Ett halvt hus vs. att bo vägg i vägg med en galning

09.06.2018 kl. 13:11

 

 

Vi hade inte tänkt gå på fler lägenhetsvisningar innan semestern. Men så kom detta emot - ett nyrenoverat halvt hus med cykelförråd och privat källare (sällsynt för lägenheter i Belgien). Utan någon mäklare som mellanhand, direkt kontakt med ägarinnan som dessutom visade sig vara grafisk designer. Efter att ha träffat hennes familj och blivit bjudna på en drink en kväll i hennes trädgård skrev vi på kontraktet. Flyttlasset går i september!

Så vad var felet på min förra lägenhet? Tja, nästan allting i slutändan. Det funkade att bo där som frisk, vilsen singeltjej med låg levnadsstandard med målet att spara pengar. Efter att jag fick mononukleosen var jag dock tvungen att börja omprioritera. Nu har jag inte energi eller ork med en svårskött lägenhet som dessutom hade möss och mögel. Sedan gjorde mina grannar slut och grannkillen gick totalt bananas. Injicerade heroin med öppen dörr (han var dessutom konstant hög på olika substanser), drog in kriminella i byggnaden, ljög mig flera gånger rakt upp i ansiktet, hade inbrott och fick sin ytterdörr sönderslagen p.g.a. sina nya "vänner", han grälade med, slog och hotade att döda sin ex-flickvän och ja ni hör ju hur det var. Han slutade även städa och ett tag trodde vi någon hade dött därinne för det stank något så fruktansvärt i trappuppgången. Vi fick tillkalla polis upprepade gånger. Hyresvärden var även för mesig för att göra något åt detta.

Så vad väljer man, ett halvt nyrenoverat hus vs. att bo vägg i vägg med en komplett galning?

Valet var ändå rätt enkelt. Visst skrämmer det mig att inte kunna spara pengar längre (min största obsession) men det är säkert bäst att försöka satsa på något som håller i längden istället som inte äter min energi. Trots att det svider i plånboken.

 

 

Vi har två våningar (tre om man räknar med vår rymliga privata källare) i ett underbart område i Antwerpen med nära till allting. Vi kommer att betala dubbelt så mycket som för förra lägenheten men så kommer vi ändå ha dubbelt så mycket utrymme (100m2), nyrenoverat, diskmaskin, två toaletter och fancy bostadsområde. Rätt bra deal ändå.

(ps. och våra nya grannar är advokater och inte heroinister ds.)

 

 

Alltså behöver jag ens säga hur mycket jag ser fram emot att använda detta kök?! Mitt förra kök byggde jag själv med träbitar från en byggaffär. Dessa bilder är från ägarna själva så de visar inte hur lägenheten är uppbyggd så himla bra, men ni får iaf en idé om hur stilen är. Observera att köket på bilden fortfarande är under renovering, så den saknar köksfläkt som nu finns installerad.

 

Nu blir den största utmaningen hur jag och min snubbe kommer inreda lägenheten. Mer om det i ett annat inlägg!

Kommentarer (3)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:
gud vad fint! och låter ju ändå som en sweet deal att få flytta ifrån heroinistgrannen. skrattade högt åt skildringen av din förra boendesituation (kanske skrattar man inte lika högt om man är den som bor i det). låter som en rimlig flytt!
Ulrika10.06.18 kl. 13:59
alltså jag skulle inte orka med det om jag inte själv skrattade åt det ibland så det är okej! Hade aldrig föreställt mig att ha sådana grannar men tydligen existerar dem
12.06.18 00:50
Grattis till den fina lägenheten! Den ser ju riktigt snygg ut!
Vad gräsligt att ha en sådan granne! Det ger mig kalla kårar... Lyckligtvis behöver du inte ha en sådan granne mera!
La Dolce Musica14.06.18 kl. 13:41
Nä, lyckligtvis!! De enda grannarna i följande hus är ett par advokater så det känns inte lika kriminellt haha
15.06.18 13:38
Åh den nya ser helt fantastisk ut och det kommer nog med säkerhet att vara värt det! Underbart! och stuckaturen i traphuset!!!
Amanda18.06.18 kl. 13:15
Jag tror också det blir värt det! Ser fram emot flytten. Kommer mera bilder sen!!
20.06.18 13:15

Bye bye man cave

 

 

Nu är jag här sedan två veckor tillbaka. På semester i Åbolands skärgård.

Innan jag anlände gjorde jag en undersökning hos min husläkare och fick probiotika utskrivet samt rekommendationer på kosttillskott. Den här sommaren tänker jag bli frisk. Har bunkrat upp med solkräm speciellt för solallergiker (en annan "trevlig" bieffekt jag fick av antibiotikan), enbart plantbaserad kost i skafferiet och försöker som bäst att städa igenom huset för att hitta arbetsro. Har även tagit tag i projektet "städa exet ut ur huset" som jag inte hade lust med förra året då jag hade bättre saker för mig. The man cave ("vårt arbetsrum" lol) fick bli ett mysigt gästrum som Milia, Caroline och Edvin redan hunnit använda. Även alla "mycket bra pinnar" hamnade tillbaka varifrån de kom, d.v.s. skogen.

 

 

Städningen kändes osentimental och det fanns varken ånger eller ilska kvar, bara mycket skratt över hur tokigt livet ibland kan vara och konstateranden som gjort mig smartare och starkare. Om jag tittar tillbaka på mitt liv från separationen tills idag har jag blivit bättre på att ta bra beslut, blivit mer realistisk och fått sundare värderingar. Jag har blivit mera självsäker och mindre vilsen. Innebär detta att jag är vuxen?

 

 

Det är en lättnad att äntligen få vila och inte stressa. Helt fantastiskt att jag fått börja sommaren me att ha en massa vänner på besök och underbart att Bagheera anlände igår och vi bara har frilansjobb som vi kan sköta från Hönshuset.

Livet är så fint just nu. Som jag har väntat på dessa två månader.

 

10.06.2018 kl. 13:21

Att bygga ett immunförsvar

 

Förra inlägget handlade om hur frisk och kry jag kände mig. Ja tjena. Har nu dubbel ögoninflammation och influensa sedan en vecka tillbaka.

 

Länge har jag förundrats över folk som är sjuka jämt men så har jag själv hamnat där. Alltså, jag har ju redan kronisk migrän, men det har jag iaf mediciner mot och ett migränanfall varar sällan mer än en dag. Men att vara sjuk i infektioner, förkylningar och influensor gör mig ärligt talat rätt nedstämd. Det gör verkligen en stor skillnad i ens humör och energinivå. De egenskaper jag alltid värderat högst hos mig själv är min effektivitet, min energi och min uthållighet. Men sedan förra sommaren har jag verkligen fått tänka om. 

Är mononukleosen den enda boven i dramat? Är det normalt att få så pass mycket sämre immunförsvar efter en utdragen mononukleos?

Den här sommaren tänker jag försöka bygga upp mitt immunförsvar. Fortsätta äta hälsosamt, men addera saker som kan hjälpa till på traven. Tänker typ ännu mer probiotisk kost och kanske kosttillskott.

Ifall någon sitter och ruvar på tips för ett bättre immunförsvar så är detta ett gyllene läge att kläcka ur sig allehanda hemligheter!

 

07.05.2018 kl. 17:26

April

 

 

Månadens stordåd utfördes av praktikant-Sofie, som trots att det verkligen inte direkt hörde till hennes praktikuppgifter, avaktiverade resten av spambloggarna som registrerades på Ratata förra veckan. Vi väntar fortfarande på att tekniksupporten ska radera rubbet (att avaktivera tog kortare tid för oss än att radera, att radera allt skulle ta sinnessjukt lång tid) men skiten är iaf väck från framsidan. Tråkigt att vi var tvungna att stänga "skapa ny blogg"-funktionen också men vad kan man göra. På Webbhuset lär de iaf jobba på en ny spamspärr just nu som vi förhoppningsvis kan ta i bruk snart.

April har börjat lite dubbelt. Vi fick akuta problem med våra närmaste grannar som resulterade i att vi bestämde oss för att flytta. Hade tänkt att nästa lägenhet jag skulle bo i skulle vara köpt, men så blev det inte den här gången ändå. Vi kommer fortsätta hyra. Att köpa någonting passar inte in i vår livssituation just nu, det får vänta. Först kände jag mig rätt ledsen över att vi var tvungna att flytta men nu har jag landat i beslutet och ser fram emot det (INREDNING HALLÅ).

April är även första månaden sedan juli 2017 som jag känner mig frisk. Jag hade glömt bort hur det kändes. Hela sjukdomsförloppet började alltså med mononukleosen som jag fick förra sommaren. Fick fel medicin på grund av slarvig läkare som inte ens kollade mitt blod och jag blev ännu sjukare. I en och en halv månad sov jag knappt och kunde inte gå till skola, jobb eller vistas utomhus på grund av glödande eksem över hela kroppen till följ av slarv. På grund av den felaktiga medicinen fick jag även en kronisk tandinfektion som jag drogs med fram till tandkirurgin i början av mars. Och till följd av att jag fått försvagat immunförsvar på grund av tandinfektionen och mononukleosen, fick jag även ett jobbigt virus på stämbanden som gjorde att jag fick avbryta min praktik i februari. Inget toppenår hälsomässigt precis!

Idag sprang jag för första gången sedan sommaren 2017. Det gick uruselt och jag har uppenbarligen tappat all muskelmassa i benen jag hade för ett år sedan, men ändå. Jag sprang. Den här dagen kom till slut. Jag hade tillräckligt med energi för att prova.

Trots sjukdomarna har jag två praktikplatser bakom mig, en halv lärarutbildning och massor av jobb. Fattar inte hur jag har orkat.

 

18.04.2018 kl. 22:41

Vecka 12

 

 

Det här är nog den kallaste vintern/våren i mannaminne här i Antwerpen. De flesta år har påsklovet i Belgien bjudit på 25 grader och sol men den här påsken kommer nog bli kall. Mannen i huset köper hem en ny snittblomma den tjugofemte varje månad för att fira oss. Det gör mig hoppfull. Blommor existerar alltså fortfarande, åtminstone någonstans i ett grått växthus.

För jag vill ha världens bästa vår. Jag menar det, jag behöver det. Jag har haft ett så himla tungt läsår. Jag vill köpa en symaskin, återuppta mitt stora tonårsintresse, att sy. När det blir tillräckligt varmt vill jag gå på picknick med mina bästa kompisar i parken i fina kläder. Jag ska äntligen skura köket och måla om det bara luften blir varmare och torrare. Jag tänker köpa en ny dammsugare (för min nuvarande är djävulens verk, seriöst). Jag tänker fira att jag, trots två virusinfektioner, en kronisk tandinfektion, en operation samt övriga förkylningar och influensor, tog mig igenom halva min lärarutbildning på mitt fjärde språk, nederländska. Att jag orkat med två praktikplatser, frilansjobb, jobb i affären och att (oftast) vara en trevlig person. Bara det sistnämnda tar ibland så mycket energi och det gör mig så ledsen. Jag vill vara mitt energiska, pigga, glada jag men ibland känns bara ett leende som en enorm anstränging när man är så trött i kroppen att det känns som om man håller på falla ihop.

Jag vill aldrig mera vara sjuk. Jag känner inte igen mig i den här personen vissa dagar knappt orkar mer än att gå till mataffären. Det är vidrigt.

Snart kommer våren.

 

22.03.2018 kl. 13:54

En skärva av vem jag var

 

Herregud vilken energi nu. Ingenting är omöjligt. Jag vill skriva klart min reflektionsrapport för lärarpraktiken. Jag vill illustrera den där sista bilden till boken jag formgiver för det där muséet. Nej, först vill jag vattna växterna. Vänta, jag vill skriva ett blogginlägg. What the fuck? Det känns som att... allting fixar sig. Allting fixar sig. Är detta på riktigt? Okej. Stopp. S T O P P. Andas. A N D A S. Andas igen.

Babette hade sin födelsedag igår. Tjugosex år gammal. Tjugosex år ung. Hon, liksom alla mina andra vänner, är lika borttappade som jag. Vi kämpar för att få ihop ekonomin, hittar inga jobb inom vår bransch. Den kreativa branschen, en bransch utan säkra utsikter. När vi blir trötta på livet i affärerna vi jobbar i tar vi våra sista sparpengar och drar en eller två månader utomlands. Eller så shoppar vi kläder. Med personalrabatt, såklart. Vi shoppar i varandras affärer med varandras rabatt. -90% på Other stories. -50% på Iittala. -50% på Artek. -25% på Weekday. -25% på Cos. -25% på Arket. Och så vidare.

Det får mig att tänka på när jag jobbade på Bagheeras hemsida inför de tio ansökningarna han ska skicka till tio eventuella praktikplatser. Praktikplatser på reklambyråer, branding agencies. Designbyråer. De som klär Kendrick Lamar i hans nyaste musikvideo. De som får dig att vilja besöka den där nya restaurangen vid Groenplaats för att den har en fantastisk interiör på alla bilder på sociala medier. De som får dig att välja det där kaffet i affären för att den har en snyggare förpackning än de andra kaffesorterna.

Älskling, vi borde jobba ihop. Du gör interiörer, hemsidor och skrivandet. Jag tar hand om branding och grafisk design. Jag har en säker framtid, det är inte som som att jag ska bli journalist eller nåt annat utdöende jobb. We could make good money together.

När jag kommer in genom dörren till Royal Palace får jag kramar av tjejerna. Sjunger Happy Birthday för Babette. Får den längsta kramen av Vivian.

Du ser så bra ut! Vad har hänt? Du ser yngre ut. Nej, jag menade inte så! Du är inte gammal! Men du ser bara så fräsch ut. Vilan har gjort dig gott. Du behövde det.

Jag vet inte om det är den där nya ansiktsmasken jag köpte genom en reklam på Instagram eller om det faktiskt är vilan som gjort sitt. Det är fem dagar sedan operationen. Första dagen spydde jag åtta gånger. Nu är det bättre. Jag kan i alla fall äta flytande föda. Ikväll serveras det batatsoppa och cava i Royal Palace. Och kermakakku som Oona bakat. Eller heter det kanske täytekakku, säger hon frågande. Jag går in i hennes rum för att titta på gratispublikationerna hon illustrerat tillsammans med sin kompis. Jag säger att jag är rädd för framtiden. Hon ser besviken ut.

Alltså, jag vägrar jobba i Weekday resten av mitt liv. Jag måste hitta ett jobb jag gillar snart. Det kommer bara bli så. Går det för andra går det för mig också. Jag tänker inte sluta hoppas.

Efter cava och batatsoppa äter vi täytekakku. Vispgrädde och jordgubbar. Sedan vill tjejerna gå och lägga sig. Jag hyr en scooter via min scooterpool-app på telefonen. Någon har parkerat den 200 meter bort. Do you have your driver's license? frågar appen. Nej, tänker jag. Jag klickar på Yes, sätter på hjälmen som ligger i scooterns bagagelucka och kör hem. Någon hade lämnat ett paket kex i bagageutrymmet också. Jag förbannar att jag inte kan äta fast föda och överräcker kexpaketet till Bagheera när jag kommer hem.

Dagen efter vaknar jag med all den här energin. Jag vill vattna växterna. Jag vill skriva min praktikrapport. Jag vill illustrera den där sista teckningen. Jag vill skriva detta blogginlägg. Stopp. Andas. A N D A S. Andas igen. Vad händer?

Jag vill saker.

Trots att jag egentligen borde så måste jag inte.

Jag vill.

 

12.03.2018 kl. 12:58

10 tankar just nu

 

 

 

1. Efter min magisterexamen konstaterade jag att det var både onjutbart och ohållbart att försöka försörja sig på konst. I ren panik började jag studera igen. Min tredje examen blir alltså i pedagogik. Gjorde min första praktik i december och har precis gjort klart praktik nummer två. Allt går på nederländska och jag är helt utmattad av tempot, det nya studiespråket (studerade tidigare på engelska) och alla sena kvällar (vi har lektioner om kvällarna så att vi kan gå till jobbet på dagen). Nästa år får det bli lite lugnare studietakt!

2. Jag behöver en paus från konstvärlden just nu. Finns så många aspekter i detta som jag kunde skriva om men främsta orsakerna är kanske att jag är trött på alla klubbar för inbördes beundran, rasismen, sexismen och hur jag knappt känner några konstnärer från sämre förhållanden. Tycker också det är jobbigt att se så mycket dålig konst få plats och har ingen lust att ge mig in i debatten om vad som är bra och dålig konst för jag inser ju att vad jag tycker är dålig konst kanske är bra i någon annans ögon för att den har en annan bakgrund än jag etc etc alla kan göra konst etc vad är konst etc BA NEJ. Det blir liksom en subjektiv, oändlig cirkel av detta. Det tar så mycket tankekraft. Orkar inte med det just nu. Just nu vill jag hellre observe än participate.

3. Drömmer secretly om att ba skita i all konst och all utbildning och ge mig in i reklambranschen med min snubbe som studerar reklamdesign. Vi skulle kunna starta en egen branding/design studio och göra sjukt roliga grejer och tjäna fett med pengar. Jaja. Den som lever får se ¯\_(ツ)_/¯.

4. Nästa lägenhet jag bor i ska vara köpt.

5. Försöker säga "nej" oftare än tidigare. Jag vill sluta säga ja till  precis allt som låter kul för i slutändan när man har tio kul saker man borde göra är det inte särskilt kul längre. Det är dags att hitta fokus.

6. Jag jobbar fortfarande deltid på Iittala i Antwerpen men planerar att byta jobb snart med bättre arbetstimmar. Gillar att ha ett sådant deltidsjobb och skulle inte vilja jobba med något annat medan jag studerar.

7. Försöker ha så kravlösa hobbies som möjligt. Just nu vill jag bara matcha färger och material i inredning och kläder. Gillar också att ta långa söndagspromenader med Bagheera.

8. Jag älskar att resa bort i längre perioder men har inte tid för något sånt på ett tag nu. En dröm är att åka tillbaka till Kina på en längre resa snart. Var planerat att jag skulle ha åkt tillbaka i december men studierna tog över.

9. Sedan jag hade mononukleos i höstas har jag varit sjuk och trött jämt (obs på att jag normally har ett kick-ass immunförsvar och oändligt med energi). Om två dagar ska alla mina fyra visdomständer opereras ut. En av dem fick en infektion efter mononukleosen och jag antar att det har lett till att jag varit mottagligare för nya virus och bakterier som har fått fäste under vintern. Har lovat mig själv att äta fucking hälsosamt och ta hand om mig själv efter operationen. Då kanske immunförsvaret äntlligen repar sig, tänker jag.

10. Dagens tips är Netflix serie Queer Eye. Mysig realityserie med fem homosexuella män som gör make-overs på diverse snubbar i USA. Gör gott för din mentala hälsa att se på detta, lovar!

 

04.03.2018 kl. 22:11

Virus i Paris

 

 

Virus och brist på röst till trots åkte jag och Bagheera ett par dagar till Paris. Vi bokade en lägis via Airbnb och billiga tågbiljetter med Izy (dotterbolag till Thalys). Älskar med att bo på kontinenten att man bara kan ta tåget eller bussen till Paris för ett överkomligt pris typ när man vill. Har varit i Paris ett flertal gånger men upptäcker nya saker varje gång.

Jag har nyligen haft (och har egentligen fortfarande) en virusinfektion på stämbanden som till och med tvingade mig att ställa in en del av min praktik som konstlärare, men bokat är bokat. Vi åkte ändå till Pais. Tji fick jag då åkte på en förkylning på köpet. Nu har jag alltså både något slags virus på stämbanden plus förkylning. Score!

Plus och minus med Paris:

- Folk klär sig inte lika snyggt som jag kom ihåg. Typ alla bär bara svart och grått?! I Antwerpen klär sig folk mycket mer varierat, medvetet och framförallt i mer färg. Kan i och för sig ha att göra med att de flesta populära klädmärken baserade i Antwerpen använder sig av mycket färg och färgmatchning.

+ Folk i Paris är däremot mycket trevligare än folk i Antwerpen. Håller uppe dörrar och ler mer och så. Obs att jag stöter på rätt mycket otrevliga människor i Antwerpen eftersom jag servar folk från överklassen i en designeraffär. Borde skriva ett separat inlägg om det någon gång, det är rätt intressant men också vidrigt jobbigt ibland. Man får ha mycket skinn på näsan. Kanske jag iofs också skulle tycka att folk i Paris var otrevliga ifall jag jobbade i Printemps eller Le Bon Marché eller nåt sånt. Upplevde iaf Parisarna betydligt mer uppmärksamma på folk i sin omgivning, de ger mer plats åt en i kollektivtrafiken och står ogärna i vägen.

+ Paris metrosystem slår alla metrosystem i alla andra städer jag någonsin besökt. Snabbt, effektivt, stort och extremt lättnavigerat. Blir lika förbluffad varje gång.

- Cappucino i Paris är fortfarande vedervärdigt. De håller fast vid sin Café au lait trots att man beställer en cappucino.

- Colette hade stängt! 

+ Merci-affären i Marais. Skulle kunna ta med hela affären hem. Upptäckte även att belgiska Serax har gjort en kollektion som främst riktar sig in på tapas och sushi för Merci. Köper kanske ett set senare, de finns såklart även till salu i Antwerpen. Öht känns det inte så speciellt att köpa saker i Paris längre då nästan allt ändå finns i Antwerpen.

+ Maten. Franska croissanter. Franska bakelser. Fransk baguette. Franskt smör. Franska ostar. Croque madame. Confit de canard. Allt detta får ett stort plus. På alla hjärtans dag åt vi Bo La Lot på Bistro Indochiné vilket iofs inte alls var franskt men fy fan vad gott. Rekommenderar. Paret som ägde krogen var också himla trevliga.

 

 

Här är en bild från Airbnb-lägisen. Hare bäst! xx

 

16.02.2018 kl. 23:14

Tvåtusenarton

 

Första bilden av mig i år. Klippte av håret sista dagen förra året. Känns klichéaktigt att tänka på det som en symbolisk handling men det kändes i varje fall väldigt skönt att se något nytt i spegelbilden när jag vaknade dagen efter.

Ord som jag vill att ska definiera mitt nya år är struktur, prioriteringar, fokus och stresshantering. Jag vill fortsätta tänka stort men jag vill inte glömma bort vad jag behöver för att må bra. Vill bli bättre på att säga nej. Bättre på att fokusera på vad jag verkligen vill göra, på vem jag vill vara. 

 

02.01.2018 kl. 17:45

tvåtusensjutton

2017 var året när jag:

Hittade en ny röd tråd efter att ha irrat runt i en märklig garnaffär i lite på ett halvår.

 

Fem ord som beskriver 2017:

Terapeutiskt, kaotiskt, festligt, insiktsfullt, ibland ledsamt.
 

Årets höjdpunkt:

Att Bagheera kom in i mitt liv och gav mig allt han har. Att Julia kom och hälsade på i maj, det var så kul ❤  Att jag bott i en så fin lägenhet som jag gillar. Att jag började i kognitiv beteendeterapi.

Året genom Spotify:


Årets maträtter:

Allting asiatiskt! Men även hemlagad pizza.
 

Årets kulturupplevelser:

Min största kulturupplevelse skulle ha varit att se King Kruel live i De Roma i december. Kom inte iväg dock på grund av att hela Antwerpen stängde ner sina bussar, metron och spårvagnar på grund av snöstorm. Alla taxibilar var upptagna och telefonkön var evighetslång. Hyrde av ren desperation en vespa efter att ha stått och väntat på bussen i 45min men det gick inte att köra genom snön. Detta svider fortfarande i hjärtat alltså!!
 

Årets samhällsfenomen:

Vem har missat #MeToo? Ingen! Har dock inte varit så aktiv på samhällsfronten detta år p.g.a. för trött.
 

Årets somarminne:

Sommaren med Bagheera. Särskilt tältandet.


 

Årets gimme more: 

Tid med vänner. Sol. Jag fick inte nog med sol i somras! Saknar den.
 

Årets gimme less:

Stress och sjukdomar. Tänker på mononukleosen. I början av året gav jag också för mycket av mig själv till personer som inte var beredda att ge samma tillbaka till mig. Men det är som tur talked out!
 

Årets utmaning:

Att acceptera min barndom och uppväxt. Att inte vara arg längre.


 

02.01.2018 kl. 17:40

 

 

Nanó
// Brabo Babe

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Finland för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 
Kärleksbreven kan ni skicka till
nano@ratata.fi

 

 

Mer information om vad jag gör finns på min hemsida och i min kreativa portfolio.

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången

 

 

Mina bästa 

Astrid

Caroline

Emily

Fia

Hani

Hanna

Julia

Karin

Liisa

Linnéa

Maggie

Mikaela

Milia

Miilo

Peppe

Riina

Rofa

Sara

Satu