreställde jag mig att mitt 12-åriga jag läste. Och bröst är bröst, det borde vara som vilken annan kroppsdel som helst, inte sant? kram!
29.01.16 23:43
så jävla grym text
lovisa26.01.16 kl. 17:23
tack!!!
29.01.16 23:48
Najs, bra skrivet Nano!
Anna26.01.16 kl. 17:30
Tack Anna! Uppskattar det massor.
29.01.16 23:48
Bra text! Jag minns hur tidningen OKEJ (tidigt 90-tal?) visade bilder på ett Pamela Anderson-utvik, där Pamela stod naken på knä i vattenbrynet, medan hon höll armarna upp och runt sitt hår. Jag försökte förgäves posera likadant framför spegeln och testade hur mycket jag behövde lyfta i huden över bröstbenet, för att brösten skulle få samma silhuett som hennes. Idag ser mina bröst helt fabulous ut, för att jag bestämt att de är det och för att de givit mina barn mat. Den jävel som försöker säga nåt annat är inte värdig att vara i mitt liv. För mig blev det en stor skillnad i att se mina bröst som en del av mig och inte som något som representerade mig. Men det tog många år av OKEJ- och Slitz-hype att komma dit.
Stina26.01.16 kl. 17:35
Men åh, det där har jag också sysselsatt mig med som yngre, att stå framför en spegel och förvridit min kropp i en stilla önskan om att få samma silhuett som någon fyllig modell. Du låter grym! Helt rätt attityd. Heja!! kram!
29.01.16 23:50
Superbra inlägg baserat på en tråkig historia, som säkert känns igen hos många.
Och gällande "bröstförstoringsdebatten" och argumentet om att man vill att brösten ska se ut före man fick barn, det köper jag inte. Kroppen förändras med tiden, oberoende barn eller ej. Skulle ju få operera hela mej, uppifrån och ner och otaligt många gånger under min livsstid, för att se ut som jag gjorde förr.
nadia26.01.16 kl. 18:29
Tack! Ja, det håller inte riktigt hela vägen det där med att vilja se ut som man "alltid gjort", kroppen förändras ju ständigt. Vet inte hur mina tuttar ser ut efter att jag ammat, men min mother-in-law förminskade dom efter en massa nackbesvär och huvudvärk. Har själv dålig nacke eftersom jag spelat violin i tio år och det är väl den enda riktigt giltiga orsaken jag skulle kunna ha för att opereras i framtiden. Hoppas att det inte blir nödvändigt!
29.01.16 23:55
Sjukt bra text! För mig tog det tills jag var kanske 18 innan jag ens kunde acceptera att jag faktiskt hade bröst. Brukade vara avundsjuk på de andra flickorna i skolan som hade runda och fylliga, de som av en händelse också råkade vara de flickor pojkarna slog vad om vem som fick dem först i säng, medan mina egna var alldeles för små i förhållande till min breda röv. Men nu jävlar, nu älskar jag alla bröst, också mina egna! Jag hoppas vi som lärt oss se de idiotiska skönhetsidealen som de begränsningar de faktiskt är, kan lära kommande tonårsgenerationer att deras bröst (och kroppar och själar och allt) också är jävligt fina. Hurra alltså, superbra text!
Fanny26.01.16 kl. 19:27
Tack Fanny :) Du är grym! Alla bröst är mysiga. Synd att man inte fattade det när man behövde den insikten som mest.
29.01.16 23:56
Jag fick bröst jättetidigt. Har inte så värst mycket negativa minnen gällande dem från lågstadietiden, men visst minns jag att pojkarna pekade och tafsade. (Satans äckel. Tycker vissa småpojkar borde låsas in, jag hatar dem verkligen. Skiter i om det är logiskt eller ej.) Jag har ofta fått höra av kompisar att mina bröst är fina, och det är en av få saker jag fått komplimanger för av killar också. Men vad ingendera fattar är ju att de hänger som fan, och allt mer och mer längs med åren :D:D och ju äldre jag blir, desto mer skiter jag i det. Den som är intim med mig får acceptera dem som de är. Tycker inte själv de är så värst fina, men 1. who cares, i längden? och 2. det finns ju bh:n att använda som de ser bra ut i, när det behövs. Bröstoperationer är bland det sjukaste som finns, ber om ursäkt om någon tar illa upp, men det är min åsikt. Kan mycket bra förstå att folk gör dem, med tanke på hur samhället ser ut. Tycker synd om folk som sätter massvis med tid på sitt utseende (och nej, jag är inte själv nån "naturligt snygg" som just woke up like this). Ja, det finns ju liksom så sjukt mycket mer här i livet... men, det är min smått arroganta åsikt.
Läsaren26.01.16 kl. 19:48
Det är helt sjukt att dessa småpojkar på något vänster lyckats lära sig att det är socialt acceptabelt att tafsa, där snackar vi misslyckande av rang. Jag ser behån som ett praktiskt plagg då mina bröst är rätt känsliga och jag inte kan gå utan behå utan att det blir obekvämt och "flängigt", behån håller dem liksom på plats. Jag kan också tycka att bröstoperation är en på sätt och vis sjuk handling när jag tänker vilken påfrestning det är för kroppen och hur mycket pengar man lägger ner på det (jag använder liksom matolja som tvål och återfuktning för att jag är så snål) men förstår ändå att folk tar steget till operation.
30.01.16 00:01
Innan jag började läsa det här som någon rekommenderat varmt på fb, såg jag vad du skrivit under illustrationen du knyckt. Illustrationen som säkert har enorm betydelse för hur många nya gäster du får till bloggen. Du går själv på konstskola. Du vet hur tecknare får jobba för att hitta sitt uttryck. Tycker du att de inte ska få besluta över var deras bilder publiceras? Om du inte hittar upphovspersonen: LÅT BLI ATT PUBLICERA. Jag blev så sur att jag inte orkade läsa texten.
Soffi26.01.16 kl. 20:35
Hej! Jag har gjort mitt bästa för att hitta illustratören och tycker bilden är awesome. Fann t.ex. inte via Google image search. Utgick helt ifrån hur jag själv skulle vilja bli behandlad som konstnär och upphovsmakare på nätet, d.v.s. ifall någon använder min bild och ej vet mitt namn, men skriver t.ex. "ifall nån vet namnet på illustratören, berätta!" skulle det kännas okej för mig och då kan jag ändå ange mig själv som upphovsmakare. Sen hoppas jag ju att det är på grund av min text som folk hittar hit och inte bilden. Har som sagt utgått ifrån hur jag själv som konstnär skulle vilja bli behandlad på nätet. Tog bort bilden och mejlade tecknaren som en annan läsare lyckades klura fram från tumblr :) Ha en bra dag i alla fall och ledsen att du blev sur!
26.01.16 21:31
SÅ BRA!
Lina26.01.16 kl. 20:43
TACK!
30.01.16 00:02
Superbra inlägg, Nanó!
ett ritstift i din rumpa26.01.16 kl. 20:52
tack massor, mikaela!
30.01.16 00:02
Artisten går tydligen under namnet elliebeanz och här är ett exempel på hennes verk :) http://www.redbubble.com/people/elliebeanz/works/17467062-all-boobs-are-good-boobs?c=448554-illutrations
Anna26.01.16 kl. 21:02
Åh, underbart! Ska genast credda henne! Har även mejlat henne för att dubbelkolla.
26.01.16 21:23
Upp till bevis om de nu är så fantastiska.
Farbror Ernst26.01.16 kl. 22:08
Farbror Ernst, ingen bryr sig i din åsikt om nåns bröst hur som helst :D go home!
Läsaren26.01.16 kl. 22:23
<3
30.01.16 00:02
Bra inlägg Nanó! Jag började nästan skriva på ett eget inlägg, men äh. Du och så många andra ha redan skrivit så mycket bra. Jag är sällan den som är snabb på bollen i debatt. Jag tycker om att fundera lite, tugga på tankarna och orden och vara klar ungefär då när dammet just lägger sig i debattem. Men ikväll jag tror jag redan vet vad jag tycker och vad jag ser. Ja ser nämligen att det verkar finns två läger. (och förstås en massa gråzoner där emellan, men _huuvudsakligen_ två läger)
1. De som menar att man inte ska lägga sig andras beslut och sluta shejma andra kvinnor.
2. De som menar att man ska ifrågasätta varför man mår bättre av ett par snygga bröst.

Båda läger håller med varandra i att kvinnor ska själv få bestämma vad dom gör med sin kropp utan och att en bröstoperation _kan_ få en person att känna sig lyckligare.

Jag sällar ju mig till den senare gruppen som vill ifrågasätta, titta närmare på "osynliga" strukturer, men inte ifrågasätta kvinnors beslut, utan vår gemensamma världs- och kroppsbild som även jag delar med både dem som opererar sig och inte opererar sig.

Och fyfan för dig Farbror Ernst. Inte okej.
Bohemian Maggie26.01.16 kl. 22:29
Jag brukar också vanligtvis vilja fundera en stund men inspirationen kom väldigt snabbt denna gång. Jag är också definitivt den som ifrågasätter men tycker samtidigt att man inte ska skuldbelägga kvinnor som valt att operera sig, det känns lite som dubbelbestraffning. På sätt och vis är det synd att det finns "två läger" när det finns viktiga poänger på båda håll!
30.01.16 00:05
Superbra skrivet! Jag har länge haft jobbigt med mina bröst då det alltid varit mindre än de flesta andra, det beror till största del på att jag är smal och det är också något jag fått jobba väldigt mycket med även fast folk säger "åh vad skönt det måste vara att inte behöva tänka på vad man äter osv. " . Men sen träffade jag en äldre tjej som jag idag ser upp till väldigt mycket och hon är också smal och har små bröst vilket har gjort att jag känner mig mycket bättre! Kämpa på alla därute, ni är alla snygga som ni är!!
Jessica27.01.16 kl. 00:07
kram till dig med Jessica!
30.01.16 00:05
Tack för bra inlägg! Jag blev bekväm med mina bröst först då vi började ha bastukvällar o simma näck med mina vänner. Vet inte om jag först då förstod att vi alla ju e olika eller om det var de att ingen sa nåt om att mina bröst såg "konstiga" ut. Idag har jag inga problem med mina bröst, tycker dom e perfekta.
Eva27.01.16 kl. 02:18
Bastukvällar har också gjort mig mer bekväm, eller i alla fall omedveten om hur de ser ut! Förr brukade jag tänka alldeles för mycket på hållningen men nu är det strunt samma liksom. Bra attityd du har, kram!
30.01.16 00:06
Mina bröst ser helt fantastiska ut, De är lite tunga nu när jag är 55 & svalan på det vänstra har fått lite långa vingar sen jag tatuerade den när jag var 18. Men det är mina bröst. Jag är vacker.
Carina27.01.16 kl. 03:49
bästa attityden! heja!
30.01.16 00:06
Hej, jag kan inte beskriva hur glad jag är över denna text. Jag har läst många texter och folk som har komplex över sina bröst för att dom är för små osv. Jag förstår självklar att dom har det jobbigt men jag känner precis som du att mina bröst nästan är missbildade. eller inte mina bröst, snarare bröstvårtan. Jag trivs endast i mina bröst när de bröstvårtan är hård. Jag mår verkligen sjukt sjukt dåligt över dethär och vågar inte berätta för någon. Din text har hjälp mig en liten bit på traven till att jag ska vara minsta lilla bekväm i mina bröst. tack
Sofia27.01.16 kl. 08:46
Tack så jättemycket och varsågod! Jag har faktiskt haft exakt samma, har ogillat när bröstvårtan varit mjuk för då är det ännu mer hängigt liksom. Brukade tänka att det var bra när det var kallt inomhus när man var naken för då var brösten lite fastare (sjukt att man tänkt så, men men). Nu tänker jag knappt på det längre. Det är ju inte boobsen folk i min omgivning kollar på ifall jag är naken inför dem, de brukar oftast se in i mina ögon ju. Och bröst är bröst, inte desto konstigare än en armbåge eller ett nyckelben när man tänker efter. Kämpa på! kram!
30.01.16 00:10
Tack Nanó för ett jättefint inlägg. Jag kommenterar aldrig på bloggar men det här gick rakt in i hjärtat! Mina bröst låter som dina och jag har haft svårt att tycka om dem. Jag tycker inte att de passar min kroppsform och att de är fula och missformade. Men jag tänker samtidigt, att de är mina och att jag hellre vill lära mig att tycka om mig själv så som jag är än att ändra mig för någon annans skull. För jag vet att det som egentligen oroar mig är hur andra ser på mina bröst. Jag hoppas att jag kan ha samma fantastiska attityd som dig en dag :) Ha en bra dag!
Tjej 22 år27.01.16 kl. 15:16
Åh tack så jättemycket! Fattar vad du menar. Du sätter huvudet på spiken där, det är ju just för andra som man oroar sig, aldrig för sig själv! Är säker på att du kommer att få en ännu starkare attityd snart. Detsamma gullis!
30.01.16 00:11
Tack för att du delade med dig och skrev ett fantastiskt inlägg. Vi är helt klart många som kan relatera. Tänk att vi blivit så vana vid opererade bröst att det är de som är normen för hur bröst ska se ut.
Karin27.01.16 kl. 15:51
TACK :)
30.01.16 00:11
Jättebra text! Har haft fruktansvärd ångest för mina bröst. Fick bröst väldigt tidigt 9-10 år åldern och de har alltid varit väldigt hängiga. Så att byta om vid gympan eller badet var en ren mardröm då alla andra tjejer i klassen hade toppiga och snyggar bröst. En kommenterade och undrade varför mina bröst såg ut som en mormors. Tyckte det var hemskt, så jag duschade knappt efter gympan, eller jag sprang ner till omklädningsrummet och snabbt in i duschen och sedan ut. Hade sådan ångest inför att visa mig inför någon så när jag och min kille myste och kelade och han sträckte sig för att ta av min bh trodde jag att det var början på slutet. Han har bara berömt mina bröst, men själv önskar jag att de ville vara lite mindre och mindre hängiga och att jag faktiskt hade bröstvårtor, vilket jag inte har om de inte är hårda. Tack för ett jättebra inlägg :)
Elin27.01.16 kl. 19:12
Ja men exakt, känner så igen mig i din historia. Fast som tur har ingen som sett mig naken ifrågasatt mina bröst, kanske för att jag aldrig visade mig helt naken inför klasskompisarna. Barn kan säga så himla dumma saker ibland. Himla sorgligt att det påverkade dig, men jag förstår exakt. kram!
30.01.16 00:13
Den här texten fläckade ner min tröja med mascaratårar.
Jag har, så länge jag kan minnas, haft grova komplex över mina bröst. Först var de för små, för långt isär. Nu har de fel form och vårtgårdarna är för stora. Jag vägrade visa mig naken för någon i många, många år. Mina bästa vänner i högstadiet kunde liksom vara nakna med varandra, men jag kunde inte vara med, på grund av den otroliga skammen jag kände över min nakna kropp.
Förra året visade jag mig naken framför en annan människa för första gången sedan jag var liten. En person som jag litade på.
Det var så otroligt befriande. Min stora skam, ute i liften, och det spelade liksom ingen roll? Hon brydde sig ju inte! Det var en helt unik lättnad som följde.
En dag så var hon arg på mig, min allra bästa vän. Vi var med några andra kompisar, och jag var väl irriterande, och hon slängde det ur sig.
Att jag har fula bröst.
Att om vårtgårdarna vore lite lite större så hade hon fått lov att ringa efter sjukvård.

Det tog någon sekund. Att förstå. Vad hon nyss sagt, framför alla våra vänner.
Jag tror inte att jag någonsin kommer komma över det här. Jag ser inte en framtid där jag vågar duscha på gymmet. Eller ha sex utan BH.
Jag tror inte att jag någonsin kommer kunna ge någon min tillit på det sättet igen. Jag vet att jag aldrig kommer lita på henne mer.

Tack. Tack för att du skrev det här inlägget. Tack för att jag, för första gången på många år, inte behöver känna mig ensam.
k27.01.16 kl. 21:16
Herregud, kära nån, hur KAN man säga en sådan sak ens till sin värsta fiende? Hoppas du dumpade den "vännen" snabbt. Så där säger man fan inte, blir riktigt arg nu. Vilken fruktansvärd människa! Jag lovar dig att du kommer hitta kompisar som inte kommer yttra ett kritiskt ord om din kropp bara du letar lite till, kompisar du kan lita på. Mina bästa vänner träffade jag först efter att jag fyllt tjugo. Och du är inte ensam, det är flera som kan relatera till dessa enorma bröstkomplex och att inte våga visa sig utan BH, jag har också varit där. Det tar ett tag att komma över, men jag vet att du också kan nå dit om du vill. Du är värd det. KRAM på dig.
30.01.16 00:18
Fin och kraftig text, Nanó! Jag har själv alltid haft mindre bröst och varit okej med dem då jag som yngre ändå aldrig klädde mig så att de framhävdes. (De har aldrig heller varit i vägen när jag tränar eller varit tunga att bära). Jag ville aldrig framhäva dem för blickarna gjorde mig obekväm. Förra våren var jag på en dejt där snubben kommenterade mina bröst på slutet: att de verkade vara små men att han nog skymtade något under blusen i varje fall. Inte så smidigt av honom, för det var sista gången han såg mig och skymten av mina bröst. Det bästa med brösten är ju att de är så mjuka och att det känns bra när en person, som man tycker om, rör dem. Inte sant?
Riina27.01.16 kl. 22:11
Herregud, vilken snubbe. BRA att han inte såg dig nåt mer, vilken jubelidiot. kram.
30.01.16 00:19
Det är tråkigt att du mådde som du gjorde, du borde ha haft någon att prata med och du kanske skulle känna helt annorlunda idag. Problemet är att när man spenderar en massa onödiga pengar på att operera sig för att bli som "alla andra" (vi ser ju alla olika ut och inget varar för evigt), genom att anpassa sig och foga sig efter media så ger man fel signaler till andra unga tjejer. Man säger att det är okej att spendera pengar på att förändra din kropp permanent, att det är normalt och att det är fult att se ut som den man föddes. Man påverkar samhället. Det bästa är om alla hade styrkan att stå emot, att kvinnor tillsammans stod upp mot medias sjuka ideal. Kanske jag inte förstår för att jag alltid har haft bröst (som dessutom är i vägen och ger mig ryggont), men jag har alltid avskytt min näsa och står inte gärna framför kameran pga den. Men om jag opererar den har jag misslyckats och om 10 år kanske jag inte alls bryr mig om hur den ser ut.
Mikaela27.01.16 kl. 22:19
Det är säkert bara du själv som tänker på din näsa, liksom jag endast själv tänker på mina bröst. Tillsammans är vi starka! Screw skönhetsnormer.
30.01.16 00:21
Om jag av någon anledning skulle fråga någon hur hennes bröst såg ut, skulle jag göra det för att få se dem, och avgöra själv. Mitt tycke om utseendet utesluter inte hennes tycke om det och ingen borde tvingas att tycka så heller. Nu skulle jag dock aldrig fråga, och har aldrig gjort det, utan istället vänta/väntat tills jag fick se dem. I slutändan är det så att du får tycka om eller ogilla dina egna bröst (ja, klart som fan man får ogilla estetik på sig själv, smak väljer man inte!). Det är heller inte en jäkel som äger någon rätt att bestämma om jag får ha en smak på utseendet av andras bröst heller - för en smak har jag - oundvikligen och oavsett om det finns eller inte finns normer i samhället.

En smak har vi alla, och kommer för all evig tid ha, om allt. Vare sig smaken tillåter en eller flera saker att gillas på samma gång eller inte.
Bow27.01.16 kl. 22:58
Visst, smaken är delad som baken. Jag tänker inte tvinga någon att gilla mina bröst men tror att det i stor utsträckning är den bildvärld vi omger oss av som formar vår smak, tror inte du?
30.01.16 00:24
WORD!
Frida28.01.16 kl. 03:49
Alltså! Tack.
30.01.16 00:24
Jättebra text. Det är ju så knepigt detta, som "Bohemian Maggie" nämner i kommentaren ovan, med de två lägrena; å ena sidan se som anser att individen ska äga rätten att göra som hen vill och om en bröstoperation är det som får hen att må bättre så är det en given lösning... å andra sidan de som problematiserar de "stereotypa" brösten som gör vår underbara mångfald till "rätt" och "fel". Det är förstås inte fel på att smak och att tycka - men var kommer vår smak ifrån? Ska vi verkligen följa vår smak om den kommer ifrån en så obehaglig källa? ...men samtidigt kan vi inte bara trolla bort vår "smak" och våra stereotyper, bara för att vi ser dem... och om nu dessa "ingrepp" (varken det gäller bröst, könsorgan eller något annat) faktiskt kan få en person som mår jättedåligt att må bra (för sådana historier har jag trots allt hört) - ska jag anse mig ha rätt att säga att det är absolut fel? Ska vi vara pragmatiker eller idealister? Jag vet verkligen inte. Världen är bra knepig.
Johannes28.01.16 kl. 21:56
Ja, visst är den knepig? Och tack.
30.01.16 00:22
verkligen så jävla bra skrivet, behövs inte sägas mer.
:)28.01.16 kl. 22:07
TACK <3
30.01.16 00:22
Så rätt. Du är grym, Nanó. Åh, vad detta behöver höras. Hoppas fler tjejer börjar tänka som du - alla bröst är underbara!
Peter29.01.16 kl. 12:17
Tack bästa Peter! Blir så glad.
30.01.16 00:21
Såå grymt bra skrivet! Jag är mamma till en 2 årig dotter och har redan två bekanta som fyllt brösten efter amning för att få dem att se ut "som före amningen". men ingenting är ju lika som före man fick barn, så varför skulle brösten vara det. Är så trött på detta egocentriska smhälle där det är okej för en mamma till tre flickor att öppet tala om att hon tänker ta silikonbröst! Hur skall vi någonsin kunna ge våra döttrar ett bra självförtroende när det gäller deras kropp, när vi själva står där med silikon tuttar och fyllda läpper! Det är väl lika bra att börja samla till plastikoperationer åt sina flickor istället för körkort nu genast! Blir såå besviken på det här samhället! Hälsningar av en som blev kallad "plankan" flera år i högstadiet (är nog e planka ännu också =) )
Mamman01.02.16 kl. 12:04
TACK! Ja, what's up med denna obsession angående att se ut som "innan man fött barn och ammat"? Blir så ledsen på att samhället vill att kvinnor ska vara evigt unga och orörda. Förstår din tanke angående att det är dumt att prata om skönhetsoperationer inför sina barn, men tycker det är en svår fråga då det redan sätts så mycket krav och press från samhället på vad en bra mamma är! Papporna slipper liksom undan med så många fler misstag! Om du fattar vad jag menar :) High five for plankor by the way!
01.02.16 22:11
Till k
Jag blir så innerligt ledsen, uppgiven och rent ut sagt förbannad av att läsa vad du skriver. Inga bröst är fula, INGA!!! Nu har jag ju inte sett dina, men jag är helt övertygad om att jag skulle tycka att de är vackra! När jag var yngre drömde jag om större vårtgårdar. Mina är så yttepyttesmå att jag länge trodde att jag aldrig skulle kunna amma. Men det gick! För vet du vad, våra bröst är fantastiska!! Jag hoppas och önskar att du någon dag blir bekväm med dina bröst och vågar älska utan BH och duscha på gymmet. Kram!
You go girl!01.02.16 kl. 15:18

Website

 

www.nanowallenius.com

 

In och kolla!

Publicerad igår kl. 01:10

Capital M

 

Alla nyblivna magistrar i Antwerpen deltar i någon slags gemensam massutställning vid namn Capital-M i Park Spoor Noord här i Antwerpen. Enligt mig ser det mer ut som något slags gigantiskt jippo för att göra reklam för konstutbildningarna som Sint Lucas och Akademin har att erbjuda snarare än att erbjuda en professionell plats för de nya magistrarna att ställa ut seriöst med tanke på de dåliga förutstättningarna (fuktig gammal hangar med ojämna, lutande väggar). Igår var öppningen av Capital-M och jag hade t.o.m. investerat i mer professionella kläder för liknande evenemang då jag inför öppningen av Deep End insåg att jag inte hade några passande kläder alls. Igår kände jag mig riktigt fin. Annars sportar jag mest färgglada sneakers och yoga pants.

 

 

 

 

Publicerad 25.06.2016 kl. 23:32

Only Last Spring I Started Wearing Pink

 

Sju dagar tog det att tillverka de 24 första böckerna! Men gud vad nöjd jag är. Upplagan är 50 böcker och resten tillverkar jag i höst. Är inte säker på ifall jag visat upp hur utsidan av boken såg ut men nu så! Boken är storlek A4.

 

 

Publicerad 24.06.2016 kl. 12:25

Installationsbilder 2

Installation shots, Dress For Success / Take It Like a Man by Nanó Wallenius, Antwerp Tower 20th floor, 17.06-24.06

 

Här är mitt andra utrymme. Rummet är L-format och det mest kritiska momentet här var när jag klistrade fast de största bilderna på väggarna. Perfektion är nyckeln till ett bra vitsord och när jag satt på golvet och smetade ut innehållet ur en stor burk klister över mina bilder funderade jag en god stund på vad fan jag hade gett mig in på så nära inpå juryn. Som tur gick allt som det skulle.

I överlag är jag inte lika nöjd med miljön nu som jag var förra veckan. Jag börjar känna att utsikten och de distraherande elementen i utrymmet jobbar emot verket. Jag är nöjd med hur jag placerat bilderna men gillar inte känslan av att det syns att det inte är ett galleri. Som jag nämnde tidigare fick jag departementets enda pris samt två nomineringar för utomstående priser som avgörs av två helt andra juryn. Den första juryn tror jag att jag har en väldigt liten chans att övertyga så den får faktiskt bli av här i Antwerp Tower. För den andra nomineringen, vars jury blir av den 5 juli, bestämde jag mig dock för att bygga upp allting på en helt annan plats eftersom det är en så pass stor summa pengar som står på spel. Att vara nominerad för detta pris är redan något jag aldrig trodde skulle hända mig och då vill jag verkligen att mitt arbete ska kännas 100% rätt och då är inte detta rätt miljö.

Vet egentligen inte vem som är intresserad av att läsa om hur det fungerar när man blir magister vid en konstakademi utomlands, men om inte annat så kan det vara intressant för mig själv att titta tillbaka på senare. Vid Akademin är det i alla fall en massa tävlingar när man blir magister (alla nyblivna magistrar är automatiskt med och tävlar om priser och nomineringar). Vad jag har förstått är det dock inte lika i alla konstakademier i Belgien utan endast Akademin i Antwerpen eftersom den är "viktigast".

Tänker dock inte förklara verken här eftersom jag tycker de ska upplevas på plats och inte läsas om! Det tar liksom bort 70% av spänningen. Jag föredrar att låta verken tala för sig själva.

 

Publicerad 23.06.2016 kl. 22:28

Installationsbilder

Installation shots, Only Last Spring I Started Wearing Pink by Nanó Wallenius, Antwerp Tower, 20th floor 17.06-24.6.2016

 

Förutom att jag vaktat utställningen har jag suttit och editerat mina installationsbilder hela kvällen och natten. Skulle vara fruktansvärt tråkigt att inte publicera något av bildmaterialet innan jag lägger mig, så here we go!

Det ser kanske enkelt ut men alltså det är sjuka mängder jobb som ligger bakom varenda liten detalj. Alltifrån frustrerade e-mailkonversationer med byggnadens ansvariga till att sandpappra bort ojämnheter i väggarna och renovera utrymmet från början till slut. Det var kontorsutrymmen som inte renoverats på minst 10 år så ni kan ju tänka er hur det såg ut. Det som stressade mig allra mest i detta rum var ställningen som boken står på eftersom jag fick den i skick endast ett par dagar innan juryn. Allt annat hade jag planerat in i minsta detalj månader i förväg. Skulpturen och boken var liksom klara redan i vintras och behövde endast finjusteras.

Detta är alltså ena rummet jag huserade i under vår magisterutställning. Jag föredrar detta rum alla gånger över det andra rummet eftersom detta andas mer. Imorgon visar jag bilder från det andra utrymmet.

Jag har dessutom inte filmat innehållet i boken ännu, men så fort det är klart kommer det upp både här och på min hemsida (som fortfarande är under konstruktion)! Det är för övrigt med detta arbete jag även blivit utvald att delta i BredaPhoto festival.

 

Publicerad 23.06.2016 kl. 01:22

Tankarna som dyker upp när man slutat stressa

 

Jag hade typ glömt bort hur det kändes att inte stressa.

Dock är det såklart nu när jag har lite mera tid som alla jobbiga tankar dyker upp, när jag börjar överanalysera allting som kuratorn från fotomuséet sade åt mig förra veckan och jag börjar älta att jag inte bara fick ett vitsord högre än det jag fick. Istället för att nöja mig med att jag fick högst vitsord i klassen och att jag vann årets pris från fotografidepartementet plus två nomineringar så börjar jag redan fundera på hur jag ska göra för att typ bli bättre.

En av dom sakerna som har varit klurigast med att studera vid Akademin är att det är omöjligt att få de tre högsta vitsorden, 18, 19 och 20. Vid Akademin, särskilt ifall man studerar fri konst, ger man av princip aldrig de högsta vitsorden till någon, i alla fall inte vid en konstakademi. Detta system känns konstigt för någon från Finland som får kickar av ha högsta betyg (läs: jag). I Finland vet jag exakt vad som krävs för att få högsta betyg medan jag i Belgien aldrig någonsin kommer att vara nöjd med mina betyg, hur hårt jag än kämpar.

Sedan har vi ju såklart det idiotiska i att jag bedömer mig själv efter mina prestationer. Men så har det alltid varit. Går det någonsin att komma ifrån det?

 

Publicerad 20.06.2016 kl. 20:24

13:09

 

Varning för något osammanhängande text, men jag märkte något som gjorde mig väldigt lättad idag när jag surfade runt på sociala medier.

Jag känner inte längre att jag måste tycka "rätt" och vara fläckfri i andras ögon. I många år har jag gått runt med ont i magen när jag inte känt att jag inte vetat tillräckligt mycket eller att jag gillat någonting som inte är tillräckligt intellektuellt.

Det är med stolthet jag vill förkunna följande saker: Jag älskar Håkan Hellström trots att han är medelklassens priviligerade lilla älskling som sjunger om personlighetslösa tjejer. Jag är inte en särskilt traditionell kärlekspartner. Jag gillar att läsa Murakamiböcker då och då. Jag gillar lättsmält popmusik. Jag namedroppar ogärna svåra författare och tänkare för jag kommer aldrig ihåg vad dom heter. Jag har svårt för filosofi och tycker det är ganska tråkigt eftersom jag har svårt att koncentrera mig på abstrakta tankar. Jag dras till trasiga människor som gör misstag för det är där jag hittar samhörighet. Jag läser inte längre en massa facklitteratur bara för att verka bildad. Jag ogillar tjocka böcker i allmänhet. Jag ÄLSKAR kärlekshistorier. Min humor är inte intellektuellt ironisk utan mer åt kiss- och bajshållet. Jag är inte särskilt fanatisk med att alltid vara PK.

Länge leve det intellektuella förfallet!

 

Publicerad 20.06.2016 kl. 13:27

+ / -

 

 

+ blev godkänd i juryn & fick bra betyg
+ vann pris!!!!! (PENGAR)
+ blev nominerad till två andra pris som avgörs om några veckor
+ Milia var här!
+ bloggläsare hittade till Antwerp Tower (hej Anne-Carine!)
+ Veronica Maggio i Stockholm i augusti med koltrast!!!

 

- person som betedde sig rätt dåligt idag och jag fick vara den där jobbiga ledarfiguren som sätter ner foten och berättar vad som är okej och inte är okej. Känner mig aldrig bekväm när detta händer.
- inte så mycket mer minus faktiskt!

 

Nu ska jag sova.

 

Publicerad 20.06.2016 kl. 00:20

Slutet är nära

Har så dåligt med tid just nu, trogna bloggläsare känner säkert till orsaken till detta - jag avlägger magisterexamen! Den 29 juni är det proklamation och om allt går vägen borde jag få mina papper då.

Vi började renoveringen av vårt utrymme i Antwerp Tower igår och imorgon är det dags att börja borra och hänga mina verk. På tisdag är det dags att limma mina wallpaper-prints. NERVÖS!

 

Publicerad 12.06.2016 kl. 17:29

Musiklistan

 

Alltså finns få saker som jag älskar lika mycket som att upptäcka ny musik. Är själv gammal musiker och trodde själv jag skulle bli musiker som vuxen. När jag blev äldre tog bildkonsten dock över och idag njuter jag av och utövar musik utan att känna press över att vara särskilt duktig på det. Det pirrar i magen när någon av mina musikintresserade kompisar eller bloggare med bra musiksmak tipsar om ny musik! Tycker det är magiskt att vissa människor har exakt samma musiksmak som jag och jag upptäcker definitivt mest musik genom andra musikintresserade eftersom jag aldrig har tid att leta själv.

 

Nämn dina favoritlåtar/artister från olika årtionden.

1960 - Serge Gainsbourg

 

1970 - Queen, Joni Mitchell, Electric Light Orchestra, Dolly Parton & Simon & Garfunkel

 

1980 - Depeche Mode, Adam & The Ants, Fisher-Z

 

1990 - Jonathan Richman (inte typisk 90-talsmusik men skitbra, känns f.ö. som jag tappat något här?)

2000 - Black Eyed Peas, Destiny's Child

2010 - Beyoncé, Nicki Minaj

 

Vilket är ditt favoritårtionde inom musik?

1970- och 2010-talet.

 

Dina mest episka låtar ever.

Förutom en massa Håkan-låtar så har vi dessa:

Så episk, finner inga ord. Avis på Janis röst.

Denna låt känns så fruktansvärt sorglig och ärlig mellan raderna och trasas sönder inombords när jag hör den. Detta är min och en annan persons låt.

Bästa Bond-låten som någonsin gjorts.

Är ju som bekant kär i Kwabs.

En person spelade den här låten för mig som present och det är bland det vackraste jag någonsin hört. Lämnade mig lite golvad där och då.

 

Vilken musik är din nyaste upptäckt?

Luft av Baya, blev tipsad i Beijers och Broströms musikpodd (finns ej på youtube).

Superpeppig låt! Gillar även Dot Net av Battles.

Den här låten är mitt Antwerpen 2016. Ps, videon typ är en ode till den nypopulära estetiken.

 

Vilka album kommer du lyssna på i sommar?

Veronica Maggios nya. Har nästan redan spelat sönder den men så blir det med nästan allt hon ger ut.

 

Favoritpowerlåtar?

Har en hel lista:

 

 

Har du några guilty pleasures inom musik?

K-pop. Ogillar tanken på att man ska "skämmas" över att gilla viss sorts musik men erkänner att jag aldrig har skrutit om att jag gillar K-pop ibland, haha.

 

Vilket land kommer majoriteten av musiken du lyssnar på ifrån?

Sverige. Lyssnar på extremt mycket svenskt och hittar mycket nytt via P3.
 

Låtar/artister du gillat hela ditt liv.

Britney Spears och Sås & Kopp, haha.

 

Låtar/artister du älskade i högstadiet men inte längre.

Herregud, men okej - System of a Down, Metallica, Slipknot, Iron Maiden osv, lyssnade nästan enbart på detta i högstadiet.

 

Låtar/artister du gillar nu som du ogillat tidigare.

Förstod inte Nicki Minaj riktigt när hon precis blev populär men nu är hon en av mina favoritartister. Samma sak med J-biebs!

 

​Bästa partylåtarna?

Enskilda fantastiska låtar jag älskar att dansa till:

 

Annars har jag en spellista här:

 

Vad är viktigare, melodi eller lyrik?

Melodi. Lyrik kan också vara helt fantastiskt men det är melodin som sätter sig i mitt huvud.

 

Vilken artist sjunger din favoritlyrik?

Håkis <3
 

Vilken musik kan du absolut inte lyssna på?

Har svårt för sån där "typisk klassisk filmmusik" som låter som en blek kopia av något. I så fall lyssnar jag mycket hellre på riktig klassisk musik.

 

Om du bara fick lyssna på 5 artister för resten av ditt liv, vilka skulle dessa vara?

Eftersom döda artister inte kan ge ut ny musik kommer jag bara nämna levande artister - Beyoncé, Nicki Minaj, Veronica Maggio, Håkan Hellström och Zara Larsson eftersom jag gillar henne so far och hon är så ung att hon kommer hinna producera ny mycket musik under resten av mitt liv.

 

Publicerad 01.06.2016 kl. 20:38
 

 

ag är Nanó Wallenius, innehållsansvarig på bloggtjänsten Ratata. I övrigt är jag skribent,
konstnär 
och gravt internetskadad. Lever i princip på avokado och äger för många växter. Denna blogg fungerar som mitt anteckningsblock. Mig kan ni alltid mejla på nano@ratata.fi.

Är nybliven magister i konst från Koninklijke Academie voor Schone Kunsten. Hamnar då och då i Åbo var jag även studerat konstvetenskap, genusvetenskap & kinesiska. Arbetar och bor i Antwerpen. Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 

Follow

 

____________________________________

Arkiv

____________________________________

Favoitinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

____________________________________

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Jenna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu

Vanessa

 

____________________________________

RATATAPODDEN #4 - Menssnack, bristfällig utbildning och sexuella trakasserier

Nanó kröner sig själv till Svenskfinlands underlivssvampqueen och berättar om hur det lektes gruppvåldtäkt på skolgården under lågstadietiden, Julia berättar om Kamratpostens roll i sitt liv och Astrid jämför finska polischefers uttalanden om sexuella trakasserier med svenska.

 

____________________________________

© Nanó Wallenius 2016