Att bli med kontor

23.10.2018 kl. 12:39

 

Kylan har hittat tillbaka till Antwerpen och jag hackar tänder medan jag skriver detta.

Igår gick jag på kontorsvisning och slog till direkt. Typiskt att jag precis fått i ordning något slags hemmakontor (som ni ser på bilden ovan) när jag hittar det perfekta arbetsrummet någon annanstans. Men sanningen är att jag ogärna sitter hemma ensam och jobbar. Särskilt nu när det är så kallt och håller på bli mörkare och det är mycket som snurrar i tankarna när man är ensam.

Min kontorsplats kommer för övrigt kosta mig 66€ per månad så det var inte heller någon större ekonomisk förlust om man säger så. Plus att jag känner två andra tjejer som kommer jobba där. Det är sammanlagt fyra rum och i mitt rum jobbar en tjej som tillverkar kostymer samt en författare. Resten av tjejerna är grafiska designers, fotografer och illustratörer. Jag ser verkligen fram emot att börja jobba därifrån! Ligger dessutom 4 minuter bort från vår lägenhet med cykel.

Ser redan framför mig hur jag varje morgon packar en liten lunchlåda och cyklar rakt ner för gatan, kommer in till ett färdigt uppvärmt kontor var det finns spår av andra människors existens. Det är väl lite det som känns tungt med att jobba hemifrån, det blir lätt ensamt. Och jag har inte heller någon lust att betala extra för värme som måste sättas på när jag är ensam hemma.

Jag ser fram emot att jobba i en mysigare miljö med kretiva kollegor!

 

Kommentarer (0)
Skriv siffran 6 med bokstäver:

Hejdå Ratata ♥

It's an end of an era.

Det är verkligen så. Den här bloggportalen har betytt enormt mycket för mig. Jag har träffat så många fina människor och utvecklats så himla mycket som person under de år jag använt bloggen som en kreativ kanal. Men visst har vi alla känt av hur det sociala medieklimatet förändrats. Det är få bloggar som faktiskt överlever och har läsare. Instagram och Youtube har tagit över när det kommer till vardagsreflektioner. Bloggen har blivit som ett magasin som man läser när man vill unna sig en längre läsestund. Dessvärre har ju dock Ratata inte haft budgeten för att skaffa den teknik som behövts för att stay up-to-date i användarvänlighet.

Det är alltså dags för mig att säja adjö till Ratata. Jag har tackat nej till att ta över plattformen efter KSF Media eftersom jag helt enkelt inte har tid. För en månad sedan blev jag befodrad på Arket. Just nu jobbar jag heltid och jag får träning i Visual Merchandising. Utöver mitt heltidsjobb jobbar jag dessutom som grafisk designer för ett par bokprojekt. Jag har för många åtaganden just nu även om det skulle ha varit kul att fortsätta här med såklart.

Om DU däremot känner dig manad att ta över Ratata så finns den möjligheten. Mejla ant@webbhuset.fi för mer information.

Jag kommer finnas tillgänglig fram till september för er bloggare för frågor och dylikt på adressen nanowallenius@icloud.com. Dessvärre har jag inte fått alla tekniska detaljer ännu, så ifall du har frågor om just detta (t.ex. export av bloggen) så kommer svaret dröja. Mer information kommer på Ratatas framsida när jag väl fått all information jag efterfrågat.

Det är verkligen lätt att bli sentimental över den här fina platsen! Så många fina minnen. Jag kommer alltid att titta tillbaka på Ratata-tiden med ett leende på läpparna.

Så var hittar ni mig framöver? Inte på särskilt många platser faktiskt. De enda platserna jag använder just nu är Instagram, Spotify och Pinterest. Ni kan klicka på logona nedan för att följa mig där istället.

 

  

 

 

18.06.2019 kl. 18:09

Tankar från sjukstugan

 

Vi har precis kommit hem från en lång weekend i Paris. Har alltid tyckt att det är en mysig stad men jag började faktiskt sakna Antwerpen redan på lördagen. Snacka om att först vara hemmablind och sedan inse hur hemkär man är haha. Men vad är grejen med att varenda cappuccino i Paris kostar 4,5€ och att samtliga baristaställen är lite trashigt inredda liksom? Jag saknade fina Bart Vert här i Antwerpen med sin cappuccino på 2,8€. Ifall ni missade mitt inlägg om välinredda kaffeställen i Antwerpen kan ni catch up on it här.

Morgonen vi skulle ta tåget hem blev jag dock akut sjuk. Tyckte synd om de andra tågresenärerna som fick äran att vittna mig i detta tillstånd. När vi kom hem började jag kaskadspy och sedan sov jag från klockan två på eftermiddagen fram till klockan tio i morse. Nästan 24 timmar. Spännande saker. Febern har i alla fall gått ner och jag kunde äta frukost i morse utan att kräkas. Och så har jag tappat rösten på toppen av detta. Hoppas den är tillbaka nästa vecka, för då börjar vårt Arket-team bygga upp affären här i Antwerpen! Ser fram emot att vara med och bygga upp en affär från grunden, särskilt så tidigt i märkets historia (Arket är bara två år gammalt).

Det känns bra att ha gjort ett hopp från Iittala till Arket. Till brandingen påminner de lätt om varandra. Både Iittala och Arket fokuserar på long-lasting materials och klassiska modeller istället för överdrivet trendiga. En gemensam värdepunkt de också delar är att informera kunden om hur de tar hand om sin produkt så att den ska hålla så länge som möjligt. Sen har ju Iittala en mycket tyngre och kulturellt intressantare historia än Arket såklart. Arket är mer eller mindre skapat av H&M group för att passa den moderna och något mer kritiska konsumenten som är mån om vilka leverantörer och material som används (dvs motsatsen till den vanliga H&M-kunden). Anyways. Lärde mig massor av att jobba med Iittala och tror Arket kan bli minst lika lärorikt. Tycker dessutom det är extremt intressant vilka detaljer de valt att satsa på för att nå sin målgrupp. Tänker på deras egen grotesque-font, deras perfektionistiska organiserande i affärerna som ger en känsla av att Marie Kondo varit i farten samt deras sportkläder som främst är inriktade på Yogis. Att de även säljer produkter från andra märken som enligt dem "redan är perfekta" och inte behöver skapas igen (tänk Serax-tallrikar, Nike-skor och Aaltovaser) passar också in i deras branding vad gällande klassiska och tidlösa produkter.

Extremt luddigt och spretigt inlägg detta men jag skyller det på febern. Trots plötslig sjukdom är jag fortfarande pepp på att återgå till mitt 2019. Men just nu känner jag mig dock mest så här:

 

 

 

29.01.2019 kl. 17:03

Inspirationen till vårt vardagsrum

 

Alltså jag har tappat räkningen hur många gånger Bagheera och jag grälat om inredningen i vår lägenhet innan vi kom fram till vad som passar oss båda två. Vi är båda väldigt visuella personer som är måna om hur det ser ut runtomkring oss, men med helt olika bakgrund. Mina tidigare sambor har  inte lagt någon större vikt vid just inredning och då har jag gått loss vad gällande inredningen själv. Nu när jag för första gången bor med någon med lika snäva åsikter som jag så var det ärligt talat rätt svårt att acceptera att jag var tvungen att kompromissa angående precis allt. Men vi hittade i alla fall gemensamma nämnare och satt och pinterestade tillsammans (se kollaget ovan).

Vi båda gillar Alvar Aalto, tydliga material, överraskande former, hellre några stora prylar än många småprylar och tydliga "statement pieces".  Bagheera är dock mera av en minimalist än vad jag är, men jag har det senaste halvåret verkligen har vuxit in i tankesättet att det är onödigt att äga saker jag inte använder.

Jag tror det fortfarande kommer ta ett tag tills vårt vardagsrum vuxit fram till 100%. Än så länge saknar vi mattor, tavlor och så skulle vi gärna köpa ett runt Artekbord och sälja vårt HAY-bord. Men det får gärna ta tid.

Anyways, nästa inredningsinlägg får kanske behandla hur vårt vardagsrum ser ut just nu som jämförelse!

 

 

23.01.2019 kl. 17:45

Det nya året

 

2019.

Jag är så taggad för det är i år som allting ska bli bättre. Det. Måste. Bli. Bättre.

2016 var mitt sista studieår, men även hjärtesorgens år som dock snabbt förvandlades till en blandning av vilt singelliv, rebound och jobb i Kina.

2017 började med mera singelliv men är även året jag träffade min andra halva Bagheera (som fortfarande inte svarat på mina intervjufrågor till denna blogg!!). Och sen blev jag ju sjuk.

2018 var jag fortfarande sjuk, men vilade och blev friskare. Jag började jobba med grafisk design och fokuserade främst på vad kunderna var ute efter.

 

Nu bestämmer jag att 2019 blir året då jag:

  • börjar jobba deltid på ARKET i Antwerpen
  • startar mitt egna företag
  • fortsätter springa varannan dag (är så glad att det äntligen går att göra igen, första gången efter mononukleosen)
  • fortsätter dansa ballet (bästa dansen som kommit in i mitt liv, älskar det)
  • fortsätter utveckla min näsa och mitt parfymintresse. Vill också göra min första parfym i år!
  • utvecklar min egen stil vad gällande design
  • fortsätter gå i KBT
  • tar upp kameran igen, den har vilat färdigt nu
  • släpper en fotobok jag gjort med en kollega
  • fortsätter teckna

 

22.01.2019 kl. 23:33

Lärdomar från åren som gått

Det är ju ett tag sedan nu, men när jag frågade er om önskeinlägg i höstas kom en del frågor upp som jag har svarat på men inte publicerat ännu. Eftersom de flesta frågor var rätt "djupa" tänkte jag göra mer enskilda inlägg om dem. Här kommer fråga numero uno:

 

Vad har du lärt dig med åren? Ex. insikter du fått eller åsikter som ändrats då du blivit äldre, vi alla utvecklas ju konstant.

 

  • Insikt nummer 1 - Vi är alla en produkt av vår uppväxtmiljö och vår samtid. Detta är svårt att ändra på, men det går oftast om man vill tillräckligt mycket. Och om det ändå inte går, är det guld värt att inse och hålla i åtanke.

 

God knows att jag har varit arg och ledsen över att alltid ha känt mig utanför och annorlunda. När jag var yngre riktade jag alla dessa känslor inåt - jag tänkte alltid att det var mig det var fel på. I högstadiet och gymnasiet började jag tänka att det var alla andra det var fel på, och jag distanserade mig från hela min årskurs. Var allmänt arg och dömande mot alla i min ålder som festade och var allmänt tonåriga medan jag började hala in skribentjobb,  blev publicerad i en antologi tillsammans med min favoritförfattare och blev inbjuden att tala i Sveriges riksdag för att representera "Sveriges och Finlands framtid" (lol). Alltså gud, jag skulle INTE ha velat vara kompis med mig själv när jag gick i gymnasiet, jag var verkligen sjukt präktig.

När jag var 20-någonting började jag inse att det inte var andra det var fel på, och istället började jag fundera på min uppväxt. Det är väl kanske där jag kom närmast något slags svar på mina känslor av att vara annorlunda. Det är fel att säga att det var något direkt fel på min uppväxt, jag vet att min familj har gjort vad de själva ansett vara rätt, och föräldrar kan omöjligen ge sina barn verktyg de själva saknar. Det krävdes väldigt mycket diskussioner med olika människor, självreflektion och KBT för att komma fram till detta och lära sig acceptera det (är inte riktigt där än). Idag kan jag se mitt eget beteende från ett fågelperspektiv. När jag känner olika jobbiga saker kan jag analysera och förstå varför jag känner som jag gör. Det gör det lättare att acceptera och komma över. Det har också hjälpt otroligt mycket i att förstå andra människor, både hemma i Finland men också människor från andra kulturer. Under årens lopp känns det som att jag utvecklat verktyg som gör att jag egentligen inte känner något utanförskap längre. Jag har utvecklat de verktyg jag saknade och jag dömer inte längre människor bara för att jag inte förstår dem. Men med dessa lärdomar kommer såklart också ett pris. Idag har jag rätt svårt att känna samhörighet med min familj. Jag har utvecklats i en annan riktning och vi delar inte värderingar. Förstår att denna insikt låter lite luddig eftersom jag inte ger några klara exempel, men jag känner också att det är lite av en privatsak. Det är inte min familjs val att nämnas i den här bloggen. Men jag älskar dom såklart massor.

 

  • Insikt nummer 2 - självreflektion är att göra en tjänst både för dig själv och majoriteten av människorna i din omgivning.

 

Hör ihop med ovanstående insikt. Utan självinsikt är man lite av en självgående maskin och man kan göra illa både sig själv och andra människor utan att man inser det. Alla skulle nog må bättre av lite terapi. Och om du inte har råd med terapi - öppna dina sinnen. Fundera över hur andra människor upplever dig. Utveckla dina känselspröt i vad som faktiskt händer runtomkring dig. Lär dig känna av människors energi och utveckla en magkänsla. Läs böcker och se tv-serier där relationer mellan olika människor ingår. Lär dig ta kritik. Våga säga förlåt. Våga säga till (på ett pedagogiskt sätt) när någon annan gör dig illa.

 

  • Insikt nummer 3 - det lönar sig att utbilda och prata om istället för att döma, trots att det ibland är energikrävande. Folk är i allmänhet fast i sina egna tankemönster och idéer, och ingenting blir bättre av att bli arg på dem för att de har fel åsikt. Att folk kommer varifrån de kommer eller saknar utbildning är inte deras fel.

 

I gymnasiet och några år efteråt tyckte jag typ att alla som inte förstod hur jag tänkte, särskilt vad gällande samhällsfrågor och feminism, var knäppa. Det var lätt att avfärda folk som frågade mig varför feminism behövs, och att svara nåt i stil med "Jag är inget vandrande lexikon, det där får du ta reda på själv". För mig handlade det om grundläggande rättigheter, såklart blev jag arg, och jag förstår att man lätt kan reagera med ilska. Och såklart är det ignorant av en vit cis-man att aldrig ha tänkt utanför sin egen lilla bubbla. Men förändring av tankemönster är något som tar tid, Rom byggdes inte på en dag liksom. Idag har jag en mer progressiv approach och det har jag som människa vunnit mycket på. Och det här handlar inte om att jag skulle tycka att kvinnor alltid måste vara tillmötesgående och curla män i deras feministiska utbildning, utan det handlar om att jag personligen tycker det har varit mera rewarding både för den frågande parten och för mig att progressivt bygga upp en icke-dömande diskussion om något som ligger mig nära hjärtat. Det har gett mig energi när en person faktiskt sagt åt mig att jag fått personen i fråga att se frågan från ett nytt perspektiv och att de ändrat åsikt om saken. Att bli arg dränerar mig på energi och resten av min dag skulle få en bitter eftersmak av att jag blev arg på någon som inte förstod mig, för att den personen ju faktiskt - precis som jag - är en produkt av sin uppväxtmiljö. Sen finns de ju personer som på riktigt som inte vill eller ens försöker förstå allas lika värde, men det är en annan historia. Man kan ju omöjligen vara pedagogisk när en person verkligen inte vill lära sig. Men även då finns det oftast en orsak bakom varför en person tycker på ett visst sätt, och då kan man försöka ta reda på vad som ligger bakom och hitta roten till problemet, och försiktigt börja därifrån.

 

  • Insikt nummer 4 - att lära sig influera andra människors energi är något både man själv och andra vinner på. De flesta människor påverkas av andra människors sinnesstämningar och deras energi går lätt att influera.

 

Det här är något jag hade noll koll på innan jag lärde känna Valentina, en av mina bästa vänner. Hon är en expert på detta. Få människor är medvetna om sin egen energi och vet inte vilken kraft det kan vara att använda sig av sinnesstämningar. Det är lite som att spela teater, men också att spela teater med sig själv. För om man själv utstrålar positivitet, lugn, trygghet och självsäkerhet till folk runtomkring en blir man själv gladare, tryggare och säkrare på kuppen. I allmänhet tycker jag finländare är rätt dåliga på detta. Det ska jämt klagas, suras och hållas på. Stelt kroppspråk och man ska gärna oroa sig lite extra. Folk som är negativa påverkar mig verkligen sjukt mycket. Jag har ingen lust med folk som ska hålla på och vara vibe-killers.  Man ska ta hand om sin energi, annars orkar man ju inte? Energi smittar, både från en själv till andra men också från andra till en själv!

 

  • Insikt nummer 5 - rädsla är en känsla som sällan bidrar till något gott. Det finns egentligen få saker man vinner på att vara rädd för.

 

Jag har haft så himla mycket rädslor under mitt liv, och jag är fortfarande en person som kan oroa mig onödigt mycket för saker och ting om jag är i en mindre stabil period. Jag har dock insett att typ de flesta rädslor jag haft verkligen varit onödiga. Rädsla är ju en himla grundläggande känsla vi har för att vi ska vara försiktiga för hot som kan skada oss, men typ inget som vi moderna människor är rädda för skadar ju faktiskt oss! Så mycket energi och tankekraft jag slösat genom åren. Tror inte jag någonsin vunnit något på en enda rädsla jag haft. Däremot har jag vunnit mycket på att komma över dem genom att avsiktligt utsätta mig för dem. Att åka till Kina och bo ensam i ett halvår för några år sedan är ett bra exempel. Det var ett medvetet val jag gjorde för att trotsa alla mina grovaste rädslor (social fobi, tillitsproblem, panikångest m.m.). Mådde fakking apa den första månaden men efter det var det helt fantastiskt.

 

  • Insikt nummer 6 - kärlek är ett val, ett förhållningssätt och ett ständigt pågående arbete.

 

Förälskelse är magiskt och fjäderlätt, någonting som sker utan att man ens försöker, och det är i många fall en bra grogrund för kärlek. Men kärlek i sig är ett val, något två personer måste komma överens om, att ta hand om varandra på samma villkor och med samma effort, för att det ska funka långsiktigt. Om jag haft kärlek, men låtit flyta runt utan att analysera och kommunicera tillräckligt mycket kring hur mycket jag ger och hur mycket jag får tillbaka, har kärleken tappat fotfästet och tagit slut. Kärlek är att ge och ta, att våga visa sina fula sidor och att acceptera det fula hos den andra personen, men också att ta beslutet att göra allt man kan för att förminska sina dåliga sidors negativa inflytande på relationen. 

 

09.01.2019 kl. 15:30

Det börjar kännas som hemma

 

Under den tysta tiden här har vi hunnit både skaffa soffa, soffbord och lampa till soffan. Vi har varit utan ordentligt vardagsrum i flera månader och soffan levererades över en månad för sent från fabriken. I början undrade jag mest hur vi nu riktigt hade tänkt. Soffan kändes enorm. Den tar upp halva vardagsrummet liksom. Men ju mer tid vi spenderar på den, desto mera rätt känns den. Gillar också att man skamlöst kan bre sig ut över den eftersom den är så stor och många kompisar får plats. Älskar även texturen på lädret, svårt att se på bilden ovan som är tagen i kvällsmörkret dock. Får visa en annan gång.

Bordet är gjort i terramarmor och har blivit mitt favoritföremål i vårt hem! Är verkligen ingen marmortjej men är frälst av vårt sandfärgade älsklingsbord. De rundade kanterna är en subtil detalj som hamnar i fin balans med den annars rektangulära och kantiga soffan. Bagheera var sugen på ett glasbord men jag kände att den tunga soffan skulle dominera över både trä och glas eftersom de är mer lätta och fragila material. Vi blev  dock störtförälskade och bestämde oss direkt när vi såg bordet i en andrahandsaffär vid motorvägen förra veckan. 35€ var det facila priset vi fick betala. Tror inte att de som hade loppiset förstod att stenborden som säljs inne i Antwerpen ligger i prisklassen 1000€+.

Båglampan är inte så speciell, det är väldigt vanligt här. Tror de flesta hus i vårt område har båglampor, men vi tyckte det passade in hos oss också. Varför finns det inte mer av dem i Norden egentligen?

 

07.01.2019 kl. 21:14

Summering av 2018

 

Hej. Det har varit rätt tyst här. Det har sina orsaker. Främst var det en kombination av att jag jobbade ett par månader otroligt intensivt med ett två kunder och så insjuknade två nära familjemedlemmar allvarligt, varav ena, min älskade farmor, dog dagen innan julafton. Det gjorde ont och det gör fortfarande ont. Jag har ändå varit med om en del dödsfall i min familj men man vänjer sig verkligen aldrig.

Det känns så märkligt att skriva igen. Det känns som att min skrivförmåga rostat lite? Men nu är jag här igen. Och det är nytt år och allt.

Så vad förde 2018 med sig?

Jag var megasjuk (mononukleos), överstressad p.g.a. skolan och fick en drös med allergier. Jag bodde vägg i vägg med en komplett galning och fick ringa polisen för första gången här. Jag var för första gången också rädd i mitt eget hem. Jag fick även en slags tyngre ångestattack som varade tre-fyra dagar. Har seriöst inte mått så dåligt sedan det tog slut med min första pojkvän när jag var 19! Hade inte trott att det gick att må så dåligt som vuxen men tydligen är det mycket här i världen som är möjligt. Hela vintern-våren-sommaren är som en dimma. Jag var ju bara sjuk jämt och fick opereras också. Min läkare ordinerade vila över sommaren för att min immunförsvar skulle kunna repa sig, så jag vilade.

Alltså gud vad deppigt det här låter? Som tur hände lite roligare saker också. 

Jag fick ett beställningsjobb på en större mängd skräckillustrationer som var kul att göra och som jag lärde mig mycket av. Jag formgav tre böcker och fick beställningar på två böcker till som jag formger 2019. Jag lärde känna Egil, min inofficiella mentor här i Antwerpen. Det var sommar fram till oktober typ. Jag fick flytta in i världens bästa och lyxigaste lägenhet i Antwerpen Zuid. Jag känner att jag kommit lite närmare vad jag verkligen vill göra i och med bokformgivningen. Jag har hittat mera hem vad gällande min stil på både kläder och inredning. Jag blev friskare efter mononukleosen. Jag började teckna igen. Jag fann ett nytt intresse i nischade parfymer. Jag fick vara mycket med min älskade Bagheera 

Nästa år kan inte bli värre tänker jag, för 2018 var verkligen ett skitår alltså.

 

03.01.2019 kl. 16:14

På kontoret

 

Det blev inte mycket till bloggande förra veckan. En sämre vecka med mera stress, mera tunga känslor samt en evighetslång väntan på ett operationsdatum. Idag fick vi iaf veta. Fredag denna vecka kommer jag sitta vid en sjukhussäng när en person som står mig nära hjärtat vaknar upp. Och sen håller vi tummarna.

Har iaf idag installerat mig på min nya kontorsplats. Sitter fortfarande och försöker få ihop min stackars gamla imac som både misshandlats av flera flyttar men även tagits gisslan av ett ex en gång. Jösses vad den datorn har varit med om mycket. Försöker uppdatera lite program på den nu.

Måste vara ärlig och säga att jag känner mig extremt låg just nu, så förvänta er inga underverk här på bloggen. Jag behöver fortsätta ta det lite lugnt. Lusten till allt kommer väl tillbaka när allt känns bättre.

Ta hand om varandra.

 

05.11.2018 kl. 15:33

Terrace House-dejten

 

Jag har de senaste månaderna plöjt Terrace House på Netflix och därmed blivit smått besatt av japanska detaljer i livet. Har tjatat så på Bagheera att jag vill åka till Japan men ja, allt är ju inte möjligt här i livet när man vill det som mest. Hur som helst, den förra veckan sade han att han planerat in ett hemligt äventyr på söndagen. Och på söndag morgon var det INTE lätt att veta hurudana kläder man skulle ta på sig när man inte har en aning om vart man är påväg. När vi tog tåget mot Hasselt (en liten stad in the middle of nowhere) förstod jag ännu mindre. Vad för slags dejtdestinationer finns i Hasselt på en söndag?

 

 

När vi väl kommit fram måste jag titta ner i marken medan vi promenerade mot destinationen så att jag inte skulle se någon skylt på vägen. När jag väl tittade upp en halvtimme senare såg jag himlens portar framför mig - portarna till en av Europas största japanska trädgårdar. Alltså gud.

 

 

Med perfekt röda och orangea höstlöv var denna besynnerliga park i sitt esse. Vi vandrade på stora stenblock i vattnet, åt japanska våfflor med bönfyllning, ringde i fredsklockan, beundrade japansk arkitektur och gick på en en timmes introduktion till meditation som gavs i ett av husen eftersom det var buddhismens dag. Hade ingen aning om att den här platsen existerade, men det är tydligen en gåva från Japan till Belgien eftersom länderna haft nåt slags samarbete?

 

 

Folk som kollade på min instastory den dagen trodde på allvar att jag var i Japan. Det trodde jag nästan själv med. Vart man än gick hördes det brusande ljudet av vatten och det doftade höst.

 

 

Det var för övrigt första gången jag någonsin mediterade, där i parken. Jag har aldrig riktigt tänkt att det skulle funka för mig men det var faktiskt väldigt skönt.

Så dagens tips är två grejer - Terrace House på Netflix och denna park, ifall ni någon gång råkar vara i knutarna. Bägge två rogivande och magiska saker.

 

30.10.2018 kl. 10:27

Ny vecka

 

 

 

Jag gillar konceptet med att starta varje måndag med ett inlägg som handlar om vad jag ska göra under kommande vecka. För några år sedan tyckte jag det var pyttelite pretto att skriva såna listor på sin blogg. Men, eftersom jag mer och mer känner att jag bloggar för min egen skull och ingen annans så har jag bestämt att jag kommer köra på i alla fall! Jag kände verkligen att det passar in i hur jag vill ha saker och ting just nu. Trots att det är dödstrist läsning för läsare. Vem vill läsa om att jag borde boka en tid till gynekologen liksom? Haha.

Imorgon ska det bli en "farlig" dag enligt belgiska nyheter. Vindbyar som tydligen kan fälla en person på gatan är att förvänta sig. Märkligt att tänka att det för två veckoslut sedan var 28 grader och sommarväder. Nu är det plötsligt 6 grader och vårt hus radiatorer får verkligen kämpa hårt för att hålla värmen uppe.

Förhoppningsvis är detta sista veckan jag behöver jobba hemifrån. På fredag flyttar jag nämligen in på det nya kontoret!

Vad annat är att förvänta sig denna vecka, förutom vindbyar som kan fälla en omkull på stadens gator? Jo, följande grejer:

 

  • Skriva ett mejl om förra veckans printkvallemöte
  • Fixa min sjukförsäkring i ordning
  • Posta tillbaka headsetet som var trasigt när det postades till mig
  • Boka tid till gynekologen (har skjutit upp detta i typ ett år... Varför är det så läskigt att boka tid hos en ny?!)
  • Formgiva en affisch till en tävling
  • Fortsätta på illustrationerna till skräckbok nr. 2
  • Fortsätta på Ratata-trycksaken
  • Renskriva veckans intervju
  • Flytta in till mitt nya kontor
  • Experimentera med ritplattan! Den kom precis hem till mig på posten. Det är en Huion Inspiroy Q11K. Ifall någon av er har nån erfarenhet med den modellen får ni gärna berätta!

 

För att sparka igång den nya veckan har jag lyssnat på en ny playlist jag satte ihop igår. Ifall någon råkar ha samma musiksmak som jag, d.v.s. en salig blandning av lofi + hiphop + house + elektro + citypop + funk:

 

 

29.10.2018 kl. 17:25

 

 

Nanó

 

Ekonomerna kallar mig hipster med quarter-life crisis. Konststuderanden slåss om att få ha mig som deras mentor. Vännerna säger att jag måste dricka mera vin med dem och mindre vin framför min dator. Flydde Norden för att putsa Aalto-vaser i en affär i Antwerpen var jag inte har råd att köpa något av det jag säljer.
 

 

 


 

 

Arkiv

 

Favoritinlägg

☾  Mina bröst ser helt jävla fantastiska ut, svarar jag
☾  Sex saker jag lärde mig för sent om mens och preventivmedel
☾  Jag är alltid otillräcklig
☾  Det var en gång jag ville avsäga mig finlandssvenskheten
☾  Att jobba icke-prestationsinriktat
☾  I den västerländska kulturen existerar inget magfett
☾  Klänningar och klass
☾  Ta rosa tillbaka!
☾  Hem till Bornem
☾  Jag minns inte den sista ögonkontakten
☾  Älska mig
☾  Tårar rinner ner för Danfeis kinder
☾  Feminismen och kärleken
☾  Det stora inlägget om Kina
☾  Du, jag och trappuppgången