Det är nu några månader sedan jag och koltrast slog våra kloka huvuden ihop och bestämde oss för att starta en hashtag för april på Instagram, nämligen #AxillaryApril. Medan andra odlar påskgräs odlar vi hår i armhålorna denna månad. Vi vill uppmana kvinnor att lära känna sina kroppar genom att låta armhålehåret vara i april. När månaden är slut kan man ju göra hur man vill, såklart. Det intressanta är ju ens relation och syn på armhålan som kroppsdel och hur den förändras när man slutar med någonting som är en del av kvinnoidealet i vårt västerländska samhälle.
Jag började själv raka bort armhålehåret eftersom alla andra tjejer i klassen gjorde det. Ville inte sticka ut mer än någon annan vilket var dödssynden nr.1 under min skoltid. Under tonåren började jag experimentera med att låta det växa men det var inte förrän våren 2013 som jag började låta det vara helt. Ibland har jag rakat, ibland inte, beroende på humör och hur mycket blickar jag är beredd att ta.
I början upplevde jag att jag luktade mer med hår under armarna men jag tror mycket av det sitter i huvudet. Alla killar jag någonsin varit intim med har ju armhålehår och dom doftade alla skitgott. Doften av en person är ju det hetaste som finns. Väldigt mycket av vad vi upplever som snyggt/icke-snyggt och äckligt/icke-äckligt kan modifieras om vi börjar analysera och ifrågasätta (i alla fall är det så med mig). Det fanns ju en tid då jag själv tyckte det var sunkigt för att man lärt sig att det är äckligt men idag tycker jag det är sjukt tändande med armhålehår hos tjejer. Hår på kroppen får man ju för att man blir vuxen. Är rätt trött på att tjejer jämt ska modifiera sina kroppar mot något slags ungdoms/barnideal. Jag vill inte känna mig tvungen applicera detta barnideal på mig liksom bara för att resten av det västerländska samhället gör det. Jag går hellre min egen väg.