Är så lack på mitt kontorsjobb var jag var förra året. På grund av misskommunikation verkar det som att jag inte kan jobba där i år. Hur typiskt?

I alla fall, som tur är detta Antwerpen var det är lättare att hitta småjobb än i Åbo. Finaste V trollade direkt fram två jobbmöjligheter till mig ifall misstaget i min jobbansökan till kontorsjobbet inte går att rätta till.

Det ekar lite tomt på bloggen just nu eftersom det enda som snurrar i huvudet är utställningen. Den 17 juni närmar sig med stormsteg! Efter månader av möten med kuratorer, yrkesverksamma konstnärer, lärare och tidigare elever som nu är ute i arbetslivet känner jag mig säkrare men samtidigt också lite osäkrare i hur jag kommer att bygga upp min utställning. Det största misstaget jag gjort tidigare år för mina juryutställningar (har ju gjort 3 stycken tidigare som övning inför detta år!) är att jag inte frågat efter tillräckligt mycket feedback från proffs och därmed inte lärt mig att öppna upp mina tankar och våga tänka steget längre. När man lärt sig att tänka på ett visst sätt är det svårt att bryta sig fri från det om man inte kommunicerar tillräckligt med andra som kommit längre än en själv.

Kan ibland även känna att det har stjälpt mig många gånger att jag växt upp i en kultur som strävat efter likriktning och "lagom" istället för en kultur som uppmanar till att man får vara eccentrisk och göra saker på sitt eget sätt. Känner dock att jag efter fem år har mognat tillräckligt både vad gäller konceptuellt tänkande, presentation och det visuella för att jag ska känna mig värd att kalla mig själv Master of Fine Arts när jag får min efterlängtade examen i juni. För mig var det en enorm skillnad hur redo jag är att ta mig an världen efter min kandidatexamen och hur jag känner mig nu, nära inpå magisterexamen. Kan lugnt säga att jag knappt hade en aning om vad jag gjorde när jag fick kandidatexamen. När jag tänker på utställningen jag byggde för två år sedan vill jag helst gömma mig i en buske någonstans. Om jag hade byggt den idag hade jag gjort allting t o t a l t annorlunda!

Nu måste jag gå och köpa (dessvärre dyra) ramar. Hela året har jag fått frågor av olika kompisar om vad jag sparar pengar till och då har jag hävdat att det bara är min livsstil. Nu när jag bygger en utställning som kommer kosta mig över tusenlappen kan jag med gott samvete säga att det inte bara handlade om min livsstil, det handlade om hela min framtid, haha. Det här kommer att låta extremt ofinskt, men - det handlar om vad jag känner att mitt arbete från två år tillbaka är värt. Det handlar om att jag inte förmår köpa billiga ikea-ramar till bilderna jag kämpat med så länge, om att jag inte vill att gallerister och kuratorer ska se mitt arbete printat på "första försöket" utan istället på omsorgsfullt utvalt papper med precis rätt känsla, om att jag själv trycker och handbinder alla 100 böcker som kommer bli den första upplagan av "Only Last Year I Started Wearing Pink" istället för att söka efter en lösning som innebär kompromisser.

Nu känner jag mig lite som en konstnärs-Blondinbella som pratar om det jag gör på det här sättet, men ja - det är sen synd! 

När jag mötte upp mitt lunchsällskap på Ossenmarkt dök han upp i barbierosa tröja. Detta måste naturligtvis förevigas med blomrekvisita innan jag cyklade vidare till min master class i programmering i judiska kvarteret och han till stammiscaféet för att skriva på sin magisteravhandling. Att äta lunch på en grön plats kan vara bland det mest avkopplande jag vet. Vi behöver helt klart fler gröna pauser i våra hektiska liv.

Jag är troligen en av världens mest konflikträdda personer och jag blir vanligtvis väldigt hämmad i situationer där andra människor uppträder dominant (känns på något sätt väldigt finskt att vara konflikträdd, inte sant?). Därför blev jag så himla överraskad av mig själv när jag helt plötsligt utan tanke tog tjuren vid hornen idag när en konflikt uppstod. Jag satte ner foten när en person började ställa orimliga krav, medan ANDRA tittade på, förklarade situationen utan att själv bli arg (troligen lät jag lite irriterad men det tycker jag ändå var helt okej med tanke på de krav och anklagelser som kom).

Oftast blir jag rädd och ryggar tillbaka när någon annan biter till och sedan börjar jag anpassa mig efter personens "krav" - allt för att normalisera situationen och slippa tjafset. Alternativt gör jag mig så liten som möjligt och lämnar över situationen till någon annan att hantera och sedan smiter jag. Blir så himla himla stressad av när folk beter sig dominant eller surt och argt. MEN idag struntade jag helt och hållet i att direkt börja felsöka mig själv och förminska mig själv och istället agerade jag på ett sätt jag alltid beundrar andra göra.

Ibland börjar jag fundera på att en del människor sist och slutligt beter sig rätt mycket som djur. I Finland upplever jag oftast att man agerar efter det mest logiska och rättvisa när det gäller att ta beslut i en grupp men här på kontinenten är inte detta tankesätt riktigt på samma sätt inbyggt i folk. Istället går man efter starka viljor och vem som agerar mest dominant och sitter högst i hierarkin. Idag lyckades jag för första gången hantera detta på ett sätt som jag alltid velat göra och därmed positionera mig själv lite högre.

Förstår att ingen här troligen tycker det är särskilt speciellt men för mig var det fanimig en milstolpe i mitt liv. Jag har alltid varit den där fegisen som låter andra köra över mig och sedan sitter jag och ältar i all tysthet över hur dumt andra människor beter sig. 

Hur ska man lära sig ifall man inte provar liksom?

Ännu en het sommardag är här och innan jag går på en långpromenad här på landsbygden tänkte jag summera veckan lite kort:

- Picknick under körsbärsblommorna i Antwerpens stadspark är det nya svarta.

- Jag fick min extremt försenade mens, halleluja (för de som var intresserade av slutet på den historien).

- Ni ska läsa detta extremt braiga inlägg av BFF-Ellen.

- Pastasallad, hemmagjord hummus och bruschetta rocks this world under dagarna då temperaturen överstiger 25 grader.

- VILL se Beyoncés Lemonade men var fan ser man den?

bild - A-tower.be

Äntligen kan jag berätta om var vi ska ha vår slututställning Deep End! Jag har lyckats boka 20:e våningen av Antwerp Tower från 17-24 juni för oss magistrar-to-be. Det är vita kontorsutrymmen med glasdörrar med fantastisk utsikt (både caféer, andra utställningar och nattklubbar i samma byggnad!! Byggnaden är Flanderns största pop-up-projekt fram till september) och det kommer bli helt jävla smashing. I ett av de gamla kontoren ska vi ha en pop-up shop för att promota vårt departement (Akademin är i finansiellt trubbel på grund av regeringen och vi elever vill såklart hjälpa till med att supporta vårt departement).

Detta blir den första utställningen som jag verkligen kommer bygga upp från 0 till 100% och det är nu som vi förbereder oss för att bjuda in gallerier, muséer och branschfolk för att ha en professionell grund att stå på när vi slussas ut i arbetslivet som färdiga konstnärer. Är så galet uppspelt just nu för denna lokal! Kolla in utsikten liksom.

bild - Gazet van Antwerpen