Om att göra slut

21.10.2016 kl. 22:30

 

Det är alltid svårt att veta ifall man ska skriva om någonting i bloggen eller inte. Men ikväll känner jag för att skriva.

 

 

I tisdags flög jag till Åbo med en känsla i magen som sade att någonting var fel. Jag hade skjutit på att beställa biljetten till kvällen innan, var inte redo att lämna Antwerpen, hade inte haft aptit på veckor och allting kändes märkligt i allmänhet. Min tidigare enorma iver över att åka till Guangzhou var som bortblåst. Allt jag kunde tänka på var vad han skulle säga när jag skulle se honom på flygplatsen.

Jag fick varken en kram eller en kyss. Han bar min reseväska till bussen och när vi steg på förstod jag att jag nog aldrig kommer att bo i Åbo igen.

När vi kom hem till honom doftade det annorlunda. Han doftade annorlunda. Han var annorlunda. Sänglakanen var bytta. Han sa att jag också doftade annorlunda. Han hade rätt.

 

 

Vi hade samtalet vi båda hade bävat för i månader.

Sedan tog jag mina saker och åkte hem till Julia.

Nu funderar jag mest på vad som händer när man lämnar sitt livs största kärlek bakom sig.

Om någonting någonsin kan bli lika stort som det som en gång var det största.

Om någonting någonsin kan bli lika himlastormande vackert. 

 

 

En dag blir han någon annans du.

Någon annans ögongodis en söndagsmorgon då solljuset träffar hans ansikte där han ligger i sin spritluktande säng i en etta någonstans i Studentbyn.

Någon annans långa, gängliga drasut med sitt flirtiga leende, stadens stiligaste näsa, trygga ögon och ett långt, vågigt hår, tjockare än en hästman.

Någon annans eviga tuggmotstånd - envis som en åsna och stolt som ett fullblod.

Någon annans cigarettändare som kanske blir ett hett engångsligg. Flergångsligg om hon har tur.

Kanske till och med hennes orsak till att en dag skriva om den himlastormande kärleken.

 

Kommentarer (16)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:
Så himla fint skrivet Nanó, det klumpade sig för mig i magen då jag läste det. Ta hand om dig på allra bästa sätt, hoppas det inte är allt för kaos innanför bröstkorgen för dig. Stor kram ♥
fia22.10.16 kl. 11:34
Så vackert skrivet Nanó. Känns som om dina ord hamnade i en liten ficka i mig, o att dom kommer stanna länge där. Vet inte vad jag ska säga, att stå vid ett slut och inför en ny början måste kännas så otroligt mycket olika saker på samma gång. Ta hand om dig.
Hanna Sofia22.10.16 kl. 13:52
Har problem med min blogg, får inte någon bild uppladdad står att URL saknas.
Daniela22.10.16 kl. 14:38
Ett otroligt vackert inlägg.
ida22.10.16 kl. 15:35
+ ett hjärta och tusen kramar
ida22.10.16 kl. 15:35
Kram!
Johanna/red22.10.16 kl. 15:38
åh, har svårt att finna ord. ta hand om dig nu, Nanó
emily22.10.16 kl. 18:45
+ ett hjärta härifrån också!
Emily22.10.16 kl. 18:46
Tänker på dig, hoppas du mår bra. Skickar en kram.
E22.10.16 kl. 19:00
Fint skrivet och svårt att läsa utan att få en klump i halsen. Var med om nåt påminnande en gång och kan tänka mig hur det känns.. kramar!
Grön i Åbo22.10.16 kl. 19:15
du lyckades verkligen beröra med det här inlägget, grät medan jag läste. kram!
Danielas Dagbok23.10.16 kl. 20:00
Att tala om känslor är inte min grej men jag kan utan tvekan försäkra dig att "någonting någonsin kan bli lika stort som det som en gång var det största". Kanske t.o.m. ännu större. Eller kanske lite mindre men samtidigt större. En stor kram ♥
Giulia24.10.16 kl. 09:21
Jag önskar så att jag hade något fiffigt och vettigt och tröstande att skriva, men jöttemycket kram är det enda jag har att säga. Och jo, att det här var så sjukt fint skrivet och inte ens klyschigt utan bara väldigt personligt och äkta. And that's BIG coming from me. KRAM!
Astrid25.10.16 kl. 13:20
Fint skrivet. Går igenom något liknande just nu. Det gör så jävla ont då inget längre är som det var. Kram
C27.10.16 kl. 12:08
Åh, så hemskt. Du skriver så otroligt fint att bara dina ord berör. Hoppas allt löser sig.
Jarina31.10.16 kl. 18:40
Jag har ju bara varit olyckligt kär innan jag fick påbörja livet med A, och varje gång var det den där "såhär kommer det aldrig att kännas igen" och "ALDRIG MER" (...) och nu tror jag att jag vet varför. För mig är varje person en egen känsla. Då blir de som små ensamma månar, kanske. Men de inkräktar inte heller på det som kom, eller komma skall. På så sätt så upplever jag den där stormande kärleken varje gång - utan att jämföra mellan den förra. Åtminstone såhär i mitt minne. Nunu vill jag alltid vara med A. Så länge som alltid är att vi båda mår bra av att vara tillsammans. Lika lite som att aldrig är ett riktigt aldrig, är ofta alltid också en sorts alltid. Ett alltid i den tid vi kan greppa. Puss och kram.
stormen06.11.16 kl. 14:08

Del sju

 

 

 

Det slår mig att vi båda är människor på flykt.

Ska vi fly tillsammans?

 

21.11.2016 kl. 09:51

Hur jag bor

 

 

Nu när jag jobbar som lärare vid Guangzhou Academy of Fine Arts bor jag faktiskt exakt likadant som när jag studerade här för tre år sedan. I samma byggnad, i ett likadant rum, fast denna gång på södra sidan vilket innebär att det är varmare i rummet (inte mig emot, jag frös på norrsidan). Det är rätt asketiskt men å andra sidan är jag bara här i åtta veckor.

Jag har en dubbelsäng, ett skrivbord, garderob, balkong och ett badrum. Allting ser i västerländska ögon rätt slitet ut men för mig duger det mer än väl här borta. Varmvatten finns endast ett par timmar på kvällen och konsumeras enligt hur mycket pengar man laddat på sitt varmvattenkort och vattnet från kranen måste kokas innan det kan drickas. Man får även besök av kackerlackor ibland men å andra sidan finns det typ inte ett enda ställe i Kina som är fritt från dessa kryp.

 

 

Kan jag bara säga att jag älskar min säng? Den må ha en stenhård, kinesisk madrass och rätt smutsiga lakan vid det här laget men den finns alltid där. Älskar att spendera tid i min säng när jag befinner mig utomlands, sängen symboliserar en slags trygghetskänsla.

 

 

Utsikten från min balkong - fler dormitories samt basketplaner och så de vinröda skolbyggnaderna i bakgrunden. Vanligtvis myllrar det av elever men när jag tog bilden var det eftermiddagslektion.

 

21.11.2016 kl. 08:45

Del sex

 

 

kanske försvinner du också en dag
men jag har ändå tänkt ta med
det bästa du har att ge
för jag är värd så mycket mer
än någon som bara försvinner
 

 

17.11.2016 kl. 02:25

Del fem

 

 

jag säger att allting snurrar så fort, att mina känslor inte hunnit ikapp, att det är skrämmande att låta en ny person komma mig så nära så snabbt

du säger att man kanske ibland inte kan göra så mycket annat än att öppna sig när man träffar en ny vän

 

16.11.2016 kl. 07:18

Tankar om att göra slut

 

 

 

Det högg verkligen till i mitt hjärta när jag läste de två senaste inläggen på Sandras blogg.

Allt annat i livet känns plötsligt hundra gånger tyngre när man går igenom en så pass grundläggande förändring av den egna känslan av trygghet. Man river upp en stark gemenskap, skrotar livsplaner, blir tvungen att tänka om. Det har blivit svårare att hitta fokus när jag ska jobba och det är framförallt svårare att välja var jag lägger mitt fokus för dagen när jag vaknar med en sten i magen eller när jag känner trycket i bröstkorgen innan jag ska lägga mig. Alla småsaker som skaver känns plötsligt hundra gånger mer. Hjärnan går konstant på högvarv och alla känslor blir som små explosioner.

Jag bestämde mig dock direkt för att denna break-up inte skulle bli som min förra. Jag ska inte gräva ner mig i sorg, inte bli handlingsförlamad, inte kräkas varje morgon och inte gå ner 10 kg i vikt. Jag ska fortsätta äta, jobba, skratta.

När någonting känns för mycket skriver jag ner det på en lapp och hänger den ovanför mitt skrivbord. Sedan får jag bara hålla tummarna för att en del av känslorna hamnade på lappen istället för att fortsätta hänga i mitt huvud. På avstånd kan jag betrakta mina rädslor hänga på min vägg. Förhoppningsvis skapar det distans. För när någonting allvarligt händer är det så himla svårt att hitta distansen till sig själv.

 

16.11.2016 kl. 05:43

Del fyra

 

 

du säger ofta att du är bra på att göra på dåliga val
att du köpte biljetten hit tror jag var ett rätt bra val

 

14.11.2016 kl. 17:10

Söndag

 

 

Det slog mig idag att det känns som att min vistelse här lite förstörs alla andra projekt jag har på gång samtidigt. Hur ska jag någonsin hitta fokus? Just nu har jag nog aldrig längtat mer efter att bara ha ett jobb, en fast punkt, en trygg inkomst. 

 

13.11.2016 kl. 10:22

Del tre

 

 

idag är kanske dagen då du inte kommer att höra av dig
idag är kanske dagen då jag borde höra av mig

 

13.11.2016 kl. 08:08

Arbetsnarkomanen

 

 

Har precis kraschat i sängen.

Typ varenda människa här är sjuk just nu på grund av temperaturen som sjönk från 30 till 12 på en dag. Nu är det dock 25 grader igen vilket känns lite bättre.

Har gått runt och funderat på att jag i vår ska försöka våga mig på ett projekt-stopp och bara koncentrera mig på kanske två projekt. Det känns inte riktigt som att jag orkar leva i nuet då jag går runt och har så mycket att tänka på jämt. Saknar mitt hemmakontor. Där hade jag iaf saker lite mer under kontroll.

Kan inte vänta på att min kollega kommer hit om en vecka. Hon är så bra för hon går igenom exakt samma saker som jag. Ibland är det så otroligt skönt att snacka med någon som är lika mycket arbetsnarkoman som en själv.

 

12.11.2016 kl. 15:51

Del två

 

 

oftast känns det som att både allt och inget döljs av ditt skratt
jag vet aldrig ifall det finns lite eller mycket kvar att utforska

 

12.11.2016 kl. 04:46

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången