Hej. Det har varit rätt tyst här. Det har sina orsaker. Främst var det en kombination av att jag jobbade ett par månader otroligt intensivt med ett två kunder och så insjuknade två nära familjemedlemmar allvarligt, varav ena, min älskade farmor, dog dagen innan julafton. Det gjorde ont och det gör fortfarande ont. Jag har ändå varit med om en del dödsfall i min familj men man vänjer sig verkligen aldrig.

Det känns så märkligt att skriva igen. Det känns som att min skrivförmåga rostat lite? Men nu är jag här igen. Och det är nytt år och allt.

Så vad förde 2018 med sig?

Jag var megasjuk (mononukleos), överstressad p.g.a. skolan och fick en drös med allergier. Jag bodde vägg i vägg med en komplett galning och fick ringa polisen för första gången här. Jag var för första gången också rädd i mitt eget hem. Jag fick även en slags tyngre ångestattack som varade tre-fyra dagar. Har seriöst inte mått så dåligt sedan det tog slut med min första pojkvän när jag var 19! Hade inte trott att det gick att må så dåligt som vuxen men tydligen är det mycket här i världen som är möjligt. Hela vintern-våren-sommaren är som en dimma. Jag var ju bara sjuk jämt och fick opereras också. Min läkare ordinerade vila över sommaren för att min immunförsvar skulle kunna repa sig, så jag vilade.

Alltså gud vad deppigt det här låter? Som tur hände lite roligare saker också. 

Jag fick ett beställningsjobb på en större mängd skräckillustrationer som var kul att göra och som jag lärde mig mycket av. Jag formgav tre böcker och fick beställningar på två böcker till som jag formger 2019. Jag lärde känna Egil, min inofficiella mentor här i Antwerpen. Det var sommar fram till oktober typ. Jag fick flytta in i världens bästa och lyxigaste lägenhet i Antwerpen Zuid. Jag känner att jag kommit lite närmare vad jag verkligen vill göra i och med bokformgivningen. Jag har hittat mera hem vad gällande min stil på både kläder och inredning. Jag blev friskare efter mononukleosen. Jag började teckna igen. Jag fann ett nytt intresse i nischade parfymer. Jag fick vara mycket med min älskade Bagheera 

Nästa år kan inte bli värre tänker jag, för 2018 var verkligen ett skitår alltså.

Dags för årsresumé på bloggen. Förhoppningsvis är det också ett bra sätt att starta om med bloggningen.

Bild - Sara Nguyen

Januari var lite vemodig. Jag var ett tag i Finland och funderade väldigt mycket på hur jag ville leva. När jag läser igenom vad jag bloggade om hittar jag mycket text om förhållandet jag var i och skulden jag kände över att ha bestämt mig för att sätta mig själv i första rummet och frivilligt bo på annan ort. Detta eviga gissel som nu är borta. Det om något är befriande - att äntligen inte känna skuld.

"Jag hänger med killen som numera har axellångt, smålockigt hår och jag äter alldeles för mycket eftersom det finns alldeles för få saker jag måste göra. Vi äter ute lite för många gånger, köper ett plagg för mycket på rean bara för att det är från favoritaffären och ser på ett avsnitt för mycket varje natt istället för att lägga oss i tid."

"Både i Guangzhou och nu i Antwerpen är jag gladare och mer produktiv än någonsin. Just nu mår jag bäst och har roligast när jag bor själv. Tror dock att detta är en period som jag är i behov av och inte nödvändigtvis hur jag vill leva resten av livet. Jag tror alla behöver ensamtid i en viss mån."

"Det känns alltid som att det är vår i luften när jag kommer tillbaka till Belgien. Strumplös med ett par tunna tights, sneakers och jacka spatserade jag till mataffären för att inhandla grönsaker, frukt och marinerade tofubitar. Den varma vinden smekte mitt ansikte på ett hemtrevligt sätt och gatorna doftade precis som förr. Jag kan inte sätta fingret på det men något med doften av den här stan gör mig så lugn inombords. Den finska vintern doftar ingenting och luften är kall, torr och hård. Belgiska vintern doftar mustigt och sött, den doftar av tvättmedlet de putsar gatorna med, den doftar nystekta våfflor, gräs från de unga killarna i gatuhörnet och fett från fritöskioskerna.​"

Scheveringen, once again. Månaderna smälte rätt mycket ihop med varandra under den här tiden. Enligt instagram åkte jag i alla fall till Nederländerna två gånger till - en andra gång till Den Haag och en gång till Amsterdam. 

Den här bilden får symbolisera all jävla migrän som jag fick när jag kom tillbaka till Belgien. I Kina var jag migränfri.

Efter branden i vår lägenhet förstördes precis varenda en millimeter textilier i vår fina lägenhet, bland annat min favoritstol som jag köpte året innan. Svärmor var världens gulligaste och sydde ett nytt tyg OCH fyllde den med ny skumgummi! Hon är världens gulligaste!

Om det är något jag inte saknar så är det frituur-maten. Ändå gick vi dit hela tiden! 

Jag åkte med mina vänner till Knokke. Så sjuuuukt bra trip. Kommer aldrig glömma denna lilla resa! 

Sedan drog vi till Amsterdam. Vi åt kroket-uit-de-muur, fyyyy! Nederländerna i ett nötskal. 

Denna resa alltså. Går till historien. Hahaha. 

<3 <3 <3 <3

Mitt livs konstigaste nyår. Jag och du stod vid Canton Tower tillsammans med minst en miljon andra förväntansfulla. Alla hade blickarna mot Operatorget (eller ja, fiffin på kartan). Resultatet av vår väntan var absolut ingenting! Inte en enda raket. När vi väl var hemma efter en vild taxijakt smög vi försiktigt förbi damen som vaktade elevhemmet och sen somnade vi skedandes i mitt 8-gradiga rum. Dagen efter fick vi höra att myndigheterna hade förbjudit raketavfyrning året innan.

Nu vågade jag mig äntligen på eldkoppning, akupunktur och moxibustion. Vi gjorde även en dagsresa till Baiyun Songtao. Dum som jag var hade jag inte tänkt på hur varmt det skulle bli (25 grader och sol!). Fick en snilleblixt och knöt scarfen över övrekroppen - räddade dagen! Utsikten var dock smog, smog och lite mera smog.

Med dig tog jag mig äntligen till business-centrumet av Guangzhou. Det var extremt folktomt. Ghost city vibes mitt bland alla  splitternya skyskrapor.

När jag inte hängde med Candy, Danfei, Sunmeng eller någon annan så slog Tjarda och jag våra hungriga magar ihop och drog till Bussiness center, Nanting eller GZU food street. Våra sista turer dit kändes så himla ihåliga eftersom vi visste att det var över nu. Den sista kvällen gick jag själv. Köpte dumplings på gatan och satte mig ner på en sten bland med alla andra ungdomar medan jag betraktade dem. Lämnade platsen illa kvickt då en kackerlacka började cirkulerade runt trädet intill.

Tio kort blev det sammanlagt. Jag skrev på baksidan av mina egna bilder och gick runt från dörr till dörr. Varje kort fick färdas in i en sovsal genom springan mellan dörr och golv. Innan avfärden blev det en hotpot i Nanting med kinesiska kompisar som ännu inte åkt hem över vinterlovet. Hemma i lägenheten väntade tomhet och röklukt. Dom två sista veckorna av januari levde jag som i ett vakuum. Antwerpen kändes inte längre som ett hem och största delen av mina ägodelar var smutsiga av sot eller helt förstörda i branden.

Gräl och skrik, tårar och smuts.

Månadens + : Få börja det nya året i Kina. Ordna stormiddag för mina Antwerpen-girls och alla mina nya kinesiska vänner i Antwerpen. 

Månadens - : Lämnade Kina. Fittstim sändes på SVT. Allt kändes rätt tomt och jobbigt.