Det är ju ett tag sedan nu, men när jag frågade er om önskeinlägg i höstas kom en del frågor upp som jag har svarat på men inte publicerat ännu. Eftersom de flesta frågor var rätt "djupa" tänkte jag göra mer enskilda inlägg om dem. Här kommer fråga numero uno:
Vad har du lärt dig med åren? Ex. insikter du fått eller åsikter som ändrats då du blivit äldre, vi alla utvecklas ju konstant.
- Insikt nummer 1 - Vi är alla en produkt av vår uppväxtmiljö och vår samtid. Detta är svårt att ändra på, men det går oftast om man vill tillräckligt mycket. Och om det ändå inte går, är det guld värt att inse och hålla i åtanke.
God knows att jag har varit arg och ledsen över att alltid ha känt mig utanför och annorlunda. När jag var yngre riktade jag alla dessa känslor inåt - jag tänkte alltid att det var mig det var fel på. I högstadiet och gymnasiet började jag tänka att det var alla andra det var fel på, och jag distanserade mig från hela min årskurs. Var allmänt arg och dömande mot alla i min ålder som festade och var allmänt tonåriga medan jag började hala in skribentjobb, blev publicerad i en antologi tillsammans med min favoritförfattare och blev inbjuden att tala i Sveriges riksdag för att representera "Sveriges och Finlands framtid" (lol). Alltså gud, jag skulle INTE ha velat vara kompis med mig själv när jag gick i gymnasiet, jag var verkligen sjukt präktig.
När jag var 20-någonting började jag inse att det inte var andra det var fel på, och istället började jag fundera på min uppväxt. Det är väl kanske där jag kom närmast något slags svar på mina känslor av att vara annorlunda. Det är fel att säga att det var något direkt fel på min uppväxt, jag vet att min familj har gjort vad de själva ansett vara rätt, och föräldrar kan omöjligen ge sina barn verktyg de själva saknar. Det krävdes väldigt mycket diskussioner med olika människor, självreflektion och KBT för att komma fram till detta och lära sig acceptera det (är inte riktigt där än). Idag kan jag se mitt eget beteende från ett fågelperspektiv. När jag känner olika jobbiga saker kan jag analysera och förstå varför jag känner som jag gör. Det gör det lättare att acceptera och komma över. Det har också hjälpt otroligt mycket i att förstå andra människor, både hemma i Finland men också människor från andra kulturer. Under årens lopp känns det som att jag utvecklat verktyg som gör att jag egentligen inte känner något utanförskap längre. Jag har utvecklat de verktyg jag saknade och jag dömer inte längre människor bara för att jag inte förstår dem. Men med dessa lärdomar kommer såklart också ett pris. Idag har jag rätt svårt att känna samhörighet med min familj. Jag har utvecklats i en annan riktning och vi delar inte värderingar. Förstår att denna insikt låter lite luddig eftersom jag inte ger några klara exempel, men jag känner också att det är lite av en privatsak. Det är inte min familjs val att nämnas i den här bloggen. Men jag älskar dom såklart massor.
- Insikt nummer 2 - självreflektion är att göra en tjänst både för dig själv och majoriteten av människorna i din omgivning.
Hör ihop med ovanstående insikt. Utan självinsikt är man lite av en självgående maskin och man kan göra illa både sig själv och andra människor utan att man inser det. Alla skulle nog må bättre av lite terapi. Och om du inte har råd med terapi - öppna dina sinnen. Fundera över hur andra människor upplever dig. Utveckla dina känselspröt i vad som faktiskt händer runtomkring dig. Lär dig känna av människors energi och utveckla en magkänsla. Läs böcker och se tv-serier där relationer mellan olika människor ingår. Lär dig ta kritik. Våga säga förlåt. Våga säga till (på ett pedagogiskt sätt) när någon annan gör dig illa.
- Insikt nummer 3 - det lönar sig att utbilda och prata om istället för att döma, trots att det ibland är energikrävande. Folk är i allmänhet fast i sina egna tankemönster och idéer, och ingenting blir bättre av att bli arg på dem för att de har fel åsikt. Att folk kommer varifrån de kommer eller saknar utbildning är inte deras fel.
I gymnasiet och några år efteråt tyckte jag typ att alla som inte förstod hur jag tänkte, särskilt vad gällande samhällsfrågor och feminism, var knäppa. Det var lätt att avfärda folk som frågade mig varför feminism behövs, och att svara nåt i stil med "Jag är inget vandrande lexikon, det där får du ta reda på själv". För mig handlade det om grundläggande rättigheter, såklart blev jag arg, och jag förstår att man lätt kan reagera med ilska. Och såklart är det ignorant av en vit cis-man att aldrig ha tänkt utanför sin egen lilla bubbla. Men förändring av tankemönster är något som tar tid, Rom byggdes inte på en dag liksom. Idag har jag en mer progressiv approach och det har jag som människa vunnit mycket på. Och det här handlar inte om att jag skulle tycka att kvinnor alltid måste vara tillmötesgående och curla män i deras feministiska utbildning, utan det handlar om att jag personligen tycker det har varit mera rewarding både för den frågande parten och för mig att progressivt bygga upp en icke-dömande diskussion om något som ligger mig nära hjärtat. Det har gett mig energi när en person faktiskt sagt åt mig att jag fått personen i fråga att se frågan från ett nytt perspektiv och att de ändrat åsikt om saken. Att bli arg dränerar mig på energi och resten av min dag skulle få en bitter eftersmak av att jag blev arg på någon som inte förstod mig, för att den personen ju faktiskt - precis som jag - är en produkt av sin uppväxtmiljö. Sen finns de ju personer som på riktigt som inte vill eller ens försöker förstå allas lika värde, men det är en annan historia. Man kan ju omöjligen vara pedagogisk när en person verkligen inte vill lära sig. Men även då finns det oftast en orsak bakom varför en person tycker på ett visst sätt, och då kan man försöka ta reda på vad som ligger bakom och hitta roten till problemet, och försiktigt börja därifrån.
- Insikt nummer 4 - att lära sig influera andra människors energi är något både man själv och andra vinner på. De flesta människor påverkas av andra människors sinnesstämningar och deras energi går lätt att influera.
Det här är något jag hade noll koll på innan jag lärde känna Valentina, en av mina bästa vänner. Hon är en expert på detta. Få människor är medvetna om sin egen energi och vet inte vilken kraft det kan vara att använda sig av sinnesstämningar. Det är lite som att spela teater, men också att spela teater med sig själv. För om man själv utstrålar positivitet, lugn, trygghet och självsäkerhet till folk runtomkring en blir man själv gladare, tryggare och säkrare på kuppen. I allmänhet tycker jag finländare är rätt dåliga på detta. Det ska jämt klagas, suras och hållas på. Stelt kroppspråk och man ska gärna oroa sig lite extra. Folk som är negativa påverkar mig verkligen sjukt mycket. Jag har ingen lust med folk som ska hålla på och vara vibe-killers. Man ska ta hand om sin energi, annars orkar man ju inte? Energi smittar, både från en själv till andra men också från andra till en själv!
- Insikt nummer 5 - rädsla är en känsla som sällan bidrar till något gott. Det finns egentligen få saker man vinner på att vara rädd för.
Jag har haft så himla mycket rädslor under mitt liv, och jag är fortfarande en person som kan oroa mig onödigt mycket för saker och ting om jag är i en mindre stabil period. Jag har dock insett att typ de flesta rädslor jag haft verkligen varit onödiga. Rädsla är ju en himla grundläggande känsla vi har för att vi ska vara försiktiga för hot som kan skada oss, men typ inget som vi moderna människor är rädda för skadar ju faktiskt oss! Så mycket energi och tankekraft jag slösat genom åren. Tror inte jag någonsin vunnit något på en enda rädsla jag haft. Däremot har jag vunnit mycket på att komma över dem genom att avsiktligt utsätta mig för dem. Att åka till Kina och bo ensam i ett halvår för några år sedan är ett bra exempel. Det var ett medvetet val jag gjorde för att trotsa alla mina grovaste rädslor (social fobi, tillitsproblem, panikångest m.m.). Mådde fakking apa den första månaden men efter det var det helt fantastiskt.
- Insikt nummer 6 - kärlek är ett val, ett förhållningssätt och ett ständigt pågående arbete.
Förälskelse är magiskt och fjäderlätt, någonting som sker utan att man ens försöker, och det är i många fall en bra grogrund för kärlek. Men kärlek i sig är ett val, något två personer måste komma överens om, att ta hand om varandra på samma villkor och med samma effort, för att det ska funka långsiktigt. Om jag haft kärlek, men låtit flyta runt utan att analysera och kommunicera tillräckligt mycket kring hur mycket jag ger och hur mycket jag får tillbaka, har kärleken tappat fotfästet och tagit slut. Kärlek är att ge och ta, att våga visa sina fula sidor och att acceptera det fula hos den andra personen, men också att ta beslutet att göra allt man kan för att förminska sina dåliga sidors negativa inflytande på relationen.
.JPG)
.jpg)
