En av mina favoritsaker med att bo i mellaneuropa under hösten är att plocka kastanjer. Så länge jag bodde i Norden kopplade jag inte kastanjer till mat. Det enda kastanjeträdet jag kände till var det vid konstmuséet i Puolalaparken i Åbo. Under hösten när mormor hämtade mig från skolan låg det alltid en massa taggiga små bollar under trädet som min bacillskräcksmormor såg till att jag absolut inte vidrörde.
Så hur kommer det sig att det inte plockas kastanjer i Norden? Helt enkelt för att det är av en annan sort. Det finns den giftiga hästkastanjen (den kastanj som överlever i Finland) och så finns det den ätliga äkta kastanjen (och säkerligen också fler sorter!). Äkta kastanj känner man igen på den lilla fluffiga tofsen högst upp på kastanjen:
När vi var i Bornem i söndags plockade vi äkta kastanjer i parken. Ser fram emot att rosta dem under helgen. I Paris ser man ju rätt ofta rostade kastanjer säljas på gatan, otroligt gott. I Guangzhou såldes det också mycket kastanj överallt. Rätt så underskattad är den ju iaf hemma i Norden med tanke på alla andra icke-nordiska nötter som säljs i varje mataffär.
Vilket ord förresten - Kastanj. Smaka på ordet, så himla osvenskt. Gillar det.
Sen har jag ett annat litet köksprojekt på gång. När jag var i Finland i somras hade mamma köpt vad de kallar "superriisi" eller superris. Det är i princip ett rätt dyrt paket med fullkornsris, diverse linser, quinoa-sorter och olika frön. Det smaksätts med olika kryddor och torkade örter. Man kokar det i 25 minuter och äter det som ris, dvs som tillbehör till vad man nu kan tänkas vara sugen på. Bagheera blev frälst av detta och vi bestämde oss för att testa att blanda ihop vårt eget superris i Antwerpen. Jag sökte upp innehållsförteckningen på Paulúns hemsida och sedan gick vi och handlade.
Resultatet (brunt ris, gröna och röda linser, quinoa, solrosfrön, pumpakärnor, torkad vitlök + torkad lök, gurkmeja & torkade örter) ser ni i glasburken ovan. Vi har dock inte hunnit tillaga det ännu. Återkommer med recension i följande matinlägg