Frysdiskens dumplingskatter

10.10.2018 kl. 14:18

 

Igår åt jag och Oona något som i efterhand faktiskt såg rätt lyxigt ut, men som i själva verket inte var någon större konst att laga. Vet inte ifall det existerar frysdumplings i Finland, men dumplings från frysdisken i en valfri butik i Antwerpens kinesiska kvarter (ja, vi har ett av Europas officiella kinesiska kvarter) var en hit. Säkert med mindre hälsosamma ingredienser, men gott var det. Jag lät dem ångkokas i min bambukorg i 15 minuter och sen blandade vi ihop en dippsås med soja, röd kinesisk vinäger, sesamolja, chili flakes och koriander.

 

Så här såg jag för övrigt ut igår och idag. Nu måste jag fortsätta jobba, har en dealine på lite layout nästa vecka och är rätt stressad!

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 7 med bokstäver:

Kastanjer och superris

 

En av mina favoritsaker med att bo i mellaneuropa under hösten är att plocka kastanjer. Så länge jag bodde i Norden kopplade jag inte kastanjer till mat. Det enda kastanjeträdet jag kände till var det vid konstmuséet i Puolalaparken i Åbo. Under hösten när mormor hämtade mig från skolan låg det  alltid en massa taggiga små bollar under trädet som min bacillskräcksmormor såg till att jag absolut inte vidrörde.

Så hur kommer det sig att det inte plockas kastanjer i Norden? Helt enkelt för att det är av en annan sort. Det finns den giftiga hästkastanjen (den kastanj som överlever i Finland) och så finns det den ätliga äkta kastanjen (och säkerligen också fler sorter!). Äkta kastanj känner man igen på den lilla fluffiga tofsen högst upp på kastanjen:

 

 

När vi var i Bornem i söndags plockade vi äkta kastanjer i parken. Ser fram emot att rosta dem under helgen. I Paris ser man ju rätt ofta rostade kastanjer säljas på gatan, otroligt gott. I Guangzhou såldes det också mycket kastanj överallt. Rätt så underskattad är den ju iaf hemma i Norden med tanke på alla andra icke-nordiska nötter som säljs i varje mataffär.

Vilket ord förresten - Kastanj. Smaka på ordet, så himla osvenskt. Gillar det.

 

 

Sen har jag ett annat litet köksprojekt på gång. När jag var i Finland i somras hade mamma köpt vad de kallar "superriisi" eller superris. Det är i princip ett rätt dyrt paket med fullkornsris, diverse linser, quinoa-sorter och olika frön. Det smaksätts med olika kryddor och torkade örter. Man kokar det i 25 minuter och äter det som ris, dvs som tillbehör till vad man nu kan tänkas vara sugen på. Bagheera blev frälst av detta och vi bestämde oss för att testa att blanda ihop vårt eget superris i Antwerpen. Jag sökte upp innehållsförteckningen på Paulúns hemsida och sedan gick vi och handlade.

Resultatet (brunt ris, gröna och röda linser, quinoa, solrosfrön, pumpakärnor, torkad vitlök + torkad lök, gurkmeja & torkade örter) ser ni i glasburken ovan. Vi har dock inte hunnit tillaga det ännu. Återkommer med recension i följande matinlägg 

 

19.10.2018 kl. 10:35

Scrollkulturen & Instagrampaus

Nu är den stora deadlinen äntligen förbi! Nästa större deadline för detta projekt är i december och sen borde det vara tryckdags. Tänker inte avslöja helt ännu vad det handlar om, med det är ett roligt jobb som involverar en bloggkollega! Vad jag gillar med detta på sätt och vis kommit till via nätet och faktiskt just via bloggar.

Vet att instagram tagit över bloggarna rätt mycket, men jag tycker fortfarande att man har mera tid för eftertanke och kvalitet på bloggar framför instagram. Dessutom är Instagrams skrivfunktion under all kritik, har ingen lust att sitta och peta ihop texter på en mobilskärm. Nej, tacka vet jag bloggarna. Jag är inte något stort fan av Instagram och gillar inte i vilken riktning det utvecklas. Snart kommer de säkert ta bort flödesfunktionen helt eftersom folk kollar mer på stories och mindre på flödet p.g.a. flödet suger balle efter att man tog bort kronologisk ordning av bilder och lade till en algoritm som visar gamla bilder som "nyheter". Såklart kollar folk på stories hellre då. Och så kommer de säkert göra algoritmen ännu snävare för stories, och lägga till lite ytterligare location-based reklam som the cherry on top. Nej, jag kommer stanna kvar som en envis åsna på mina långsamma favoritbloggar var man får längre texter, bilder av bättre kvalitet och reklam i form av trovärdiga samarbeten. Märks det att jag är trött på scrollkulturen eller?

Det var ett tag jag tog paus från Instagram i somras när det kändes som att det blev en allt mer destruktiv plats för mig. Instagram är som en snabbmatsrestaurang. Du går in för ofta trots att du vet att det inte kommer ge dig särskilt mycket. Informationen är lättsmält. Visst är det kul att ha någonstans att publicera fina bilder, men av den tiden man är på Instagram är man ändå till 95% passiv.

Kanske det bara är jag, men jag mår nog inte så bra av att passivt matas med information. Varesig det handlar om vad kompisar gör, reklam eller vad som pågår på platser där jag inte befinner mig. Jag har redan tillräckligt problem med att känna mig närvarande och fokuserad i stunden här och nu, mår jag verkligen bättre av flera gånger om dagen veta vad som händer i andras liv?

Nu är jag ju verkligen inte den första på jorden som upptäckt att det gör gott att ta en paus från sociala medier. Men jag mår så himla mycket bättre och känner mig mer närvarande i mig själv och miljön runt omkring mig av att inte ha Instagram installerad på min mobiltelefon. Precis som jag inte kollar på TV eller spelar datorspel hela dagen lång behöver jag inte scrolla på Instagram jämt och ständigt. Jag mår bäst av att ha det installerat på min platta var jag en eller två gånger per dag hemma i soffan laddar upp en bild eller kollar på saker. Precis som med annan snabbmatskultur.

Tänk att man brukade se bloggar som ett snabbt socialt medium back in the days. Nu är det som att läsa en tidning. Jag läser bloggar på morgonen och på kvällen, precis som en tidning eller en bok. Gillar det formatet så himla mycket. Gillar eftertanke, reflektion och kvalitet. Gillar ljudet av mina fingrar klapprandes mot tangentbordet. Gillar att ha kontroll över vad jag ser, läser och skriver utan någon form av flödesfunktion som tror sig veta bättre.

Tror jag kommer hålla mig kvar i bloggvärlden ett bra tag ännu.

18.10.2018 kl. 12:50

Stress och 28 grader

Bornem i söndags.

 

Layar plötsligt 40+ sidor av en bok på bara sju arbetsdagar, så bloggrytmen fick sig en liten törn. Försöker få allting klart i morgon.

 

Vad har hänt här emellan?

- Det har varit val i Belgien och valresultatet var skandalöst i Antwerpen. Extremhögern har fortfarande makten. Fruktansvärt.

- 28 grader och sol i söndags. Vi tog tåget till Bornem och vandrade längs De Schelde och åt middag med mina fina ex-svärisar. Det är verkligen människor som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta!

- Workdates, workdates, workdates. Har jobbat häcken av mig men har som tur haft sällskap av vänner som jobbat lika mycket som jag.

- Kollade in Arkets nyaste kollektion och dog. Om jag fick välja bara ett märke som jag skulle köpa alla mina kläder från skulle det vara Arket. Trist att det inte finns i Finland ännu.

 

Vi hörs lite senare i veckan.

 

16.10.2018 kl. 14:08

Antwerpen - kaffedrickarens paradis

 

Jag har säkert aldrig druckit så mycket kaffe ute som under september och oktober detta år. Fattade inte att jag skulle få sån sjuk ångest av att sitta ensam hemma och jobba på min dator, så att dricka mig igenom Antwerpens alla hundra kaffebarer har varit min grej i höst. Vill inte tänka på hur mycket pengar jag spenderat på kaffe under dessa veckor... Men! Att sitta i kaffemiljöerna i Antwerpen har samtidigt varit helt underbart. Allting är extremt snyggt och väldesignat i den här staden och det finns typ FÖR många bra kaffeställen. Svårt att välja ibland. Finns typ garanterat 30+ ställen till (förutom de jag nämner i detta inlägg asså) som är snyggt inredda och har gott kaffe.

Eftersom det önskades mera information om min stad tänkte jag mjukstarta med kaffedrickarens guide till Antwerpen! Låt oss börja med mina tre favoriter:

 

Bar Vert

(bild ovan)

Om jag bara fick besöka ett kaffeställe resten av mitt Antwerpen-liv skulle det vara Bar Vert i Berchem. Det ligger utanför stökiga centrum intill judiska kvarteret, vid öppningen till Groen Kwartier. Bart Vert har allt. Stället huserar på två våningar (övrevåningen har ett stort arbetsbord och mysiga arbetshörn med utsikt över nedrevåningen), en hemtrevlig nedrevåning samt en stor uteservering. De serverar hemlagade kakor samt fina luncher, min favorit är 6€-soppan med surdegsbröd från ett känt, lokalt bageri (bakkerij Aldo för den som undrar, aka bageriet var man måste köa kl 7 på morgonen för att få tag på ett bröd...). Deras cappuccino kostar 2,8€ och de serverar såklart även alkohol.

 

(picture source)

Caffenation Roastery & Bar PAKT

Mitt i Groen Kwartier i Berchem ligger Bar Pakt som endast är 1 år gammalt. Välgömt ställe som man endast kan hitta med hjälp av en local. Hela detta f.d. industriområde är värt ett besök med sina coola restauranger samt det gamla militärsjukhusområdet på andra sidan. Min kära Bagheera jobbar på en kommunikationsbyrå i industribyggnaden bakom Pakt, snacka om bästa miljön ever att jobba i. Kaffet är bäst och interiören är sjukt snygg. Gullig uteservering och de säljer även kaffeprylar och egna kaffebönor. Här ordnas även baristautbildningar.

 

(picture source)

Kolonel coffee

Jag bor några hundra meter härifrån. Kolonel coffee ligger i Zuid och har sjukligt gott kaffe och god lunch. Interiören är helt i min smak och det finns gott om plats att sitta både ute och inne. Satt här senast idag i solen på uteserveringen, det var 26 grader och deras ice cappuccino var on point.

 

 

Övriga najs ställen:

(picture source)

Tinsel

En av mina bästa vänner jobbar här! Det ligger i Zuid och har en supermysig miljö, god mat och gott kaffe!

Cuperus

Monumental känsla när man kommer in. Typ 8 meter till tak?! De säljer även kaffebönor och téer i lösvikt från all over the world. Brukar sitta på övrevåningen och jobba, stora bord med många strömuttag. Ligger extremt centralt. Hippt men inte supermysigt kanske.

Kornél

Good old Kornél. Väldigt DIY-igt och ligger i Berchem. Jag gillar att jobba här, finns mycket plats att sitta och det är mysigt.

Local store

Min snubbes favvo. Ligger centralt och serverar gott kaffe och god mat, samt supernajs take away-mat! Man kan även köpa speciella livsmedel och växter här! Mysig inredning med stor uteservering. När jag jobbade på Iittala brukade jag komma hit för att ta en smörgås när jag inte orkat ta med lunchlåda.

Normo

Supermysigt litet ställe med bäst kaffe nära Akademin.

St Vincents

Concept store med apsnygga (och dyra) grejer. Älskar att det bor en hund här och att interiören är så sjukt snygg. Till och med hunden passar in i inredningen liksom. Har jobbat här några gånger. Värd att besökas endast för lokalen och deras intressanta utbud av japanska saker man typ inte riktigt vet vad de är till för? Kolla in bilder här.

 

Eftersom jag började googla kaffeställen i Antwerpen i och med att jag började skriva detta inlägg så hittade jag även två ställen jag inte varit på som jag skulle vilja besöka. De kommer här:

 

(picture source)

Domestic

Detta är inte ens ett kaffeställe, utan ett tehus och bageri. Har köpt bröd här ibland men visste inte att de hade ett sånt här rum någonstans?! Fick vara med p.g.a. wtf så jävla fint?

 

(picture source)

Copper

Det här ligger inte långt ifrån var jag bor här på Zuid och har ändå inte lyckats besöka det? Knäppt. 

 

11.10.2018 kl. 21:50

Mystiken tätnar kring min nya pojkvän

 

Två goda nyheter denna tisdagsmorgon:

1. Rubriken är en clickbait, eftersom:

2. Min pojkvän har gått med på att ställa upp på en intervju i min blogg. 

 

Det slog mig för ett tag sedan att jag knappt skrivit en rad om Bagheera, som han så fint fått heta här på min blogg. Varför jag kallar honom det är på grund av hans namn på insta, var vi träffades. Eftersom jag ändå gick igenom någon slags offentlig* breakup från mitt ex kändes det viktigt att hålla Bagheera för mig själv. Men om ett litet tag får ni alltså veta allt om denna man, han är nämligen den första personen utöver jag själv som någonsin får skriva nåt på min blogg. Då avslöjas äntligen hans riktiga namn, varför han har så seriösa ögonbryn och varför han vill bli rik!

Ifall det finns något som ni mot förmodan undrar över honom så KAN ni såklart lämna en kommentar, men jag har redan skrivit egna frågor.

Tack för övrigt för förslagen på önskeinlägg nedan, det kommer jag definitivt planera in bara jag får lite mera tid.

 

*alltså vad ska man räkna som offentlig? Det blev ju liksom offentligt eftersom jag skrev en del om det på bloggen och det till och med kom spekulerande kommentarer in.

09.10.2018 kl. 11:00

Att lägga konsten på hyllan

En utställning jag besökte i ett riktigt gubbgalleri en gång. Den får representera en hel drös med frustration.

 

Igår var jag på .tiff-talks på fotomuséet i Antwerpen. Det är ett konstevenemang var tio noga utvalda fotografitalanger får utrymme att berätta om sin konst. Jag gick med en kollega för att stöda en av de utvalda, Ulla Deventer, vars konst och arbetstillvägagångssätt jag verkligen respekterar. Det är inte många konstnärer vars arbetsmetoder jag finner lika respektfulla. Hon jobbar med sexarbetare i bland annat Ghana. Sexarbetare är som känt en väldigt utsatt grupp världen över. Dock sätter hon oerhört med tid och ansträngning för att verkligen lära känna personerna hon jobbar med istället för att bara dokumentera från ett ensidigt, eget perspektiv. Hon för även en konstant dialog med dessa personer angående deras liv och historia, och är mycket angelägen med att få deras synpunkter och feedback på vilka bilder som ska användas. Det behövs flera som henne!

Men nu skulle inte inlägget handla om henne, utan om konst. Om mitt val att lägga konsten på hyllan, om att jag inte vill kalla mig konstnär längre. På evenemanget igår fick jag det än en gång bekräftat att jag inte känner särskilt stor samhörighet med många människor som kallar sig konstnärer. Ulla är ett undantag, och såklart finns det "skitstövlar" inom alla arbetsområden, men - för mig är det fortfarande ett rätt infekterat ämne som skaver för mycket hos mig för att jag ska orka ta mig igenom den tankeprocessen som krävs för att jag ska kunna kalla mig det igen. Det fick mig att tänka på ett inlägg som jag skrev på instagram för ett år sedan. Tänkte att det skulle vara på sin plats att publicera det här (med vissa små förändringar).

 

 

Master of Fine Arts.

Fem år har jag spenderat på studier som lett till detta diplom.

Som jag nämnt tidigare här på bloggen har jag tillfälligt tagit en paus från konsten och riktat mig mera in på design. Det är svårt att skriva om detta utan att förminska konst eller säga vad som är rätt eller fel, för det vet jag inte. Det är svårt att ge en offentlig förklaring när det handlar om något mycket personligt. Men jag gör ett försök.

För ett tag sedan började en inre process hos mig som ledde till att jag började se gamla klasskamrater och kollegor från ett annat perspektiv. Efter att jag själv varit mitt i denna konstnärsbubbla och sett allting inifrån, började jag se saker utifrån. Jag började förstå saker jag inte tidigare sett och tänkt på. Jag lärde känna människor som vuxit upp utan kulturellt och ekonomiskt kapital över huvud taget. Det blev lite av en ögonöppnare för mig. Vad är bra konst enligt vem? Vem bestämmer i konstvärlden? Varför behöver jag konst i mitt liv men inte du? Vad är de bakomliggande orsakerna? Vem har råd att skaffa konstutbildning i en så osäker värld? Kan konst vara elitistisk?

Sexismen inom konstvärlden blev även rätt påtaglig för mig. Orkar inte ens gå in på detta. Bara det att en av mina (manliga) favoritlärare drämde till med "Varför ska kvinnliga fotografer alltid fota med sina känslor?" (för att vi lärt oss att kommunicera med känslor unlike många konstnärsmän pga könsstereotypisk uppfostran, you minimalizing jerk).

Jag kan också bli fruktansvärt irriterad på vilken typ av konst som får plats i offentligheten och som anses "bra". Det handlar så mycket om trender och kontakter. Sedan har jag ju även min personliga smak som jag själv också from time to time ifrågasätter efter att jag för ett år sedan började se vilken liten klubb för inbördes beundran jag befann mig i. För det är ju precis det som dom som får plats också befinner sig i, fast med en standard med andra parametrar.

Olika typer av design känns för tillfället som en bekväm tillflyktsort. Såklart finns där också ovan nämnda problem, men det känns mera relevant och nyttigt för mig att fundera på målgrupper, funktion, material och form än på om mitt koncept är tillräckligt konceptuellt och går i linje med min konstnärliga identitet. Jag hade helt enkelt rätt höga krav på mig själv som konstnär. Allting skulle passa ihop, mina koncept skulle vara perfekt komplexa, aldrig för banala och allting måste vara fläckfritt, jämt jämt jämt, annars kunde man lika gärna låta bli. Att skapa konst var inte roligt längre och i slutändan visste jag inte längre vem jag ens skapade konst för. Det betyder såklart inte att jag inte har höga krav på mig som designer, men det känns lättare på något sätt?

Kanske konsten åter gör entré i mitt liv efter ett par år. Antagligen kommer gnistan någon gång tillbaka. Min process är långt ifrån klar. Jag behöver tid till att bearbeta och hitta förhållningssätt till tidigare nämnda tankar. Just nu ger jag formgivningen mera plats.

04.10.2018 kl. 17:35

Utsikt med dimension

 

Vädret här är så bipolärt. Vaknar upp till sol och när man går ut är det spöregn. Tur att utsikten från vårt vardagsfönster alltid är fin, oavsett väder. Det är mysigt med dimension när man tittar ut, jag har aldrig tidigare bott så nära ett gatuhörn.

Igår hade jag ett möte med en tjej vars magisterprojekt jag handleder. Jag har ju handlett praktikanter tidigare men det känns djupare att handleda ett magisterprojekt. Det handlar  liksom mer om att lära känna en person, hens uttryck och att pusha personen i rätt riktning. Mötet fick mig nästan att tveka på beslutet jag tog angående att pausa min lärarutbildning. Jag har alltid funnit mening i att handleda/guida/lära personer. Å andra sidan känner jag starkt att jag behöver fokusera på grafisk design och visuell kommunikation i år så att det så småningom kan börja bli en huvudsyssla. Just nu behöver jag ett fokus, inte två. Under mitt möte med magisterstudenten råkade jag dessutom träffa en från min lärarutbilningsklass, hon sa att det var kaos och alldeles för mycket kurser. Så kanske det var lika så bra.

 

03.10.2018 kl. 11:08

Vecka 40 + önskeinlägg

 

 

Så var det vecka 40.

Det finns alltid kvar doftspår av örnträd och björnbär i hallen, precis vid ytterdörren, när han gått. De hänger kvar där hela dagen tills han kommer hem för då doftar det så överallt. Följande morgon doftar det i hallen igen.

Jag har vant mig vid den kalla inomhustemperaturen. Tänker mig att vi kanske inte behöver sätta på värmen riktigt ännu. Vädret under veckan ska tydligen nå 20 grader vissa dagar även om nätterna är kyliga.

Idag står illustrationsjobb, organisering av min arbetshörna och evenemang i Iittala-affären i kalendern. Och så ska jag beställa kluriga badrumslampor. Just nu kissar vi nämligen i mörker.

Förresten - trots att ni inte är så himla många som läser längre så är jag himla nyfiken på vad ni skulle vilja läsa om eller se här. Det kan vara något visuellt, det kan vara något privat eller också något riktigt allmänt om det råkar ha väckt er nyfikenhet. Och ifall det är pinigt att kommentera under eget namn så tar jag inte illa upp alls av anonyma kommentarer! Så ifall ni har något ni skulle vilja veta mera om, bring it on. Och läser ni inlägget först en vecka efter att det publicerats går det också att kommentera, jag läser alltid kommentarerna.

 

01.10.2018 kl. 10:15

Effortless energy

 

Lilja nummer två har slagit ut i vasen på köksbordet. Det doftar nu dubbelt så mycket lilja i vårt vardagsrum.

Onsdagen var ingen bra dag och jag somnade med en stor klump i magen som jag också vaknade upp med. Igår morse ringde en kompis mig helt oväntat och det kunde inte ha kommit mer lägligt. Det var ett av de mest värdefulla samtalen jag haft på länge. Vissa vänner är värda mer än guld. Det är med så himla få personer man har den där nästintill telepatiska förmågan, när man säger exakt det som den andra behöver höra och båda parterna tar vara på råden man får av varandra och ser saker ur ett större perspektiv än bara sitt eget. Hon är en sådan vän. Vi har en relation där vi utan att ens behöva försöka, automatiskt ger energi till varandra bara av att prata. Vi har samma värden, samma humor, samma arbetsmoral och stressiga livsstil som också drar ner oss i skiten ibland. Vi bestämde att ta tag i våra patetiska liv och spara ihop till en längre resa tillsammans. Vi förtjänar att chilla.

Efter att vi pratade mådde jag så himla mycket bättre. Det är knäppt ibland hur det kan svänga så snabbt?

Fredagen är här och nu är det dags att beta av veckans sista arbete och sedan tar jag helg.

 

 

 

 

28.09.2018 kl. 12:46

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången